Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅPA, v.2, l. SKOPA, v.3 -ade.
Ordformer
(skop- 1555. skåp- c. 1645—1647)
Etymologi
[fsv. skopa; jfr sv. dial. skåpa, skopa, ä. d. skobe, fvn. skopa (varav ä. eng. scope), nor. dial. skopa; av ovisst urspr.; jfr (de väsentligen liktydiga) fsv. skoppa, skuppa, sv. dial. skoppa, ävensom nyisl. skoppa, snurra runt. — Jfr SKOFTA, sbst., SKÅPARE]
(†) springa, skutta, hoppa o. d. Man legger itt stoort och tungt lass effter en kåtan hest, at han icke skal få skeena eller skopa. LPetri 3Post. 104 a (1555). Såge i .. huru skåpade hans dreng. Chronander Surge D 8 a (1647).
Särsk. förb.: SKÅPA UNDAN. (†) springa l. skutta undan. Ther .. (haren) förmärcker Nödh wara förhanden, skåpar han vndan thet mästa han förmår. IErici Colerus 1: 72 (c. 1645).

 

Spalt S 5711 band 27, 1975

Webbansvarig