Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOLA skω3la2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KOF 1: 337 (1575) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. skole) OPetri 1: 167 (1527), Lagerbring HistLit. 79 (1748)); äv. (numera bl., föga br., i Finl., i sg. best. skoln) SKOLE, sbst.2, r. l. m.; best. -en (Thyselius HdlLärov. 2: 11 (1595), Bonggren Förstl. 109 (1882)) l. -n (VAktstSvUndervH 179 (i handl. fr. 1687), Ahlbäck SvFinl. 33 (1956)); pl. -ar (OPetri 2: 131 (1528), Adlerbeth HorSat. 40 (1814)), förr möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(schol- (-oo-) 15261855. scholl- i ssgr 1589 (: schollmulden)1672 (: Schollpäningar). skol- (sc-, -oo-) 1525 osv. skoll- 15471554. -a 1525 (: til skola), 1538 (ss. subj.) osv. -e 15281882)
Etymologi
[fsv. skole, skola; liksom fd. skole (d. skole), fvn. skóli o. nor. skole av mlt. l. mnl. schōle (lt., holl. school), motsv. fht. scuola (t. schule), feng. scōl (eng. school), ffr. escole (fr. école), it. scuola, span. escuela, port. escola, ry. škola, fir. scol (ir. o. gael. sgoil); av lat. schola, ledighet från arbete, fritid ägnad åt studier, föreläsning, skola, kollegium, av gr. σχολή, ledighet från arbete, fritid ägnad åt studier, till den rot som föreligger i gr. σχῆμα (se SCHEMA) o. SEGER, sbst.1 — Jfr SKOLA, sbst.3, SKOLAR, adj., SKOLARK, SKOLASTISK, SKOLERA, SKOLION, sbst.2]
1) (†) om akademisk föreläsning(sserie); särsk. i uttr. öppna en skola i filosofien, inleda en filosofisk föreläsningsserie. Lindfors (1824). Meurman (1847).
2) anstalt l. institution l. inrättning för meddelande av teoretisk l. praktisk undervisning, läroanstalt, undervisningsanstalt; utom i ssgn HÖGSKOLA numera företrädesvis om läroanstalt för meddelande av undervisning under universitetens o. högskolornas nivå; i sht förr ofta inskränktare, om läroanstalt för meddelande av undervisning under gymnasiets nivå, lägre läroanstalt (för meddelande av elementär undervisning); förr äv. [jfr t. lateinische schule] i uttr. latinsk skola, latinskola; jfr 4, 6. Praktiska, teoretiska skolor. Högre, lägre skolor. Privat, enskild skola. Statlig, kommunal skola. Fast, ambulerande (äv. ambulatorisk l. flyttande) skola (i sht i fråga om ä. förh.). Teknisk skola. Skola för blinda. Förberedande skola. Skola för utbildning av hemsystrar. Alla skolor i landet börja samma dag i år. Vår skola instiftades på medeltiden. Skolan är stängd på grund av storrengöring. Skolans rektor, lärare och elever. (Luther) straffar icke closter leffnat när thet hölles för Christeliga scoler som thet war j begynnelsen. OPetri 1: 167 (1527); jfr h. Skole vi biscopana besöria hvar vidh sina scolar, at dieknomen icke skal fattas the nyia testementz böker på latin. RA I. 1: 119 (1529). (För tjugo l. trettio år sedan fanns) inthet så myckijn ungdom, varken vid Scoler eller Gymnasier eller Academien som nu. Rudbeck Bref 1: 31 (1664). VDAkt. 1691, nr 184 (: latinska scholen). (Prästerna o. leviterna) hade sina Scholar, der ungdomen i lagen och hwarjehanda wetenskaper underrättades. Bælter JesuH 1: 80 (1755). Universiteter äro skolor där grunden bör läggas till de kunskaper som fordras i rikets tjenster. Weste FörslSAOB (c. 1815). Min älskade son, du i skol’n får bli qvar! / Du slipper, min gosse, att komma i lära. Sätherberg Blomsterk. 9 (1879). Skolor i huslig ekonomi. FinlStatskal. 1925, s. 215. Malmö stads skolor för yrkesundervisning. GrafUppslB 281 (1951). — jfr AFTON-, APOLOGIST-, BERGS-, BILDHUGGAR-, BLIND-, BORGAR-, BOTTEN-, BY-, DANS-, DOMKYRKO-, ELEMENTAR-, ENHETS-, FACK-, FISKERI-, FLICK-, FLYG-, FORTSÄTTNINGS-, FÄKT-, FÖR-, HANDELS-, HUSHÅLLS-, HÖG-, INGENJÖRS-, INTERNAT-, JORDBRUKS-, JÄGAR-, KADETT-, KATEDRAL-, KLOSTER-, KONST-, KRIGS-, KYRK-, LANTHUSHÅLLS-, LANTMANNA-, LATIN-, LEK-, LÄRDOMS-, MEJERI-, MELLAN-, MISSIONS-, MÅLAR-, MÖNSTER-, NORMAL-, OFFICERS-, PIANO-, PLUGG-, POLIS-, PREDIKANT-, PRIVAT-, RADIO-, REAL-, REFORM-, RETORS-, RID-, RÄKNE-, SADELMAKAR-, SAM-, SIM-, SINNESSLÖ-, SJUKSKÖTERSKE-, SJÖMANS-, SKEPPAR-, SKEPPSBYGGNADS-, SKEPPSGOSSE-, SKOGS-, SLÖJD-, SMÅ-, SOCKEN-, STOR-, SÄR-, SÖNDAGS-, TRIVIAL-, TRÄDGÅRDS-, UNGDOMS-, VERKSTADS-, VÄV-, YRKES-, ÖVNINGS-SKOLA m. fl. — särsk.
a) abstraktare, i sg., sammanfattande, om alla skolor inom ett område (en kommun l. ett land o. d.): skolväsen; äv. övergående i bet.: skolundervisning l. skolgång l. skoltid (se d. o. 1); i sht i best.; jfr b, c, 4. Skolan börjar, slutar på måndag. Det är ingen skola idag. Det fick vi lära oss i skolan. Skolan och samhället. Dagens och morgondagens skola. Man kan icke skilia them åt, kyrkiona och Scholan. LPetri 2Post. 83 b (1555). Af diechnarna skal scholemästaren hafwa .. af hwar diechne .. hwart fierdedeels åhr, när scholan gifs vpp, een öre pro exituali. Rudbeckius Kyrkiost. 46 (c. 1635); jfr b. Et sätt at föreställa plikter, som synes strida emot det i Skolan antagna vanliga ordbruket. Boëthius Kant 55 (1797). Den gamla kyrkans fall hotade .. att .. draga med sig skolan, som af henne skapats och underhållits. Annerstedt UUH 1: 58 (1877). Han och jag är från samma stad, vi känner varann sen skolan. Lo-Johansson Förf. 73 (1957). — jfr NATTVARDS-, RUNDRADIO-, SKRIFT-SKOLA m. fl.
b) i uttr. betecknande att en l. flera lärare l. (vanl.) elever bevista l. påbörja l. avsluta l. bege sig till l. från resp. icke bevista osv. undervisning i en skola l. att ngn vinner inträde vid l. avvisas från en skola l., allmännare l. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr h), att ngn l. ngra får (få) undervisning av ngn l. går (gå) i lära hos ngn l. gm att följa ngns råd l. förebild l. (i skrift uttalade) åsikter vinner (vinna) kunskap l. erfarenhet o. d.; äv. motsv. a; särsk. i sådana (äv. bildl.) uttr. som gå i skola(n), förr äv. till skola, förr äv. löpa till skola; sätta ngn i skola(n), förr äv. till skola; hålla ngn i, förr äv. till skola(n); skolka från skolan, i sht förr äv. skolka skolan; sluta skolan, i sht förr äv. l. komma ur skolan, förr äv. löpa bort ur l. från skolan (för tillfället l. dagen l. terminen o. dyl. l. för alltid); gå i skola hos ngn, gå i ngns skola; förr äv. i uttr. giva sig i skola hos ngn, börja gå i lära hos ngn, växa ur skolan, bli för gammal för att lära. Gå till skolan. Vara, sitta i skolan. Han är sju år och har börjat skolan. Skicka ngn i l. till skolan l. en skola. Komma för sent till skolan. Göra l. få sällskap till skolan. Barnen ha nyss kommit hem från skolan. Vara borta från skolan. Ha lov, ledigt från skolan. Ta ngn ur skolan. Relegeras från skolan. Komma in på en teknisk skola. Han slutade skolan vid tretton års ålder. OPetri Tb. 60 (1525: halla .. til skola). Kiäre dannemenn alle Råde och Formane wij ider attj wele .. settia ider barnn till Schola, och hielpa them szom gåå till Scola. G1R 8: 211 (1533). LPetri KO 81 b (1561, 1571: löpa til). BoupptSthm 13/6 1672, s. 530 b (: håller .. till Scholan). Lägg Doctor Mössan af och lemn alt hufwud-bry / .. Gif hos en Kiöpman dig ell en Cam’rer i Skole. ÖB 25 (1712). Schultze Ordb. 4454 (c. 1755: Gå .. Kåmma utur skolen). Lindfors (1824: Löpa bort ur). Men nog skulle jag ha lust at .. påminna .. (vissa publicister) om, at de ej wuxit ur skolen för det at de ej mera taga bok i handen. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 93. Tidens hittebarn, här satt i skolen, / får, kanske, se sin fader — bortom solen. Tegnér (WB) 5: 206 (c. 1826). Skulle hon (dvs. Tegnérs sånggudinna) på gamla dagar vilja lära sig att tala en renare svenska, så kan du skicka henne i skola hos Geijer. Palmær Eldbr. 73 (1834). Likt yra barn, som löpa bort från skolen. CVAStrandberg 4: 179 (1857). Bland Gustaf Adolfs öfrige samtida, som utbildade sig i hans skola, finna vi sådane hjeltar och statsmän som Per och Nils Brahe. Odhner Lb. 184 (1869). Thorild .. (hade) gått i Rousseaus skola. Nyblæus Forskn. I. 1: 218 (1873, 1879); jfr 7. Hildebrand i 3SAH 23: 239 (1908: gått i skola hos). Auerbach (1913: skolka skolan). Per hade slutat skolan men inte fått något arbete än. Fogelström FörvStad. 147 (1966).
c) i uttr. betecknande att ngn öppnar l. grundar en skola l. skolor l. leder l. undervisar vid en sådan l. sådana l., allmännare, ger undervisning, resp. att ngn lägger ned en skola l. upphör leda l. undervisa vid en sådan osv.; förr äv. i uttr. lära ngn i skola, ge ngn undervisning. Förestå en skola. Inrätta, öppna, grunda, sätta upp, upprätta, förr äv. anrätta l. fundera l. upptaga en skola. Hålla skola, förestå l. leda en skola l. ge undervisning (vid en skola). Hålla en skola, förestå l. leda en skola. Han maa .. optagha een scola för för:da lappar schull. G1R 3: 167 (1526). Schroderus Os. 2: 474 (1635: anrätta). Uti Kexholm var funderat een skola. RP 8: 227 (1640). (Sara säger: Abraham) war mit ögnalock, och mig i schola lärde. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732). Tillförene hade schola under klockarens inseende blifwit hållen. HH XXXII. 2: 150 (1773). Nordforss (1805: Upprätta). Han har slutat upp med sin skola. Weste (1807). Den skola, som i Örebro hölls af Carmelitermunkar. Franzén Minnest. 3: 516 (1842). Hålla skola för barn. SvHandordb. (1966).
d) konkret, om lokal l. lokaler vari en skola inrymmes: skollokal(er) l. skolbyggnad(er) l. skolhus o. d. Han bor mittemot skolan. Skolan är byggd av rött tegel. (Paulus) skildhe läryunganar j frå the andra disputerandes dagligha vthi en mandz schola som heet Tyrannus. Apg. 19: 9 (NT 1526; Bib. 1917: och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus’ lärosal). Sångemästaren öffvar sina disciplar om Sommaren i Kyrkian. Men Skriffmästaren i lilla Scholen. Botvidi Gymn. 58 (1633). Bönderne, som på Scholan hade sin sammankompst. RARP 8: 18 (1660). Scholen (på Visingsö) låg längre i norr åfwan skogen. Linné Gothl. 333 (1745). VKyrka 1972, nr 5, s. 7.
e) med mer l. mindre nedsättande bibet., med tanke på skolundervisningen ss. rent teoretisk l. pedantisk l. skolastiskt formalistisk l. fylld av ofruktbara diskussioner l. gräl l. ss. ett självändamål l. dyl. l. ss. stående i motsats till det praktiska livet; utom ss. förled i ssgr (jfr SKOL-DAMM, -FILOSOFI, -GRÄL, -HUMANISM m. fl.) företrädesvis [efter lat. non scholæ sed vitæ discimus, omkastning av ett uttalande av den romerske förf. Seneca d. y. († 65 e. Kr.) om sin tids skolväsen: ”vi lära icke för livet utan för skolan” (Epist. 106: 12)] i uttr. (vi lära) icke för skolan utan för livet o. i uttr. som ansluta sig härtill; i sht förr äv. [jfr t. nach schule riechen l. schmecken] i uttr. ngt smakar av skola(n) l. ngt luktar av skola, ngt har anstrykning l. tycke av (skol)pedanteri l. dyl. Den tårre Persius, mörk och inbunden spord, / Rijk i sin mehning är och kårt i sine ord. / En sticken Juvenal i Skolen born och födder, / Där som bland mycket skrijk illträta är en heder. Düben Boileau Skald. 18 (1721). Oändelig tack för Brors båda kärkomna bref, och för de meddelte Theser. De skrefna underlåta ej att smaka utaf Schola. Kellgren (SVS) 6: 84 (1779). Studera för skolan och icke för lifwet. Cavallin (1876). Detta luktar af skola. Dens. (Vi lära) icke för skolan utan för livet. Holm BevO (1939).
f) i vissa uttr. betecknande läroanstalt tillhörande visst stadium.
α) (†) hög skola, om akademi l. högskola; äv. allmännare: högre skola; se för övr. HÖG, adj. 13 e slutet; jfr β. OPetri 2: 131 (1528). Brenner Dikt. 2: 115 (1717).
β) [jfr t. kleine l. geringe schule] liten l. mindre l. smärre skola, lägre skola (se LÅG, adj. 10 d); i uttr. mindre skola äv. (o. numera bl., i skildring av ä. förh.) allmännare: mindre folkskola (se FOLKSKOLA b). Hall KultInt. 61 (i handl. fr. 1633: lille scholan). Små scholer här och ther (äro i Finl.) effter nötorfften insatte … Men nu feles några gymnasia. RP 8: 227 (1640). Hülphers Dal. 375 (1762: de mindre Scholarne). Lindskog SkaraStMatr. 160 (1809: de smärre Skolarne). S. k. mindre skolor, i hvilka vanligen barn, tillhörande både folkskolan och småskolan, undervisas af samma oexaminerade lärare eller lärarinna .. (kunna icke) betraktas såsom en normal skolform. Normalpl. 1878, s. 37.
g) (†) i utvidgad anv., om skolklass (jfr 6); anträffat bl. ss. senare led i ssgn RÄKNINGE-SKOLA.
h) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b); i sht om ngt (plats l. erfarenhet(er) l. lära o. d.) där man erhåller l. som ger kunskaper l. färdigheter till nytta l. användning i framtiden (särsk. om jordelivet tänkt ss. en skola för beredande för det eviga livet, stundom äv. om det eviga livet tänkt ss. en skola som ger undervisning om jordelivets oförstådda problem); ofta föregånget av en bestämning i gen., betecknande det som man får undervisning i l. kunskap om o. dyl. l. det som ger kunskap l. erfarenhet o. d. Motgångens, nödens, tålamodets skola. Kriget läres i krigets skola. Fostrad i livets hårda (l. stränga) skola. (Vi ha) Jcke wiliet höra wår kära scholemestare Christum .. ther före epter wij haffue förachtat hans schola, så haffwer han låtit oss komma .. vthi dieffwulens schola. OPetri 1: 434 (1528); jfr b. Then Ewigha och Himmelske Schola och församling, som är j then andra werlden. Svart Ähr. 86 (1560). (Klosterna voro i början) Gudfruchtigheetz och all ährlighetz Skolor. Rudbeckius KonReg. 254 (1615). Nederländerne voro .. (i början av 1600-talet) skolan för krigsvettenskapen. Gustaf III 1: 36 (1786). Är det närwarande lifwet för menniskan en skola, der hon skall uppfostras för ett ewigt lif, så (osv.). Melin Pred. 2: 67 (1847). Den skola, hvari han förberedde sig för detta vigtiga värf, var en högre lärdomsskola, nemligen presteståndet. Rundgren i 2SAH 2: 75 (1887). (Drabbningarna med romarna) blevo .. för germanerna den bästa skola i taktik, som de kunde få. Grimberg VärldH 5: 121 (1931). — jfr DYGDE-, KORS-, MOTGÅNGS-, PRÖVNINGS-, SEDE-, TÅLAMODS-SKOLA m. fl. — särsk.
α) om plantskola (se d. o. 1). En trägårdsmästare then scholan wårdsamt lagar, / Ther trädens plantor stå. Kolmodin QvSp. 1: 461 (1732). (Svenska trädgårdsföreningen har) anlagt skolor af Medicinal- och Färg-Växter samt af utländska utmärktare Blomster-Växter. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 486. Gråsparfvarne .. plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal. Strindberg RödaR 3 (1880); jfr b. SvHandordb. (1966). — jfr BUSK-, FRÖ-, MELON-, MODER-, PLANT-, PLANTERINGS-, ROSEN-, TRÄD-SKOLA m. fl.
β) (†) i uttr. taga (mark) i skola, förbättra l. upparbeta kvalitén hos (mark). Höreda pastorsboställe .. har skäligen goda egor, hwilka .. genom stenrödjningar .. samt nyodlingar allwarligt tagits, som man säger, i skola, hwarigenom densamma på ett ganska betydligt sätt blifwit förbättrad. Allwin Mo 143 (1857).
γ) [jfr t. aus der schule schwatzen] (ngt vard.) i uttr. skvallra, äv. sladdra, förr äv. svatsa l. prata ur skolan, (eg.: berätta ngt från skolan som icke bör komma utanför dess väggar) berätta l. avslöja ngt som bör förtigas, prata bredvid munnen; äv. allmännare (utan tanke på tal): röja l. uppenbara ngt som borde vara okänt. Hafver någon i Sverige svatzatt uthur skolan, så hadhe du och de andre commissarierne inted fördenskuldh haftt behoff att bestått. AOxenstierna 13: 351 (1635). Deleen Meidinger 218 (1825: Prata). Jag .. försökte rycka .. (den på utkik posterade kosacken) af hästen, men som han ej ville ge med sig, nödgades jag hugga honom för pannan. .. Skada att hästen dervid kom undan; han torde sqvallra ur skolan. Topelius Fält. 3: 203 (1858). Wåhlin Skoltal 132 (c. 1890: sladdra). Det kunde icke falla någon in att sqvallra ur skolan (om pennalismen). Det skulle hafva .. ogillats af alla. ÅbSvUndH 34: 27 (1894). Bergman JoH 101 (1926: skvallrar).
δ) i uttr. taga l. draga (äv. hava) sin mats ur (äv. från) skolan, se MATS, sbst.1 d. jfr: Äfven jag blef en gång inviterad; men skickade ej min Maths i Skolan. UrKorrCronholm 132 (1834).
ε) [jfr ä. d. slå en af skolen] (†) i uttr. slå ngn ur skolan, vara ngn överlägsen, överglänsa l. besegra ngn l. slå l. konkurrera ut ngn; äv. i uttr. slå ngt ur skolan, göra slut på l. segra över ngt. Allahanda ylle och linne Manufactur-Wärk, .. hwilka säjes undergådt hos osz, för den orsaken skull, at andra Nationer lagt sig derpå, och slagit osz utur Scholan. Nordencrantz Arc. 141 (1730). Hwem kan stöpa om orden emot bruket, efter hwad likformighet och skiäl synas kräfja, och slå regellösheten ur scholan? Hof Skrifs. 173 (1753). Sahlstedt (1773).
ζ) i uttr. betecknande att ngn erhåller tillrättavisning l. klander l. kritik l. att ngn söker mästra ngn l. att ngn hårt ansättes av ngn l. dyl.
α’) [jfr t. einen in die schule führen] (†) leda ngn i skola, föra ngn i l. till skola, (på ett övermodigt l. anspråksfullt l. skolmästaraktigt sätt) undervisa l. kritisera l. tillrättavisa ngn, mästra l. skolmästra ngn; äv. med avs. på Guds ord (i bibeln) l. dyl., i uttr. föra i l. till skola, kritisera l. anmärka på l. finna fel på. Somblighe kunne intet annat, än .. then helgha Anda, och Gudz ord på nytt til Schola föra. PPGothus Und. C 4 a (1590). The ther sådant (dvs. tecken o. under) neka, eller föra them til naturliga orsaker, .. si the wilja föra Gudz ord och Gudz Anda i schola. Swedberg Dödst. 457 (1711). De höglärde mästare, som wilja leda Christum i Schola. Borg Luther 1: 693 (1753).
β’) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) taga ngn i skola, läxa upp ngn (jfr SKOLA UPP 1); i sht förr äv.: taga ngn i fysisk upptuktelse l. ge ngn en kroppslig bestraffning l. ”minnesbeta” l. dyl.; jfr LÄXA, sbst. 8. (Merkurius till den stridslystna Diva septentrionalis:) Ädle Jungfrw ther borto går / Then Mannen som eder mothstår. / .. Tagh honom i Schola at han må finna / Hwadh han här medh sin falskheet winner. Brasck TyKr. G 4 b (1649). Sverdrup .. tog Nielsen allvarligt i skola. VL 1894, nr 138, s. 3.
γ’) (†) i uttr. vara i en farlig skola hos ngn, bli hårt ansatt l. pressad av ngn (med frågor l. påtryckningar l. klander) l. bli skarpt tillrättavisad l. klandrad av ngn. Men jag war hoes .. (riksamiralen o. Corfitz Ulfeldt) i een faarlig skoola, som den som styrkte igenom mine berettelser Hans Maij:tt att fatta sådanne selsame, och som dee sade, skadelige och fahrlige resolutioner. Dahlberg Dagb. 116 (c. 1660; uppl. 1912).
η) [jfr motsv. anv. av i t. (särsk. in die schule schicken) o. fr. (särsk. mettre l. envoyer à l’école)] spelt. i brädspelet tricktrack, dels o. företrädesvis i uttr. skicka ngn i skola, betecknande att den som markerat fel får gå tillbaka, medan motspelaren får tillgodoräkna sig de riktiga poängen, dels ss. beteckning för varje i spelet begånget fel (särsk. om fel bestående i felaktig markering av l. uraktlåtenhet att markera de poäng som ges vid egna l. motspelarens kast). Marqueras mer eller mindre, än man äger rätt, och förgätes att marquera de points, som vinnas med egna eller motspelarens kast; så skickas man i skola, d. v. s. att man får gå tillbaka, men motspelaren marquerar hvad han bordt marquera. HbiblSällsk. 2: 35 (1839). Man kallar i triktrak alla fel för skola, i synnerhet glömskan att markera, innan man flyttar brickorna. Wilson Spelb. 228 (1888). Om en af de spelande gör en skola .., kan man (osv.). Därs.
3) om förhållandet att ngn l. ngra gm (metodisk o. grundlig) undervisning (i en l. flera skolor (i bet. 2) l. gm bevistande av en l. flera kurser (jfr 4) l. dyl.) lär(a) sig att behärska ngt kunskapsområde l. blir (bli) väl förfaren resp. förfarna i ngt (ofta med särskild tanke på den härvid uppnådda skickligheten), liktydigt med: (metodisk o. grundlig) utbildning l. skolning (se SKOLA, v.2 5 b); äv. i pl., om sådan utbildning l. skolning erhållen vid flera skolor (i bet. 2) l. kurser (jfr 4) o. d. Göra sin skola, få sin utbildning l. skolning. Sakna skola. Han har ingen skola, inga skolor. Ha (en) god skola. Det är en ren klangfull röst, temligen stark; men han är ännu utan skola. AnderssonBrevväxl. 1: 92 (1841). Carl Gyllenborg, .. hade i England gjort sin politiska skola. Weibull o. Tegnér LUH 2: 10 (1868). Ludvig Knauss, den ansedde genremålaren, en af de få tyskar, som finnas representerade i Luxembourgmuseet, och en af de tyskar, som ha fransk skola. NordT 1886, s. 543. Han hade målat ut tjänsten vid Regementet som ett himmelrike: Det var de goda skolorna som han skulle få, det var den fina framtiden, när han skulle bli befäl (osv.). Moberg DinStund 292 (1963).
4) [jfr 2 (a)] i sht mil. om utbildning l. undervisning (av kortare varaktighet) avsedd att bibringa vissa kunskaper l. färdigheter i ett ämne l. fack, övergående i bet.: kurs (se d. o. 7); i sht i fråga om utbildning av militärt befäl l. militära specialister; förr äv. om den under en lästermin vid en skola (i bet. 2) pågående undervisningen. Skolemästarne skola hvardera hålla tvänne läse-terminer eller Skolar om året. VDAkt. 1792, nr 349. KrigVAT 1859, s. 417 (om skjutskola). (Översten) inspekterar även för trängen gemensamma utbildningskurser (skolor). SFS 1915, s. 1767. Sjökrigsskolans verksamhet fördelas mellan skola i land för båda linjerna samt rekrytkurs och skola ombord för endast sjöofficerslinjen. Därs. 1926, s. 367. Genomgå en skola i sömnad. Östergren (1939). — jfr BEFÄLS-, FURIR-, FÄKT-, INTENDENTUR-, KORPRALS-, MODELL-, REKRYT-, RIT-, SERGEANTS-, SIGNAL-, SIM-, SKJUT-, TORPED-, VOLONTÄR-SKOLA m. fl.
5) (i fackspr.) lärobok; företrädesvis ss. senare led i ssgr; förr äv. om en följd av teckningsövningar l. dyl. utvisande ngns utveckling inom ämnet. DA 1793, nr 55, s. 3 (om en av konstnären E. Martin utgiven samling kopparstick, bl. a. avsedd att användas ss. lärobok). Man kunde (för att följa utvecklingen av sin egen skicklighet i ritning) .. också numrera de enskilda (rit-)bladen, efter tiden, som de följa på hvarandra. På detta sätt erhåller man, då alla uppgifterna äro methodiskt ordnade, en fullständig schola. Sandström KrMat. 7 (1840). (Sångpedagogen Delle Sedie) har .. en ny skola på trycket. Beyer Sång. 24 (1887). Blücker o. Rönn Saxofonsk. 4 (1943). — jfr HARMONIUM-, KLAVER-, MUSIK-, ORGEL-, PIANO-, VIOLIN-SKOLA m. fl.
6) ss. sammanfattande beteckning för de elever som bevista undervisningen i en skola (i bet. 2) l. på en kurs (jfr 4) l. undervisas av en lärare (utgöra en klass l. skolavdelning o. d.) l. som representera en skola (i bet. 2) vid tävling o. d.; stundom svårt att skilja från 2. Vår skola vann i skoltävlingarna. Vti hela Scholans eller alla dieknarnas närwaro. LPetri KO 84 b (1561, 1571). En dansmästare — En fäktmästare med hela sin skole. Nordforss (1805). Edqvist Skugg. 247 (1958). — jfr INTENDENTUR-, KONSTAPEL-, PROFET-SKOLA m. fl. — särsk. (numera föga br.)
a) i allmännare anv., om krets av personer som ha viss utbildning (o. därför äro lämpliga för vissa tjänster), (väl) skolad (se SKOLA, v.2 5 a) krets. När en rätt Oeconomie .. etablerades (vid flottan), kunde Konungen mycket besparas, som ock desz tjänst i många delar befordras, emedan wid Flottan war en oförliknelig Skole af hurtige Officerare. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 2: 252. Gustaf (II) Adolf hade lemnat en skola af krigare, de första i Europa. Geijer SvFolkH 3: 342 (1836); jfr 7.
b) i fråga om ”liksång” (se d. o. a); särsk. [jfr ä. d. fuld skole, t. begräbnis mit der ganzen resp. halben schule] i uttr. hel l. all resp. halv skola, om båda avdelningarna resp. den ena avdelningen i en skola (i bet. 2) med två lärare l. om alla resp. (omkr.) hälften av eleverna i en skola. ÅbSvUndH 83—84: 9 (i handl. fr. 1630: all Scholan). En Rådman benemd Nilsz Torstenson hafuer aff Rectore begiärat Schole för sit salige barns Lick. Karlson ÖrebroSkolH 3: 10 (i handl. fr. 1638). Ville nu någon hafva 4 personer at siunga för Lijk, tå tillåtes thet intet, utan then samma skall rådas at taga halfva scholan och betala 2 D:r eller i thet ringaste 1 D:r 24 öre S:mt. Skeer Lijkpredikan i kyrkan, så måste betalas för hela scholan, nembligen 4 D:r äller i thet ringaste 3 D:r 16 öre S:mt. Sprinchorn LundLärovH 21 (i handl. fr. 1725).
