Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLEKEN, adj.
Etymologi
[sv. dial. sleken; till SLEKA, v.; med avs. på avledningsändelsen jfr FIKEN, KELEN, STICKEN m. fl.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) inställsam, lismande, smickrande; jfr SLEKA, v. I 2. At winna hieltars mod är ei så lätt med kraft, / Som med en sleken munn och sliprig tungas saft. Kolmodin QvSp. 1: 297 (1732).

 

Spalt S 6510 band 27, 1977

Webbansvarig