Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÅMTA skrom3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(skromt- 1914. skråmt- 1879 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skråmta, sannol. till skråmt, skromt, spökeri (Lenæus Delsbo 189 (1736, 1764), möjl. eg. n. sg. av skråm, skrom, spökaktig, kuslig, i sin tur möjl. samhörigt med fvn. Skrámr, namn på en jätte, o. med SKRÄMMA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spöka; jfr SKRYMTA, v.1 Landsm. 1: 238 (1879; från Hälsingl.). Nordenadler Skvall. 65 (1914).

 

Spalt S 5128 band 26, 1973

Webbansvarig