Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRANTEN skran3ten2, adj. skrantet, skrantne, skrantna. adv. SKRANTET.
Etymologi
[sv. dial. skranten; jfr dan. o. nor. skranten; till SKRANTA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skral (se SKRAL, adj. 1 a) l. krasslig l. sjuklig; särsk. om person; jfr SKRANTIG. Wulff 85År 252 (i brev fr. 1872).

 

Spalt S 4753 band 26, 1973

Webbansvarig