7) om krets av personer som hylla en viss uppfattning l. åsikt l. strävan l. ett komplex av uppfattningar osv. inom konst l. litteratur l. vetenskap l. politik l. religion o. d. (som utgått från viss person l. visst land o. d.); äv. abstraktare: riktning (se RIKTNING, sbst.2 5), rörelse o. d. Filosofisk, politisk, konstnärlig skola. Platons, Walter Scotts skola. Epikureernas skola. Stoiska skolan. Den götiska skolan, göterna l. göticismen. Bilda (äv. göra l. stifta l. dana) skola, få efterföljare. Grunda en ny skola inom målarkonsten. Den gamla skolan inom diplomatien. Tessin Bref 1: 81 (1751; i fråga om måleri). Tänker man sig under namnet en af likhet i grundåsigter fritt sammanbunden konstnärsrepublik, så är en skola här (dvs. i fråga om vissa tyska målare) visserligen förhanden. Atterbom Minn. 285 (1818). Arfwidsson Ossian 1: 3 (1842: stiftade). Vising Språkskönh. 19 (1897: gjorde). Återfaller .. (brottslingen) i gamla dåliga vanor, betyder detta merendels .. äfven, att han under tiden bildar skola, utgör en härd för social förgiftning. Thyrén StrafflRef. 1: 91 (1910). Leopold hade danat skola. Schück o. Warburg 3LittH 5: 26 (1929). (I vissa av juristen J. Thyréns arbeten) framträdde .. ännu icke någon utpräglad anhängare av en bestämd riktning eller skola inom straffrättsvetenskapen och kriminalpolitiken. LundagKron. 3: 121 (1955). — jfr BEFÄSTNINGS-, DIKTAR-, FÄKT-, JORDBRUKS-, KONST-, LANDSKAPS-, LOKAL-, LÄKAR-, MANCHESTER-, MODE-, MÅLAR-, MÖNSTER-, ORGEL-, RÄTTS-, SANSKRIT-, SIM-, SJÖ-, SKALDE-, SKULPTUR-SKOLA m. fl. — särsk.
a) litt.-hist. i uttr. (den) gamla resp. (den) nya skolan (jfr c), om (de litterära idéer l. uppfattningar l. stilideal o. d. som voro utmärkande för) de författare som tillhörde den gustavianska resp. nyromantiska riktningen i Sv. Polyfem IV. 41: 3 (1811: den gamla .. Skolan). Allt som skiljemuren börjat ramla, / den nya skolan flyttar i den gamla. Tegnér i 2SAH 20: 203 (1840). Striden mellan gamla och nya skolan. IllSvLittH 3: 72 (1956).
b) hist. i uttr. (den) historiska skolan, om grupp av företrädare för de allmänt konservativa åsikter som under Karl XIV Johans regeringstid hävdades av ett antal personer (politiker o. vetenskapsmän, med E. G. Geijer ss. ledare) som menade att samhället vore resultatet av en kontinuerlig o. organisk historisk utveckling, varför inga plötsliga förändringar borde ske i samhällsutvecklingen; äv. om (l. med tanke på) själva åsikterna. Tegnér (WB) 5: 395 (1825). Lika så litet, som t. ex. allenaregerandet kan förklaras utan en fiktion, lika så litet kan ståndsrepresentationen i närvarande tid få någon skengrund för sitt bibehållande, om man icke antager historiska skolans fiktion, att den är en representation af idéer. JGRichert (1839) hos Warburg Richert 1: 340. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 357 (1961).
c) [jfr t. von l. aus der alten schule, eng. of the old school] allmännare, i det attributiva uttr. av, förr äv. från (den) gamla skolan, betecknande ngn ss. (i fråga om sätt l. uppfostran l. åsikter o. d.) fostrad l. utbildad under l. tillhörande l. påminnande om en föregående generation l. tid med andra uppfattningar än de för tillfället förhärskande l. moderna, ”av gamla stammen”. (Han) är en jägare af den gamla skolan, och alle jägare hata revolutionen, emedan den först angrep skogen och hjortarna. Cederschiöld Riehl 1: 44 (1876). En gårdsdräng af gamla skolan vet att hålla på sin värdighet. Benedictsson Ber. 165 (1885). Ahrenberg Landsm. 137 (1897: från). Bröggers bok (om stenåldern i Norge) .. blev en stötesten för de traditionsbundna typologerna av den gamla skolan. Fornv. 1946, s. 124.
8) [jfr 3; jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] ridk. i fråga om dressyr av ridhäst: rörelse(komplex) utgörande en hel övning l. (större l. mindre) avdelning av dressyren l. ett speciellt slag av dressyr; i sht dels om var o. en av de rörelser l. vart o. ett av de rörelsekomplex (”öppna” o. ”sluta”, stundom äv. ”förvänt sluta”) som (samman med skänkelvikningen) utgöra sidvärtsrörelserna (se SIDVÄRTS-RÖRELSE 2; förr äv. i uttr. lägre skola), samlande sidvärtsrörelse, dels [jfr motsv. anv. av t. hohe schule, eng. high school, fr. haute école] i uttr. (den) högre (jfr 9) l. höga skolan, om avancerad dressyr av ridhäst, avseende att bibringa hästen (o. ryttaren) största möjliga fulländning o. göra ridningen så estetiskt tilltalande som möjligt (numera bl. använd i l. övad för vissa tävlingar o. uppvisningar), dels i uttr. högre skola, om var o. en av rörelserna l. vart o. ett av rörelsekomplexen i den högre skolan (se ovan); äv. i uttr. skola på marken, i den högre skolan ingående rörelse(komplex) som icke består av skolsprång, skola över marken, skolsprång; förr äv. om rörelsekomplex utgörande hel övning l. avdelning av övningar vid kammardressyr av hund. Nu försöker man, om hunden gör hela scholan utan lina. Sker detta, så är han färdig och den såkallade kammardresseringen fulländad. Sandström Jester 20 (1829). Den halföppnade skolan (i hästens dressyr) slutas med axelvolten, som har inre framfoten å centrum (osv.). KrigVAH 1833, s. 271. Sidvärts rörelser eller skolor utmärka sig dermed, att hästen moverar på dubbla spår, hvarvid fram- och bakdel beskrifva hvar sin väg. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 70 (1836). Den högre skolans glansnummer. Wrangel HbHästv. 231 (1885). KrigVAT 1896, s. 409 (: höga skolan). 2NF 25: 1112 (1917: ”skolorna på marken”). Därs. 1113 (: ”skolorna öfver marken”). Skolridningens rörelseformer indelas äfven i ”lägre skolorna”, såsom öppna, sluta, förvändt sluta, samt ”högre skolorna”, såsom piaff, passage, pesad och ”skolsprången”: kurbett, kropad, ballotad, kapriol. Därs. I skolorna följer den inre bakfoten den yttre framfotens spår och trampar precis under tyngdpunkten — därför den bästa övning för att samla hästen. Boltenstern Müseler Ridl. 145 (1956). — jfr RID-SKOLA. — särsk. (†) i sg. best., liktydigt med: skolridningen. Förtjenar skolhästen derföre att tadlas, att den såsom fulländadt mönster saknar användning utom skolan, så lära de mest egentliga konststycken, af hvad halt som helst, få dela samma öde. Ehrengranat Ridsk. Förord 3 (1836).
9) = SKOL-ÅKNING; förr äv. i uttr. den elementära skolan, om den obligatoriska åkningens grundläggande figurer, den högre skolan (jfr 8), om den obligatoriska åkningens grundläggande figurer kombinerade gm skärombyten l. om de grundläggande figurerna i förbindelse med skärombyten; utom i ssgrna SKOL-FIGUR o. -ÅKNING numera föga br. Liksom allting har sitt ursprung .. sålunda är skolan den nödvändiga grunden för all mer gedigen skridskokonst, på samma gång hon i och för sig är konst. NordIdrL 1900, s. 377. Salchow Konståkn. 5 (1906: den elementära). Därs. (: den högre).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr, t. ex. skol-ridning, skol-verkstad, kunna äv. hänföras till skola, v.2): A: SKOL-ADJUNKT. (skol- 1813 osv. skolæ- 18101817. skole- 1836) (numera bl. tillf.) adjunkt (se d. o. 3) vid en skola. ÅbSvUndH 58: 67 (i handl. fr. 1810). Östergren (1939; om läroverksadjunkt).
-ADJUNKTUR. (skolæ- 1810) (numera bl. tillf.) befattning ss. skoladjunkt. ÅbSvUndH 58: 67 (i handl. fr. 1810).
-ADMINISTRATION. administration av en skola l. skolväsendet (inom ett område); äv. konkret, om myndighet med uppgift att handha denna administration. Hollander SvUndH 1: 550 (1884). TSvLärov. 1945, s. 382 (konkret).
-AGA. (skol- 1746 osv. skolæ- 17241755. skole- 17071772) (i sht förr) i en skola l. inom skolväsendet utdelad l. förekommande aga; förr äv.: skoldisciplin (se d. o. 2), skoltukt (jfr aga, sbst.1 2). HFinSkolvH 1: 238 (1707). (Skolmästaren borde enl. den svenska skolordningen av år 1571) iakttaga skälig Schole-aga. Porthan 5: 144 (1772).
-AKT. (skole- 1732) akt (se d. o. II) rörande en skola l. skolväsendet. ÅbSvUndH 83—84: 116 (i handl. fr. 1732).
-ANDA. (skol- 1885 osv. skole- 1765) i en skola l. skolor l. skolväsendet rådande anda (se ande VIII 5 a). Rothman Skäl 11 (1765).
-ANDAKT~02 l. ~20. i en skola l. skolan hållen andakt (se d. o. 4); särsk.: morgonandakt i en skola l. skolan. PsykPedUppslB (1946).
-ANEKDOT. anekdot hämtad från (en skola l. skolväsendet l.) skollivet. Snellman Gift. 1: 66 (1842).
-ANEMI. [jfr t. schulanämie] med. lättare anemi hos barn i skolåldern. FörhLäkS 1908, s. 172.
-ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. angelägenhet rörande en skola l. skolväsendet. PedBl. 1876, s. 109.
-ANLÄGGNING~020. särsk. konkret, motsv. anläggning III 1 a α: skola (se skola, sbst.2 2 d), skolhus, skolbyggnad. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 25 (1898).
-ANPASSNING~020. om en skolelevs l. skolelever- (na)s anpassning till skolförhållandena. SOU 1943, 19: 43.
-ANSTALT~02 l. ~20. (skol- 1786 osv. skole- 17801782)
1) (†) motsv. anstalt 1 (a): åtgärd l. bestyr rörande skola l. skolväsen. Lindfors (1824).
2) motsv. anstalt 5: skola. SynodA 1: 550 (1780).
-ANTOLOGI. antologi för skolbruk. TSvLärov. 1944, s. 280.
-ARBETARE~0200. (skol- 1790 osv. skolæ- 1698. skole- 1697) person som yrkesmässigt arbetar inom skolväsendet; jfr -man. VAktstyckSvUndH 182 (i handl. fr. 1697; om lärare). Till den nya skolmiljön hör skolarbetare av delvis ny typ: assistenter, tekniker och bibliotekarier. GHT 1966, nr 60, s. 11.
-ARBETE~020. (skol- 1731 osv. skolæ- 17111778. skole- 16181771)
1) till 2: i en skola l. inom skolväsendet bedrivet l. av elev(er) l. lärare utfört, till skolundervisningen hörande arbete (se d. o. 5 d); äv. dels konkretare, om en i skolan förelagd uppgift (avsedd att lösas i hemmet l. under ferier o. d.), dels konkret, om (skrivning l. slöjdalster o. d. ss.) resultat av sådant arbete (jfr arbete 11). Effter Jöneköpings rector myckitt tröttes vid scholearbetett, thett han i 13 åår haffver vid hållitt .. tilsades honom (osv.). OxBr. 12: 359 (1613). MeddSlöjdF 1900, 2: 56 (i pl., konkret, om slöjdalster utförda i skola för möbelsnickare). Skolarbeten kunna vara dels egentligt skolarbete (arbete i skolan), dels hemarbete eller ’feriearbete’. Östergren (1939). Skolarbetet är för de flesta barn krävande. StKokb. 643 (1940).
2) (numera föga br.) till 2, konkret: lärobok för skolbruk, skolbok; jfr arbete 11 c. ÅbSvUndH 58: 267 (i handl. fr. 1762). Beyer Sång. 24 (1887).
3) (numera bl. mera tillf.) till 2: för (förbättring av) skolväsendet utfört arbete (se d. o. 5). Det väldiga skolarbete, som frihetstiden utfört. Hagström Herdam. 3: 414 (1899).
4) till 7: till en (konstnärlig l. litterär l. dyl.) skola hörande arbete (se d. o. 11, särsk. 11 c). (Tor Hedbergs) andra bok, Johannes Karr .. är ett regelrätt naturalistiskt skolarbete. Linder IbsStrindbg 180 (1936).
-ARBETS-DAG. arbetsdag (se d. o. 2, 3) ägnad åt skolarbete (se d. o. 1); jfr -dag. Gossarnes 9 à 10 timmars skol-arbetsdag. DN 1894, nr 8914 A, s. 2. Bildningen kan också gagnas av en låt vara sparsamt utmätt fritid under skolarbetsdagarna. TSvLärov. 1949, s. 79.
(2 d) -ARKITEKT. arkitekt specialiserad på ritning l. planering av skolbyggnader. TSvLärov. 1953, s. 532.
(2 d) -ARKITEKTUR. arkitektur (se d. o. 1) avseende skolbyggnader. Inledning till skol-arkitekturen. Siljeström (1856; boktitel).
-ARKIV. arkiv innehållande skolakter. Ystads skolarkiv. Rietz SkolvH 181 (1848).
-ARKIVALIER, pl. jfr -arkiv. Östergren (1939).
-ARKIVALISK. jfr -arkiv o. -arkivalier. Östergren (cit. fr. 1924).
-ARREST. (förr) ss. straff för skolelev ådömd inspärrning i skollokal (skolfängelse l. dyl.); äv. konkret, om lokalen. ÖoL (1852; konkret). Lo-Johansson Stat. 1: 149 (1936).
-ART. jfr art 8.
2) (numera bl. tillf.) till 8, om var o. en av skolorna (”öppna” o. ”sluta”, stundom äv. ”förvänt sluta”). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 71 (1836).
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. Verd. 1891, s. 193 (om studier).
-ARTIKEL. artikel (se d. o. II d γ) rörande skolväsendet. AnderssonBrevväxl. 2: 55 (1847).
-ASSISTENT. vid en skola (ett skolkansli o. d.) tjänstgörande assistent med väsentligen kamerala uppgifter. DN(A) 1963, nr 260, s. 32.
-ATMOSFÄR. i skola l. inom skolväsendet rådande atmosfär (se d. o. 5). Verd. 1885, s. 129.
-AUKTOR. i fråga om klassisk latinsk l. grekisk litteratur: auktor (se d. o. 2 d) som läses i skolorna. Verd. 1888, s. 157.
-AUKTORITET. auktoritet (se d. o. II 1) utövad av skolan över eleverna; äv. konkret: person som är en auktoritet (se d. o. II 2) inom skolväsendet. TSvLärov. 1943, s. 381. Samuelsson HALärovUpps. 628 (1952; i pl., om personer).
-AVDELNING~020.
1) till 2: avdelning (se d. o. 3 e) inom skola; numera företrädesvis om avdelning (se d. o. 3 e slutet) av skolelever som undervisas tillsammans; förr äv. i sg. best., om den del av allmänt läroverk som omfattade de lägre klasserna (under gymnasiestadiet). Ramström FörslSkolsyst. 8 (1849; i sg. best., om de lägre klasserna). DN 1894, nr 9018 B, s. 1 (om konstindustriell avdelning vid teknisk skola). Wirgin Häls. 4: 157 (1939).
2) till 2, på förlag l. företag som framställer skolmateriel o. d.: avdelning (se d. o. 3) med uppgift att framställa l. försälja skolböcker l. skolmateriel o. d. TSvLärov. 1949, s. 210 (på förlag).
3) mil. till 24, inom försvarsgren: avdelning (se d. o. 3 g) l. förband med uppgift att syssla med militär utbildning (i sht befälsutbildning). 2NF 37: 819 (1925; om norska förh.). SvFlH 3: 577 (1945; om avdelning fartyg avsedda för militär utbildning).
-AVGIFT~02 l. ~20. (skol- 1842 osv. skole- 1868) (vanl. terminsvis, i Sv. numera bl. vid privata skolor) av skolelev erlagd avgift för åtnjutande av skolundervisning (jfr termins-avgift); i fråga om ä. förh. äv. om skatt utgående för en skolas l. skolväsendets behov; jfr -skatt. SFS 1842, nr 19, s. 10. (Lancasterskolans i Ystad) inkomster förra året voro följande: 1) skolafgiften efter bevillningsförordningen 461 r:dr; 2) skolafgiften 233 r:dr 16 sk. (osv.). Rietz SkolvH 566 (1848).
-AVSLUTNING~020. (under högtidliga former hållen) avslutning (se d. o. 2) av skolundervisningen i en skola (vid termins l. läsårs slut). Wirsén LifvVår 54 (1888).
-BACKE. (skol- 1623 osv. skola- 15261528. skolæ- 1800. skole- 15241901) [fsv. skola bakke (SthmTb. 5: 281 (1520: Skolebacken))] (numera i sht i vissa trakter) jämförelsevis högt o. fritt liggande mark vid l. intill skola; (icke inhägnad) skolgård (se d. o. 1); i sg. best. äv. övergående i anv. ss. egennamn. Henric vpa skolebackan. OPetri Tb. 36 (1524). Levertin Dikt. 17 (1895, 1901).
-BAD. (skol- 1889 osv. skole- 16551841) [jfr d. skolebad, t. schulbad]
1) i en skolas l. skolväsendets regi anordnat bad (se d. o. 1 a) för skolelever; äv. konkret, om badlokal för sådant bad (jfr bad 2). AB 1889, nr 280, s. 2 (om förh. i Köpenhamn). I källarvåningen finnes plats för .. tvänne skolbad, ett för gossar och ett för flickor. TT 1900, Byggn. s. 124.
2) (†) bildl., i uttr. ha ngn i skolbad, ge ngn en tillrättavisning l. en ”skopa ovett” l. dyl.; jfr skola, sbst.2 2 h ε β’, skola upp 1 o. bad 3. VDAkt. 1655, nr 194. (Gustav Löwenhielm) hade haft Hr Angeldorff i skolebad för hans senaste utfall emot Ekholm (i tidningen Svenska Biet). Liljecrona RiksdKul. 411 (1841).
-BAL. för eleverna i en l. flera skolor (i skollokal) anordnad bal (se bal, sbst.1); jfr -dans. Siwertz Fribilj. 218 (1943).
-BANA. (skol- 1892 osv. skole- 1819)
1) om skolmans bana (se bana, sbst.1 1 g γ); i sht förr äv. om elevs skolgång (passerande av klasserna) i en skola. Sedan .. (Gustav Engzell) genomgått den vanliga Schole- och Gymnasii-banan i Westerås, inskrefs han .. vid Upsala Universitet. Hammarsköld SvVitt. 2: 75 (1819). AnderssonBrevväxl. 1: XXXVIII (1940; i fråga om lärare).
2) för en l. flera skolor(s elever) avsedd tävlingsbana. IdrBl. 1924, nr 34, s. 11.
-BARN. (skol- 1792 osv. skolæ- 17241802. skole- 16141756. skolä- 1788) [fsv. skola barn] barn (se d. o. II 1) som går i skolan l. är i skolåldern; äv. oeg. l. bildl. Schroderus Ratich. A 3 b (1614). I thenna werldenne äre wij .. omyndige, ofulkomlighe och staffuande Scholebarn. Phrygius HimLif. 113 (1615).
Ssgr: skolbarns-bespisning. (i skolans regi (o. skolans lokaler) anordnad, fri) bespisning av skolbarn; äv. konkret, om lokal för sådan bespisning. SFS 1937, s. 513. SvByggkatal. 1955, s. 941 (konkret).
-utbyte. om utbyte av skolbarn mellan olika länder, varvid barnen vistas en tid i det främmande landet. Östergren (cit. fr. 1932).
-BASTU. bastu för skolelever. GHT 1898, nr 50 B, s. 1 (: skolbadstu).
-BATALJON.
1) [efter fr. bataillon scolaire] (om ä. förh. i Frankrike) till 2: i icke militär skola uppsatt bataljon med uppgift att bibringa eleverna viss militär utbildning. KrigVAH 1883, s. 50.
2) mil. till 24: bataljon undergående l. avsedd för militär utbildning; i fråga om nutida förh. i Sv.: av skolkompanier bestående bataljon. 2NF 21: 545 (1914; i Persien).
-BEFATTNING. (skole- 1838) befattning (se d. o. 2 d) inom skolväsendet. AnderssonBrevväxl. 1: 385 (1838).
-BEGREPP. särsk.
1) [jfr t. schulbegriff] till 2: i skolan förekommande l. bibringad föreställning l. uppfattning (om ngts karaktär o. d.), skolmässigt begrepp; ofta med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr skola, sbst.2 2 e). Begrepet om Philosophie (är i visst avseende) et blott skolbegrep, hvarmed man endast har til afsigt den systematiska enheten. Lutteman Schulze KantCrit. 184 (1799). De sväfvande skolbegreppen idealism, romantik, realism. Rydberg Brev 2: 215 (1877).
2) (†) till 2; i uttr. de första skolbegreppen, de grundläggande l. elementära skolkunskaperna. Leopold 5: 132 (c. 1820).
3) till 7, om sammanfattningen av de karakteristiska egenskaper l. idéer o. d. som utmärka en skola l. riktning. Lamm i 3SAH LIII. 2: 388 (1942).
-BEGÅVNING. om sammanfattningen av de (intellektuella o. till karaktären hörande) faktorer som ligga till grund för elevs skolprestationer; äv. dels pregnant, om högklassig sådan begåvning, dels om person som besitter sådan begåvning. Han har skolbegåvning. Backman MännRas. 315 (1935). TT 1942, Allm. s. 333 (i pl. best., om personer).
-BEKYMMER. bekymmer beroende på skolproblem l. sammanhängande med skolväsendet l. skolgången. Brenner Dikt. 2: 30 (1690; om skolelevs bekymmer för skolgången). Huvudstadens skolbekymmer. TSvLärov. 1953, s. 118.
(2, 7) -BENÄMNING. benämning på en skola. Samtiden 1873, s. 410 (i fråga om litteratur).
-BEREDNING. jfr beredning 3 b slutet o. -kommitté. 1957 års skolberedning. SOU 1961, 30: 3.
-BESLUT. beslut (se d. o. II 1) rörande en skola l. skolväsendet (dess organisation l. undervisning o. d.). TSvLärov. 1950, s. 284.
-BESPISNING. skolbarnsbespisning. Siösteen ModBelg. 383 (1906). DN(A) 1964, nr 18, s. 6 (konkret).
-BESTÄLLNING. (skol- 1802. skolæ- 1748. skole- 1746) (numera föga br.) befattning l. anställning inom skolväsendet. PH 4: 2510 (1748). OCWåhlin (1802) i InbjudnHammerInstallU 1910, 2: 10. —
-BESÖK. (skol- 1865 osv. skolæ- 1760. skole- 1766)
1) [jfr t. schulbesuch] till 2: besök i en skola l. skolan; särsk. dels i fråga om skolelev(er)s skolgång, dels om seminarieelev(er)s besök i skola för undervisningsövning o. d., dels om skolinspektion; förr äv. abstraktare, om inspekterande av skola gm upprepade besök. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 1 b (om skolinspektion). Rydén Pontoppidan 541 (1766; abstraktare). Elevernas i seminariets andra klass skolbesök. SFS 1894, nr 94, s. 9. EkonS 2: 579 (1902; i fråga om skolelevers skolgång). Samuelsson HALärovUpps. 301 (1952; om kungligt besök i skola).
2) till 6: av eleverna i en skola gjort besök (på en plats l. hos ngn). Fatab. 1933, s. 338 (om museibesök). Norskt skolbesök i Vänersborg. TSvLärov. 1945, s. 335.
-BESÖKANDE, p. adj. om skolelev: som bevistar skolundervisning. BerRevElLärov. 1843, s. 86 (om ungdom).
-BETJÄNING. (skol- 17791864. skolæ- 17481786. skole- 17731807) (†)
1) om lärares skoltjänstgöring l. skolundervisning. Schotte NyköpElLärovH 2: 26 (i handl. fr. 1748).
2) koll.: vid en skola l. inom skolväsendet anställd personal (i sht lärarpersonal). ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. C 2 a. Topelius Fält. 4: 140 (1864).
-BETJÄNT. (skol- 1697 osv. skolæ- 16171833. skole- c. 16551898. skolä- 17591831) [jfr t. schulbedienter] (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid en skola l. inom skolväsendet anställd tjänsteman l. befattningshavare; företrädesvis om skollärare (i sht vid lägre skola). RA II. 2: 337 (1617). Lectorerne wid hwart Gymnasium, samt Schole-betjenterne uti de smärre Scholarne. PH 6: 4586 (1757). En Scholæ-Betjent, som besörjer eldningen och städningen. Skolordn. 1807, s. 26. BtRiksdP 1898, Saml. I. 1: nr 53, s. 9 (i skildring av förh. på 1690-talet; om lärare).
-BETNING. (skol- 1688 osv. skole- 1815. skolä- 1831) (om ä. förh.) i sg. best., om en (i senare tid Visby stad tillhörig) betesmark anslagen till Visby stads skola (ss. inkomstkälla). PStjernman BrevKmt 7/9 1688. SvLekar(GAAkad.) 1: 36 (1847).
-BETYG. betyg (se d. o. 2 b) utfärdat av en skola (åt en elev). TPedFinl. 1865, s. 372.
Ssg: skolbetygs-avskrift. AB 1849, nr 45, s. 4.
-BETÄNKANDE. betänkande (se d. o. 3) rörande skolväsendet. TSvLärov. 1944, s. 170.
-BIBEL. (skol- 1836 osv. skolæ- 1692. skole- 1723) [jfr t. schulbibel] bibel l. bibelupplaga för skolbruk; särsk. om bearbetad l. förkortad l. kommenterad sådan bibel(upplaga). ÅbSvUndH 58: 269 (i handl. fr. 1692). Tegnér (WB) 8: 73 (1836).
-BIBLIOTEK. (skol- 1718 osv. skolæ- 1774. skole- 17371802)
1) till skola hörande, för elever (o. lärare) avsett bibliotek; äv. med inbegrepp av l. om den lokal där litteraturen förvaras (jfr bibliotek 4). Schotte NyköpElLärovH 2: 38 (i handl. fr. 1774). Ett mindre rum .. anordnat såsom skolbibliotek. TT 1876, s. 195.
2) (†) katalog l. förteckning över för skolbibliotek (i bet. 1) lämplig litteratur. Rydelius Förn. 29 (1718, 1737). Därs. 72 (1719, 1737).
Ssgr (till -bibliotek 1): skolbiblioteks-bidrag. jfr bidrag b. Motion i 2 kam. 1961, nr 146, s. 16.
-bok. bok tillhörande l. avsedd l. lämplig för skolbibliotek. TSvLärov. 1940, s. 312.
-konsulent. TSvLärov. 1953, s. 56.
-BIBLIOTEKARIE. bibliotekarie vid skolbibliotek. UNT 1938, nr 303, s. 6.
-BIL. bil avsedd l. använd för befordran av skolelever till o. från skolan; äv.: bil tillhörande skola för utbildning av bilförare (bilskola). SvD(A) 1930, nr 202, s. 5 (tillhörande bilskola). DN(B) 1958, nr 13, s. 1.
-BILD.
1) till 2: (konstnärlig) avbildning (konstverk) utförd (utfört) i skolan. SD(L) 1904, nr 233, s. 1.
2) till 2, om sammanfattningen av allt det som hör till skolan l. skolväsendet l. skolundervisningen (i tanken uppfattat ss. en synföreställning). PedT 1950, s. 57.
3) till 6: skolkort (se d. o. 2). Lo-Johansson Gen. 103 (1947).
4) konst. till 7: konstnärlig avbildning (konstverk) utfört i en skolas anda l. tillhörande en skola. Estlander KonstH 114 (1867).
-BILDAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om person: som har fått utbildning vid en skola l. skolor; skolad (se skola, v.2 5 a); äv. substantiverat; jfr -lärd, -utbildad. Latin var nu en gång scholspråket, och dess reglor voro .. fasthamrade i den scholbildades hufvud. Munch FsvFnoSpr. XLVIII (1849). I R. W. Ekman .. fick Finland sin förste skolbildade målare. NF 4: 1336 (1881). Huru låta i allmänhet föredrag af skolbildadt folk här i landet? Verd. 1887, s. 159.
(7) -BILDANDE, p. adj. som bildar l. har bildat skola. Ljunggren Est. 2: 216 (1860; om geni).
(7) -BILDARE. skolbildande person; äv. bildl. Bisarreriet (i fråga om poesiens språk) är en dålig skolbildare. Karlfeldt Tank. 25 (1919). Blomberg NSvK 7 (1923; om den franske målaren H. Matisse).
-BILDNING.
1) till 2: gm skolundervisning erhållen l. meddelad bildning (se d. o. 5 b); i sht förr äv. liktydigt med: skolutbildning (jfr bildning 5 b β α’). Järta SvLärov. 128 (1846). Blott hvar tionde person har fått någon skolbildning (i Ryssland). Roth 1Geogr. 141 (1886). Tidens stegrade krav på ökad skolbildning, d. v. s. allmänbildningen. Form 1946, s. 168.
