| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRYMT skrym4t, sbst.1, l. SKRÖMT skröm4t, n. (NorrlS 1—6: 98 (1798) osv.) l. (företrädesvis i koll. anv.) r. l. f. (Hülphers Timmer 31 (1906) osv.) l. (i bet. 3) m.||ig.; best. -et resp. -en; pl. =.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) i sg. koll. o. i pl.: spöken l. andra övernaturliga väsen, trolltyg, ”oknytt” o. d.; äv. om uppträdande l. aktivitet av spöken (äv. med karaktär av varsel), spökeri o. d.; stundom äv. i individuell anv., om enskilt spöke; äv. oeg. l. bildl. Månd grafvens mörker tig ok farligheet bedröfva? / Hvad, fruktar then ok skrömt, ell’ kan then lius behöfva, / Som til en rolig sömn sin lemmar sammanlagt? TRudeen Vitt. 260 (1687). Dahlstierna (SVS) 295 (c. 1696; oeg.). Menigheten tror, att där (dvs. i en ättehög) är skrömt. NorrlS 1—6: 101 (1798). Han (var) en af dem, hvilkas ankomst bådas af andar. Skrymt går före dem: deras vagnar rulla in på gården, .. deras röster ljuda på trappan .. men det är dock ingen, som kommer. Lagerlöf Berl. 1: 230 (1891). Malmberg Åke 73 (1924; i sg. i individuell anv.). Skrömt det är allt kusligt och tassande i vrår och på vindar. Brodin KavKvinnf. 51 (1933). Man kunde tydligt se en massa små skrymt och skrott som försökte rulla in en grankotte i elden. Jansson FarlMids. 68 (1954).
2) vidskepelse, övertro, skrock; äv. oeg. l. bildl.; i sht i sådana (mer l. mindre tautologiska) uttr. som skrock och skrymt l. skrymt och skrock. Fröding Guit. 6 (1891: skrymt och skrock; oeg.). Bara man ett enda ögonblick glömmer gudsordet (när man är mörkrädd), kommer man bort i skrock och skrömt. Koch Timmerd. 21 (1913). (Ss. ngt typiskt värmländskt har bl. a. angivits) fallenhet för skrock och skrömt. Idun 1948, nr 37, s. 13.
3) i namn på en gömlek (i uttr. leka skrymt) o. ss. beteckning för en viss deltagare i denna lek. Leka skrymt. En utses till ”skrymt” och går och gömmer sig … Den som finner honom ropar: ”Tvi! Det luktar skrymt!” och rusar till boet. Hinner skrymten kulla honom, innan han hunnit till boet, får han nästa gång vara skrymt. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 210 (1949; från Östergötl.).
Anm. Ordet skrymdt i det hos Dahlgren Gl. under skrymt uppförda språkprovet från Schroderus Kegel 314 (1620) är felaktig återgivning av källans skymdt.
-VARSEL. (skrymte- 1906 osv.) om ”skrymt” (ss. varsel); jfr spök-varsel. Högberg Vred. 2: 241 (1906: skrömtevarsel). —
B: SKRYMTE-VARSEL, se A.
Spalt S 5080 band 26, 1973