Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUNKA, v.1
Etymologi
[jfr sv. dial. skunka sig, om kilen på not: bukta sig, skunka (upp), jämka upp (nät på gistorna så att det icke når marken); till SKUNK, sbst.2]
(†)
1) motsv. SKUNK, sbst.2 2 a, om tyg: vecka sig, bli rynkig l. skrynklig; jfr SKUNKIG, SKUNKLIG. Tholander Ordl. (1872).
2) motsv. SKUNK, sbst.2 3; i förb. SKUNKA IN.
Särsk. förb.: SKUNKA IN. (†) till 2, med avs. på ringformigt utsatt not l. nät: dra in (i båt) i form av en påse l. säck. Tiselius Vätter 1: 120 (1723); jfr Schultze Fisk. 143 (1778).

 

Spalt S 5359 band 27, 1974

Webbansvarig