Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROM, sbst.2, l. SKRUM, sbst.2, n.
Ordformer
(skrom c. 1755. skrum c. 1755)
Etymologi
[jfr fvn. o. nor. dial. skrum; samhörigt med fvn. skruma, skryta; sannol. av ljudhärmande urspr. (jfr nor. dial. skruma, tala med skarp ton l. hotande). — Jfr SKROM, sbst.1, SKRYMMA, v.2]
(†) skryt, skrävel. Skrym, skrum, skrom .. (dvs.) Skryt, skräpp. Schultze Ordb. 4411 (c. 1755).

 

Spalt S 4984 band 26, 1973

Webbansvarig