| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROCK skrok4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
(numera mindre br.) motsvarande SKROCKA, v.2 I: skrockande, skrockande ljud l. läte; särsk. motsv. SKROCKA, v.2 I 1 a. Som Hönans låck og skråck sin kyckling kallar ann, / Så (osv.). SColumbus Vitt. 134 (1671). Skråkk, .. Skrock, .. (dvs.) En hönas läte, som wil ligga. Schultze Ordb. 4378 (c. 1755). Bland de yngre hönsens flock / Sig lifligt skrock hörs blanda, / De blifvit smittade de ock / Af denna tidens anda / Och tycka, att (osv.). Nordlund Bit. 114 (1894).
Spalt S 4973 band 26, 1973