Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMTISK, adj.
Ordformer
(skrimtesk 1582 (: skrimteska, pl.; sannol. felaktigt för skrymteska). skrymtesk 1541—1566. skrymtisk 1588)
Etymologi
[jfr ä. d. skrøm(p)tisk; avledn. av SKRYMT, sbst.2, l. SKRYMTA, v.2]
(†) = SKRYMTAKTIG 1, 2. Iagh wil senda honom (dvs. Assur) emoot itt skrymteskt folck. Jes. 10: 6 (Bib. 1541; Luther: heuchel volck; Bib. 1703: skrymtachtigt). Raimundius HistLiturg. 87 (i handl. fr. 1588).
Anm. Det i nedan anförda språkprov förekommande skrympst är sannol. felaktigt (möjl. för skrymptiskt). Det som uti Liturgia skrympst, förargeligit och afgudiskt är. Raimundius HistLiturg. 96 (i handl. fr. 1588).

 

Spalt S 5086 band 26, 1973

Webbansvarig