Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄNGA ʃäŋ3a2, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skänga; jfr nor. dial. skjengja, strimla l. strimma; möjl. besläktat med sv. dial. skangla (se SKÅNGLIG)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sammanfattande, om rad av strömmingsskötar (som förankras vid en hallare l. mellan två hallare); jfr FLAGGA, sbst. 6 c. Ekman NorrlJakt 333 (1910; från Norrl.). Arwidsson Strömm. 22 (1913; från Hälsingl.).
Ssg (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄNG-STRÖMMING. i skänga fångad strömming. Ekman NorrlJakt 329 (1910; från Hälsingl.).

 

Spalt S 5852 band 27, 1975

Webbansvarig