2) till 7: bildning (se d. o. 4 a) av en skola l. skolor; äv. konkret, motsv. bildning 4 b: skola, riktning. Lundagård 1920, nr 10, s. 10. (Delacroix) avskydde skolbildningar. Josephson Romant. 194 (1926).
-BILJETT. biljett (se d. o. 3, särsk. 3 b) för skolelev (till reducerat pris, på tåg o. d.). FFS 1920, nr 309, s. 815 (om tågbiljetter).
-BIO ~bi2ω, r.; best. -n. [senare leden ellips av biograf, sbst.2] skolbiograf; äv. om skolbiografföreställning. TSvSkolfilm 1925, s. 293. Samuelsson HALärovUpps. 511 (1952; om föreställning).
-BIOGRAF. i skola inrättad biograf (se biograf, sbst.2 2). Verd. 1920, s. 36.
Ssg (mera tillf.): skolbiograf-föreställning. jfr föreställning 3 a. Verd. 1920, s. 111.
-BISKOP. [jfr t. schulbischof] biskop vald av skolgossarna i dom- o. klosterskolor l. korgossarna i den romerskkatolska kyrkan under medeltiden vid ett slags på menlösa barns dag (28/12) l. S:t Nikolai dag (6/12) firad saturnaliefest, gossbiskop. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 18 (1898). Nilsson FolklFest. 146 (1915).
-BLÄCK. bläck (se bläck, sbst.1 1) för skolbruk. Ekenberg (o. Landin) 71 (1888).
-BOD. vid (l. i) skola belägen l. till skola hörande butik. Östergren (1939).
-BOK. (skol- 1667 osv. skolæ- 16881788. skole- 15751937. skolä- 1781) [fsv. skola bok]
1) lärobok för skolbruk (skolundervisning). KOF 1: 201 (1575). Vi följa vidare med till Alexandria, vid hvars inlopp vi återfinna vår gamla vän från skolboken, den verldsberömda fyrbåken. Samtiden 1873, s. 42. Lindgren AllBarn 87 (1946).
2) [jfr nylat. liber scholæ] (numera bl. i skildring av ä. förh.) bok innehållande uppgifter rörande en skola; särsk. dels: bok för fortlöpande anteckningar rörande en skolas angelägenheter, skoljournal l. dyl., dels: bok innehållande kortfattade uppgifter rörande eleverna vid en skola: skolmatrikel l. dyl. Lundin o. Strindberg GSthm 334 (cit. fr. 1731; om skoljournal). (Läraren) åligger att föra en Matrikel eller Skolbok. ÅbSvUndH 8: 53 (i handl. fr. 1846).
Ssgr (till -bok 1): skolboks-band. jfr band 16. Verd. 1885, s. 89.
-förlag. (-bok- 1958. -boks- 1945 osv.) jfr förlag, sbst.2 6 c. Motion i 1 kam. 1945, nr 164, s. 19.
-litteratur. av skolböcker bestående litteratur (se d. o. 3). Claeson 1: 285 (1858).
-redaktör. redaktör (se d. o. 2 b) med uppgift att redigera skolböcker. SvD(A) 1959, nr 187, s. 2.
-BOL. (skol- 18961901. skolæ- 1833. skole- 18461867) (numera föga br.) skolboställe (av äldre typ); jfr bol 3 o. -bord 2. Min far var .. arrendator af scholæbolet. Læstadius 2Journ. 281 (1833). BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 268.
-BORD. (skol- 1797 osv. skole- 18311869)
1) bord (se bord, sbst.1 5) för skolbruk; i sht förr äv. om skolbänk (l. den ss. skrivbord tjänstgörande delen av denna). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 160. Skolmöbler såsom kateder, skolbord, ritbord, svart tafla, kartställ m. m. PT 1900, nr 11, s. 2. Teckningarna böra utföras .. på oglättat, helst tonat papper, som fästes på ett stativ (eller på insidan av skolbordets uppfällda lock). SFS 1919, s. 2678.
2) (numera föga br.) skolboställe (av äldre typ); jfr bord, sbst.1 8, o. -bol. Hülphers Norrl. V. 3: 38 (1797). BtRiksdP 1898, Saml. I. 1: nr 83, s. 1.
-BOSTÄLLE~020. (skol- 1904 osv. skole- 1869) (förr) kam. boställe (se d. o. 3) (inrymmande l.) hörande till skola (o. disponerat av skollärare); jfr -bol, -bord 2. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 14, s. 6.
-BOTANIK.
1) botanik (se d. o. 1) ss. skolämne (se d. o. 2). Strindberg TjqvS 1: 71 (1886).
2) skolbok i botanik. (Andersson o.) Thedenius SvSkolbot. Förord 1 (1851).
(3) -BOXARE. (mera tillf.) boxare kännetecknad av teknisk skolning o. skicklighet; motsatt: ”slugger”. IdrBl. 1935, nr 33, s. 5.
(3) -BOXNING. sport. boxning utgörande inövning av olika element (fotrörelser l. slag l. parader o. d.) ett för ett, elementär övningsboxning; motsatt dels: träningsboxning dels: tävlingsboxning. Swing 1921, nr 3, s. 12.
-BRODER. (skol- 1875 osv. skola- 1579. skole- 16351739)
1) [fsv. skola brodhir (i bet. 1); jfr mlt. schōlebrōder (i bet. 1)] 1) (†) manlig skolkamrat; jfr -syster 1. FormPuerColl. C 6 a (1579). Schenberg (1739).
2) [jfr t. schulbrüder, pl., fr. frères des écoles chrétiennes, pl., lat. fratres de scholis christianis, pl.] om var o. en av medlemmarna av en år 1680 av den franske prästen J. B. de la Salle († 1719) instiftad katolsk manlig orden vars medlemmar bl. a. få utfästa sig att gratis meddela undervisning åt fattiga barn; särsk. i pl. best., om orden; jfr -syster 2. Forssell Stud. 1: 463 (1875). Fehrman OrientK 110 (1920; i pl. best., om orden).
-BRUK.
1) [jfr t. schulgebrauch] bruk (användning) i skolan, särsk. i skolundervisningen. Pennorna äro närmast avsedda för (äv. till) skolbruk. Wikforss 2: 552 (1804).
2) i skola l. inom skolväsendet förekommande bruk (se d. o. 6); jfr -sed, -vana. Sundblad GBruk 23 (1888).
-BRUNN. brunn invid l. hörande till skola. ÅbSvUndH 83—84: 116 (1732).
-BRÅK. (i sht vard.) bråk (se bråk, sbst.1 6) i l. rörande en skola l. skolan. Hedberg Blom. 89 (1862).
-BRÖD. bröd avsett för skolelever; särsk. om viss sorts sådant bröd med näringsfysiologiskt lämplig sammansättning. LD 1959, nr 259, s. 3.
-BUDGET. budget för (en skola l.) skolväsendet (i ett land l. en kommun o. d.). AB 1865, nr 222, s. 2 (i fråga om församlingar).
-BULLER. i skolan förekommande buller. VDAkt. 1720, nr 198.
(2, 7) -BUNDEN, p. adj. särsk. till 2: bunden vid skolan; jfr binda, v. 13. Rydin Minn. 134 (1929).
(2, 7) -BUNDENHET~002, äv. ~200. [jfr -bunden] särsk. till 7: bundenhet vid en skola; jfr binda, v. 13. Hintze KEJansson 73 (1926).
-BUSE. (skol- 1904 osv. skole- 1771) (ngt vard.) person som i skolan inger fruktan l. avsky (jfr -tyrann); förr äv. om ngt sakligt som förekommer i skolan o. inger fruktan l. avsky. Auctoritet, Karbas, Färla, och andra Schole-Busar, utgöra ofta .. (i skolan) en Mans hela Capacitet. DA 1771, nr 62, s. 2. Expressen 1955, nr 91, s. 2.
-BUSS. buss (se buss, sbst.4) avsedd l. använd för befordran av skolelever till o. från skolan. Östergren (1939).
-BYGGANDE, n. byggande av (en skola l.) skolor. Karlson ÖrebroSkolH 2: 87 (i handl. fr. 1720).
-BYGGE. abstr. o. konkret; jfr -byggnad. Jag sändes till Viborg i och för ett skolbygge. Ahrenberg Männ. 5: 166 (1910). DN(A) 1964, nr 266, s. 7 (konkret).
-BYGGENSKAP~002, äv. ~200. skolbyggnadsverksamhet, skolbyggande. SvD(A) 1958, nr 286, s. 10.
-BYGGNAD. (skol- 1804 osv. skolæ- 17411777. skole- 1758) abstr. o. konkret, motsv. byggnad 2 o. 3; utom ss. förled i ssgr företrädesvis konkret: byggnad inrymmande skola, skola (se skola, sbst.2 2 d), skolhus; äv. i utvidgad l. bildl. anv., motsv. byggnad 4: skolsystem. HFinSkolvH 1: 262 (1741). (Man bör inte) konstruera i hop någon filosofisk plan till en ny skolbyggnad, hvilken skulle muras upp från grunden, sedan den gamla först blifvit helt eller delvis raserad. Verd. 1885, s. 36. SFS 1940, s. 1471 (konkret).
Ssgr: skolbyggnads-fråga. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande skolbyggnad(er) l. byggande av skolor. PedT 1899, s. 102.
-ingenjör. ingenjör med uppgift att omhänderha skolbyggande (o. vård av skolhus). DN(A) 1964, nr 220, s. 19.
-ärende. ärende rörande skolbyggnad(er). Bergqvist UndPlanRealsk. 157 (i handl. fr. 1905).
-BYGGNING. (skol- 1904. skolæ- 1718) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret: skola (se skola, sbst.2 2 d), skolbyggnad, skolhus. Karlson ÖrebroSkolH 2: 83 (i handl. fr. 1718).
-BYRÅ. byrå (se d. o. 3) med uppgift att handlägga skolfrågor. SvStatskal. 1947, s. 134 (inom socialstyrelsen).
-BYRÅKRAT. byråkrat verksam inom skolväsendet. Almquist Wennerbg 125 (1917).
-BYRÅKRATI. byråkrati i en skola l. inom skolväsendet. PedT 1943, s. 90.
-BYRÅKRATISK. jfr -byråkrat o. -byråkrati. TSvLärov. 1953, s. 417.
-BÄNK.
1) [jfr t. schulbank] för en l. flera elever avsedd bänk (se d. o. II) i en skola l. för skolbruk; i fråga om förh. under senare delen av 1800-talet o. under 1900-talet företrädesvis om bänk l. stol för en elev (l. två elever) med inbegrepp av tillhörande (oftast med en låda för förvaring av skrivmateriel o. d. försett) arbetsbord (förr ofta i ett stycke), skolpulpet, pulpet (se d. o. c); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som sitta på l. nöta skolbänken, gå i skola(n) l., allmännare, bedriva studier, sätta sig på skolbänken (jfr slutet), börja gå i skola(n) l., allmännare, börja studera, lämna skolbänken, sluta skolan. FörtidStud. 41 (1777: lemnat). Snällp. 1848, nr 35, s. 2 (i bild). Genom olämpliga skolbänkar kunna lärjungarna .. lida skada till hälsan. Bergqvist UndPlanRealsk. 168 (i handl. fr. 1905). Moberg Sedebetyg 327 (1935: suttit på). Vi vet att .. (A. Schweitzer) efter att redan ha nått fram till internationell berömmelse .. plötsligt slog om och på nytt satte sig på skolbänken för att börja studera medicin. BonnierLM 1954, s. 60. SvHandordb. (1966: nöta). särsk. (numera föga br.) i uttr. sätta sig på skolbänken, i utvidgad anv., om lärare: börja undervisa. Beskow i 2SAH 34: 171 (1861).
2) (förr) kyrkbänk för skolelever. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVI (1875).
(3, 8) -CHANGEMANG. (numera föga br.) changemang (se d. o. 3) utfört enl. skolridningens regler. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 64 (1836: skol-changement).
-CHEF.
1) till 2: chef (se d. o. I 2) för skolväsendet inom en kommun (ett skoldistrikt); äv. dels: chef för en skola, dels (mera tillf.): chef för skolöverstyrelsen; jfr -ledare. SvD(A) 1927, nr 180, s. 4 (om chefen för skolöverstyrelsen). Samuelsson HALärovUpps. 29 (1952; om rektor för domkyrkoskola under medeltiden). I varje kommun skall finnas en skolchef. SFS 1956, s. 1329.
2) mil. till 2 o. 4: chef (se d. o. I 1) för militär skola l. kurs. SFS 1893, nr 62, s. 2. Edström Mossgrönt 129 (1950).
3) (mera tillf.) till 7: ledare för (konstnärlig l. litterär o. d.) skola. Nordensvan KonstH 148 (1900).
Ssgr (till -chef 1, 2): skolchefs-befattning. befattning ss. skolchef; särsk. till -chef 1. TSvLärov. 1953, s. 72.
-tjänst. jfr -chefs-befattning; särsk. till -chef 1. TSvLärov. 1952, s. 378.
-DAG. dag då skolundervisning pågår, skolarbetsdag; äv. bildl. Hvarje skoldag börjas och slutas med bön och sång. Eneroth FolkskSv. 3: 29 (1867). Wikner Lifsfr. 1: 289 (1868; bildl.).
-DAG-HEM. (kommunal) inrättning där skolelever omhändertas under den från skolarbetet lediga tiden på dagen. SvD 1969, nr 167, s. 18.
-DAGS, adv. (ngt vard.) (rätt l. lämplig) tid att börja skolarbetet l. gå till skolan; äv. övergående i substantivisk anv., liktydigt med: skolarbetstid(en). Nej, Allan, nu är det skoldags. Lundqvist Aftonl. 94 (1891). Den öken, som en skola bildar efter skoldags. Lilliedahl Kated. 16 (1932).
-DAMM. (skol- 1738 osv. skole- 1805) [jfr t. schulstaub] damm (se damm, sbst.2 2) i en skola l. skolan; företrädesvis bildl., särsk. med mer l. mindre nedsättande bibet., med syftning på skolundervisningen ss. (i sht för läraren) enformig o. själsdödande l. skolkunskapen ss. torr l. pedantisk l. ss. ett ständigt upprepande av ngt välkänt l. skollivet ss. instängt o. isolerat från det praktiska livet o. d. (jfr skola, sbst.2 2 e); jfr -stoft. Lind 1: 264 (1738). Denna pedanten är alldeles betäckt af skole-dammet. Nordforss (1805). Snart nog afkläder .. (humanismen i Tyskland) sig .. den fria, rent mänskliga skepnad, i hvilken den möter oss hos Agrikola, lärdomsluften förkväfver, och skoldammet dödar mycket af det sköna och fria i humanismens väsen. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 43 (1898). Wägner Sval. 42 (1929).
-DANS. jfr dans 2 o. -bal. PedT 1943, s. 117.
-DEBATT. debatt rörande (en skola l.) skolväsendet. TSvLärov. 1944, s. 391.
-DEMOKRATI. ss. benämning på förhållandet att skoleleverna själva under demokratiska former få deltaga i skolans ledning (uppläggningen av undervisningens form o. innehåll o. d.); jfr själv-styrelse 2 slutet. SvD(A) 1959, nr 135, s. 15.
-DEMOKRATISK. som avser skoldemokrati(n). Skoldemokratiska experiment. SvD(A) 1968, nr 2, s. 5.
-DEPARTEMENT. (mera tillf.) departement som handlägger frågor rörande skolväsendet; jfr ecklesiastik-, utbildnings-departement. LD 1958, nr 247, s. 7.
-DEPUTATION. [jfr t. schuldeputation] deputation med uppgift att leda l. (o. i fråga om nutida förh. i Sv. bl.) representera en skola l. skolväsendet inom ett område. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 99 (med uppgift att leda en skola; om förh. i Preussen). SvD(A) 1960, nr 141, s. 3.
-DIET. särsk. bildl., motsv. diet 2 c, i fråga om den andliga kost som bjudes i skolan. Verd. 1884, s. 164.
-DIKT. dikt med motiv från skollivet. TSvLärov. 1943, s. 227.
-DIKTARE. diktare som skriver l. skrivit skoldikter. TSvLärov. 1943, s. 226.
-DIREKTION. (skol- 1820 osv. skole- 18311843) skolstyrelse (se d. o. 1, 2); i fråga om nutida förh. i Sv. bl. om styrelse för specialskola l. om styrelsen för Sthms kommunala skolväsen (jfr folkskole-direktion 2). ÅbSvUndH 58: 249 (i handl. fr. 1820; i Sthm). Därs. 8: 145 (i handl. fr. 1831; i Västerhaninge). SFS 1953, s. 1106 (vid sjöbefälsskola). Stockholms skoldirektion. DN(A) 1964, nr 210, s. 26.
-DIREKTOR. (om ä. l. utländska förh.) skolchef (se d. o. 1), skolföreståndare. UrFinlH LXI (1813; om förh. i Finl.).
-DIREKTÖR. skolchef (se d. o. 1), skolföreståndare; i fråga om nutida förh. i Sv. bl. om skolchef i större kommun. Biträdande skoldirektör. Schulthess (1885). SkånD(B) 1957, nr 279, s. 20.
-DISCIPEL. (skol- 1848. skolæ- 17601778. skole- 1766) (numera föga br.) skolelev. ProjFörordnTrivialsch. E 1 a (1760). Rietz SkolvH 47 (1848).
-DISCIPLIN. (skol- 1729 osv. skolæ- 17241817. skole- 16371708)
1) (numera bl. tillf.) skolämne (se d. o. 2); jfr disciplin 2. Rietz SkolvH 162 (1848).
2) disciplin (se d. o. 3 a) i en skola l. inom skolväsendet; jfr -ordning 2, -tukt. Thyselius Bidr. 33 (1637).
3) (†) i skolan utdelad kroppslig bestraffning, skolstraff, skolaga. Cavallin Herdam. 3: 162 (i handl. fr. 1708).
-DISKUSSION. diskussion rörande en skolfråga l. skolfrågor o. d. Verd. 1884, s. 134.
(2, 7) -DISPYT. särsk. till 7: dispyt mellan l. rörande olika skolor. Leopold 3: 64 (1802, 1816: skoldisput).
-DISTRIKT. distrikt utgörande administrativ enhet för (visst slags) skolundervisning; företrädesvis om administrativ enhet (vanl. sammanfallande med kyrkoförsamling l. borgerlig kommun) för den kommunalt ordnade obligatoriska skolundervisningen (sedan 1956 ersatt av kommun); jfr -område 2, -rote. BetUnd. 20 (1828). För dövstumundervisningen bildade skoldistrikt. SvRiksd. 14: 63 (1934). SFS 1953, s. 547.
(24) -DIVISION. mil. division (i fråga om nutida förh. i Sv. bl. om flygdivision) för meddelande av (elementär) militär (flyg)utbildning; jfr -bataljon 2, -eskader. SoldUndFlygv. 1944, s. 45.
-DJÄKNE. (skol- 1675. osv. skola- 1559. skole- 15991807) [fsv. skola diäkne] (numera bl. i skildring av ä. förh.) manlig skolelev (i sht vid lärdomsskola), skolgosse, skolyngling. FormPuerColl 296 (1559). Även den snålaste bonde .. (delade) med sig .. åt skoldjäknarna, som (vid julen) gingo omkring och sjöngo vid folks dörrar för att få litet tilltugg till den torra lärdomen. Nilsson FestdVard. 125 (1925).
-DOGM.
1) till 2: i skolundervisningen upprätthållen dogm (se d. o. 1, 3). KKD 5: XXVI (1909).
2) till 7: av en skola upprätthållen dogm (se d. o. 3); jfr -doktrin 2. Nyberg i 3SAH LIX. 1: 43 (1948).
-DOGMATIK. i skolundervisningen framställd dogmatik. Verd. 1883, s. 120.
-DOKTRIN.
1) till 2: doktrin (se d. o. 3) vari undervisas i skolan. Rein Psyk. 1: 86 (1876).
2) till 7: av en skola upprätthållen doktrin (se d. o. 3); jfr -dogm 2. 2NF 12: 456 (1909).
-DRAM. l. (vanl.) -DRAMA. [jfr t. schuldrama] (i en skola) av skolelever (i pedagogiskt syfte) uppfört drama; företrädesvis (litt.-hist.) om (drama tillhörande) skoldramatiken; jfr -stycke. Ljunggren SvDram. 459 (1864). Skoldramat har i våra skolor av olika slag på nytt gjort sitt intåg, en gammal, nästan som död betraktad idé, som fått liv igen. SvFolket 11: 285 (1940). Storhetstidens skoldrama. Granlund Träkärl 270 (1940).
-DRAMATIK. litt.-hist. dramatisk genre bestående av i ä. tid (i sht på 1500- o. 1600-talen) i pedagogiskt syfte (urspr. på latin, för att uppöva den praktiska färdigheten i detta språk, senare på nationalspråken avfattade) i europeiska skolor av skolelever uppförda dramer (skoldramer). NordT 1911, s. 121.
-DRAMATIKER. litt.-hist. person som författar l. författat skoldramer. 2NF 25: 1101 (1917).
-DRESSYR.
1) (numera bl. tillf.) till 2: skoldrill, skolplugg. TT 1881, s. 160.
2) (numera föga br.) till 3, 8: gm skolridning åstadkommen dressyr. Ehrengranat Ridsk. III (1836).
-DRILL. (ngt vard.) mekaniskt o. själlöst inpluggande av fakta i skolan, skolplugg; jfr drill, sbst.4 Furuhjelm Männ. 304 (1932).
-DRÄKT. i skolan buren dräkt (se dräkt II 2 a); särsk. (i sht om ä. l. utländska förh.) om (obligatorisk) dräkt av visst utseende, buren av skolelev, skoluniform. Motion i 2 kam. 1875, nr 36, s. 1 (i förslag). Japanskans ursprungliga skoldräkt — blommig eller mönstrad kimono och över denna en vid, veckad, scharlakansröd kjol. Lilliehöök Nohara JapAns. 56 (1936). (En lärare vid ett normallyceum i Finl. vid 1900-talets början) använde syrtuten som skoldräkt. PedT 1943, s. 153.
-DRÄNG. (skol- 16081871. skole- 1792) (†) skolpojke; äv.: pojke anställd ss. betjänt vid skola. VadstÄTb. 425 (1608). SP 1792, nr 168, s. 3 (om betjänt vid militär skola). Karlson ÖrebroSkolH 1: IX (1871).
(2 d) -DÖRR. (skol- 1788 osv. skole- 16261710) om skolas (ytter)dörr. Karlson ÖrebroSkolH 1: 38 (i handl. fr. 1626).
-EDITION. jfr edition 2 b o. -upplaga. Broocman TyUnd. 1: 111 (1807).
-EFORAT. [jfr d. skoleephorat] (förr) jfr eforat 2; äv. om myndighet med uppgift att utöva högsta tillsynen över lärdomsskolorna i Danmark. TLär. 1846—47, s. 207 (i Danmark).
-EGENDOM~002, äv. ~200. särsk.: skola (i sht lantbruksskola) tillhörig egendom (se d. o. 3 b). LAHT 1883, s. 9 (tillhörig lantbruksskola).
-EKONOMI. ekonomi avseende en l. flera skolor l. skolväsendet. Hela skolekonomien beror af kyrkostämmans beslut. Svedelius Statsk. 1: 34 (1868).
-EKONOMISK. jfr -ekonomi. De i skolekonomiskt afseende gynnsamma åren 1887, 1888 och 1889. BtRiksdP 1894, 4Hufvudtit. Bil. A, s. 31.
-ELEV. elev (se d. o. 2) vid skola. HforsD 1875, nr 223, s. 4.
-ENGELSKA. om engelska språket sådant det läres (talas o. skrives) i (de svenska) skolorna; särsk. om (formellt korrekt men) ofullkomlig l. knagglig engelska. PedT 1898, s. 78. Asklund BrödKlar. 65 (1962).
-ENHET~02 l. ~20. skola l. grupp av skolor utgörande en enhet (se d. o. II 5). SFS 1940, s. 798. Skolenheter med gymnasium. SvD(A) 1966, nr 162, s. 9.
-EPIDEMI. epidemi i en skola l. inom skolväsendet (i sht bland skolelever). Almquist Häls. 582 (1896).
-ERFARENHET~0102 l. ~0200. erfarenhet från skollivet (ss. elev l. lärare). TSvLärov. 1944, s. 322.
(24) -ESKADER. sjömil. av två l. flera skolavdelningar (se -avdelning 3) bestående eskader (se d. o. 2). SFS 1909, Bih. nr 4, s. 31.
-EXAMEN. examen i skola. FörslSkolordn. 1817, s. 8.
-EXEKUTION. (om ä. förh.) i skola verkställd bestraffning av skolelev. PedBl. 1877, s. 126.
-EXEMPEL. exempel av så tydlig l. typisk l. åskådlig l. iögonenfallande karaktär att det är lämpligt att anföra i skolundervisningen; tydligt o. klart exempel, typexempel. KyrkohÅ 1919, s. 138. Strindberg .. (begagnar) sitt barndomsliv som ett skolexempel för att belysa samhällets lyten. Lamm i 3SAH 50: 334 (1940).
-EXERCITIUM. (numera föga br.) = -övning 1; äv. bildl. JournSvL 1797, s. 76. Geijer I. 8: 146 (1836; bildl.).
(2, 6) -EXKURSION. [jfr eng. school excursion] exkursion för (lärare o.) elever vid en skola l. skolenhet; jfr -utflykt, -vandring 1. Geografiska skolexkursioner. Ymer 1911, s. 47.
-EXPERIMENT.
1) ss. ett led i skolundervisning utfört experiment (se d. o. 1 a). TSvLärov. 1942, s. 379.
2) experiment (se d. o. 1 b) avseende skolundervisningen l. skolväsendet. TT 1898, Allm. s. 79.
-EXPERT. expert i skolfrågor. PedT 1948, s. 26.
-FACK. (numera bl. mera tillf.) skolämne (se d. o. 2); jfr fack, sbst.1 7. TLär. 1846—47, s. 219.
-FARTYG~02 l. ~20. fartyg för utbildning av sjömän inom örlogs- l. handelsflottan, elevfartyg, skolskepp, övningsfartyg; jfr kadett-, rekryt-, skeppsgosse-fartyg. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 132 (1879; vid örlogsflottan). Det motorförsedda, seglande skolfartyg (rederi-)koncernen beställt kommer (osv.). TT 1941, Allm. s. 500.
-FASTER. (i skildring av ä. förh.) = -moster 1. Fatab. 1947, s. 93 (1927).
-FERIE. (skol- 1813 osv. skolæ- 17611782) (längre) tid under vilken elever (o. lärare) ha ledighet från skolarbetet (i sht om sådan ledighet under sommaren), (längre) skollov; nästan bl. i pl. ÅbSvUndH 58: 96 (i handl. fr. 1761; i pl.).
-FEST. fest (se d. o. 2) i skola l. för skolelever. LittT 1795, s. 253.
(9) -FIGUR. [jfr eng. school figure] sport. i den obligatoriska åkningen (skolåkningen) ingående figur (se d. o. 5 b), obligatorisk figur. TIdr. 1896, julnr s. 40.
-FILM. [jfr t. schulfilm] för (skol)undervisning avsedd film (se d. o. 2), undervisningsfilm. Verd. 1920, s. 109.
Ssgr: skolfilms- l. skolfilm-arkiv. [jfr t. schulfilmarchiv] jfr arkiv 1. Verd. 1920, s. 109.
-fråga. jfr fråga, sbst. 3. Östergren (cit. fr. 1921).
-studium. studium av skolfilm. Östergren (cit. fr. 1921).
-undervisning. undervisning med skolfilm ss. hjälpmedel. UNT 1933, nr 24, s. 6.
-verksamhet. TSvSkolfilm 1924, s. 22.
-FILOSOF. (mera tillf.)
1) till 2: ss. (skol)lärare verksam filosof. 2NF 12: 1137 (1910).
2) till 7: person tillhörande en filosofskola. Janzon Hor. 116 (1899).
-FILOSOFI. i skolorna framställd filosofi; filosofi ss. skolämne (se d. o. 2); oftast med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr skola, sbst.2 2 e); särsk. om (l. med särskild tanke på) skolastiken (se skolastik, sbst.1 1). Silvius Öfvercons. 47 (1726, 1730; om skolastiken). Vanligen var .. (den medeltida mystiken) en fromhetens protest mot skolfilosofiens torrhet. 2NF 25: 1094 (1917). Den skolastiska filosofin är en typisk ”skolfilosofi”. Marc-Wogau FilDiskuss. 204 (1955).
-FILOSOFISK. jfr -filosof 1 o. -filosofi. Blanck GeijerGötDiktn. 281 (1918).
-FINAL. sport. final i skoltävling (se d. o. 2). IdrBl. 1924, nr 29, s. 3.
-FLICKA. (skol- 1749 osv. skolä- 1808) jfr -barn, -pojke. Lind (1749; under schülerin).
Ssgr: skolflicks-, äv. skolflick-berättelse. för skolflickor avsedd berättelse (se d. o. 4). 2NF 32: 550 (1921).
