Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUV slɯ4v, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLU slɯ4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -ar; l. SLUE slɯ3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLUG slɯ4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLUR slɯ4r, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -ar; förr äv. SLÅVA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or (HdlCollMed.).
Ordformer
(slu 1968 osv. slue 1802 osv. sluen, sg. best. 1772 osv. slug 1906 osv. slur 1762 (: slurn, sg. best.) osv. sluv 1756 osv. slåfworna, pl. best. 1746)
Etymologi
[fsv. sludher, m. (i bet. 1), sv. dial. slu(e), sluv(e), slur(e), slug, m., slo(a), slå(a), f.; jfr d. slu (best. -en l. -et), d. dial. slu, slud, slug, kvicke, slue, frukthylsa, nor. dial. slo, slå, f. o. n., nisl. sló, f., mlt. slū, slō, f., frukthylsa, skal (lt. sluu, sluuf, sluug, n. o. f.), meng. slouh, ormskinn (eng. slough); liksom möjl. lt. slu, slug (se SLUG, adj.), till en germ. stam som står nära den som föreligger i nl. sluiken, smyga, mht. slūch, (orm)hud (t. schlauch, slang); med avs. på formerna sluv o. slug (med sekundärt v resp. g) jfr LO, sbst.2, LOGE, sbst.1, KNOGE m. fl.; formen slue är sannol. utlöst ur best. sluen l. pl. sluar; formen slur är sannol. bildad till best. slun i sådana dial. där en övergång av rn till n förekommer (jfr sv. dial. mur, mur: best. mun)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) hornslida (se d. o. 1). At .. (kapillärerna) varit förståppade vid qvickan och Slufven, hvarigenom de delar, som fästa hornet icke haft tilräckelig föda. VetAH 1756, s. 157. ÖgCorr. 1968, nr 300, s. 5 (från Östergötl.).
2) = KVICKE, sbst.2 b. Hornen (på sjuka kreatur) hafwa funnits toma och Slåfworna aldeles förtärde. HdlCollMed. 24/1 1746. Klint (1906).

 

Spalt S 6944 band 27, 1977

Webbansvarig