Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÅP, sbst.2, n.
Etymologi
[sannol. av ljudhärmande urspr. (jfr sv. dial. skråpa, dåna ihåligt, knastra); jfr äv. SKROP o. SKROPPA]
(†) löst prat, snack. GStiernhielm (c. 1670) hos Swartling Stiernhielm 86. BröllBesv. 64 (c. 1750; uppl. 1970; andra hskr.: språåk).

 

Spalt S 5131 band 26, 1973

Webbansvarig