-beundran. (svärmisk) beundran kännetecknande för skolflickor. Linder Tid. 244 (1924).
-blyg. blyg som en skolflicka l. i egenskap av skolflicka. Kuylenstierna-Wenster Ber. 110 (1898).
-dans. jfr skol-dans. Furuhjelm StigOron 58 (1935).
-dröm. särsk.: (exalterad l. högtflygande) dröm (se d. o. 2 b) av l. kännetecknande för skolflicka. Johanson SpeglL 210 (1923, 1926).
-förälskelse. (svärmisk, platonisk o. kortvarig) förälskelse hos en skolflicka l. kännetecknande för skolflickor. Linder Tid. 229 (1924).
-maner. jfr maner, sbst.1 2. Thorén Herre 262 (1942).
-nigning. Rosen InshAllah 314 (1935).
-upptåg. Lindqvist Locke Balt. 254 (1920).
-FLICKS-, äv. -FLICK-AKTIG. (-flick- 1889 osv. -flicks- 1925 osv.) [avledn. av -flicka] som liknar l. påminner om en skolflicka(s). Hon kände sig så gränslöst löjlig och skolflickaktig. Heidenstam End. 185 (1889). Svanberg SvStil. 26 (1936; om nonchalans).
-FLORA. flora (se d. o. 2) för skolbruk. BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 283 (1900).
(24) -FLYGNING. flygv. flygning utgörande ett led i (den grundläggande) flygutbildningen. Jungstedt Flygv. 102 (1925).
(24) -FLYGPLAN~02 l. ~20. flygv. (lättare, tvåsitsigt) flygplan för skolflygning. Jungstedt Flygv. 156 (1925).
-FOGDE. (skol- 1694 osv. skolæ- 1819) (förr) skolgodsfogde. VDAkt. 1694, s. 335.
-FOLK. (skol- 1889 osv. skole- 1734, 1757) inom skolväsendet sysselsatt folk; särsk. om skollärarna. Serenius (1734; under incumsubist’s).
-FOND. (skol- 1826 osv. skole- 18801883) för en skola l. skolundervisning avsedd l. en skola tillhörig fond (se fond, sbst.1 II 2). ConvLex. 4: 598 (1826; om statlig fond för skolväsendet i Ryssl.). SFS 1880, Bih. nr 2, s. 13.
-FORM. (skol- 1795 osv. skolæ- 1828)
1) (numera föga br.) fason l. skapnad l. snitt (på ngt, t. ex. kläder) passande för l. kännetecknande (personer som vistas l. undervisa o. d. i) en skola l. skolorna; anträffat bl. i bild, i uttr. i skolform (jfr 2). Få se .. om intet våra palltor litet skurna till hofs endå icke ska Skyla bättre vår nakenhet än .. (Kants) skurna i Skolforme som jag tycker kanskje orättvist endå vara litet snäfva. CAEhrensvärd Brev 2: 41 (1795).
2) i uttr. i skolform (jfr 1), (betecknande att ngt äger rum) på ett sätt som kännetecknar en skola l. skolväsendet. Undervisning .. blir säkrare och ändamålsenligare uti skolform. Agardh BlSkr. 1: 369 (1836).
3) art l. typ l. slag av skola. Tegnér (WB) 6: 161 (1826). Fyra skolformer (funnos för omkr. 50 år sedan): småskola, folkskola, gossläroverk och flickläroverk. PedT 1958, s. 1.
-FORMALISM. för skolan kännetecknande l. inom skolan förhärskande formalism; äv. allmännare: skolmässig formalism; jfr skola, sbst.2 2 e. Verd. 1883, s. 218 (om förh. inom skolväsendet). (Den humanism som c. 1500 vaknade till liv i engelsk litteratur) förkväves ganska snart och övergår, liksom i Tyskland, till en skolformalism, om än icke så pedantisk som den tyska. Schück AllmLittH 3: 211 (1921).
-FORMEL. (numera bl. mera tillf.) i skolan använd l. skolmässig formel; jfr skola, sbst.2 2 e. Tegnér (WB) 7: 129 (1832).
-FORSKNING. forskning rörande skolfrågor. TSvLärov. 1953, s. 4.
-FOTBOLL~02 l. ~20. i skolans regi bedrivet fotbollsspel. Swing 1921, nr 22, s. 7.
-FRAMGÅNG~02 l. ~20. i fråga om skolelev: framgång (se d. o. 6) i skolarbetet. PedT 1949, s. 139.
-FRANSKA. jfr franska 2 o. -engelska. Verd. 1888, s. 52.
-FRAS. (numera bl. tillf.) i skolundervisningen (alltför ofta) använd (utnött l. sliten l. intetsägande) fras (se fras, sbst.1 1, 2) l. kliché. Nordforss (1805).
-FRI.
1) till 2; om person: fri l. ledig från skolan, som har skollov; som icke deltager i skolundervisning l. har slutat skolan, icke skolpliktig; äv. (o. numera i sht) om (del av) dag: som kännetecknas av att skolundervisning icke äger rum. Möller (1790). En springpojke skolfri, 15 år, med gott hem, erhåller plats. UNT 1930, nr 10641, s. 10. Skolfria lördagar. DN(A) 1961, nr 175, s. 16.
2) (mera tillf.) till 7: som saknar skolor. Den engelska romanen har varit ”skolfri”. Hellström RedKav. 278 (1933).
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr -fri] (numera bl. tillf.) frihet från skolundervisning l. skolplikt. Möller (1790).
-FRONT.
1) (mera tillf.) inom den militära undervisningen (men icke i praktiken) använd front (se d. o. 2 f). 2NF 21: 991 (1914).
2) bildl., om avsnitt l. område av skolväsendet l. om avsnitt osv. inom samhällslivet (i ett land) som skolväsendet utgör; jfr front 2 h. GHT 1950, nr 230, s. 1.
-FRU. (numera bl. tillf.) med skolundervisning sysselsatt gift kvinna (jfr fru 3); förr äv. övergående i bet.: skolföreståndarinna l. skollärarinna. Bremer Brev 1: 330 (1835; om skolföreståndarinna). TSvLärov. 1942, s. 5.
-FRUKOST. jfr -måltid. Lidman Blodsarv 303 (1937).
-FRÅGA. [jfr t. schulfrage] fråga (se fråga, sbst. 3) rörande (en skola l.) skolväsendet, skolproblem. Schultze Ordb. 1324 (c. 1755).
Ssg: skolfråge-, äv. (numera föga br.) skolfrågs-debatt. (-fråge- 1908 osv. -frågs- 1899) debatt i en skolfråga l. skolfrågor. SvD 1899, nr 178 A, s. 2.
-FRÖKEN. om ogift skollärarinna; ofta ss. av skolbarn använd benämning på lärarinna (jfr fröken 2 d anm.); i sht förr äv. om pryd skolflicka. Verd. 1889, s. 41 (i pl., om skolflickor). Ingen ville tro den snälla skolfröken om någonting fult. Moberg Sedebetyg 215 (1935).
-FUX. (skol- 1651 osv. skolæ- 1765. skole- 17371830) [liksom dan. o. nor. skolefuks efter t. schulfuchs; senare leden är bildl. anv. av fux 1, möjl. med tanke på att skolfuxen håller sig inom skolan liksom rävarna i sina lyor] (vard.) (pedantisk) skollärare; äv. dels ss. mer l. mindre nedsättande benämning på skolpojke l. gymnasist, dels allmännare: lärd pedant; jfr skola, sbst.2 2 e, fux 2 o. -pedant. RP 15: 19 (1651). Huru Schole-Lärare fordom ha warit ährade i Påfwedömet, thet ser man af theras prächtiga titlar. Nu heta the Schole-Fuchsar, Pedanter, Fiäderfächtare, Grillenfångare. Scherping Cober 2: 367 (1737). Skolfuxen har blifvit en civis Academicus (dvs. student vid universitetet). Topelius Dagb. 1: 301 (1834). Den svenska skaldekonstens fader var ingen smulgråt och skolfux, utan en saftfull renässansman och en humanist, för vilken intet mänskligt var främmande. Karlfeldt Tank. 145 (1928).
Ssgr (vard.): skolfux-artad, p. adj. jfr arta V 3. Boheman Valera PepJ 159 (1894; om pedanteri).
-FUX-AKTIG. [till -fux] (vard.) som liknar l. påminner om en skolfux, skolfuxartad, pedantisk. Nordforss (1805).
Avledn.: skolfuxaktighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara skolfuxaktig l., konkretare, om utslag av denna egenskap. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-FUXERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (skol- c. 1720 osv. skole- 1674) [liksom dan. o. nor. skolefukseri efter t. schulfuchserei, till schulfuchs (se -fux)] (vard.) = -pedanteri. Sylvius Mornay 465 (1674). Hvad frågar jag efter de där skolfuxerierne om substantivum och adjectivum? Altén Schachm. 35 (1798). Bergfors KartMogn. 117 (1948).
-FUXIG. [efter t. schulfüchsig, till schulfuchs (se -fux)] (numera föga br.) = -pedantisk; jfr -fuxisk. Den noggranne och skolfuxige. AB 1897, nr 244, s. 3.
-FUXISK, adj. [efter t. schulfüchsisch, till schulfuchs (se -fux)] (†) = -pedantisk; jfr -fuxig. Skolfugsiske trätor. Weise 142 (1697). Dens. 1: 106 (1769; om käbbel).
-FÄLT. fält (se d. o. 8) bestående av skolväsendet, skolområde (se d. o. 3); särsk. med anslutning till fält 10. Ännu (äro) meningarne .. (om latinets ställning i skolan) så delade, att somlige skulle vilja lemna latinet snart sagdt hela skolfältet, då andre yrka, att det så godt som alldeles borde rymma detsamma. TLär. 1846—47, s. 276.
-FÄNGELSE.
1) [jfr t. schulgefängnis] (förr) skola tillhörigt fängelse (se d. o. 4) för förvaring av skolelev som gjort sig skyldig till allvarligare brott mot skoldisciplinen (se -disciplin 2); jfr karcer o. -häkte, -proba. Wikforss 2: 552 (1804).
2) (mera tillf.) bildl., om skola betraktad ss. ett fängelse. Söderström FjärrBy 30 (1971).
-FÄRDIGHET~002, äv. ~200.
1) till 2: i skolan bibringad färdighet. Verd. 1887, s. 154.
2) (numera föga br.) till 3, 8: färdighet i skolridning. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 46 (1836).
-FÄRLA. (skol- 1860 osv. skole- 1841) (numera bl. tillf.) färla; särsk. dels i uttr. läggas under skolfärlan, avstraffas med färla, dels bildl., om disciplin (se d. o. 3 a) i skola (med tanke på färlan ss. ett viktigt element i denna). De (studerande som deltagit i oroligheter), som blifvit studenter, borde efter akademiens lag straffas, och de andra piltarna läggas under skolefärlan. Fryxell Ber. 9: 130 (1841). Dessa halfvilda, ofta råa och obändiga pojkar, nyss inkastade från skolferlan hufvudstupa i (den akademiska) friheten. Topelius Vint. 1: 334 (1860, 1880).
(2 d) -FÖNSTER. (skole- 1656) Beckman VSkol. 1: 259 (i handl. fr. 1656).
-FÖRBUND.
1) (numera bl. tillf.) förbund (se d. o. 6 b) för skolidrott. IdrFinl. 1: 40 (1904).
2) för gemensamt ordnande av skolangelägenheter bildat förbund (se d. o. 6 b) av skoldistrikt l. kommuner. AktuelltSÖ 1951, s. 58.
-FÖRBÄTTRARE. [jfr t. schulverbesserer] (numera bl. tillf.) skolreformator. Wikforss 2: 554 (1804).
-FÖRBÄTTRING. [jfr t. schulverbesserung] (numera bl. tillf.) skolreform. Wikforss 2: 554 (1804).
-FÖREDRAG~002, äv. ~200. särsk.: (ss. övning) av skolelev i skolan hållet föredrag. TSvLärov. 1941, s. 80.
-FÖRENING. jfr förening 7 c.
1) [jfr eng. school society] (numera bl. tillf.) förening med syfte att verka för skolundervisning. Frey 1850, s. 309 (om utländska förh.).
2) förening (t. ex. idrottsförening l. litterär förening) för skolelever. SvFlicksk. 244 (1888).
3) (mera tillf.) (lokalavdelning av) förening för skollärare. Föreningen 1938, nr 1, s. 7.
-FÖRESTÅNDARE~00200. (skol- 1870 osv. skolæ- 17371749. skole- 1774) föreståndare för en skola; särsk. liktydigt med: skolrektor; i fråga om nutida sv. förh. nästan bl. om föreståndare för vissa specialskolor. VDAkt. 1737, nr 42. Nyköpings skolas Rektor eller Skolföreståndare. Schotte NyköpElLärovH 2: 5 (1880). SvStatskal. 1939, s. 784 (för lantbruksskola).
-FÖRESTÅNDARINNA 3~001020 l. 1001032. kvinnlig skolföreståndare. Berndtson (1880).
-FÖRESTÅNDERSKA~00200. skolföreståndarinna. Lundin NSthm 401 (1888).
-FÖRESTÄLLNING~0020. i fråga om teater, film o. d.: föreställning (se d. o. 3 a) för skolelever. Sylwan (o. Bing) 1: 330 (1910; i fråga om teater).
-FÖRFATTARE. i skolundervisningen läst författare (se d. o. 1 b); särsk. = -auktor. Wifstrand GrKultHFas. 10 (1950).
-FÖRFATTNING. [jfr t. schulverfassung] om tillstånd i en skola l. inom skolväsendet (jfr författning 4); numera bl.: författning (se d. o. 6) rörande skolväsendet. Wikforss 2: 554 (1804). PsykPedUppslB (1945).
-FÖRHÅLLANDE. i pl.: inom skolväsendet (l. en skola) rådande förhållanden (se förhållande 4). PedBl. 1877, s. 121.
-FÖRHÖR. (skol- 1790 osv. skole- 1788) i en skola hållet l. i skolundervisningen ingående förhör (se d. o. 3); jfr läx-förhör. Lanærus Försök 126 (1788).
-FÖRKLÄDE~020. (om ä. l. utländska förh.) förkläde för skolbruk. Tenow Solidar 2: 67 (1906).
-FÖRORDNING. (skol- 1694 osv. skolæ- 1790) förordning (se d. o. 3) rörande skolväsendet. VDAkt. 1694, s. 339.
-FÖRSLAG.
1) förslag (se förslag, sbst.3 1 e) rörande skolväsendet. Samtiden 1873, s. 417.
2) (numera föga br.) förslag (se förslag, sbst.3 1 f) rörande tillsättning av skoltjänst. AnderssonBrevväxl. 2: 14 (1841).
-FÖRSUMLIG. (numera föga br.) om skolpliktig person: som uteblir från skolundervisningen; särsk. substantiverat. Hagström Herdam. 1: 318 (1897; i pl., substantiverat).
-FÖRSUMMELSE. [jfr t. schulversäumnis] (numera föga br.) i fråga om skolpliktig person: uteblivande från skolundervisning; jfr skolk. Skolvännen 1864, nr 10, s. 4. Arcadius Folksk. 175 (1903).
-FÖRSÖK.
1) i skolundervisning ingående (naturvetenskapligt) försök l. experiment. Kemiska skolförsök. SFS 1916, s. 897.
2) inom skolväsendet utfört försök avseende att pröva (ny) undervisningsmetod l. (nytt) kursinnehåll l. (ny) organisation l. dyl. 2NF 37: 1253 (1925).
-FÖRVALTNING. [jfr t. schulverwaltung] abstr. o. konkret, motsv. förvaltning 1 b, 2 b: förvaltning av resp. myndighet med uppgift att förvalta skolväsendet (i ett land l. en kommun o. d.). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 267 (1900; abstr.). SvD(A) 1963, nr 146, s. 15 (konkret).
Ssg: skolförvaltnings-byrå. jfr byrå 3. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 142 (i fråga om förh. i Belgien).
-FÖRÄLSKELSE. om skolelevs förälskelse (vanl. med skolelev l. lärare ss. föremål). Östergren 2: 985 (1924).
(3, 8) -GALOPP. [jfr t. schulgalopp, fr. galop d’école] ridk. (i skolridning förr förekommande) samlad (se samla 3 slutet) galopp kännetecknad av bl. a. låg fart, sänkt kruppa o. fyra tempon. KrigVAH 1830, s. 196.
-GENERAL. (skämts., mera tillf.) om generaldirektören i skolöverstyrelsen. SvD(A) 1927, nr 180, s. 4.
-GENERATION. (skol- 1884 osv. skole- 1856) generation av skolelever. AnderssonBrevväxl. 1: 71 (1856).
-GENI. skolelev som (är l.) anses ss. ett geni. Verd. 1883, s. 240.
-GEOGRAF. inom skolväsendet verksam geograf. PedT 1904, s. 23.
-GEOGRAFI. (skol- 1821 osv. skolæ- 1769)
1) geografi ss. skolämne (se d. o. 2). SvGeogrÅb. 1928, s. 185.
2) lärobok i geografi för skolbruk. ÅbSvUndH 68—69: 253 (i handl. fr. 1769).
-GEOGRAFISK. jfr -geografi 1. Östergren (1939).
-GODS. (skol- 1921 osv. skolæ- 1725 (: ScholæGodsBefalningsMannen)1819. skole- 1867 osv. skolä- 1812) gods (se d. o. 6) tillhörigt skola (jfr -egendom); särsk. om vart o. ett av de av P. Brahe d. y. vid 1600-talets mitt till Visingsö skola donerade godsen (av Karl XI vid reduktionen indragna till kronan, år 1693 ss. kunglig donation på nytt förlänta till skolan o. indragna l. överlåtna till annan institution i samband med skolans upphörande 1811). PrestP 1812, 1: 377. SFS 1884, Bih. nr 4, s. 36.
Ssgr (utom i ssgn -gods-fond numera bl. i skildring av ä. förh.): skolgods-befallningsman. jfr befallningsman 6 o. -gods-inspektor. VDAkt. 1725, nr 169 (för Visingsö skolgods).
-fogde. jfr fogde 4, skol-fogde o. -gods-rättare. FörordnVisingsöSkoleg. 16 (i handl. fr. 1819).
-fond. fond (se fond, sbst.1 II 2) grundad på avkastning av Visingsö skolgods. FörordnVisingsöSkoleg. 8 (1883).
-hemman. hemman (se hemman, sbst. 2) utgörande skolgods. FörordnVisingsöSkoleg. 13 (i handl. fr. 1819).
-inspektor. jfr inspektor, sbst.1 a o. -gods-befallningsman. FörordnVisingsöSkoleg. 14 (i handl. fr. 1819).
-rättare. jfr rättare 3 o. -gods-fogde. FörordnVisingsöSkoleg. 17 (i handl. fr. 1819).
-GOSSE. (skol- 1699 osv. skolæ- 16921800. skole- 16531773)
1) skolpojke. Olsson Herdam. 2: 205 (i handl. fr. 1653). Lärjungarna i läroverkets (i Göteborg) fem nedre klasser voro skolgossar, men de som tillhörde de två öfre klasserna .. kallades fortfarande (efter 1849) gymnasister. LundagKron. 1: 164 (1918). särsk.
a) (†) i uttr. skolgosse av böckerna, ss. nedsättande benämning på person som hämtar sin visdom endast ur böcker (icke ur verkligheten). Men hwad är Sanning, Naturen, skön och naken Mänsklighet, för en scholgåsze af Böckerna! Thorild Gransk. 1784, 1: 28.
b) i uttr. (i sht i jämförelser) vari ngn betecknas ss. osjälvständig l. blyg l. imponerad l. skrämd l. okunnig l. dyl. (liksom en skolgosse i sitt förhållande till skola l. lärare); jfr -pilt, -pojke slutet; jfr 3. En jämförelse imillan denna Öfversättning och Dess Original skulle dessutom icke vara skadelig, för at se om Öfversättaren fölgt Originalet som en Schol-Gosse. Envallsson Procent. Föret. (1786). Om .. yngre läsare .. skulle falla på den tanken, att Ni wore en wrångwis Kritikus, en skolgosze i Metriken och en kannstöpare i Grekiskan, så bör jag förklara, att (osv.). Polyfem III. 1: 2 (1810). Egypten, vishetens stamort, inför vars ärevördiga kultur hellenerna kände sig som ”skolgossar”, för att bruka Platons ord. Grimberg VärldH 2: 308 (1927).
2) [med tanke på att skolgossar bruka göra solkatter] (numera föga br.) bildl. (jfr 3), i uttr. göra skolgossar, om solsken: åstadkomma solkatter. Levertin Småmynt 133 (1883).
3) [jfr 1 b] (numera bl. tillf.) bildl. (jfr 2), med anslutning till skola, sbst.2 7: person som (osjälvständigt, likt en skolpojke) följer en skolas l. en skolbildande persons idéer. (Den franske politikern Bailleul) är väl .. icke en ibland v. Hallers skolgossar. Järta 2: 380 (1824).
Ssgr (till -gosse 1): skolgoss- l. skolgosse-kunskap. kunskap som skolgosse besitter l. bör besitta. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 34.
-kör. jfr kör, sbst.1 2. UpplFmT 44: Bil. 177 (1930).
-lik, adj. Wikforss 2: 552 (1804).
-liv. jfr liv I 3. Svedelius Lif 63 (1887).
-stil. skolgosses skrivstil l. skrivstil som liknar en skolgosses. Callerholm Stowe 307 (1852).
-studium. skolgosses studium l. studium bedrivet under skolgosstiden; i sht i pl. Polyfem III. 16: 1 (1811).
-tid. skolpojkstid. Svedelius Lif 624 (1887).
-GOTTER, pl. (numera bl. tillf.) gotter för skolelev(er). Vasenius Top. 1: 341 (cit. fr. 1829: skolgotta).
-GRABB. (vard.) skolpojke. Lidman Blodsarv 266 (1937).
-GRAD. (numera föga br.) om vart o. ett av de stadier vari skolundervisningen i en skola l. inom skolväsendet kan indelas; jfr -stadium. BerRevElLärov. 1843, s. 172. TT 1898, Byggn. s. 99.
-GRAMMATIK. för skolundervisning avsedd grammatik; särsk. konkret: för skolundervisning avsedd lärobok i grammatik (jfr -grammatika). Frey 1849, s. 273 (konkret). Noreen VS 1: 49 (1903).
-GRAMMATIKA. för skolundervisning avsedd lärobok i grammatik; jfr -grammatik. Norrmann Eschenbg 1: 184 (1817).
-GRAMMATISK. jfr -grammatik (o. -grammatika). SOS 1916, s. 28.
-GRANNLÅT~02 l. ~20. (skole- 1778) (numera bl. tillf.) särsk.: av vackra fraser bestående skollärdom; jfr skola, sbst.2 2 e. Thorild (SVS) 1: 302 (1778).
-GREKISKA. jfr grekiska 2 o. -engelska. Beckman SprL 50 (1918).
-GRILLER, pl. (skol- 17161900. skole- 17011716) [jfr t. schulgrillen, pl.] (numera föga br.) = -gräl 4. I stellet för mykin onödig disputering och scholegriller, beflite wi osz om, at wara trogne och flitige lärare. Swedberg SabbRo 790 (1701, 1710). SAOL (1900).
-GRIND. grind i stängsel runt skoltomt. Lo-Johansson Gen. 613 (1947).
-GRUND. (skol- 1845 osv. skolæ- 16921725)
1) (†) skoljord. UrLdKatedrSkolH 130 (i handl. fr. 1692). Därs. 124 (i handl. fr. 1725).
2) (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.1 III 4) l. ursprung bestående av en skola l. skolform. Den skolgrund, hvarur .. (universiteten) uppväxte .. hade varit det så kallade Trivium och Quadrivium. Geijer I. 1: 217 (1845).
3) (mera tillf.) skolunderbyggnad. DN 1967, nr 227, s. 6.
-GRÄL. (skol- 1719 osv. skole- 17401794. skolä- 1781) [jfr t. schulgezänk (i bet. 2)]
1) gräl (se gräl, sbst.2 I 2) i en skola l. inom skolväsendet l. rörande en skolfråga l. skolfrågor l. dyl. Björkman (1889).
2) pedantiskt l. småaktigt l. spetsfundigt gräl (se gräl, sbst.2 I 2) i lärt ämne, lärt gräl, akademiskt gräl (se akademisk 2 a β); jfr skola, sbst.2 2 e, o. -strid 1, -träta, -tvist 2. Lutteman Schulze KantCrit. 192 (1799).
3) (†) med enformigt grälande l. tjat på skoleleverna förenad skolundervisning; i uttr. skolgräl av (hörartjänst), med (tjänst ss. hörare) förenad enformig l. ”tjatig” skolundervisning (med ständigt gnat på skoleleverna); jfr gräl, sbst.2 I 3. (Jag är nu) mächta ledzen och trött wid detta altid samma och samma små Scholgrälet af denne förachteliga, swultna, trälsamma och fördärfweliga Höraretiensten. VDAkt. 1719, nr 52.
4) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) pedantisk (grälsjuk l. ofruktbar) skollärdom, skolfuxeri, pedanteri; jfr skola, sbst.2 2 e, o. -griller. Hör på Pedanten! Hör huru Schol-grälet gäser fram! Dalin Arg. 1: 30 (1733, 1754). Vi taga här stilen i en högre betydelse, sådan, som snillet skapar den, ej som ett ängsligt skolgräl vill bestämma dess kännetecken och gränsor. Beskow i 2SAH 13: 53 (1828). Schulthess (1885). särsk. i uttr. ngt stöter på l. smakar l. luktar av l. har smak av skolgräl, ngt har anstrykning av pedanteri l. skolfuxeri l. dyl. Möller 2: 857 (1785: har smak af). Lindfors (1824: smakar, luktar af). Schulthess (1885: stöter på).
5) (†) = -grälare. SvMerc. IV. 1: 12 (1758).
-GRÄLARE. (†) skolpedant; jfr -fux, -gräl 5. Lind (1738). Heinrich (1828).
-GRÄNS. (numera bl. tillf.)
1) till 2: gräns (se d. o. 2) som avskiljer skolväsendet från andra delar av samhällslivet. Lutteman Schulze KantCrit. 127 (1799).
2) till 7: gräns (se d. o. 2) som avskiljer olika skolor från varandra. Blanck GeijerGötDiktn. 379 (1918).
-GUDSTJÄNST~02 l. ~20. (i skola) för skolelever anordnad gudstjänst. Verd. 1885, s. 215.
-GUMMA. (om ä. förh.) gumma som meddelade elementär (skol)-undervisning; jfr -moster 1. Dahm BildnAnst. 32 (1846).
-GYMNAST. särsk. (numera föga br.): gymnastiklärare. Wide MedGymn. 177 (1896). Haglund HållnRörOrg. 1: 138 (1924).
-GYMNASTIK. gymnastik ss. skolämne (se d. o. 2); i sht förr äv.: pedagogisk gymnastik, friskgymnastik (motsatt: sjukgymnastik). Göransson Kern 2: 41 (1877). Wretlind Läk. 3: 84 (1895; om pedagogisk gymnastik).
-GÅENDE, p. adj. (mera tillf.) som går i skola(n), som ägnar sig åt skolgång (se d. o. 1); jfr skole-gångande. AB 1962, nr 287, s. 23.
-GÅNG. (skol- 1655 osv. skolæ- 15601778. skole- 15891771) [fsv. skola gang; jfr t. schulgang]
1) gång (se d. o. I 2) till skola(n); nästan bl. allmännare: skolelevs bevistande av skolundervisning, gående i skola (jfr gå VIII 2 a); äv. övergående i dels bet.: skolundervisning, dels bet.: skoltid (se d. o. 1); äv. mer l. mindre bildl. Obligatorisk skolgång, på grund av skolplikt. (Gustav Vasas) Studering och Scholægång j Vbsala. Svart Ähr. 57 (1560). Thenne ort (är) fierran belägen ifrån andra Städer, ther någon synnerlig Scholegång wankar. Karlson ÖrebroSkolH 3: X (i handl. fr. 1626). (Sv.) Skolgång .. (t.) 1) der Schulgang, Gang zur Schule. 2) das Schulgehen. Möller (1790). (I en otryckt dikt från år 1827 finnas versformer som äro) ett sista minne af Runebergs sporadiska skolgång hos romantikerna. Söderhjelm Runebg 1: 153 (1904); jfr skola, sbst.2 7. särsk. (†) i utvidgad anv.
a) övergående till att beteckna period under vilken skolundervisning äger rum, skolperiod. PH 2: 1172 (1734). Emedan Scholæ gångarne i Städerne icke hållas den bästa tiden af Sommaren .. Ty (osv.). Därs. 6: 4548 (1757).
b) om skolundervisning ss. lärares arbetsuppgift. Om .. (den gamle läraren) icke skulle finna sig vid att antaga vicarium, som lindrade hans Scholægång på hans ålderdom, då (osv.). Schotte NyköpElLärovH 2: 27 (i handl. fr. 1759).
