Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÅLL l. SNOLL, r. l. m. l. f., l. SNÅLLA, f.
Ordformer
(snoll 1745 (: knäsnoll). snåll 1670 (: teensnåll)—1745. snålla 1670)
Etymologi
[sv. dial. snåll, snåld, trissa (på spinnrocksten l. slända), spinnrocksrulle o. d., snålda, spinnrocksrulle fullindad med garn; jfr nor. dial. snåld, trissa på spinnrocksten, d. snold, trissa (på slända) o. d.; sannol. avledn. av ett urnord. snāw- (jfr SNÅLA, v.), i avljudsförh. till SNO, v.1 — Jfr SNALL, SNÄLLA, slända]
(†)
1) sländtrissa. (Att i kornas dryck lägga) ett eld kohl, knijf och en snålla, war j bruuk uthj Jersöö. BtFinlH 2: 344 (1670). Juslenius 147 (1745). — jfr TEN-SNÅLL.
2) om knäskål; anträffat bl. i ssgn KNÄ-SNOLL.

 

Spalt S 8291 band 28, 1981

Webbansvarig