Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SMÄRLA, f. l. r.; pl. -or (Schultze Fisk. 86 (1778), UpprFiskaren 35 (1847)) l. -er (IErici, UpprFiskaren 34 (1847)).
Ordformer
(smerl-)
Etymologi
[liksom ä. d. smerle av t. schmerle (mht. smerl, smerle); möjl. samhörigt med got. smarna, smuts, smaírþr, fett, o. SMÖR; vissa grönlingar lever i bottendy. — Jfr SMÄRLING, sbst.2]
(†) fisk av familjen Cobitidæ (grönlingar); särsk. om den ätliga fisken Noemacheilus barbatulus Lin., grönling; jfr SMÄRLING, sbst.2 Smerler äro små, mycket sunna och wälsmakande Fiskar. IErici Colerus 1: 68 (c. 1645). Cederström Fiskodl. 262 (1857).

 

Spalt S 7841 band 28, 1980

Webbansvarig