2) (†) till 2 o. 6.
a) om område inom vilket en skolas l. orts skolelever (o. lärare) hade rätt att gå sockengång (djäknegång); jfr -socken, -stugu-stikt. OxBr. 12: 223 (1624). Te vællærde mænn af Wægsjös stift utskickade hafva oss förstå låtet sig vilja tu gæld i Mohærad ifrå Scaræ scholægång afhænda. Därs. 607 (1625).
b) om skolelevers (utförande av) ”liksång” (se d. o. a) under deltagande i begravningsprocession; jfr skola, sbst.2 6 b. Medh ringning och scholegång behöfver man icke heller (vid hemförandet av G. II A:s lik) någon vijdhere ähn dhe ommliggende städer bemödha. AOxenstierna 8: 739 (1633).
Ssgr (till -gång 1): skolgångs-skyldighet. skolplikt. BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 22.
-år. (†) till -gång 1 b: skolår. VDAkt. 1735, nr 29.
-GÅNGARE. (numera föga br.) person (särsk. barn) som går i skolan, skolelev; äv. speciellare: utom skolan bosatt skolelev (motsatt: i internat boende skolelev). Oldendorp 2: 174 (1788). Nyström DöfstUndUtv. 228 (1902; speciellare).
-GÅNGEN, p. adj. (i Finl.) som har gått i skola, som erhållit skolutbildning. TPedFinl. 1895, s. 125.
-GÅRD. (skol- 1762 osv. skolæ- 16881785. skole- 1637) [fsv. skola gardher, ss. ortnamn (Svartb. 255 (c. 1425: Scolagordh))]
1) till skola hörande gård (se gård, sbst.1 5); jfr -backe, -plan 1. Lindfors (1824). Under rasten måste man ut på skolgården. Siwertz JoDr. 9 (1928).
2) (numera mindre br.) gård (se gård, sbst.1 6 a) inrymmande skola; skola; skolhus; äv.: skolmästargård. Scholegården som till ScholeMästarens Habitation Bygd, och af ålder der till Brukatt ähr. Karlson ÖrebroSkolH 1: 53 (i handl. fr. 1637). Stockholm och Ladugårds Lands Scholægårdh d. 6 Septemb A:o 1688. ÅbSvUndH 58: 395 (i handl. fr. 1688; ss. datering i brev). Länge hafva .. (i Köping) i scholgården wisats twänne jernportar, efter sägen från gamla slottet. Afzelius Sag. 5: 88 (1843). En del af eleverna hafva bott uti skolgården såsom interner. Alopæus Abnormsk. 10 (1889).
Ssgr (till -gård 1): skolgårds-flak. om stor o. platt skolgård. Siwertz JoDr. 6 (1928).
-parkering. särsk. konkret: av skolgård bestående parkeringsplats. SvD(A) 1959, nr 160, s. 12.
-GÄLD. (skol- 1657 osv. skolæ- 16641774. skole- 1579c. 1765) [jfr mlt. schōlegelt, t. schulgeld] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (till lärare erlagd) skolavgift; jfr lär-penningar. VarRerV 46 b (1579). PedT 1885, s. 114.
-GÄRNING. (i sht i högre stil) verksamhet l. livsgärning ss. skollärare; jfr gärning 2. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 86 (1898). Viktor Lindström, vilken för sin skolgärning offrat sina briljant började Plautusforskningar. Hedén 3: 206 (1920).
-GÖROMÅL~002, äv. ~200. (skol- 1809 osv. skole- 1852) göromål (se d. o. 5) utfört för en skolas l. skolans räkning (av skollärare l. annan inom skolväsendet anställd l. med skolfrågor sysselsatt person); jfr -arbete 1. Rector, som under förra termin haft tjenstfrihet .., återgick till sin befattning med Skolgöromålen. ÅbSvUndH 83—84: 394 (1809).
-HAGE. (skol- 1865 osv. skolæ- 1725. skole- 1714) (i vissa trakter, förr) (inhägnat) odlat jordstycke anslaget till bestridande av kostnader för en skola l. skolundervisning. UrLdKatedrSkolH 145 (i handl. fr. 1714). Därs. (1937).
(3, 8) -HALT. (numera föga br.) hastigt utförd övergång från skolgalopp (särsk. ”rabatterad galopp”; se rabattera 1) till stillastående; jfr parad 5, parad-halt. KrigVAH 1833, s. 269. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 67 (1836).
-HANDLING. handling (se d. o. 10) l. urkund belysande en skolas (l. skolväsendets) historia. Rietz SkolvH 411 (1848).
-HEM. med en skola förenat l. till en skola knutet hem (se d. o. I 2 e β α’), internat, internatskola (jfr hem-skola 4); särsk. om sådant hem för mentalt l. fysiskt handikappade l. vanartade barn o. ungdomar (skyddshem l. särskola l. ungdomsvårdsskola l. dyl.); äv. konkret, om lokalen (lokalerna). NerAlleh. 1886, nr 122, s. 4. Vid skolhemmet i Skara hafva 11 blinda döfstumma barn åtnjutit undervisning. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 49. Skolhem med sinnesslöskola för undervisning av barn i skolåldern. SFS 1944, s. 917. IllSvOrdb. (1955; äv. konkret, om byggnad). Sju 15-åriga pojkar (åkte med hög fart) i en stulen bil … De hade rymt från ett skolhem. DN(A) 1964, nr 352, s. 16. särsk. om anstalt för inackordering av skolelever vilkas hemort är belägen på långt avstånd från skolan (sedan 1961 ss. officiell benämning ersatt med: elevhem). Verd. 1892, s. 243.
Ssgr: skolhems-anläggning. särsk. konkret, motsv. anläggning III 1 a α: skolhem(sbyggnad). SFS 1920, s. 266.
-byggnad. särsk. konkret, motsv. byggnad 3: byggnad utgörande (del av) skolhem. SFS 1920, s. 265.
-föreståndare. TSvLärov. 1945, s. 320.
-föreståndarinna. SvD(A) 1933, nr 124, s. 4.
-verksamhet. SOU 1940, 36: 88.
-HEMMAN. (skol- 1807 osv. skolæ- 17651819. skole- 17481867 (om ä. förh.). skolä- 18271831) (om ä. förh.) skola tillhörigt hemman (se hemman, sbst. 2); hemman med därå uppförd skola; äv.: lönehemman anslaget till skollärares lön. UrLdKatedrSkolH 156 (i handl. fr. 1748). (Domänstyrelsen har) då det nuvarande skolhemmanet (dit Sillre skogsskola varit förlagd) ej kunde afyttras, förr än .. byggnader blifvit uppförda (på annan plats), anhållit om (osv.). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 21, s. 4. TSvLärov. 1954, s. 501 (om lönehemman).
-HERBARIUM. herbarium för skolbruk; äv. oeg. PedBl. 1877, s. 58. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 77 (1901; oeg., om samling växter i botanisk trädgård).
-HERRE. (skol- 18951912. skole- 1640) (numera föga br.)
1) [jfr t. schulherr] person tillhörande skolmyndighet; skolföreståndare; jfr skolark. Linc. (1640; under gymnasiarchus). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 76 (1898).
2) med mer l. mindre ironisk bibet., om skolyngling l. skolpojke av fin l. förnäm l. välsituerad familj. KarlstT 1895, nr 1696, s. 2. Högberg Utböl. 1: 99 (1912).
-HISTORIA.
1) historia (se d. o. II 1) rörande (en skola l.) skolväsendet (jfr -hävd); äv. konkret: skriftligt arbete behandlande sådan historia (jfr d. o. II 3). En allmän Svensk Skolhistoria .. skulle kunna skrifvas. Thyselius Bidr. Förord 1 (1848). Hur många kunna ur skolhistorien och psykologien hämta ledning vid sitt partitagande i dagens pedagogiska debatter? NordT 1926, s. 452. Rig 1950, s. 43 (konkret).
2) (mera tillf.) lärobok i historia för skolbruk. Hjärne K12 5 (1902).
3) historia (se d. o. II 6) med ämne från skollivet; jfr -anekdot. Verd. 1886, s. 196.
-HISTORIKER. person (forskare) som ägnar sig åt skolhistoria (se d. o. 1). Verd. 1885, s. 144.
-HJÄLP. (skol- 1872 osv. skole- 1620) [fsv. skola hiälp] (numera bl. i skildring av ä. förh.) understöd till skola l. skolelev(er); jfr hjälp 1 d β. Thyselius HdlLärov. 1: 9 (1620).
-HUMANISM. [jfr t. schulhumanismus] kulturhist. med mer l. mindre nedsättande bibet.: skolmässig humanism (se d. o. 1), humanism kännetecknad av pedantisk formalism o. d.; jfr skola, sbst.2 2 e. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 123 (1898).
-HUS. (skol- 1738 osv. skolæ- 16921800. skole- 17311843. skolä- 17711818) hus inrymmande l. utgörande (del av) skola, skolbyggnad. ÅbSvUndH 58: 269 (1692). Vår Fröken bor i skolhuset i övre våningen. Lindgren AllBarn 88 (1946). jfr rote-skol-hus.
Ssgr: skolhus-bygge. abstr. o. konkret, motsv. bygge 2. Östergren (1939).
-byggnad. särsk. konkret, motsv. byggnad 3. BorgP 1812 B, 1: 398.
-grupp. särsk.: grupp av personer med uppgift att ägna sig åt byggande av skolhus. SvD(A) 1960, nr 67, s. 9.
-ritning. särsk. konkret: ritning (se d. o. 3 a) till (ett l. flera) skolhus. KatalIndUtstSthm 1897, s. 4.
-tomt. tomt för skolhus l. tomt varpå skolhus är beläget (äro belägna). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 18, s. 10.
-HUSHÅLL~02 l. ~20. (i sht förr) hushåll (se d. o. 1) för skolelev(er) som bor (bo) l. intager (intaga) alla l. vissa måltider utanför hemmet på (den vanl. långt från hemorten belägna) skolorten; äv. konkret, motsv. hushåll 3, om (skoleleven resp.) skoleleverna (o. den l. de personer som sköta hushållningen); jfr -hem slutet. ÅbSvUndH 12: 72 (1907; konkret, i skildring av förh. på 1850-talet). Att sköta skolhushåll för 2 barn, önskas snäll och ordentlig flicka. SvD(B) 1927, nr 185, s. 11.
-HYGIEN. [jfr t. schulhygiene] skolhälsovård; äv. om vetenskap l. läroämne behandlande sådan verksamhet. FörhLäkS 1865, s. 143. Den lärostol i skolhygien, som finnes vid Köpenhamnsuniversitetet. Motion i 1 kam. 1938, nr 152, s. 9.
-HYGIENIKER. (i sht i fackspr.) person som ägnar sig åt skolhygien. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 453.
-HYGIENISK. [jfr t. schulhygienisch] jfr -hygien. FörhLäkS 1880, s. 144.
-HÅLL. i sg. obest., betecknande den grupp av människor som arbetar (med undervisning l. annat arbete) inom l. för skolväsendet, i förb. med prep. l. från: på resp. från (skolväsendets l.) skolmännens l. skollärarnas sida; jfr håll, sbst.1 VII 1 c β. Form 1949, s. 17 (: från). Vi hoppas .. varmt på skolhåll att universitetsberedningens förslag om ökade resurser går igenom. TSvLärov. 1951, s. 192.
-HÅLLARE. (skol- 1804 osv. skolä- 1761) [jfr d. skoleholder, mlt. schōlholder, t. schulhalter] (numera bl. tillf.) person som håller (privat)skola, skolföreståndare l. dyl.; äv. i utvidgad anv., om person som förestod mästersångares sammankomst för övning l. uppvisning i mästersång. GbgMag. 1761, s. 9 (om förh. i Danmark). Hvarje mästersångförening (hade) sin ”skolhållare”, som bland annat hade att bjuda de täflande sångarne varm soppa före deras uppträdande. Bååth WagnerS 3: 25 (1905).
-HÅLLNING. (skol- 1844 osv. skole- 1766) (numera bl. tillf.) hållande av skola, meddelande av skolundervisning. Rydén Pontoppidan c 2 b (1766).
-HÄKTE. (förr) = -fängelse 1. Högberg Vred. 1: 285 (1906).
-HÄLSOVÅRD~002, äv. ~200. hälsovård med uppgift att betrygga o. främja ett gott hälsotillstånd hos skoleleverna (o. övriga i skolan verksamma personer), skolhygien. AB 1894, nr 8, s. 3.
(3, 8) -HÄST. (skol- 1829 osv. skolæ- 1818) [jfr t. schulpferd] ridk. (i ridskola) inriden l. skolad l. utbildad häst l. (vanl.) vid skol- l. konstridning (i sht i den högre skolan) använd häst; jfr skolär-häst. (I anlagen för lopp o. samling) måste .. förnämsta skillnaden emellan Scholæ- och Fälthästar sökas. Ehrengranat HästRör. 41 (1818). Skolhäst .. (dvs.) inriden häst. IllSvOrdb. (1955).
-HÄVD. i pl.: hävder (se hävd 8) l. historia (se d. o. II 1) rörande en skola l. skolväsendet, skolhistoria (se d. o. 1). Lundin (o. Strindberg) GSthm 297 (1881).
-HÄVDE-TECKNARE. (numera bl. tillf.) skolhistoriker. Lundin (o. Strindberg) GSthm 318 (1881).
-HÖGTID~02 l. ~20. i skola l. för skolelever anordnad högtid (se d. o. 2). Rietz SkolvH 76 (1848).
-HÖGTIDLIGHET~0102 l. ~0200. (skole- 1780) jfr -högtid. 1VittAH 3: 250 (1780).
-HÖRARE. (om ä. förh.) jfr hörare 2. Schotte NyköpElLärovH 2: 30 (i handl. fr. 1761).
-IDEAL. skola l. skolform som är ett ideal (se d. o. II 3, 4), mönsterskola (se d. o. a) l. dyl. PedT 1903, s. 50.
-IDROTT~02 l. ~20. av skolungdom i skolans regi utövad idrott. NordIdrL 1919, s. 312.
Ssgr: skolidrotts-dag. dag avsedd för skolelevernas idkande av skolidrott, friluftsdag. NFSportlex. (1946).
-förbund. förbund (se d. o. 6 b) som verkar för skolidrott; särsk. om sammanslutning för Sv:s skolidrottsföreningar (1915—1947 officiellt kallad Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund, sedan 1947 officiellt kallad Svenska skolidrottsförbundet). SvGymnBl. 1919, s. 3 (1918).
-förening. förening för eleverna vid en l. flera skolor, med uppgift att verka för skolidrotten. SvIdrott 1931, s. 3.
-kommitté. kommitté med uppgift att verka för skolidrotten; särsk. om en åren 1937—1954 verksam kommitté sammansatt av representanter för skolöverstyrelsen, skollärarna o. idrottsorganisationerna. Föreningen 1938, nr 5, s. 46.
-ledare. person (lärare) med uppgift att leda skolidrott. TSvLärov. 1940, s. 322.
-IDROTTS-MÄRKE. för prestation inom skolidrotten utdelat idrottsmärke; särsk.: av skolidrottsförbundet utdelat idrottsmärke. SvGymnBl. 1919, s. 3 (1918; utdelat av skolidrottsförbundet).
-IDROTTS-STJÄRNA. (ngt vard.) ”stjärna” inom skolidrotten. IdrBl. 1949, nr 110, s. 3.
-IDYLL. idyllisk (se d. o. 2) skola l. skolform l. skolstad l. dyl. Sigtuna, skolidyllen. IdrBl. 1935, nr 50, s. 6.
-INDRAGNING~020. indragning (se indraga I 5 d) av en skola l. skolor. SvLärT 1940, s. 1302.
-INFORMATION.
1) (numera föga br.) skolundervisning. Samuelsson HALärovUpps. 137 (i handl. fr. 1678). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 166 (1898).
2) information (se d. o. 2) rörande en skola l. skolväsendet. LD 1960, nr 70, s. 3 (i rubrik).
-INREDNING~020. inredning (se inreda I a slutet) i l. för en skola l. för skolväsendets behov. Schulthess (1885).
-INRÄTTNING~020. (skol- 1779 osv. skolæ- 17781819. skole- 17511839. skolä- 1808) inrättande av en skola l. skolor; numera nästan bl. (i sht i skildring av ä. förh.) konkretare: skola, skolanstalt; i sht förr äv. allmännare: skolväsen (jfr skola, sbst.2 2 a). Browallius Und. 5 (1751; allmännare). Nordforss (1805; abstr.). Blott 39 skolinrättningar funnos (år 1765) bland .. (Uppsala stifts) öfver 230 landsförsamlingar. Uppl. 2: 662 (1908).
-INSPEKTION. inspektion (se d. o. 2) av en skola (l. skolor); i skildring av ä. l. utländska förh. äv. konkret, om myndighet med uppgift att utföra sådana inspektioner. PedBl. 1875, s. 62 (konkret). Östergren (1939).
-INSPEKTOR. (skol- 1807 osv. skolæ- 1718) [jfr t. schulinspektor] skolinspektör; i fråga om nutida förh. nästan bl. i Finl. SthmStadsord. 2: 451 (1718). Bergroth FinlSv. 83 (1917).
-INSPEKTÖR. tjänsteman (i kommunal l. statlig tjänst) med uppgift att förrätta skolinspektioner (inom visst område); äv. om folkskolinspektör; i fråga om nutida förh. i Sv. bl. dels om tjänsteman vid den statliga skolmyndighet (länsskolnämnd) inom varje län som (inrättades 1958 o.) bl. a. har till uppgift att förestå inspektionen av länets skolor, dels (sedan 1958) ss. benämning på biträdande skoldirektör i Sthm o. Gbg. TLär. 1846—47, s. 48 (om förh. i Tyskl.). Till sitt biträde eger .. (överstyrelsen för Sthms folkskolor) förordna en skolinspektör. Sidenbladh Hb. 221 (1879). RTKatal. 1961, 15: 1623 (om biträdande skoldirektör). (Länsskol-)Nämnds inspekterande verksamhet utövas av skolinspektör. SFS 1965, s. 1623.
-INSTITUT. (skolæ- 1801) (numera bl. tillf.) skola; jfr -institution 1. VLBibl. Brev 16/3 1801.
-INSTITUTION.
1) (mera tillf.) skola; jfr institution 3. PedT 1949, s. 153.
2) till skola hörande institution (se d. o. 3 a). TSvLärov. 1948, s. 23.
-INSTRUKTION. (skol- 1898 osv. skolæ- 1748) (om ä. förh.) instruktion (se d. o. 3 b β) angående skolundervisning; jfr -stadga. Hallman Blacksta 90 (1748).
-INSTRUMENT. särsk.: musikinstrument för skolbruk. Moberg TonkHVäst. 1: 134 (1935).
-INTERIÖR. interiör (se d. o. II) i l. från skola. Hintze KEJansson 101 (1926; i fråga om tavla).
-INTERNAT. internat, internatskola; äv. om skolhem (se d. o. slutet) l. om den del av internatskola där eleverna bo o. äta. Logi- och övriga underhållskostnader borde snarare bli mindre än större, om ynglingarna (i 1700-talets lärda skolor) bodde på ett skolinternat i stället för ute i staden. ÅbSvUndH 56—57: 106 (1939). TurÅ 1947, s. 211 (om internatskola). DN(A) 1964, nr 276, s. 7 (om skolhem).
-INTRESSE.
1) intresse (se d. o. 3) som skolan har l. bör ha l. som angår skolans väl. (Skolpropositionens) utformning är utan tvekan både ett skol- och ett samhällsintresse av första rang. TSvLärov. 1950, s. 108.
2) intresse (se d. o. 4) för skolan l. skolfrågor o. d. PedT 1944, s. 239.
-INTRESSERAD, p. adj. intresserad (se intressera III 3) av skolan l. skolfrågor o. d. TSvLärov. 1952, s. 595 (om målsmän).
-INVENTARIUM. (skol- 1897 osv. skole- 16561741)
1) inventarium (se d. o. 1 a) över en skola tillhörig lösegendom (möbler, materiel o. d.). Karlson ÖrebroSkolH 1: 49 (i handl. fr. 1656).
2) i pl.: inventarier (se inventarium 3) för skolbruk l. tillhörande en skola. KatalIndUtstSthm 1897, s. 3 (för skolbruk).
-JACKA. (skol- 1955 osv. skole- 1784) jacka för skolbruk (äv. utgörande l. ingående i skoluniform). Liljestråle PVetA 1784, s. 25 (i bild). TSvLärov. 1955, s. 173 (utgörande skoluniform).
-JORD. (skol- 1903 osv. skolæ- 1725. skole- 18481865) (förr) till bestridande av kostnaderna för en skola l. för skolundervisning anslagen (åker)jord; äv.: skolboställe tillhörig (åker)jord. UrLdKatedrSkolH 123 (i handl. fr. 1725). Två geometriska tunnland odlad skoljord för läraren finnes. PT 1903, nr 62 A, s. 4.
-JORDBRUK ~02 l. ~20. jordbruk (se d. o. 3) l. lantbruk hörande till (lantbruks- l. lanthushålls)skola l. använd för undervisningsändamål. SFS 1918, s. 2534 (vid lantmannaskola). AktuelltSÖ 1957, s. 48 (använt för yrkesundervisningen inom det obligatoriska skolväsendet).
-JOURNAL.
1) (om ä. förh.) journal (se d. o. 1 a) för en skola. Redan 1733 tarfvades åter reparation (av trivialskolans lokal), enligt hvad man finner af skoljournalen. Lundin (o. Strindberg) GSthm 300 (1881).
2) (mera tillf.) motsv. journal 1 a δ: klassbok. Klint (1906).
-JÄNTA. (vard.) skolflicka. Krusenstjerna Fatt. 1: 204 (1935).
-KALL. (numera föga br.) skollärarbefattning; jfr kall, sbst.2 4 e. BerRevElLärov. 1843, s. 170.
-KAMMARE. (skol- 1738 osv. skolæ- 17341776. skole- 16421817) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
1) kammare (se kammare, sbst.2 2 e) för skolundervisning, mindre skolrum. Karlson ÖrebroSkolH 3: LXXXII (cit. fr. 1642; om det mindre av två skolrum på samma våning i Örebro gamla skolhus). BEMalmström 1: 372 (c. 1860; i bild). Vår skolkammare (var) uppöfver drängstugan. FrSmål. 15 (1893).
2) kammare (se kammare, sbst.2 2 a α) uthyrd ss. bostad för skolelev. Sundblad GBruk 27 (1881).
-KAMRAT. (skol- 1729 osv. skolæ- 16721817. skole- 17291739) om person sedd i relation till en l. flera andra som samtidigt gå l. gått i samma (klass o.) skola; stundom äv. oeg. l. bildl., om ngt som brukar behandlas i skolundervisningen. Rådhmannens gamble bekante och Scholæ Camerade. BoupptSthm 1672, s. 698 b. Vår gamle skolkamrat fyrbåken (dvs. fyrtornet på ön Faros vid Alexandria, ett av världens sju underverk). Lundgren MålAnt. 2: 9 (1872).
Ssg: skolkamrat-förening. jfr skol-förening 2. TT 1881, s. 163.
-KAMRATLIG. [till -kamrat] (mera tillf.) som kännetecknar l. anstår en skolkamrat. Och så skildes de med ett skolkamratligt ”hej”. Wikberg Rävsp. 79 (1951).
-KAMRATSKAP~002 l. ~020. [jfr -kamrat; jfr ä. t. schulgesellschaft] (numera bl. tillf.) kamratskap (se d. o. 1) mellan skolkamrater; jfr -sällskap 1. Lind (1738; under schul-gesellschafft).
-KAMRER, äv. -KAMRERARE. kamrer (se d. o. II 4) vid skola; jfr -kassör. KommunSkolT 1942, s. 12.
-KANDIDAT. (numera föga br.)
1) lärarkandidat. Frey 1844, s. 36.
2) inträdessökande till skola. TT 1881, s. 161 (om förh. i Frankrike).
-KANSLI. kansli (se d. o. 1 b) vid en skola l. för skolväsendet i en kommun; jfr -expedition, -kontor 1. DN(A) 1964, nr 263, s. 35.
-KANTOR.
1) skollärare med uppgift att tillika vara kantor (se d. o. 2 a β α’). Upsala(A) 1920, nr 3, s. 5.
2) (om ä. l. utländska förh.) kantor (se d. o. 2 a β β’) vid skola. BerUppfostrCom. 1813, Bil. I, s. 62.
Ssgr (till -kantor 1): skolkantors-befattning. befattning (se d. o. 2 d) ss. skolkantor. SD(A) 1919, nr 272, s. 9.
-tjänst. jfr -kantors-befattning. Andræ Herdabr. 99 (1937).
-KAPELL. jfr kapell, sbst.1 3, o. -orkester. NärGickSkol. 305 (1934).
-KAPPA. (skol- 1924 osv. skolæ- 1702) kappa (se kappa, sbst.1 1 b) för skolbruk. VDAkt. 1702, nr 270 (för lärare). Linder Tid. 61 (1924; för elev).
-KARBAS. (förr) karbas använd vid utdelande av skolstraff; jfr -färla. CFDahlgren 1: 224 (1826).
-KARL. (skol- 1784 osv. skolæ- 17701793. skole- 1766) skolman; företrädesvis om skollärare. Rydén Pontoppidan 315 (1766; d. orig.: Skole-Karl; om lärare). Knappast var .. (komminister F. Holmquist) ansedd som egentlig skolkarl, men han ivrade för folkupplysningens och folkskolans utveckling. MinnGPrästh. 6: 24 (1930).
-KARTA. karta (se karta, sbst.2 V) för skolbruk; jfr -atlas. TLär. 1846—47, s. 201.
-KASERN. (numera nästan bl. om ä. förh.) hus utgörande bostad för ett större antal skolelever; jfr kasern 2 slutet o. -hem slutet, -kvarter 2. Järta 2: 431 (1828).
-KASSA. (skol- 1769 osv. skole- 1826. skolä- c. 18051818) (om ä. förh.) skola tillhörig l. för bestridande av kostnader för skolundervisning avsedd kassa (se kassa, sbst.1 3). Hof Självbiogr. 128 (1769).
-KASSÖR. (om ä. förh.) person med uppgift att omhänderha skolkassa. ÅbSvUndH 8: 74 (1924; om förh. på 1840-talet i Levede på Gotland).
-KATALOG. katalog avseende elever, lärare o. övrig personal vid en skola. Lindfors (1824).
-KATEDER. [jfr t. schulkatheder] jfr kateder 2; särsk. symboliskt, om läraryrket. Lundin NSthm 420 (1888).
-KATEGORI. jfr -form 3. Verd. 1920, s. 115.
-KATT. (skol- 1738, 1749. skola- 1749. skole- 1731) (†) i skola använt straffredskap (färla l. karbas l. dyl.); äv. metonymiskt: skolstraff, skolaga; jfr katt V. Ullenius RerVarQuinquag. 37 (1731; abstraktare). Lind 1: 285 (1749).
-KINEMATOGRAFI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -film. Verd. 1920, s. 34.
-KINEMATOGRAFISK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -kinematografi. 2NF 27: 1046 (1918; om filmförevisningar).
-KISTA. (skol- 1907 osv. skole- 1694) (förr) kista (se d. o. 1) för förvaring av skola tillhörig undervisningsmateriel l. skola tillhöriga penningmedel o. d.; särsk. närmande sig bet.: skolkassa; jfr kista 1 a. Hwem skall giöra reda och rächenskap för Schole kistans medel(?) VDAkt. 1694, nr 928. Landsm. 1907, s. 100 (om ä. förh.).
-KLASS. (skol- 1808 osv. skolæ- 17541784. skole- 1850) jfr klass 4 a, b. HFinSkolvH 1: 123 (1754). Många skolklasser har tydligen sett (Picassos fresk Guernica). PedT 1958, s. 62.
-KLINIK.
1) klinik (se d. o. 2) för vård av skolelever. SD(L) 1903, nr 317, s. 3.
2) undervisningsavdelning avsedd att (enskilt l. i mindre grupper) ge stödundervisning i ett l. flera ämnen åt skolelever som för övr. gå i vanlig skolklass. KontHemm. 1969, nr 3—4, s. 4. —
-KLOCKA. (skol- 1804 osv. skole- 16771738) ringklocka för angivande av undervisningens l. lektionernas början (o. slut); äv.: i l. utanför skollokal anbragt klocka (se klocka, sbst. 3), skolur. ÅbSvUndH 68—69: 341 (1677). (En pastor) manas ej som läraren af skolklockans obevekliga timslag. Hagström Herdam. 3: 484 (1899). För sista gången hörde denna klass och denne klassföreståndare gemensamt skolklockan ringa ut. Swensson Willén 268 (1937).
-KLUBBA. (förr) klubba (se klubba, sbst. 1 e) angivande den ordning vari medlemmarna i en samfällighet (ett byalag) skulle ge skolmästaren mat; jfr -sticka. Wistrand NordMAllmog. 60 (1909).
-KLÄDER, pl. kläder för skolbruk. Tenow Solidar 2: 62 (1906).
-KLÄNNING. klänning för skolbruk. Krusenstjerna Pahlen 1: 128 (1930).
-KOLLEGA. (skol- 1813 osv. skolä- 1810) [jfr t. schulkollege] (förr) jfr kollega 3. PrestP 1810, s. 118.
-KOLLEGAT. (förr) befattning l. tjänst ss. skolkollega. Thyselius HdlLärov. 1: 91 (1835).
-KOLLEGIUM. (skol- 1814 osv. skole- 1639)
1) [jfr t. schulkollegium] (om tyska förh.) kollegialt ämbetsverk med uppgift att handlägga frågor rörande de högre skolorna; jfr kollegium 1 b. Skolkollegium öfver provinsen Brandenburg. TLär. 1846—47, s. 48.
