Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYLLRA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rinman Jernförädl. 144 (1772), Dens. (1789)).
Ordformer
(äv. skylra)
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. skildra, skyldra, skyllra, (ben)skärva, utväxt under djurs käke o. d., motsv. nor. dial. skildra, skyldra, sköldra, bröstbensspets; sannol. avledn. av stammen i SKÖLD. — Jfr SKULDRA, sbst.1]
(†)
1) om var o. en av två motstående (inställbara) träklossar som utgöra fästen för hylst i ställning till knipphammare. At uti stolparne inhugga skyller-kubbarne .. är både ostadigt och skadeligit för (hammar-)ställningen; hwarföre samma skylror ej böra fästas annorlunda än genom kilning. Rinman Jernförädl. 144 (1772). Dens. (1789).
2) om var o. en av två (kraftiga) lister varemellan trådtången på trådbänk löper. Rinman (1789). Anm. till 2. Snarast på en missuppfattning beror uppgiften hos Almroth Karmarsch 229 (1838) att ordet betecknar det skivformiga underlaget för trådtången.
3) (plåt använd ss.) mellanlägg mellan käft o. arbetsstycke o. d. i skruvstäd. (Sv.) Skylra, f. (i skrufstäd) (fin.) Korvas, korvapelti. Zidbäck (1890).
Ssgr (till 1, †): SKYLLER-BÖSSA. lagerbussning för hylst i ”skyllra”; jfr bössa 3. Rinman (1789). —
-KIL. kil för fästande av ”skyllra”. Rinman 1: 994 (1788). —
-KLABB. = skyllra, sbst.2 1. Rinman 1: 994 (1788). —
-KUBB. = skyllra, sbst.2 1. Rinman Jernförädl. 144 (1772). Dens. 1: 825 (1788).

 

Spalt S 5554 band 27, 1974

Webbansvarig