Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLINGER sliŋ4er, n. (VL (i bet. 2) osv.) l. r. l. m. (Euphrasén (i bet. 3), 2SvUppslB (i bet. 1) osv.); best. -ngret resp. -ern.
Etymologi
[jfr d. slinger, t. schlinger, m., slingring hos fartyg o. d.; till SLINGRA, v.]
(numera mindre br.) slingrande, slingring; särsk.
1) veter. om egenskapen hos häst att vingla med bakdelen, vilket vittnar om fel på ryggkotorna l. ryggmärgslidande l. hjärnskada o. d., sjukdomssymtom l. sjukdom bestående i vinglighet hos bakdelen; jfr SLINGRA, v. I 1 a. 2SvUppslB (1953). BonnierLex. (1966).
2) motsv. SLINGRA, v. I 3, II 3. I Stockholms-Tidningen i dag läses .. en artikel, hvilken, visserligen med något slinger hit och dit och med någon tvekande kruserlighet, söker hjälpa socialisterna att ”ta afstånd”. VL 1907, nr 82 A, s. 3. Hon skulle fråga rakt, utan slinger. Lidman Bära 64 (1960).
3) motsv. SLINGRA, v. I (1 d o.) 4. Man lade .. (hunden) uti en hängmatta, vid hvilken slinger Hunden ovan .. torde blifvit sjuk til kräknings; ty han blef åter frisk, så snart han fick gå på däcket, ehuru där var större slinger. Euphrasén Barthelemi 3 (1795).

 

Spalt S 6582 band 27, 1977

Webbansvarig