2) kollegium (se d. o. 1 c). ÅbSvUndH 58: 465 (1814).
3) [jfr motsv. anv. av t. kollegium] (†) internatskola (på lärdomsskolans nivå). Stiernman Com. 2: 219 (1639: Schole Colleger; felaktigt för Schole Collegier).
-KOLONI. skollovskoloni. SAHedlund (1890) hos Rydberg Brev 1: 358. —
-KOMEDI. [jfr t. schulkomödie] i sht litt.-hist. komedi utgörande ett skoldrama. Rietz SkolvH 80 (1848).
-KOMMATERING. i skolan använd (logisk-grammatisk) kommatering. NysvSt. 1925, s. 70.
-KOMMISSION. kommission (se d. o. 5) med uppgift att vaka över l. leda skolväsendet inom ett område l. (o. i fråga om nutida förh. i Sv. bl.) med uppgift att utreda (en skolfråga l.) skolfrågor; jfr -kommitté, -utredning. Frey 1844, s. 329 (om förh. i Norge). Skolorna (i ryska Finl.) stäldes (år 1805) under uppsigt af en vid universitetet i Dorpat inrättad skolkommission. Schybergson FinlH 2: 301 (1889). 1946 års skolkommission. Rig 1949, s. 123.
-KOMMITTÉ. (av statlig l. kommunal myndighet tillsatt) kommitté med uppgift att utreda (en skolfråga l.) skolfrågor; jfr -kommission, -utredning. AB 1865, nr 222, s. 2.
-KOMMUN. kommun (se kommun, sbst.1 1) i egenskap av enhet för det kommunala skolväsendet (jfr -distrikt); äv. oeg.: skolsamhälle (se d. o. 1); förr äv. [efter motsv. anv. av t. schulgemeinde] sammanfattande, om de fullmyndiga personer som bo i ett skoldistrikt l. om lärarna o. föräldrarna till eleverna vid en skola. Göransson Kern 2: 36 (1877; om lärare o. föräldrar). Därs. 47 (om fullmyndiga invånare). Hall Rudbeckius 305 (1911; om skolsamhälle). SDS 1964, nr 167, s. 3.
Avledn.: skolkommunal, adj. som avser en skolkommun l. skolkommuner(na). De skolkommunala frågorna. TSvLärov. 1955, s. 517.
(24) -KOMPANI. mil. kompani (se d. o. 4) för militär utbildning (jfr -bataljon); i fråga om nutida förh. i Sv. bl. om kompani för utbildning av stamanställd personal till underbefäl l. av värnpliktiga underbefäl o. underofficerare. KrigVAH 1858, s. 136 (om förh. i Österrike, för utbildning av underbefäl). Fältjägareregementets skolkompani. JmtFmT 2: 189 (1901). IllSvOrdb. (1955).
-KOMPENDIUM. [jfr t. schulkompendium] kompendium för skolbruk. Polyfem III. 1: 4 (1810).
-KOMPETENS. gm skolutbildning förvärvad kompetens. TSvLärov. 1943, s. 109.
-KOMPLEX.
1) (mera tillf.) komplex (se komplex, sbst. 2) som skolväsen utgör. Schybergson Estlander 309 (1916).
2) byggnadskomplex utgörande skollokal(er); jfr komplex, sbst. 2 a. Cannelin (1904).
3) komplex (se komplex, sbst. 2 b) i fråga om (ngt som hör till) skolan. TSvLärov. 1946, s. 258.
-KONFERENS. konferens (se d. o. 1 a) för dryftande av skolfrågor. Broocman TyUnd. 2: 152 (1808).
-KONFLIKT. konflikt inom l. rörande en skola l. skolväsendet. RiksdP 1926, 1 K nr 4, s. 2.
-KONSERT. för skolelever given konsert (se d. o. 4). RedHALärovGävle 1921—22, s. 36. —
-KONST.
1) [jfr t. schulkunst] (†) till 2: skolkunskap; jfr konst 2, särsk. 2 slutet. Schultze Ordb. 2491 (c. 1755).
2) till 2: i skolan l. skolorna utövad konst (se d. o. 4) med uppgift att höja skolelevernas konstnärliga förmåga l. uppfattning o. d.; äv. konkret, om de producerade konstverken l. om konstverk avsedda för placering i en skola l. skolor (jfr konst 4 b). I England och Tyskland verka nitiskt åtskilliga sällskap för skolkonst. SD(L) 1904, nr 233, s. 1. PedT 1960, s. 154 (om de producerade konstverken).
3) [efter motsv. anv. i t.] (mera tillf.) till 2; oeg., om mästersång (framförd ss. övning vid sammankomster). Bååth WagnerS 3: 59 (1905).
4) (mera tillf.) till 7: till en konstnärlig skola hörande konst (se d. o. 4). 2NF 12: 280 (1909).
-KONSULENT. konsulent med uppgift att (bl. a.) meddela råd o. upplysningar till skolorna (lärarna) i visst ämne o. d.; särsk. om sådan konsulent i skolöverstyrelsen; jfr ämnes-konsulent. TSvLärov. 1951, s. 377. SvD(A) 1965, nr 126, s. 26 (i skolöverstyrelsen).
(24) -KONTINGENT. (numera bl. tillf.) till (befäls)-utbildning (i skola) avdelad kontingent (se d. o. b). BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 80. —
-KONTOR.
1) skolexpedition, skolkansli. SvD(A) 1962, nr 269, s. 27.
2) (förr) i skola inrättat sparbankskontor med uppgift att främja skolsparverksamheten. PsykPedUppslB 1743 (1945).
-KONVENT. (i Finl., mindre br.) = konvent 1 d β. FinBiogrHb. 1762 (1902).
-KOPIA. (i sht förr) i skola för konstnärlig utbildning utförd kopia av konstverk. NordT 1886, s. 560.
(2 d) -KORRIDOR. Krusenstjerna Fatt. 2: 306 (1936).
-KORT.
1) skolbiljett gällande för längre tid (vanl. en termin); jfr -termins-kort. UNT 1931, nr 10731, s. 2 (om spårvägsbiljett).
2) fotografi föreställande elever (o. lärare) i en skola l. skolklass; jfr -bild 3. Lo-Johansson Stat. 2: 105 (1937).
3) admin. o. pedag. etikett utgörande avtryck av skolpliktig persons mantalsuppgifter (folkbokföringsuppgifter), som från länsstyrelse sändes till skoladministrationen i kommun o. klistras på skolpliktskort o. d. SFS 1962, s. 1084.
-KOST. (skol- 1824 osv. skole- c. 1750) under l. för skolgång erhållen mat o. dryck (jfr kost, sbst.3 2 b, o. -mat); särsk.: skolmatsäck. Min vtforning och scholekost .. (var sedan jag fått styvmoder) snöpligare och niuggare än tilförne. Rhyzelius Ant. 13 (c. 1750). Bondeson Chronsch. 1: 32 (1897; om skolmatsäck).
-KOSTNAD. särsk. i pl.: (offentliga) kostnader för (en skola l.) skolväsendet. TSvLärov. 1953, s. 557.
-KOSTYM. kostym (se d. o. 4 c) för skolbruk. Carlsson HelaSthm 445 (1912).
-KRETS.
1) (förr) del av skoldistrikt med uppgift att svara för en skola; jfr -rote. Johansson Dagb. 1: 215 (1877).
2) krets (se krets, sbst.1 9 a, b) bestående av skollärare (o. av skolfrågor intresserade l. inom l. med skolväsendet sysselsatta personer); vanl. i pl. Verd. 1891, s. 118 (i pl.).
-KRIA. skoluppsats; ofta nedsättande; äv. bildl.; jfr kria, sbst. 3. Detta vederstyggliga ordgyckel (dvs. en förut citerad passus) skulle böra med näpsande varning utstrykas ur den lägsta nybegynnares schol-chria. CGLeopold (1820) i BrinkmArch. 1: 337. Schulthess (1885; äv. bildl.). ”Alla glada och nöjda med sin dag”, som det brukade heta i skolkriornas skildringar av utfärder. Asplund LivSmultr. 163 (1945).
-KRIS. kris (se kris, sbst.1 1) inom (en skola l.) skolväsendet. SvLärT 1940, s. 1223.
-KRITA. krita (se krita, sbst. 3) för skrivning på skoltavla (se d. o. 1). GHT 1896, nr 96 B, s. 1.
-KUNSKAP~02 l. ~20. för skolundervisningen erfordrad l. (vanl.) i skolan förvärvad kunskap (i skolans läroämnen); i sht i pl.; jfr -bildning 1. Den lärare, som efter erhållen magistergrad icke eger nödig mångsidighet inom skolkunskapens inskränkta område .. är oduglig att vara skollärare. Frey 1850, s. 357. Skolkunskaperna i engelska var någorlunda tillräckliga för att klara umgänget i familjen, där husmodern var engelska. Wigforss Minn. 1: 133 (1950).
-KURATOR. inom skolväsendet anställd tjänsteman med uppgift väsentligen att hjälpa eleverna med personliga (ekonomiska o. sociala) problem. SvD(A) 1945, nr 320, s. 8.
Ssgr: skolkurators-, äv. skolkurator-institution. jfr institution 3 b. TSvLärov. 1949, s. 79.
-tjänst. tjänst l. befattning ss. skolkurator. SDS 1949, nr 193, s. 2.
-KURS. (skol- c. 1820 osv. skole- 18191843)
1) sammanfattande, om den i en följd givna skolundervisning som ges i alla klasser i en skola l. skolform; äv. bildl.; jfr kurs 7 o. -gång 1, -undervisning. Kämpande med fattigdom, genomgeck .. (G. Regnér) den vanliga Schole- och Gymnasie-cursen och anlände till Upsala 1767. Hammarsköld SvVitt. 2: 43 (1819). Svenska folket fick genomgå sin skolkurs i den politiska ödmjukhetens lära. Svedelius i 2SAH 55: 203 (1878). I skoldistrikt, där enligt reglementet skolkursen skall vara sjuårig .. må skolrådet .. kunna (osv.). SFS 1921, s. 1634.
2) i skolans l. en skolas l. skolforms undervisning ingående kurs (se d. o. 8). På senare tiden .. (har) en mängd nya läroämnen, som ej ingingo i de äldre Skol- och Gymnasiikurserna kommit in. SKN 1845, s. 26. Läraren i historia och geografi .. (vid seminariet) ville gärna ge oss något utöver skolkursen. LundagKron. 3: 134 (1955).
-KVARTER.
1) kvarter (se d. o. 12) inrymmande skola. MinnSvLärov. 1: 171 (1926).
2) (numera föga br.) bostad för skolelever med lång väg till hemorten; jfr kvarter 15 o. -hem slutet, -kasern. Roos Skolg. 17 (1868). PedBl. 1877, s. 155.
-KYRKA. (föga br.) i uttr. vara l. gå i skolkyrkan, vara på resp. gå till skolgudstjänst. Gossarna är förstås i skolkyrkan så här dags. Stiernstedt Sneck. 155 (1924). En söndagsmorgon, då jag skulle gå i skolkyrkan .. visade termometern 37 grader kallt. Westerlund Skolm. 91 (1924).
-KÅR.
1) till 2: av skollärare l. skolfolk bestående kår (se kår, sbst.3 2). Verd. 1883, s. 6.
2) (förr) till 24: kår (se kår, sbst.3 2 b) för (grundläggande) flygutbildning. VFl. 1924, s. 112.
-KÅTA. (förr) kåta använd ss. skollokal. Sandström NatArb. 2: 164 (1910).
-KÄMPE.
1) (numera bl. tillf.) skolelev (skolpojke) som är en slagskämpe. Topelius Fält. 4: 140 (1864).
2) (tillf.) förkämpe för skolundervisning l. skolans intressen l. dyl. Samuelsson HALärovUpps. 718 (1952).
-KÖK. (numera icke officiell benämning på) till en skola hörande kök för undervisning i hushållsgöromål (o. huslig ekonomi o. d.), undervisningskök, hemkunskapslokal; äv. (vard.) om den undervisning som meddelas l. det skolämne (se d. o. 2) vari undervisas i denna lokal l. varav hushållsgöromål utgör en del (ss. skolämne sedan 1962 med den officiella benämningen hemkunskap); jfr -köks-undervisning. Kokbok för skolkök och enklare matlagning. SD 1892, nr 333, s. 7. (I ämnet husligt arbete ägnas mesta tiden) åt praktiskt arbete i slöjdsalen och skolköket. SFS 1914, s. 455. Form 1944, s. 164 (om skolämnet).
Ssgr: skolköks-arbete. jfr arbete 5. SkolkökslärT 1916, nr 4, s. 7.
-föreståndarinna. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 41.
-inspektris. (förr) AB 1914, nr 81, s. 9.
-kurs. (i sht förr) i skolkök anordnad kurs (se d. o. 7), kurs i hushållsgöromål. GHT 1895, nr 206, s. 2.
-lärarinna. (till 1961 använd officiell benämning på i skolköksseminarium utbildad) lärarinna med uppgift att meddela undervisning i skolkök, hushållslärare. LD 1904, nr 288, s. 2.
-lärarinne-förening. [till -köks-lärarinna] fackförening för skolkökslärarinnor, sedan 1963 ersatt av hushållslärarnas riksförening. SkolkökslärT 1916, nr 4, s. 7.
-seminarium. (till 1961 använd officiell benämning på) seminarium (se d. o. 4 b) för utbildning av skolkökslärarinnor (numera ersatt av seminarium för huslig utbildning). SD 1915, nr 355, s. 1.
-undervisning. (i skolkök meddelad) undervisning i hushållsgöromål l. hemkunskap o. d. VL 1906, nr 28 B, s. 6.
-LABORATION. i skolundervisning ingående laboration. SkolaSamh. 1925, s. 303.
-LABORATORIUM. PedT 1896, s. 714.
-LAG, sbst.1 (skol- 1741 osv. skolæ- 1759. skole- 1817) lag (se lag, sbst.1 1) rörande skolväsendet; i fråga om ä. förh. ofta om till en enhet sammanförda) statliga (l. kommunala) bestämmelser för skolväsendet l. en skolform: skolstadga, skolordning. Sundblad GBruk 92 (i handl. fr. 1741; uppl. 1888; om 1724 års skolordning). Att hafva försummat skolan en dag försonades af de vuxna lärjungarne, enligt Odense skollag (från 1500-talet), med trenne slag af riset på de blottade skuldrorna. Rietz SkolvH 47 (1848). Sveriges första skollag. Verd. 1884, s. 146 (om 1649 års skolordning). Skollag; given Stockholms slott den 6 juni 1962. SFS 1962, s. 717. 1878 års skollag. PedT 1964, s. 386 (om läroverksstadga).
Ssgr: skollags-kommitté. kommitté med uppgift att (skriva l.) revidera l. granska skollag. AB(A) 1894, nr 58, s. 2.
-stiftare, se nedan.
-strid. strid l. tvist angående skollag(en). Wieselgren Samt. 46 (1870, 1880).
-LAG, sbst.2 sport. av skolelever bestående lag (se lag, sbst.3 14 c γ). UNT 1938, nr 232, s. 13.
-LAG-STIFTARE, äv. -LAGS-STIFTARE. (-lag- 1843 osv. -lags- 1844) stiftare av lag(ar) rörande skolväsendet. KrigVAT 1843, s. 305.
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning rörande skolväsendet; äv. konkret, motsv. lagstiftning b. Thyselius HdlLärov. 2: Förord 2 (1841; konkret). Schybergson FinlH 2: 438 (1889).
-LAND. (föga br.) till skola hörande jordområde; jfr land 1 a, särsk. a β. PT 1903, nr 260 B, s. 1. Därs. 1907, nr 217 A, s. 4.
-LANDSKAP ~02 l. ~20. [analogiskt bildat efter kontors-landskap (GHT 1964, nr 140, s. 24), sammanhängande stor kontorslokal utan fasta mellanväggar, efter t. büro-landschaft] sammanhängande stor skollokal för flera klasser, utan (fasta) mellanväggar. GHT 1967, nr 85, s. 22.
-LED. som känner skolleda; jfr -trött. Expressen 1965, nr 90, s. 11.
-LEDA. leda (se leda, sbst.2) vid skolan l. skolundervisningen; företrädesvis i fråga om skolelev; jfr -trötthet. TSvLärov. 1948, s. 237.
-LEDARE. ledare för (l. inom) en skola l. skolenhet l. skolväsendet inom ett område (rektor l. överlärare l. skolchef o. d.). TSvLärov. 1944, s. 191. SvD(A) 1963, nr 2, s. 3.
Ssgr: skolledar-befattning. befattning (se d. o. 2 d) ss. skolledare. TSvLärov. 1955, s. 26.
-förbund. fackförbund för skolledare; i fråga om förh. i Sv. fr. o. m. 1966 bl. (i sht i sg. best.) om till Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anslutet sådant förbund. TSvLärov. 1960, s. 1209.
-konferens. jfr konferens 1 a. GHT 1950, nr 231, s. l. -organisation. särsk. om det sätt varpå skolledarbefattningen l. -befattningarna inom ett område är(o) utformad(e) (t. ex. ss. rektors- l. skolchefsbefattning(ar) l. dyl.). TSvLärov. 1954, s. 405.
-LEDIG. ledig (se ledig, adj.2 9) från skolarbete(t). DN(B) 1959, nr 343, s. 13.
-LEDNING. ledning (se ledning, sbst.2 1) av en skola l. skolenhet l. skolväsendet inom ett område l. (vanl.) konkret: ledning (se ledning, sbst.2 1 slutet) för en skola l. skolenhet l. skolväsendet inom ett område. 2NF 19: 201 (1913; konkret). Samuelsson HALärovUpps. 424 (1952).
-LEK. (skol- c. 1755 osv. skole- 1723)
1) lek (se lek, sbst. 1) i skolan. PedT 1906, s. 303.
2) [jfr lat. ludus litterarius] (†) lägre skola (med lek- l. lustbetonad undervisning); äv. om skolundervisning l. lärobok av lek- l. lustbetonad karaktär. Wil .. (ynglingen) blifwa wid boken .., så tager han then Latinska Grammatica i hand, .. Och sedan min (latinska läsebok) Ludum Literarium Minorem jemte Lexico med lust och lek. .. Med samma Scholelek inplantas och inrotas dygd i piltens hierta. Swedberg Lefw. 459 (1723, 1729). (Sv.) Skol-lek, (lat.) Ludus literarum. Schultze Ordb. 2729 (c. 1755).
-LEKTION. jfr lektion 4. Verd. 1886, s. 152.
-LEKTYR. konkret: lektyr (se d. o. 3) för skolbruk. Verd. 1892, s. 24.
-LEVERNE. (numera föga br.) skolliv. BL 12: 218 (1846).
-LEVNAD. (†) skolliv. KyrkohÅ 1902, MoA s. 18 (1798). LBÄ 16—17: 171 (1798).
-LEXIKON. lexikon för skolbruk, skolordbok. Schulthess (1885).
(3, 8) -LINA. (numera föga br.) vid hästdressyr (skolridning) använd kapsonlina, longerlina. KrigVAH 1829, s. 113. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 14 (1836).
-LINNE. sömn. (bl. a.) för skolundervisning i textil slöjd använt jämförelsevis glest linne (se d. o. 2); numera vanl. om sådant linne med omkr. 11 trådar i längd o. bredd per cm. ViSyr 117 (1950). Ingers RolHandarb. 77 (1967).
-LITTERATUR. (skol- 1843 osv. skole- 1818)
1) till 2: för skolstudier avsedd litteratur. Hammarsköld SvVitt. 1: 155 (1818). Denna lilla samling franska texter utgör ett välkommet tillskott till vår franska skollitteratur. TSvLärov. 1941, s. 13.
2) till 7: till en litterär skola hörande litteratur. Heidenstam (o. Belfrage) BrDikt. 84 (1890).
-LIV. liv (se d. o. I 3, 5 b) vid l. i en skola l. skolorna; äv. närmande sig bet.: skolväsen. En annan egenhet (än den progressiva utbildningen) utmärker organisationen af Sveriges läroverk, nämligen .. sambandet emellan skollifvet och familjelifvet. Järta 2: 430 (1828). Samuel Ödmanns ypperliga skildringar af det gamla skollifvet (i Växjö). VLS 170 (1887). (Rektor J. Söderlind) gjorde .. skäl för namnet original, och många komiska drag ur hans skollif finnas väl bevarade i hans elevers minne. SmålAlleh. 1894, nr 6, s. 3. Vid övergången mellan 18-och 1900-talen framträda inom svenskt skolliv bestämda tendenser till nyorientering. SvFolket 11: 267 (1940).
-LJUS. (vard.) skolelev som har stor skolbegåvning, ljus(huvud) i skolan. Tigerstedt Skolljus 29 (1919). Mången i skolan synnerligen framstående lärjunge kan senare bliva undermålig (slocknat skolljus). Wirgin Häls. 4: 157 (1939).
-LOGIK. logik sådan den bedrives l. bedrivits i skolan l. logik ss. skolämne (se d. o. 2). Claëson 1: 353 (1859). PedT 1891, s. 141 (ss. skolämne).
-LOGISK. jfr -logik. Wedberg NLog. 2: 10 (1945; om betraktelsesätt).
-LOKAL. (skol- 1852 osv. skole- 1878) lokal (se lokal, sbst.1 3 a) inrymmande l. utgörande (del av) skola, skola (se skola, sbst.2 2 d) l. skolhus l. skolsal o. d. AnderssonBrevväxl. 2: 143 (1852). En tvåvånings trädbyggnad, jemte nödiga uthus, som voro färdiga 1759 och genast användes till skole-lokal. HA 6: 42 (1878). Tjänstebostad .. må .. kunna inrymmas i skolhuset, dock att bostaden icke i något fall må förläggas under skollokalen. SFS 1937, s. 2215.
-LOV. lov (se lov, sbst.4 3 a) från skolundervisning (under kortare l. längre tid), ledighet från skolarbete (jfr -ferie o. sommar-, vinter-lov); äv. bildl., äv. i uttr. ge känslorna skollov, ge känslorna fritt (ut)lopp. ÅbSvUndH 83—84: 123 (1732; om jullov). Så fort man ger känslorna skollof, straxt komma tårarne i sällskap. Carlén Köpm. 1: 97 (1860). (Eleverna i en privat kurs sommaren 1814 hade) åtminstone för eftermiddagarne, stående skollof. Böttiger 6: 26 (c. 1875). Sommarens efterlängtade skollov. Östergren (1939).
Ssgr: skollovs-dag. dag med skollov. Martinson Nässl. 224 (1935).
-koloni. anstalt på landsbygden, där barn, i sht skolbarn (särsk. från mindre bemedlade familjer, i sht från städerna) under sommaren (sommarlovet) få vistas för rekreation, barnkoloni, feriekoloni, sommarkoloni (jfr koloni 4 b); äv. om barnen på sådan anstalt. NDA 1884, nr 130, s. 3. SDS 1894, nr 302, s. 2 (om barnen).
-kolonist. [till -lovs-koloni] barn på skollovskoloni. Ödman LitetTill 143 (1907, 1910).
-vecka. vecka med skollov. Dædalus 1946, s. 34.
-LUFT.
1) luft i skola; oftast med särskild tanke på denna luft ss. osund (starkt kolsyrehaltig); äv. bildl. (jfr 2). Santesson Nat. 111 (1880). En ny generation möbelarkitekter — många ännu med skolluften i lungorna och sugna på att visa vad de kan — har trätt fram. Form 1952, s. 91.
2) bildl. (jfr 1), motsv. luft, sbst.2 3 e; jfr -atmosfär. En gammal gäst (dvs. pennalismen), som i äldre dagar trivts bra i skolluften. Samuelsson HALärovUpps. 359 (1952).
-LUNCH. jfr -måltid. Myrdal FolkFam. 175 (1944).
-LÄGENHET~002, äv. ~200.
2) (i Finl.) skoljordbruk. FFS 1896, nr 6, s. 12.
-LÄKARE. [jfr t. schularzt, eng. school physician] läkare med uppgift att inom en skola l. skolenhet l. en kommun (ett skoldistrikt) o. d. utöva tillsynen över skolhälsovården; jfr -sköterska, -överläkare. FörhLäkS 1880, s. 145. SFS 1954, s. 941.
Ssgr: skolläkar-, äv. skolläkare-distrikt. distrikt utgörande verksamhetsområde för skolläkare. SthmFolkskBer. 1912, s. 94.
-mottagning. särsk. konkret, motsv. mottagning 5 b α. LD 1959, nr 48, s. 1.
-LÄKAR-VÅRD, äv. -LÄKARE-VÅRD. (-läkar- 1930 osv. -läkare- 1958) av skolläkare meddelad läkarvård. SvRödK 1930, s. 147.
-LÄKTARE. (förr) för skolungdom avsedd läktare i kyrka. Schotte NyköpElLärovH 1: 38 (i handl. fr. 1778).
-LÄNGD. (numera föga br.) skolkatalog; jfr längd 8 a. ÅbSvUndH 60: 282 (1848).
-LÄRA. (skol- 17491828. skole- 1753) [jfr t. schullehre] (†) i en skola l. skolor(na) förkunnad l. framställd (i sht religiös) lära (se lära, sbst. (2 o.) 3); särsk. ss. beteckning på skolastiken (se skolastik, sbst.1 1). Lind (1749; under Schul-Lehre; om skolastiken). Alla Påfwiske Schole- och Klöster-läror (äro) bara bedrägeri. Borg Luther 1: 15 (1753). Heinrich (1828).
-LÄRARE. (skol- 1726 osv. skola- 1528. skolæ- 17491817. skole- 16351832. skolä- 1831) [jfr t. schullehrer]
1) (†) skolastiker (se d. o. 4). Är .. jntit behooff ath göra ther aff (dvs. av penitensen) någhot besynnerlighit sacramentztekn .. som the Scolalärare giordt haffua. OPetri 1: 378 (1528). Påfwen Innocentius IV. .. wille handla medh the Greker (igenom Scholeläraren Thomam aff Aqwino, och sedan genom Bonaventuram) om Religionen. Schroderus Os. 2: 716 (1635; lat. orig.: Scholasticos Theologos).
2) lärare med uppgift att undervisa vid skola; i fråga om förh. i Sv. efter 1842 i sht om lärare vid det obligatoriska skolväsendet (särsk. om folkskollärare); jfr skolmästare 1. Silvius Öfvercons. 74 (1726, 1730). Skollärare vid de offentliga läroverken tillhöra på visst sätt presteståndet, ty de äga presterlig befordringsrätt ifrån den stund de aflagt prestexamen och låtit prestviga sig. SKL (1850). BtRiksdP 1895, IV. 1: nr 6, s. 5 (om lärare vid skeppsgosseskola). Swensson Willén 206 (1937; om folkskollärare). jfr lant-skollärare.
Ssgr (till -lärare 2): skollärar-, äv. skollärare-befattning. befattning (se d. o. 2 d) ss. lärare; jfr -lärar-beställning, -tjänst. Thyselius HdlLärov. 2: 287 (1839).
-beställning. (-lärare-) (numera mindre br.) skollärarbefattning. BetUnd. 1828, s. 18. SFS 1842, nr 19, s. 7.
-boställe. (förr) jfr skol-boställe. JernkA 1833, s. 494.
-elev. (om ä. l. utländska förh.) elev vid skollärarseminarium, seminarist. Schwerin Uppfostr. 24 (1805; i förslag). SFS 1842, nr 19, s. 5 (vid folkskoleseminarium).
-examen. (om ä. l. utländska förh.) avgångsexamen från skollärarseminarium. PedBl. 1875, s. 177.
-kall. (numera i sht med högtidlig l. vitter prägel) jfr kall, sbst.2 4. TLär. 1846—47, s. 180.
-seminarium. (om ä. l. utländska förh.) jfr skol-seminarium; i fråga om förh. i Sv. i sht om seminarium för utbildning av folk- l. småskollärare. Schwerin Uppfostr. 1 (1805; i förslag). (En folkskollärare får) icke anse nog för sig att hafwa genomgått Examen i ett ScholLärare Seminarium. ÅbSvUndH 8: 50 (1846).
-stat. (i fråga om ä. förh.) = -lärar-kår. AnderssonBrevväxl. 1: 224 (1858).
-stånd. (numera bl. tillf.) jfr -lärar-kår. TLär. 1846—47, s. 181.
-syssla. Dalin (1854).
-tjänst. jfr -lärar-befattning. SvTyHlex. (1851).
-typ. människotyp ansedd ss. utmärkande för skollärare. Östergren (1939).
-ämne. elev vid skollärarseminarium; person med (så l. så beskaffade) förutsättningar att bli skollärare. Tjenlige Skol-Lärareämnen. BerRevElLärov. 1824, Bil. K, s. 27. Bondeson Anna 24 (1883; om seminarist).
-LÄRARINNA3~0020, äv. 10032. [delvis till -lärare] kvinnlig skollärare; ngn gg äv. oeg. l. bildl. Dalin FrSvLex. 2: 94 (1843). Minerva, .. mänsklighetens hulda skollärarinna. Rydberg KultFörel. 2: 110 (1885). Selma Lagerlöf .. var .. den pliktmedvetna, samvetsgranna skollärarinnan. GHT 1943, nr 297, s. 3.
