Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANGORM, m. l. r.
Etymologi
[förra ssgsleden möjl. (SLANG, sbst.1 (i bet. 2), l.) etymologiskt identisk med sv. dial. slang, n., krökning på en väg där vintertiden släden gärna slänger till o. vill stjälpa, i avljudsförh. till SLUNGA, v.; senare ssgsleden är ORM; de hithörande ormarna slingrar sig om sitt byte. — Jfr SLANG, sbst.4]
(†) om (orm av) underfamiljen Boinæ (boaormar); jfr SLING-ORM, SLUNG-ORM. Linné MusReg. 38, 39 (1754).

 

Spalt S 6438 band 27, 1976

Webbansvarig