Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄCKNING ʃäk3niŋ2, r. l. f.
Etymologi
[sannol. bildat i sv. till SKÄCK, sbst.1 (l. SKÄCKIG); jfr dock äv. t. schecken, göra skäckig, avledn. av scheck(e) (se SKÄCK, sbst.1). — Jfr SKÄCKAD]
(i fackspr., mindre br.) (förhållandet att erhålla l. ha erhållit) skäckig färgteckning, skäckighet; särsk. i fråga om partiell albinism hos människa, vitfläckighet. Partiell albinism i form av skäckning, stjärna å panna och hår hos negrider. Backman MännRas. 213 (1935).

 

Spalt S 5724 band 27, 1975

Webbansvarig