-LÄRD, p. adj. [jfr t. schulgelehrt]
1) (†) som är skolastiker (se d. o. 4); anträffat bl. substantiverat. Dessa fina undersökningar (av vissa dogmer inom de reformatoriska kyrkorna) hafva otvifvelagtigt blifvit beredda af Kyrkofädren och de Skol-Lärde. LBÄ 5—6: 89 (1797; eng. orig.: schoolmen).
2) (numera mindre br.) som erhållit (i sht högre) skolutbildning l. besitter skollärdom; förr äv.: utlärd till skollärare; äv. substantiverat. (Den) som wil wara eller blifwa Präst- och Skollärd. SvMerc. 2: 227 (1756). Fichte (var) en torr skollärd. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XL (angivet ss. yttrat av Leopold c. 1820). Den skollärda filosofen .. gör först utkast till ett spekulatift system, innan han upptager det empiriska ämne, som endast den verkliga naturvetenskapen kan erbjuda honom. BEMalmström 5: 188 (c. 1860). Ännu mera var .. (ärkebiskop Birger Gunnersen) en skollärd klerk, än en högfarande prelat. Weibull LundLundag. 134 (1884). Östergren (1939; angivet ss. ålderdomligt).
-LÄRDOM~02 l. ~20. (skol- 1726 osv. skole- 1773) gm (i sht högre) skolutbildning förvärvad lärdom; företrädesvis med mer l. mindre nedsättande bibet., särsk. om lärdom som endast är till nytta i skolundervisningen (icke i det praktiska livet; jfr skola, sbst.2 2 e). Silvius Öfvercons. 77 (1726, 1730). (Praktisk) måste all bildning vara, som skall förtjena detta namn, som skall utgöra något annat än en futtig skollärdom. TLär. 1846—47, s. 358. Någon djupare skollärdom tyckes .. (1700-talsprästen J. J. Lindberg) icke hafva ägt — sådan kom endast undantagsvis Karl XII:s prester och öfriga tjänste- och ämbetsmän till del. Hagström Herdam. 2: 366 (1898). (Jesu) lärdom var och är af alldeles annan art än mänsklig skollärdom. Billing Betr. 75 (1906).
-LÄRJUNGE~020. (numera bl. tillf.) skolelev. Järta 2: 475 (1828).
-LÄSNING. läsning i (en skola l.) skolan; särsk. motsv. läsning d: skolstudium; stundom äv. motsv. läsning f: skolundervisning, skolarbete. Scholläsningen börjas dagen efter Trettondedagen och fortfar till Midsommars Examen. ÅbSvUndH 58: 412 (1814). Aeneiden är för mycket en lärd dikt för att den äfven skulle ega den enkla ursprunglighet, hvilken vi gerna vilja finna hos de litteraturverk, som vi erbjuda vår ungdom till skolläsning. PedT 1891, s. 256.
-LÄXA. (skol- 1824 osv. skole- 16121642)
1) (†) skolämne (se d. o. 2). Karlson ÖrebroSkolH 3: LXXXII (i handl. fr. 1642).
2) = läxa, sbst. 5. Een .. förargelig owane är komen ibland skoleungdomen, at när the .. skole höre Gudz ord, warde the .. af sijne scholemestere och lärefäder twungne til at läse sijne scholeläxor öfuer. Annerstedt UUH Bih. 1: 97 (i handl. fr. 1612).
3) (†) i bildl. anv. av 2, = läxa, sbst. 8; jfr skola, v.2 4, skola upp 1. Lindfors (1824).
(3) -LÖPNING. särsk. (numera föga br.): skidlöpning som avser att inöva olika detaljer av de för en skicklig skidlöpare behövliga färdigheterna. SkidlöpnIArmén 1917, s. 32. PåSkid. 1928, s. 203.
-LÖS. särsk. om ort l. geografiskt område: som saknar skolor. Ekholm NorrfL 7 (1920; om skärgård).
-MAGISTER. (mer l. mindre nedsättande beteckning för) skollärare (jfr skolmästare 1 o. magister 1 b); äv. motsv. (l. med syftning på) magister 3, om skollärare som avlagt filosofisk ämbetsexamen (är filosofie magister); äv. oeg. l. bildl. ÖoL (1852). Hellberg Samtida 7: 225 (1872; om läroverkslärare). Wirsén NDikt. 184 (1880; bildl., om stork som övervakar barn). (Biskop Lithmans) disciplin (bland prästerna) .. erinrar om en skolmagisters behandling af en okynnig pojke. Hagström Herdam. 1: 105 (1897). (Godsägaren tänkte:) Vad menade den där skolmagistern (dvs. läroverksrektorn) med att sätta sig på sina höga hästar? Swensson Willén 154 (1937). Fogelström Vakna 277 (1949; om folkskollärare).
-MAMMA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
1) kvinna som mottar skolelever (skolpojkar) i inackordering; jfr mamma II 1 f o. -moster 2. KarlstT 1895, nr 1714, s. 3.
2) föreståndarinna för flickpension. Linder Tid. 204 (1924).
-MAMSELL. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ogift (skol)lärarinna (särsk.: guvernant); ofta med mer l. mindre nedsättande bibet., om pryd l. pedantisk sådan lärarinna (jfr skola, sbst.2 2 e); äv. om kvinnlig elev vid skollärarseminarium. Att sitta som en gammal skolmamsell i alla sina dar. Säfström Skarpskytt. 8 (1861). Qvinnan .. har kastat sitt arbete på .. (bl. a.) skolmamselln som gifvit uppfostran. Strindberg Giftas 2: IX (1886; om guvernant). De berömda skolmamsellerna Emelie och Hilma Zander, vilkas flickpension .. var den förnämsta på sin tid. Linder Tid. 16 (1924). Skolfuxar och skolmamseller bli allt sällsyntare. NDA(A) 1937, nr 118, s. 5. Spong Tavl. 12 (1946; om seminarist).
-MAN. (skol- 1697 osv. skole- 17531818) [jfr t. schulmann] skollärare l. pedagog (se d. o. 3); stundom allmännare: man som är intresserad av l. ägnar sig åt l. är specialist på skolfrågor; jfr -karl, -människa 2. Weise 150 (1697). (C. U. Broocman) var icke blott pedagogisk skriftställare, utan jämväl praktisk skolman. NF 19: 1161 (1896). Två av författarna (till en viss skrift) äro aktiva skolmän, en i folkskolans och en i läroverkens tjänst. SvGeogrÅb. 1934, s. 232. Lidman Blodsarv 195 (1937; allmännare).
Ssgr: skolmanna-erfarenhet. jfr erfarenhet 1. TSvLärov. 1859—61, s. 50.
-gärning. (i sht i högre stil) jfr gärning 2. TSvLärov. 1944, s. 243.
-synpunkt. synpunkt hyst av skolman l. skolmän. Östergren (1939).
-MANER l. -MANÉR.
1) till 2: för skolan l. skolundervisningen utmärkande maner (se d. o. 1); äv. mer l. mindre klandrande (jfr maner 5). Läsning i skolan eller på skolmanér i hemmet. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 621. Wulff Värsb. 1 (1896; klandrande, i fråga om sätt att uttala vers).
2) till 7: maner (se d. o. 4) kännetecknande för en skola. Runeberg ESkr. 2: 237 (1839; i fråga om litteratur).
(2, 3) -MANÖVER. (numera föga br.) (formell l. teoretisk) manöver (se d. o. 3 a) sådan den bedrivs i den grundläggande utbildningen. KrigVAH 1833, s. 243. Sådane (trupper), hvilka äro fullständigt bildade och fullkomligt säkra, icke allenast i den reglementariska exersisen (skol-manövern), utan äfven i all slags bevakningstjenst, manöver-färdighet (m. m.). KrigVAT 1850, s. 144.
-MASKIN.
1) (numera bl. tillf.) till 2: mekaniskt l. själlöst l. schablonmässigt skolsystem (se d. o. 1); jfr -mekanism. Järta 2: 474 (1828).
2) flygv. till 24: skolflygplan. Östergren (1939).
-MAT. vid skolmåltid serverad mat. Lundin NSthm 679 (1890).
-MATCH. sport. match mellan skollag (se -lag, sbst.2). Zettersten Tait 9 (1906; i fotboll).
-MATEMATIK. matematik ss. skolämne (se d. o. 2). PedT 1890, s. 195.
-MATERIAL. (numera bl. mera tillf.) material (se material, sbst. 1, 1 d) för användning i skolundervisning; i sht förr äv.: skolmateriel. BerRevElLärov. 1832, Bil. O (: Skolmaterialier, pl.). SErikÅb. 1914, s. 132 (om hjälpmedel för undervisningen i skolsal). Gratis tillhandahållande av skolmaterial. SocÅb. 1939, s. 206.
Ssg: skolmaterial-affär. (mera tillf.) jfr affär 6 slutet. PedT 1947, s. 73.
-MATERIEL. materiel (se d. o. 1, särsk. 1 b) för skolbruk; jfr -material. Gynther Förf. 7: 422 (i handl. fr. 1823).
Ssgr: skolmateriel-avdelning. i företag l. firma l. på förlag o. d.: avdelning (se d. o. 3 d) med uppgift att framställa o. sälja skolmateriel. SErikÅb. 1957, s. 157.
-MATRIKEL. (skol- 1782 osv. skolæ- 1784) matrikel över eleverna i en skola; jfr -katalog. Lundén GävleSkolH 1: 79 (i handl. fr. 1782).
-MATSAL~02 l. ~20. skolmåltidsmatsal. LD 1958, nr 297, s. 15.
-MATSÄCK~02 l. ~20. särsk.: matsäck (se d. o. 2) för skolelev, avsedd att användas under vistelse i skola. Ribbing BarnFostr. 144 (1892).
-MATT. [jfr eng. scholar’s mate; denna matt är typisk för nybörjare] spelt. i schackspel: matt i fjärde draget.
I. (numera bl. tillf.) adj.; jfr matt, adj.1 o. sbst. I. WoJ (1891).
II. sbst.; jfr matt adj.1 o. sbst. II. Lewis Schack 11 (1851). I 4:e draget går hvit med drottningen från h 5 till f 7 och gifver schack och matt. Denna matt brukar äfven benämnas skolmatt. Wilson Spelb. 19 (1888).
-MEDEL. (skol- 1881 osv. skolæ- 1748c. 1768. skole- 17151731) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i pl.: till en skola l. skolväsendet anslagna l. avsedda medel (se medel, sbst. 14); jfr -kassa. FörarbSvLag 5: 160 (1715).
-MEDICIN. särsk. [jfr t. schulmedizin] (numera bl. tillf.) läkarvetenskap vars utövare ha (traditionell l. lagstadgad) medicinsk skolning (jfr medicin 1); motsatt: naturläkekonst o. d. 2NF 19: 597 (1913).
-MEDICINSK. särsk.: som rör skolhälsovården. Ordblindheten utgör ett viktigt och svårt skolmedicinskt problem. TSvLärov. 1945, s. 319.
-MEJERI. (förr) till mejeriskola knutet mejeri (se d. o. 2). FFS 1902, nr 23, s. 9.
-MEKANISM. (numera bl. tillf.) mekaniskt verkande (schablonmässigt) skolsystem (se d. o. 1); jfr -maskin 1. (Goda medborgare) kunna icke frambringas genom någon skolmekanism. Järta 2: 493 (1828).
-MENING.
1) (numera föga br.) till 2, i uttr. i skolmening, i den mening (se mening, sbst. 5 d) som inom skolundervisningen inlägges i ord l. språkligt uttryck o. dyl. l. i fråga om skolkunskaper o. d. (jfr mening, sbst. 5 e). I vanlig skolmening är okunnigheten ytterlig (i Grekland o. Italien). Samtiden 1874, s. 231.
2) till 7: av en skola omfattad mening (se mening, sbst. 1). SvTeolKv. 1928, s. 375.
-MERIT. (skol- 1875 osv. skolæ- 1739) särsk.: gm skolundervisning förvärvad merit; i sht i pl. VDAkt. 1739, nr 572 (i pl.).
-MERITERAD, p. adj. särsk.: meriterad gm åtnjuten skolutbildning; särsk. substantiverat. FrDepartNämnd. 1970, s. 365.
-METOD. [jfr t. schulmethode] metod (se d. o. 1 c) för skolundervisning; skolpedagogisk metod; äv. allmännare: i skolan l. skolarbetet (av eleverna) använd metod; äv. i uttr. efter, i sht förr äv. på skolmetod, i enlighet med skolpedagogisk(a) metod(er). Wikforss 2: 553 (1804). GASilverstolpe AllmLärovTillst. 69 (1813: efter). Den högsta undervisning som på Scholmethod bör kunna meddelas. Dens. i PædHdl. 1: 66 (1813). Enligt skolmetoderna går det jämförelsevis lätt (att utföra maskinsättning utan att se på klaviaturen). NordBoktrK 1910, s. 209.
-MILJÖ. miljö (se d. o. 4) som en skola l. skolväsendet utgör l. erbjuder. KommunSkolT 1942, s. 23.
-MIN. (numera bl. tillf.) särsk.: för skollärare kännetecknande (l. ss. typisk ansedd) min, skolmästaraktig min. Åt hans (dvs. pedantens) skol-min folket skrattar. Lidner 2: 96 (1783).
-MINISTER. minister (se d. o. 3 a) med uppgift att (bl. a.) leda (ett lands) skolväsen l. undervisningsväsen; i fråga om förh. i Sv. särsk. om ecklesiastikminister l. (i fråga om nutida förh.) utbildningsminister. TLär. 1847—48, s. 205 (1844; i förslag). DN(A) 1964, nr 275, s. 1 (om ecklesiastikminister).
-MINISTERIUM. (i sht om utländska förh.) ministerium (se d. o. 4) för (ett lands) skol- l. undervisningsväsen; jfr -departement. TLär. 1847—48, s. 205 (1844; dels om tyska förh., dels i förslag rörande sv. förh.). DN(A) 1964, nr 273, s. 26 (om förh. i Japan).
-MINNE. minne (se minne, sbst.1 4) från skoltiden; i pl. äv. övergående till att beteckna skrift l. skrifter behandlande minnen från skoltiden; i sht förr äv. om minne av vad som lärts under skoltiden. Framtiden 1877, s. 42 (om vad som lärts). Den gamle Samuel Ödmann har väl blivit skolminnenas klassiker. 2SvKulturb. 7—8: 14 (1937). Att just skolminnena på ålderdomen glider fram ur den halva glömskan är en banal sanning. Siwertz Pagoden 36 (1954).
-MISSION. mission (se d. o. 3) med uppgift att bedriva (religiöst betonad) skolundervisning. Waldenström Österl. 170 (1895).
-MOBILIER, pl. (numera bl. tillf., skämts.) skolmöbler, skolinredning. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 33. —
-MODER l. (numera vanl.) -MOR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -moster 1. Weste (1807: Skolmoder). Huru lustigt hade det inte varit, då hon .. gick att lära läsa hos Skolmor, som bodde i Killesträtet. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 88 (1897).
-MOGEN. (i sht i fackspr.) om barn: psykiskt o. fysiskt nog utvecklad för att med framgång kunna börja skolan; jfr mogen 4, 6. SOU 1943, 19: 56.
Avledn.: skolmogenhet, r. l. f. (mera tillf.) skolmognad. SAOL (1950).
-MOGNAD. (i sht i fackspr.) om egenskapen l. förhållandet att vara skolmogen. Hjälpskol. 1942, s. 100.
Ssgr (i sht i fackspr.): skolmognads-klass. specialklass för barn som vid skolålderns inträde icke äro skolmogna. TSvLärov. 1948, s. 162.
-problem. problem (se d. o. 2) rörande skolmognaden. TSvLärov. 1943, s. 151.
-prov. prov (se d. o. 1 b) med syfte att utröna barns grad av skolmognad; äv. om l. med särskild tanke på innehållet i sådant prov. SvD(B) 1944, nr 165, s. 8. Den läkare, som gjort de här skolmognadsproven, skulle nog bli så lagom glad, om han eller hon fått höra damerna. Därs.
-undervisning. undervisning i skolmognadsklass. LäroplGrundsk. 76 (1969).
-ålder. ålder vid vilken barn normalt uppnå skolmognad. TSvLärov. 1943, s. 207.
-MOR, se -moder.
-MOSTER.
1) (i skildring av ä. förh.) ss. benämning på (skol)lärarinna; särsk.: kvinna som (yrkesmässigt o. oftast med ringa l. ingen pedagogisk utbildning) meddelar privat elementär undervisning i sitt eget l. elevernas hem; jfr -faster, -gumma, -moder, -tant o. -mästarinna 1. Gellerstedt Glänt. 152 (1909).
2) (förr) = -mamma 1. Gellerstedt Glänt. 91 (1909).
Avledn.: skolmosterlig, adj. (mera tillf.) särsk. till -moster 1: som kännetecknar en skolmoster, skolmästaraktig l. dyl. Det är (i dikterna) ingen skolmosterlig ävlan att sänka sig till barnets ståndpunkt. Karlfeldt i 3SAH 33: 224 (1921).
-MULL. (†) om kyrkogårdsmull på den del av en begravningsplats som gränsar till en skola; jfr mull, sbst.2 3, o. -stugu-mull. BtÅboH I. 1: 143 (1589). ConsEcclAboP 267 (1659).
(2 d) -MUR. (skole- 1818. skolä- 1711) mur (se mur, sbst.1 1 (o. 2)) utgörande vägg i l. stängsel kring (l. spismur i) skola; äv. bildl. (jfr mur, sbst.1 1 d α). Lagat Scholämuren in i huset. VGR 1711, Verif. s. 8. Den egenteliga Dramatiska Konsten trängdes (på 1600-talet) undan och instängdes sluteligen helt och hållet inom Schole- och Gymnasii-murarne. Hammarsköld SvVitt. 1: 94 (1818).
-MUSEUM. [jfr t. schulmuseum] institution innehållande samlingar av skolmateriel o. d. (utgörande en permanent skolutställning till hjälp för lärare o. skolmyndigheter m. fl., stundom äv. innehållande skolhistoriska samlingar o. d.), pedagogiskt museum. PedT 1879, s. 405. Svenska skolmuseet (i Sthm). 2NF 18: 1431 (1913).
-MUSIK. i skolorna bedriven musikalisk verksamhet; äv. om musik ss. skolämne (se d. o. 2); jfr -sång. Östergren (1939). DN(A) 1964, nr 4, s. 2 (om skolämnet).
Ssgr: skolmusik-dag. dag (på kongress l. dyl.) avsedd för diskussion av skolmusiken. TSvLärov. 1942, s. 234.
-ting. kongress l. möte l. dyl. för utövande av l. diskussion om skolmusik. LD 1958, nr 110, s. 2.
-MUSIKER. [jfr -musik] person (lärare l. elev) som ägnar sig åt skolmusik. LD 1958, nr 161, s. 3 (om lärare).
-MUSIKKÅR~002 l. ~020. i skolans regi bildad musikkår bestående av skolelever. Fatab. 1964, s. 256.
-MUSIK-LÄRARE. musiklärare med uppgift att i skola undervisa i musik. TSvLärov. 1943, s. 360.
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. myndighet (se d. o. 5) med uppgift att utöva överinseendet över en skola l. skolenhet l. skolväsendet. PedBl. 1875, s. 111 (i pl.).
-MYOPI. [jfr t. schulmyopie] med. i skolåldern uppträdande (av skolarbetet orsakad) närsynthet; jfr -närsynthet. FörhLäkS 1909, s. 10.
-MYSTERIUM. särsk. (numera bl. tillf.) i pl.: i skolan förekommande, för utomstående obekanta förhållanden; jfr mysterium 5 slutet. Hagström Herdam. 1: 384 (1897).
-MÅLTID~02 l. ~20. (på skola, i sht i skolmatsal) i samband med skolgången åt skolelev(er) serverad (avgiftsfri) måltid; jfr -frukost, -lunch. SOU 1938, 6: 65.
Ssgr: skolmåltids-föreståndare. föreståndare för skolmåltidsverksamheten inom en skolenhet l. skolväsendet inom ett område. RTKatal. 1963, 1: 618 (: Skolmåltidsförest.); möjl. till -måltids-föreståndarinna.
-kök. kök för tillagning av skolmåltider. AktuelltSÖ 1952, s. 14.
-lokal. lokal för tillagning l. servering av skolmåltider. TSvLärov. 1947, s. 267.
-personal. personal för tillagning o. servering av skolmåltider. TSvLärov. 1949, s. 152.
-vakt. om handlingen att utöva tillsyn vid skolmåltider; äv. (o. vanl.) om person som utövar sådan tillsyn. TSvLärov. 1954, s. 279. SvD(A) 1958, nr 324, s. 11 (om person).
-verksamhet. KommunSkolT 1946, s. 383.
-MÄNNISKA.
1) (numera bl. tillf.) människa med skol(ut)-bildning, skolutbildad människa. De enkla, första .. (djurens känslo-)uttryck .. kallar ej Schol-människan Tankar. Thorild (SVS) 1: 52 (1781).
2) inom skolväsendet verksam människa; särsk.: skollärare l. skollärarinna; jfr -man. Verd. 1884, s. 138.
3) (tillf.) om skolelev (l. annan i skolan verksam person) sådan han uppträder i skolan; jfr människa 3. TSvLärov. 1942, s. 248.
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 2 e α β’) buret av skolelev ss. tecken på att han tillhör viss klass l. viss skola l. dyl. SvD 10/10 1925, nr 275, Bil. s. 10. —
-MÄSSIG. [jfr t. schulmässig] som överensstämmer med l. kännetecknar l. påminner om l. avser l. lämpar sig för skolväsendet l. skolundervisningen l. skolmetoderna l. skollärarna o. d.; ofta med (mer l. mindre klandrande) bibet. av (ängslig) korrekthet l. av formalism l. skolmästaraktighet l. pedanteri o. d. (jfr skola, sbst.2 2 e). Nordforss (1805). Den del af tekniken (inom konsten), som skolmässigt kan meddelas. Ljunggren Est. 2: 252 (1860). Romarspråket är (på 500- o. 600-talen) barbariseradt ..; dess litteratur dör bort i svaga skolmässiga efterbildningar. Rydberg KultFörel. 4: 201 (1887). (Utgivaren har) omskrivit sådant som synts mindre regelrätt till skolmässig, likformig ’svenska’. SoS 1910, s. 4. Den skolmässiga lärofilmen en verklighet i Tyskland. Verd. 1920, s. 34. Man var utledsen på .. allt detta uppstyltade, skolmässiga och konventionella (i scenkonsten). Bergman i 3SAH LV. 1: 104 (1944).
Avledn.: skolmässighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815). Sund och från skolmässighet fri stil. Mjöberg Stilstud. 59 (1911).
-MÄSTARE, se d. o. —
-MÄSTARINNA 3~0020, äv. 10032. [jfr t. schulmeisterin; delvis avledn. av skolmästare]
1) till 2: kvinna som håller skola l. ger skolundervisning, skollärarinna; i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) oeg. l. bildl. (jfr skolmästare 2); förr äv.: hustru till skolmästare (se d. o. 1). PJGothus Martini 49 (1608). Skolmästarn börjat brinna, / Gubben uti mig är kär: / Men vil jag bli Skolmästarinna, / Då jag din herrskarinna är? Envallsson Colin 8 (1787). Knarriga Gummor, som antagas til Skolmästarinnor, och .. aldrig uphöra at .. corrigera barnen wid stafningen, fast de sjelfwe sällan hafwa rätta grunder. SP 1797, nr 217, s. 3. Topelius Planet. 2: 209 (1889).
Ssg: skolmästarinne-ton. (mera tillf.) till -mästarinna 1: skollärarinnas (mästrande) ton(fall). Östergren (1939).
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200, sbst.1 [delvis avledn. av skolmästare 4] i sht sport. jfr mästerskap 3 slutet. IdrBl. 1924, nr 29, s. 3 (i fråga om bandy).
-MÄSTERSKAP, sbst.2, se skolmästare avledn.
-MÖBEL. möbel (se d. o. 2) för skolbruk; i sht i pl. Siljeström InlSkolarkit. III (1856).
-MÖBEL- l. -MÖBELS-FABRIK. (-möbel- 1903 osv. -möbels- 1913 osv.) möbelfabrik för framställning av skolmöbler. ASvFolkskollärM 1903, s. 78.
-MÖJLIGHET~002, äv. ~200. möjlighet till skolgång. TSvLärov. 1942, s. 38.
-MÖSSA. mössa (se d. o. 1, särsk. 1 a) för skolelev (för bruk under skolgången). Carlsson HelaSthm 445 (1912).
-MÖTE. för skollärare (o. andra skolintresserade) avsett möte (se d. o. 5) för dryftande av skolfrågor; särsk. i uttr. nordiskt skolmöte, avsett för skollärare osv. från alla de nordiska länderna; jfr -lärar-möte. Första allmänna nordiska skolmötet i Göteborg 1870. PedT 1870, s. 321. KommunSkolT 1961, s. 472.
-NAMN.
1) namn på skola. TSvLärov. 1950, s. 222.
2) under skoltiden (av skolkamrater) givet namn på person. Skolnamnen kunna vara efterhängsna som kardborrar. Carlsson HelaSthm 435 (1912).
3) (numera bl. tillf.) inom skolan l. vid utbildningen brukad benämning (på ett begrepp l. dyl.). (Företrädaren för en viss medicinsk riktning) är vid sjukdomens behandling mer afvaktande eller, såsom skolnamnet lyder, exspektativ. SvTidskr. 1893, s. 496.
-NEUROS. i sht psykol. gm skolarbete l. skolgång uppkommen neuros. SkolaSamh. 1925, s. 113.
-NIVÅ. om nivå (se d. o. 3) på vilken skola(n) l. skolväsendet (inom ett område) l. skoleleverna l. skolundervisningen (på visst skolstadium) befinner sig; äv.: skolstadium. Det klassiskt litterära ämnet om Catullus som lyrisk skald torde ligga några trappsteg över skolnivån. TSvLärov. 1940, s. 127. Talet om en lägre norrländsk skolnivå börjar redan bli bister verklighet. ST(A) 1953, nr 7, s. 4. Lärare på samtliga skolnivåer. TSvLärov. 1954, s. 486.
-NOTARIE. (förr) = notarie, sbst.1 1 b. Twenne Skol Notarius. BoupptSthm 1677, s. 343 b, Bil. Samuelsson HALärovUpps. 92 (1952).
-NÄMND. nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att utöva överinseendet över en skola l. skolväsendet inom ett område (särsk. om sådan nämnd inom skolområde utgörande del av skoldistrikt l. kommun, numera företrädesvis inom det av Sthms stad o. län bestående området; i övriga län vanl. kallad länsskolnämnd); äv. allmännare: nämnd (inom förening l. dyl.) med uppgift att omhänderha skolfrågor. SFS 1897, nr 108, s. 25 (inom skolområde). TSvLärov. 1943, s. 348 (allmännare). BonnierLex. (1966; i fråga om Sthms stad o. län). En demokratiskt vald skolnämnd med elever och lärare i ledningen. SvD(A) 1968, nr 13, s. 5.
-NÄPST. (skol- 1707. skola- 15711699. skole- 15611707) (†) (medel för) skolstraff; äv.: skoldisciplin, skoltukt; jfr -aga. (Skolmästaren skall hålla) passeligh Scholanepst, så at han icke tilstädher .. för mykit sielffswold (i skolan), icke heller twert emoot är för mykit hård. LPetri KO 83 b (1561, 1571). När någor diekne bedriffuer någon skalckheet .. må thet warda straffat medh Scholenepst, som är, Proban, Scholestock, rijsz och ferlo. Därs. (1571). Ofvannämnde scholpiltar, .. måge antingen vid verldslig rätt angifvas och straffas, eller och med den scholnäpst anses, som I .. finne rättvist .. dem .. att pålägga. HFinSkolvH 1: 237 (1707).
-NÄRSYNTHET~002, äv. ~200. [jfr t. schulkurzsichtigkeit] i sht med. skolmyopi. PedT 1904, s. 413.
-OK. (skol- 1847 osv. skolæ- 1782. skole- 1763) (numera bl. arkaiserande) bildl., om skollärares undervisning ss. ett tungt o. glädjelöst arbete; jfr ok, sbst. 1 b. Salig Collegan Kerkström, om han än vore lefvande, skulle besanna den uselhet, hvari han var försatt uti under hela den tiden han släpade med schole-oket. FinKyrkohSP 5: 245 (1763). Olsson Herdam. 4: 185 (1951).
-OLYCKSFALLSFÖRSÄKRING~001020. försäkr. olycksfallsförsäkring för skolungdom (gällande under vistelse i skolan samt färd till o. från denna). 2SvUppslB 3: 149 (1947).
-OMOGEN~020. icke skolmogen. Hjälpskol. 1942, s. 100.
Avledn.: skolomogenhet, r. l. f. TSvLärov. 1943, s. 151.
-OMRÅDE~020.
1) område (se d. o. 2) tillhörande en skola; jfr -tomt. Samuelsson HALärovUpps. 404 (1952).
