| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄK skrä4k, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skrik från gast (se GAST, sbst.1 1); äv. ss. beteckning för gast. Olof frågade bojäntorna (dvs. fäbodjäntorna), om de under sommaren hört något ”skräk” i Sörberget, där han visste, att det fanns ett sådant. Halfvarsson Ljunga 1: 52 (1923). ”Då vi på hemvägen omkring klockan ett på natten kom mitt för Sörberget, hörde vi in med berget ett tydligt skräk.” Det hördes, som då ett barn med gråtande röst jämrar sig. Därs.
Spalt S 5165 band 26, 1973