Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅLIG, adj.2
Etymologi
[av t. schalig, till schale, skal (se SKAL, sbst.1); ordet har i sv. anslutits till SKÅLIG, adj.1, på grund av att det t. ordet fattats ss. en avledn. till schale, skål (se SKÅL, sbst.2). — Jfr SKÅL, sbst.3]
(†) bladig (se d. o. 4); jfr SKALIG, adj.1 4. Stenmärg. .. Är fet och hal såsom twål .. . Bryter sig i skåliga orediga brott. Cronstedt Min. 79 (1758). (Lat.) Argilla crustacea .. (sv.) Skålig Lera .. (fr.) Argille crusteuse .. (t.) Schaliger Tohn. Wallerius SystMin. 1: 47 (1772). Då afsöndringsstyckena .. äro bladiga (skåliga), så äro de antingen tafvelformiga (af lika tjocklek alltigenom) eller kilformiga (hvassare åt en led än i en annan). Erdmann Min. 126 (1853). — jfr RÄT-SKÅLIG.
Avledn.: SKÅLIGHET, sbst.2, r. l. f. (†) bladighet (se d. o. 2). Erdmann Min. 125 (1853).

 

Spalt S 5692 band 27, 1975

Webbansvarig