Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMUSSLA smus3la2, äv. (i vissa trakter) SMYSSLA smys3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr SMUSSEL.
Ordformer
(smus- 16471879. smuss- 1771 osv. smys- 17731788. smyss- 1790 osv.)
Etymologi
[sv. dial. smusla, smussla, smyssla; jfr nor. dial. smusla, le i mjugg; sannol. -l-avledn. av SMUTTA, v.1, l. (ett verb motsv.) nor. dial. smota, smyga (se SMUTTA, v.1); formen smyssla är möjl. avledn. av ett verb motsv. nor. dial. smyta, smyga (se SMUTTA, v.1); jfr med avs. på ljudutveckling NÄSSLA, sbst., VASSLA]
1) intr.: syssla med ngt (ofta med hjälp av händerna) l. handla l. röra sig i smyg l. förstulet, smyga; äv. i uttr. gå och smussla (i sht förr särsk. om landstrykare med ljusskygg verksamhet l. i fråga om inställsamhet varmed folk föres bakom ljuset); ofta i fråga om moraliskt klandervärd l. brottslig handling; äv. i uttr. smussla efter ngt, i smyg gripa efter ngt; förr äv.: snatta l. stjäla o. d. Då Smusladhe Nilss i Myrhaghan efter knifwen. GullbgDomb. 1659. Smusla (dvs.) Göma undan, snatta, stiäla smått. Schultze Ordb. 3183 (c. 1755). Riktigt var det en Cotter som Smusslar i våra farvatten. det skall också vara en brigg därjämte, de hålla sig vid Bornholm och lära skuta ut då och då att plikta våra kuster. CAEhrensvärd Brev 1: 146 (1788). (Sv.) Han går och smuslar; (t.) er ist ein Schmeichler, dem man nicht trauen kann. Möller (1790). (Sv.) Han går och smuszlar, (t.) er streicht diebisch herum. ÖoL (1852). Med ens deras fingrar, / som smusslat under bordet, smögo från hvarann. Jensen Mickiewicz Tad. 26 (1898). På ett så heligt rum (som kyrkan) tordes ingen väga falskt eller smussla vid alnen, som satt fastmurad i en pelare. Heidenstam Svensk. 1: 221 (1908). Så ni har med andra ord gått och smusslat bakom min rygg hela tiden! Gustaf-Janson Gubb. 20 (1934). — särsk.
a) i uttr. smussla med ngn, i smyg syssla med ngt tillsammans med ngn l. ha ett förhållande med ngn l. dyl. Weste (1807). Siwertz Förtr. 250 (1945; i fråga om erotik). SvHandordb. (1966).
b) i uttr. smussla med ngt, i smyg syssla l. manipulera med ngt (jfr 2); äv.: hemlighålla ngt. Weste (1807). Hon och Kill smussla med brev och se misstänkta ut. Strindberg TjqvS 4: 140 (1876). Jag var med i den förra styrelsen. Och det var vi, som smusslade med kassan (dvs. delade den i tysthet när föreningen upplöstes). Lo-Johansson Stat. 1: 217 (1936). Man smusslar så gärna med sin kristendom, tiger när man borde sagt ifrån och talat. Bolander HerrKr. 102 (1946). DN(A) 1964, nr 291, s. 22.
2) tr.: i smyg l. förstulet placera l. lägga (ngt någonstädes) l. föra (ngt l. ngn till en plats o. d.; utom i a o. b samt i särsk. förb. numera vanl. i förb. med adverbial betecknande var ngt placeras l. vart l. varifrån (l. plats o. d. via vilken) ngt l. ngn föres; i sht förr äv.: i smyg hantera l. syssla med (ngt), smussla (i bet. 1 b) med (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Franzén Skald. 5: 282 (1836). Som Bellevue ligger inom tulln, så hafva lurendrejare ofta valt dess strand, för att derstädes emottaga de varor, som de nattetid kunnat smussla öfver viken ifrån Haga. Blanche Våln. 335 (1847). Aldén Getap. 9 (1883: smusslade .. dit). Att bunden smusslas ombord på ett fartyg och föras till Kina. GHT 1896, nr 254 B, s. 2. Brännvin smusslades på alla håll. Roos Helgsm. 1: 276 (1896). Har du någon växel? frågade han .. och han smusslade en handfull koppar i hennes kappficka. Wägner Pennsk. 214 (1910). Hallström K11 30 (1918; bildl.). Vill du smussla en gyllene tråd i min väv, / o liv, förrn du slutar att väva! Mörne AtlBränn. 125 (1937). Smussla en lapp till fången. SvHandordb. (1966). — jfr BORT-, IN-, NED-, UNDAN-SMUSSLA. — särsk.
a) i namn på vissa lekar varvid de lekande sitter (l. står) i en ring o. ett föremål hastigt o. i smyg föres ur hand i hand l. under de uppdragna knäna, medan en person inne i ringen försöker upptäcka l. få tag i föremålet.
α) smussla sko, äv. läst l. penning, se LÄST, sbst.3 2 a, PENNING 3 e γ, SKO, sbst. 1 b β.
