Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄDOR, sbst. pl. Anm. Enstaka har sg.-formen skräda, r. l. f. (med angiven pl.-form skrädor), anträffats hos Schultze Ordb. 4376 (c. 1755).
Etymologi
[sv. dial. skräder, pl., äv. skräda, sg.; jfr ä. d. skræde, skal, nor. dial. skræde, skreår m. m., pl., äv. skrea, sg.; till SKRÄDA, v.; sannol. (åtm. i sv.) delvis utlöst ur AVSKRÄDOR (till AVSKRÄDA o. SKRÄDA AV)]
(†) = AVSKRÄDE 1 (a); jfr SKRÄDE 1. (I en grop) kunde samlas allehanda skrädor, sopor, skulor och afskrap som wanka i et hushåll, både af lefwande och wäxande ting. Serenius EngÅkerm. 182 (1727). Skrädor ur köket. EconA 1807, juli s. 125. jfr DISK-SKRÄDOR. särsk. = SKRÄDE 1 b. Skrädor .. (dvs.) afskräden wid hytt- och Hammar wärk. Rothof 455 (1762). Rinman (1789). — Anm. Hit hör sannol. äv. ssgn FLÄSKA-SKRÄDA (anträffad bl. i pl. -skrädor o. -skräder), i så fall snarast med bet.: avskuret stycke fläsk (jfr SKRÄDA, v. 1).

 

Spalt S 5165 band 26, 1973

Webbansvarig