Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORRE, m. l. r.; best. -en; o. SKURRA, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Lidbeck 2EfterlPpr (c. 1760)) l. -er (Lidbeck 2EfterlPpr (c. 1760)).
Ordformer
(skorre 1761—1792. skurra c. 1760)
Etymologi
[sv. dial. skorre; jfr äv. sv. dial. örskurra, trollslända; till SKORRA, v.1 1 g β; anledningen till benämningen är det ljud som syrsorna ge ifrån sig under parningstiden]
(†) insekten Gryllotalpa gryllotalpa Lin., mullvadssyrsa. Lidbeck 2EfterlPpr (c. 1760). JFischerström i VetAH 1761, s. 273. Dens. i Alm(Ld) 1792, s. 44.

 

Spalt S 4641 band 26, 1972

Webbansvarig