β) smussla dagg, om sådan (bland sjökadetter förr brukad) lek varvid personen inne i ringen, då han lutade sig ned för att söka, oförmärkt skulle ges ett rapp på sätet av en dagg. Oxenstierna Kad. 10 (1843: smyssla). Ekstrand Karlbg 218 (1937).
b) (numera bl. tillf.) i det bildl. uttr. smussla kort, smussla (i bet. 1 b) med korten (jfr KORT, sbst. 2 d), handla bedrägligt. Topelius Vint. II. 1: 161 (1850, 1881).
Särsk. förb. (till 2): SMUSSLA BORT10 4.
1) i smyg skaffa bort (ngt); äv. bildl., särsk.: bortförklara (ngt); jfr smussla undan 1. At i stället för redigt swar, wilja smuszla bort hela saken. DA 1771, nr 284, s. 2. Smussla bort .. (dvs.) i smyg föra bort. Sundén (1891). Edqvist Kamr. 116 (1932; bildl.).
2) (numera bl. tillf.) refl., i uttr. smussla sig bort, smyga bort. Meurman (1847).
SMUSSLA FRAM10 4. jfr smussla bort 1. Lind 1: 1389 (1749; bildl.).
SMUSSLA FRÅN, se smussla ifrån.
SMUSSLA GENOM, se smussla igenom.
SMUSSLA I10 4. i smyg lägga i (ngt ngnstädes). Hewe VälsignVäxt. 157 (1939).
SMUSSLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (mera tillf.)
1) i uttr. smussla ngn ifrån ngn, i smyg lura l. locka ngn ifrån ngn. PT 1898, nr 150 A, s. 2.
2) refl., i uttr. smussla sig ifrån att göra ngt, i smyg (söka) undvika att göra ngt. Larsson Solsid. 13 (1910).
SMUSSLA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. i smyg få igenom (ngt); äv.: i smyg få (ngt) igenom (ngt); särsk. bildl. VL 1906, nr 15, s. 3 (med avs. på eftergifter). En tidning lyckades ett par gånger smussla igenom censuren viktiga nyheter. Hildebrand Donaumon. 22 (1915).
SMUSSLA IN10 4.
1) i smyg placera (lägga l. stoppa o. d.) in (ngt ngnstädes); äv. mer l. mindre bildl. Smuszla in något i sin ficka. Nordforss (1805). Fröding NDikt. 157 (1894; i bild). Siwertz Pagoden 174 (1954).
2) i smyg få in (ngn); äv. refl., i uttr. smussla sig in, i smyg ta sig in. Lindfors (1824; refl.). Liljecrona RiksdKul. 479 (1841).
SMUSSLA MED10 4.
1) refl., i uttr. smussla sig med, i smyg ta sig med l. lyckas komma med. Söderhjelm Prof. 346 (1913).
2) i smyg ta med (ngt); särsk. i uttr. smussla ngt med sig l. smussla med sig ngt. Jag skaffade mig .. ett ärende till herrgården och smusslade växeln med mig dit. De Geer Bergsl. 69 (1951).
SMUSSLA NED10 4 l. NER4. jfr smussla in 1. Levertin Linné 1 (1906).
SMUSSLA TILL10 4.
1) i smyg tilldela l. ge (ngn ngt). Heidenstam End. 201 (1889).
2) refl., i uttr. smussla till sig l. smussla sig till ngt, i smyg förskaffa l. tillskansa sig ngt. Sundén (1891). Quennerstedt C12 2: 206 (1916: sig till). Mitt för ögonen på den gamle tjuvgömmaren smusslade Frasse till sig ett tjogtal sidenhalsdukar. Koch GudVV 1: 241 (1916).
SMUSSLA UNDAN10 32, äv. 40.
1) i smyg skaffa undan (ngt), smussla bort; äv. bildl. Sahlstedt (1773). Jag plär / Ej smussla undan hvad jag tror och tänker. Franzén Skald. 7: 16 (1840). Kuvertet måste smusslas undan, så att Augusta inte kunde .. få misstankar. Hellström Storm 133 (1935). särsk. utan utsatt obj., i uttr. smussla undan till ngt, i fråga om pengar: i smyg lägga undan till ngt. Strix 1905, nr 48, s. 2.
2) med personobj.: i smyg föra undan l. bort, gömma undan, äv. dels refl., i uttr. smussla sig undan, i smyg dra sig undan, dels bildl., i fråga om att dra uppmärksamheten ifrån ngn. OLevertin (1890) hos Söderhjelm Levertin 1: 281 (bildl.). ”Hvad är det för sångare, som smussla sig undan bland fruntimmerna derborta”? Ödman StudM 76 (1891). Hellström Kusk. 181 (1910).
SMUSSLA ÅT SIG10 4 0. jfr smussla till 2. ÅngermDomb. 1647, s. 107.
Avledn. (till 1): SMUSSLARE, m.//ig. person (man) som smusslar; förr äv.: tjuv (som stjäl i smyg). (Sv.) Smuslare .. (Lat.) Fur clandestinus, prædo domesticus. Schultze Ordb. 3183 (c. 1755). Högberg Baggböl. 1: 18 (1911).
SMUSSLERI104, n. smussel, smusslande; äv. konkretare, om enskild omgång av smussel; förr äv. om tjuveri o. d. Schultze Ordb. 3183 (c. 1755; om tjuveri o. d.). DN(A) 1933, nr 95, s. 3 (i pl., konkretare). Östergren (1942).

 

Spalt S 7632 band 28, 1979

Webbansvarig