2) område (se d. o. 2) varifrån eleverna till en skola l. en administrativ skolenhet (jfr -distrikt) väsentligen rekryteras, elevområde. Elfdalens Pastorat .. utgör ett skoldistrict, som består af 2 skolområden. I hvarje skolområde skall finnas en folkskola. ÅbSvUndH 12: 27 (1864). Hela .. (Sthm) utgör ett ”skoldistrikt”. Hvarje territoriell församling bildar ett ”skolområde” och hvarje sådant ett eller flera ”öfverlärardistrikt”. 2NF 26: 1481 (1917). Grundskolan i Lund och dess skolområde. KontHemm. 1967, nr 3—4, s. 9.
3) i sg. best., om det område (se d. o. 3) av mänsklig l. samhällelig verksamhet som skolväsendet utgör. Småskolan, denna nya acqvisition på skolområdet. Verd. 1883, s. 277.
-ORD. (skol- 1734 osv. skole- 1722) i skolan l. skolundervisningen l. av skolelever använt ord l. ord betecknande företeelse inom skolväsendet o. d. Scholeord, som, Academie .., Collegium, (osv.). Swedberg Gr. 134 (1722). Hjärne SvFräm. 108 (1897, 1908; om ordet storhetstidanvänt i läroböcker om period i Sv:s historia).
-ORDBOK~02 l. ~20. ordbok för skolbruk, skollexikon. Verd. 1892, s. 25.
-ORDNING. (skol- 1686 osv. skola- 1571. skolæ- 16941818. skole- 15611731)
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skolstadga; jfr ordning 3 b. LPetri KO 90 b (1561, 1571). 1820 års skolordning. PedT 1959, s. 170.
2) skoldisciplin (se d. o. 2). Björkman (1889).
-ORGANISATION. jfr organisation 2 o. 3; särsk. om sätt varpå skolväsendet l. skolutbildningen inom ett fack l. dyl. är organiserat (organiserad) l., konkret, om den organisation som skolväsendet osv. utgör. TLär. 1846—47, s. 194. Skolorganisationen kan i viss mån liknas vid en byggnad. PedT 1901, s. 4. Den nu aktuella utvecklingsfasen (i skolorna för konsthantverk) innebär en delvis genomförd omläggning av skolorganisationen för att denna skall svara mot samhällets växande behov av formgivare. Form 1952, s. 108.
-ORGANISATÖR. organisatör av skolor l. skolväsen o. d. Verd. 1885, s. 222.
-ORGEL. orgel för skolbruk. KatalIndUtstSthm 1897, s. 88.
-ORIENTERING.
1) för skolelever anordnad orientering (se d. o. 8). SkolungdIdrB 5: 183 (1939).
2) orientering (se d. o. 11) om skolväsendet. TSvLärov. 1953, s. 429.
-ORKESTER. i skolans regi organiserad, av skolelever bestående orkester (se d. o. 3); jfr -kapell. HågkLivsintr. 15: 41 (1934).
-ORT. ort (se ort, sbst.1 II 1, 2) med skola l. skolor; särsk. dels (i sht förr) om var o. en av de orter som besökas av ambulerande skola, dels om ort där ngra l. ngn gå(r) resp. undervisa(r) i skola (motsatt: hemort). NPress. 1894, nr 3, s. 2 (om ort där skollärare undervisar). Verksamhetsperioden vid ambulatorisk hemslöjdsskola varar sju månader om året på varje skolort. FFS 1930, s. 252. Barn som ej har sitt hem på skolorten. SvD(A) 1959, nr 121, s. 10.
-PACK. (numera föga br.) ss. starkt nedsättande koll. benämning på skollärare o. d.; jfr pack, sbst.1 3. Bergklint Vitt. 33 (1772).
-PALATS. stor o. dyrbar skolbyggnad, palatsliknande skola. Verd. 1890, s. 275.
-PATRULL. (mera tillf.)
1) scoutpatrull bestående av skolkamrater. SvScoutförbBibl. 28: 59 (1939).
2) skolpolispatrull. ST(A) 1952, nr 125, s. 7.
-PAVILJONG. mindre o. enklare (ss. tillfällig avsedd) skolbyggnad. Lundagård 1957, nr 3, s. 17.
-PEDAGOGIK. pedagogik för skolbruk. SvLittFT 1838, sp. 497.
-PEDAGOGISK. jfr -pedagogik. SvGeogrÅb. 1949, s. 286.
-PEDANT. [jfr t. schulpedant] pedantisk skollärare, lärdomspedant; jfr -fux o. skola, sbst.2 2 e. Leopold 5: 73 (1801).
-PEDANTERI3~0102, äv. 10104. [jfr t. schulpedanterei] (i skolan förekommande l. för skolan utmärkande) pedanteri, skolfuxeri. Bellman (BellmS) 9: 9 (1774).
-PEDANTISK. [jfr t. schulpedantisch] skolmässigt l. skolmästaraktigt pedantisk. Hasselroth Campe 255 (1794; om lärda personer).
-PEDANTISM. [jfr t. schulpedantismus] (numera föga br.) skolpedanteri. KrigVAT 1843, s. 142.
-PENNING. (skol- 1672 osv. skolæ- 16241688. skole- 16601930 (om ä. förh.)) [jfr t. schulgeld] i sht i pl. (i fråga om nutida förh. bl. i formen -pengar)
1) i pl.: för en skolas l. skolforms l. skolväsendets behov anslagna l. avsedda pengar; i fråga om nutida förh. bl. mera tillf.; jfr 2 o. -medel. KrigVAH 1843, s. 24 (i fråga om förh. vid vissa militära skolor i Preussen). Rektor rörde samman egna och skolpengar. LD 1958, nr 6, s. 5.
2) (i sht om ä. l. utländska förh.) i sg. l. (företrädesvis) pl.: penningsumma utgörande skatt l. avgift för skolas l. skolväsens behov; särsk. dels om penningsumma erlagd till l. avsedd ss. arvode för skollärare (jfr minerval), dels om djäknepengar; äv. om (gm skatter l. avgifter o. d. influtna) pengar utdelade (vid vårterminens slut) till skolelev(er). Beckman VSkol. 1: 276 (i handl. fr. 1624; i pl., om djäknepengar). Skolepengar lofwa alla (i Sunds socken) och fingho respijt till Michaëlis dagh. Murenius AV 450 (1660). ÅbSvUndH 58: 475 (1814; i sg., om skolavgift). Jag bönfaller att Du ville bereda mig ett förskott af 2ne pensionsqvartaler eller 250 RD, på det jag åtminstone måtte kunna betala hyra, ved och skolpengar för barnen. Valerius (1838) i 3SAH LVI. 3: 71. Dalin (1854; i pl., om arvode till skollärare). Steffen EnglVärldsm. 200 (1898; i pl., om förh. i Engl.). De elever .., som avbidat terminens laga avslutning och den ordinarie utdelningen av skolpengarna. Lundén GävleSkolH 1: 156 (1930; om förh. på 1600-talet).
3) (†) i pl.: liksångspenningar; jfr skola, sbst.2 6 b. ÅbSvUndH 58: 316 (1657). Därs. 359 (1688).
-PENSION. (i sht om ä. l. utländska förh.) pension (se d. o. 6); jfr -pensionat. Östergren (1939).
-PENSIONAT. (i sht om ä. l. utländska förh.) = -pension. Den engelske studenten — en högre skolpojke i ett högre skolpensionat. Steffen BrittStröft. 224 (1895).
-PENSUM. i skolan förelagt pensum. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 40.
-PERIOD. period (se d. o. 2, 3) med skolundervisning; äv. dels om var o. en av de perioder vari skolelevs skolgång kan indelas (med hänsyn till skolstadier l. dyl.), dels om period varunder ngn (i viss egenskap) vistas vid en skola. Under den första skolperioden (böra) blott sådana saker .. läras, som, på samma gång de äro allmänt bildande, tillika äro af positiv nytta för lifvet. TLär. 1846—47, s. 243. Av .. (vissa trafikolyckor i vilka skolbarn voro inblandade) hava 19 % inträffat under skolferierna, samt 23 % lördagar och söndagar under skolperioden. Motorför. 1930, nr 12, s. 4. Samuelsson HALärovUpps. 415 (1952; i pl., om perioder under vilka en rektorstjänst uppehållits av olika innehavare).
-PERSON. (skol- 1675 osv. skolæ- 16831723. skole- 15611926 (om ä. förh.). skoles- 1683) [jfr ä. lt. schol(e)person, ä. t. schulperson] (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid skola sysselsatt l. anställd person; företrädesvis om skollärare (skolmästare) l. skolelev (i sht djäkne l. skolyngling l. gymnasist). LPetri KO 90 a (1561, 1571; om skollärare). Alle Prester, Professorer, Skolmästare och andre skolepersoner .. skole vara frije för skutt (dvs. ett slags skatt). Nordström Samh. 1: 337 (i handl. fr. 1619). Wij .. (ha) Uthi Strängnäs ett Gymnasium förordnadt, dijt alle Skole-Personer wthi Strängnäs Biskops Stifft som lust der till hafwe, .. sigh förfoga kunna. Thyselius HdlLärov. 2: 74 (1626). 2NF 36: 489 (1924; i pl., om skolelever, om ä. förh.).
Ssg: skolpersons-gebyr. (†) för underhåll av ”skolpersoner” avsedd avgift; anträffat bl. om summa utbetald till skolelev av sålunda influtna medel. VDAkt. 1734, nr 184 (: Skolepersohns gebörden).
-PERSONAL. vid en skola l. inom skolväsendet anställd personal. PedBl. 1877, s. 19.
-PIGA. (skol- 1897. skola- 1608) (†)
1) skolflicka, kvinnlig skolelev. PJGothus Martini 164 (1608).
2) kvinnligt tjänstehjon med uppgift att sköta skolhushåll. GHT 1897, nr 234 B, s. 2.
-PILT. (skol- 1716 osv. skolæ- 16921760. skole- 16401946) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skolpojke, skolgosse; djäkne, skolyngling (förr särsk. motsatt: gymnasist); äv. oeg. l. bildl., om vuxen man som i något avseende liknar en skolpojke (jfr -gosse 1 b, -pojke slutet). Linc. (1640; under scholasticus). Den Yngling, som befinnes öfwerlastad af starka drycker, dömmes af Collegium, Skolpilt till lindrigare eller strängare Skolaga; Gymnasist till offentligt tilltal och warning inför Collegium. Skolordn. 1820, s. 39. Braun Carol. 151 (1844; oeg.). Ängarna på Solberget och i Hofslund, till vilka skolpilten Linnæus en gång vallfärdat med sina kamrater i Växjö skola. SvNat. 1934, s. 74.
(8) -PISKA. (numera bl. tillf.) vid hästdressyr använd piska. KrigVAH 1833, s. 255.
-PLAN.
1) till 2: plan (se plan, sbst.1 I 1) framför skola l. mellan skolbyggnader l. utgörande (del av) skoltomt, skolgård. Öman Ungd. 59 (1889).
2) (mera tillf.) till 2: skolnivå, skolstadium; jfr plan, sbst.1 I 10 a. PedT 1958, s. 18.
3) [jfr t. schulplan] till 2: plan (se plan, sbst.1 II 2) för skolväsendet l. skolundervisningen l. en skolform l. skola. Broocman TyUnd. 2: 104 (1808). TSvLärov. 1954, s. 680.
4) flygv. till 24: skolflygplan; jfr plan, sbst.1 I 6. Jungstedt Flygv. 88 (1925).
-PLANERING. planering av skolväsen l. skolundervisning l. skolbyggnad(er) o. d. Arvidson Enhetssk. 32 (1950).
-PLATS. (skol- 1841 osv. skole- 1594)
1) (numera mindre br.) tomtplats för skola; skoltomt l. skolgård. (Några av adeln) talede mäd almogen på schole platzen. RA I. 3: 286 (1594). Utgifterna för .. skolbyggnader, skolplatser och inventarier. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 54.
2) skolort. SFS 1925, s. 1384.
3) plats (se plats, sbst.1 4 d) för skolelev. KrigVAH 1844, s. 91.
4) skollärarbefattning, skollärartjänst. AnderssonBrevväxl. 2: 13 (1841).
-PLIKT. (skol- 1884 osv. skolæ- 1730)
1) [jfr t. schulpflicht] (lagstadgad) plikt (se plikt, sbst.1 4) att (under visst antal år l. vid viss ålder) gå i skola(n), skyldighet till skolgång; jfr -tvång 2. Skolpligten sträcker sig till och med det 14:de lefnadsåret. LärovKomBet. 1884—85, 1: 163. Allmän skolplikt l. obligatorisk skolgång infördes i Sverige genom 1842 års folkskolestadga. 2NF (1917).
2) plikt (se plikt, sbst.1 4) bestående i l. sammanhängande med skolarbete. Barnens skolplikter och hemplikter. LfF 1899, s. 89. MinnGPrästh. 6: 40 (1930; i fråga om rektor).
3) (†) skolstraff; jfr -aga, -näpst. Arnell Stadsl. 611 (1730).
Ssgr (till -plikt 1): skolplikts-, äv. skolplikt-kort. (i fackspr.) inom den lokala skoladministrationen använt kort med personliga uppgifter angående skolpliktig elev; jfr skol-kort 3. Skolvärld. 1963, s. 1249.
-tid. tid under vilken skolplikt gäller. PedT 1941, s. 90.
-ålder. ålder vid vilken skolplikt gäller, skolpliktig ålder; ngn gg äv. övergående till att beteckna de personer som inom visst område vid viss tid ha skolplikt. Vid folkräkningen fann man, att skolpliktsåldern omfattade 479 000 gossar och 460 500 flickor. Sandler Siffr. 59 (1928). Barn i skolpliktsåldern. TSvLärov. 1944, s. 209.
-PLIKTIG. (skol- 1846 osv. skole- 1887 (om förh. i Norge)) [jfr t. schulpflichtig] om person (barn): som har skolplikt (se d. o. 1) (äv. substantiverat); äv. dels om ålder: vid vilken skolplikt gäller, dels om skolkommun l. skoldistrikt l. dyl.: pliktig att ordna skolundervisning. Åldern, då barnen blifva skolpligtiga. Dahm Skolm. 203 (1846). Den skolpliktiga åldern. 2NF 25: 1109 (1917). SFS 1918, s. 2737 (substantiverat). Östergren (1939; om kommuner).
Avledn.: skolpliktighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) skolplikt (se d. o. 1). BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 22.
-PLUGG. (vard.) ”plugg” (se plugg, sbst.2 1 b) i skolan l. i samband med skolundervisningen (t. ex. i fråga om läsning av läxor); äv.: (alltför) skolmässigt studiesätt; jfr -drill. Verd. 1884, s. 123. Interiörer från ”Teknis”. .. Skolplugg i stället för studier. NDA 1912, nr 341, s. 1.
-PLUGGANDE. (vard.) skolplugg. Verd. 1889, s. 177.
-POESI.
1) till 2: poesi som läses i skolundervisningen l. är skriven av skolelev(er) l. behandlar skollivet. Carlsson HelaSthm 447 (1912; skriven av skolelever).
2) till 7: poesi som följer en viss skolas program. Karlfeldt i 3SAH 24: 90 (1909).
(2, 7) -POET. poet som skriver l. skrivit skolpoesi; särsk. till 2, motsv. -poesi 1. Verd. 1886, s. 196 (om Vergilius).
-POJKE. (skol- 1668 osv. skolæ- 1668. skole- 16391770) pojke som går i skolan; skolpliktig pojke, pojke i skolåldern; ofta i jämförelser; förr äv. inskränktare, om elev vid trivialskola (motsatt: gymnasist); jfr -djäkne, -gosse 1, -pilt, -yngling. Schroderus Comenius 733 (1639). Det beslöts (av gymnasiet), att några skolpojkar, som aftonen förut .. gått in på Gymnastiken .. samt .. lemnat efter sig åtskilliga osnygga märken, skulle hafva smörj. ÅbSvUndH 34: 80 (1846). Jag rodnade som en skolpojke. Geijerstam KampKärlek 134 (1896). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 20 (1955). särsk. i överförd l. bildl. anv., dels om vuxen man som (i något avseende) liknas vid en skolpojke l. betecknas ss. underlägsen ngn l. ngra (med tanke på bristande erfarenhet l. kunskaper l. mognad l. umgängesvett o. d.; jfr djäkne 2 b), dels om lynne l. läggning l. sinnesart som kännetecknar skolpojkar. Anton. Iag är man en Skole-poike emot andra lärde Män. Lagerström PolKannstöp. 70 (1729). Här går skolpojken aldrig ur mig, så magister jag blifvit — tänkte han för sig själf. Levertin Magistr. 43 (1900). (Hon hoppade) i famn på honom, men han vred sig hastigt lös. Ha! Skolpojke! hånskrattade hon. Nordström Borg. 68 (1909).
Ssg: skolpojks-, äv. skolpojk-beundrare. beundrare som är en skolpojke. Ydström Tack 123 (1934).
-fantasi. jfr fantasi 2, 3. PedT 1899, s. 21. Asplund Stud. 186 (1912).
-fason. jfr fason 6. Östergren (1939).
-flamma. (vard.) flicka l. ung kvinna som är föremål för en skolpojkes l. skolpojkars kärlek. MinnSvLärov. 3: 199 (1929).
-förening. jfr förening 7 c o. skol-förening 2. 2NF 14: 129 (1910).
-gäng. (vard.) jfr gäng, sbst.2 2. SAOB G 1606 (1929).
-herbarium. MinnGPrästh. 3: 200 (1926).
-historia. historia (se d. o. 6) som handlar om en skolpojke l. skolpojkar l. som brukar berättas bland l. är typisk för skolpojkar. Tom Sawyer(.) En skolpojkshistoria. Lipmanson Clemens TomS Titelbl. (1877).
-jargong. av skolpojkar använd jargong (se d. o. 2). Benedictsson FruM 35 (1887).
-kasern. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr kasern 2 slutet o. skol-kasern. Lagergren Minn. 1: 348 (1922).
-kria. jfr skol-kria. Feilitzen Real. 1: 60 (1885).
-liv. jfr liv I 3 o. skol-liv. Söderberg Glas 97 (1905).
-mässig. jfr skol-pojks-aktig. Carlsson HelaSthm 358 (1912; om mössa).
-slang. jfr -pojks-jargong. Landsm. XVIII. 8: 1 (1900).
-spel. spel spelat av (l. lämpligt för) skolpojkar. Balck Idr. 1: 176 (1886).
-språk. jfr -pojks-jargong. Noreen VS 1: 40 (1903).
-streck, se nedan.
-tid. om den tid under vilken ngn l. ngra är(o) l. har (ha) varit skolpojke (skolpojkar). Rydin Minn. 135 (1929).
-tidning. jfr skol-tidning. Warburg Rydbg 1: 55 (1900).
-vis. vanl. i uttr. på skolpojksvis, på skolpojkars vis. AB 1897, nr 107, s. 2.
-år. jfr -pojks-tid. Svedelius Lif 22 (1887).
-POJKS-AKTIG, äv. -POJK-AKTIG. (-pojk- 1892. -pojks- 1898 osv.) [avledn. av -pojke] som påminner om en skolpojke(s). Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 101 (1892; om brist på litterär teknik).
-POJKS-STRECK l. -POJK-STRECK. (-pojk- 1885 osv. -pojks- 1834 osv.) pojkstreck utfört av l. typiskt för en skolpojke l. skolpojkar. Runeberg 4: 187 (1834).
-POLIS.
1) (numera bl. tillf.) polismyndighet l. polisman med uppgift att hämta skolkande skolelever till skolan. Dagen 1898, nr 145, s. 1 (i förslag).
2) trafikutbildad (äldre) skolelev med uppgift att (t. ex. vid övergångsställen) hjälpa skoleleverna till rätta i trafiken; äv. koll. LD 1958, nr 262, s. 3. SvD(A) 1964, nr 158, s. 8 (koll.).
-POLITIK. politik (se d. o. 3) rörande skolväsendet. StatsvT 1899, s. 62.
-POLITIKER. person som ägnar sig åt skolpolitik. 2NF 24: 353 (1916).
-PORT. port (se port, sbst.1 1, 3) i (stängsel l. dyl. kring) skola. ÅbSvUndH 58: 441 (1760).
-PRAT. (numera bl. tillf.)
1) till 2; särsk. med nedsättande bibet.: för skolundervisningen kännetecknande prat l. ”pladder” o. d., betydelselöst l. pedantiskt prat osv. CAEhrensvärd Brev 2: 53 (1795).
2) till 7; med nedsättande bibet.: prat l. ”snack” o. d. från en skolas sida om en annan skola l. olika skolor emellan. Talet om diktning i kostym är bara litterärt skolprat, ett obegravt lik från åttitalet. Heidenstam Brev 179 (1909).
-PRAXIS.
1) (numera föga br.) praktisk erfarenhet av skolundervisning l. skolarbete. TSvLärov. 1859—61, s. 237.
2) praxis (se d. o. 5) i skolundervisningen (l. i fråga om skolväsendet l. skolfrågor). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 215 (1899; t. orig.: Schulpraxis).
-PREDIKNING. jfr -gudstjänst o. -predikan. Westerlund Skolm. 107 (1924; i pl.).
-PREMIUM. till skolelev utdelat premium (se premie 2). PedT 1899, s. 67.
-PRESS. press (se press, sbst.1 5) avsedd för skollärare l. med uppgift att behandla skolfrågor. 2NF 2: 1433 (1904).
-PRESTATION. av skolelev i skolan utförd l. i samband med skolundervisningen stående prestation (se d. o. 2). TSvLärov. 1940, s. 322.
-PRINCIP. princip (se d. o. 4) tillämpad l. avsedd att tillämpas inom skolväsendet l. skolundervisningen. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 118 (1830).
-PRIVATHUS. (skol- 1793. skole- 1761) (†) avträde (se d. o. 6) hörande till skola. VGR 1761, s. 414. Därs. 1793, s. 414.
-PRIVILEGIUM. (skol- 1848 osv. skole- 1636) särsk. (förr) om privilegium (se d. o. 1) för en skola l. skolform o. dyl. l. för skolväsendet l. om dokument innehållande den skriftliga utformningen av sådant privilegium. Thyselius Bidr. 164 (1636).
-PROBA. (förr) = -fängelse 1. ConsAcAboP 2: 122 (1658).
-PROBLEM. problem (se d. o. 2) rörande skolundervisningen l. en skola l. skolväsendet. PedT 1941, s. 26.
-PROGRAM.
1) [jfr t. schulprogramm] (förr) till 2: av skola utgivet program (se d. o. 1). Norrmann Eschenbg 1: 201 (1817).
2) till 2: för skolväsendet l. skolundervisningen avsett radio- l. teveprogram. SOU 1946, 72: 27.
3) till 2: program (se d. o. 4) rörande skolväsendet, skolplan (se d. o. 3). Verd. 1889, s. 79.
4) till 7: för en skola vägledande program (se d. o. 4). Böök i 3SAH LIV. 2: 68 (1943; i fråga om litteratur).
Ssg (till -program 2): skolprogram- l. skolprograms-verksamhet. SvD(A) 1966, nr 236, s. 15.
-PROJEKT. jfr -plan 3 o. -program 3. PedT 1944, s. 98.
-PROJEKTOR. projektionsapparat för skolbruk. TSvLärov. 1949, s. 210.
-PROMENAD.
1) (mera tillf.) till 2: till en skola hörande promenadplats (för skoleleverna); jfr -gård 1. Samuelsson HALärovUpps. 404 (1952).
2) (†) till 8; om ett slags långsammare kort (se kort, adj. 3 b) l. samlad (se samla 3 slutet) trav avsedd att uppöva hästen för den högre skolan. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 59 (1836).
-PROPOSITION. proposition (se d. o. 3) rörande skolväsendet. Oscar II Mem. 1: 222 (1891).
-PROTOKOLL. (skol- 1882 osv. skolæ- 1733) särsk. (förr) = -journal 1. ÅbSvUndH 58: 279 (1733).
-PROV. (skole- 1690, 1712) prov (se d. o. 1 b) för skolelev(er) i skola. Swedberg SabbRo 921 (1690, 1712; i bild).
-PRÄST. (skol- 1833 osv. skolæ- 17681781. skole- c. 1840)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till präst utbildad l. prästvigd person som (i väntan på prästtjänst) verkade ss. lärare vid lärdomsskola l. trivialskola l. gymnasium o. d.; äv. om person som förenade tjänst ss. skollärare (särsk. ss. folkskollärare) med prästtjänst. VDAkt. 1768, nr 232. Vid Karlstads ”Elementarskola” och ”gymnasium” på 1840- och 1850-talen .. (voro de flesta lärarna) präster; och därför kallades ock gemenligen lärarne vid läroverket för ”skolpräster”. Ödman LitetTill 27 (1902, 1910). Församlingens skollärare .. (sökte) själv (bli) utnämnd till skolpräst, det vill säga förena prästämbetet med skollärarbefattningen. Hellström Storm 150 (1935).
2) präst med uppgift att handha den religiösa omvårdnaden av eleverna vid en skola l. ett antal skolor (gm skolgudstjänster, personliga kontakter o. d.). LD 1959, nr 267, s. 4.
Ssgr (till -präst 1, förr): skolpräst-befattning. befattning (se d. o. 2 d) ss. skolpräst. Östergren (1939).
-boställe. jfr boställe 3. Hagström Herdam. 4: 211 (1901).
-tjänst. jfr -präst-befattning. 2NF 25: 1110 (1917).
-PSALM. psalm för skolbruk. FinT 1933, s. 100.
-PSALMBOK~02 l. ~20. (skol- 1939 osv. skolæ- 1780) psalmbok för (skolelevs) skolbruk; i sht förr äv. om exemplar av psalmbok, tillhörande en skola; jfr -bibel. VDAkt. 1781, nr 644 (1780; i sg. best., tillhörande en skola). KatalÅhlénHolm 1914—15, s. 76.
-PSYKIATER. jfr -psykolog o. -psykiatriker. PedT 1947, s. 210.
-PSYKIATRI. jfr -psykologi 1. PedT 1963, s. 16.
-PSYKIATRIKER. jfr -psykolog o. -psykiater. PedT 1947, s. 209.
-PSYKOLOG. [jfr eng. school psychologist] inom skolväsendet anställd psykolog med uppgift att bl. a. omhänderha skolmognadsprov o. handlägga psykiska problem hos eleverna; jfr -psykiater, -psykiatriker. GHT 1944, nr 271, s. 13.
-PSYKOLOGI. [jfr (amerik.) eng. school psychology (i bet. 1)]
1) gren av psykologien med uppgift att undersöka o. behandla i skolarbetet uppkomna psykiska problem hos elever (o. lärare); jfr -psykiatri. TSvLärov. 1950, s. 68.
2) skolbok i psykologi. Claëson 1: 381 (1859).
-PSYKOLOGISK. [jfr (amerik.) eng. school psychological] jfr -psykolog o. -psykologi 1. PsykPedUppslB 1664 (1945).
-PULLOVER. pullover för (skolelevs) skolbruk. JulkatalPUBergström 1930, s. 9.
-PULPET. = pulpet c; i sht förr äv. om kateder (se d. o. 2) för skollärare; jfr -bänk 1. Skolpulpet, med låda under sittbrädan. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 36. Klint (1906; äv. om kateder).
-PUPPA. (†) skolflicka; jfr puppa, sbst.2 1 a. SedolärMercur. 1: nr 17, s. 5 (1730).
-PÅSE. (numera bl. tillf.) påse för skolelevs skolmatsäck o. skolböcker o. d. (jfr -ryggsäck, -väska); anträffat bl. bildl. Töma schol-påsan, (dvs.) smusla fram litet latin eller annat af thet man lärdt. Lind 1: 1389 (1749).
-RADIO. [jfr t. schulfunk, eng. school broadcast] för skolväsendet avsedd programverksamhet i radio; äv. konkretare, om organisation som handhar denna verksamhet. SvD(A) 1926, nr 284, s. 12. DN(A) 1963, nr 343, s. 7 (konkretare).
Ssgr: skolradio-avdelning. avdelning (i Sveriges radio) med uppgift att omhänderha skolradioprogram. SOU 1946, 72: 10.
-chef. chef för skolradioavdelning. SOU 1946, 72: 28.
-konferens. konferens (se d. o. 1 a) med syfte att dryfta problem inom skolradion. TSvLärov. 1944, s. 141.
-lektion. lektion i form av skolradioprogram. KommunSkolT 1934, s. 69.
-verksamhet. SOU 1946, 72: 11.
-RADIOANLÄGGNING~101020. central radioanläggning i skola, avsedd för utsändning av lokala meddelanden o. d. (l. för avlyssning av (skol)radioprogram). SOU 1948, 27: 476.
-RADIO-PROGRAM. radioprogram för skolväsendet (ingående i skolradioverksamheten). Fatab. 1931, s. 281.
-RADIO-SÄNDNING. skolradioutsändning. TSvLärov. 1944, s. 141.
-RADIO-UTSÄNDNING~020. (radioutsändning av) skolradioprogram. KommunSkolT 1934, s. 69.
-RAM. bildl.: ram (se ram, sbst.1 2 f β) bildad av skolväsendet l. skolundervisningen (l. beroende på dess karaktär). (Man) kan .. känna någon motvilja för att .. på befallning .. inom en trång skolram och efter ett officielt schema gifva det bästa af sig sjelf (då man från katedern skall tala till ungdom om moral o. d.). Verd. 1889, s. 23.
-REDOGÖRELSE~00200. (års)redogörelse från skola. BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 361.
-REFORM. inom skolundervisningen l. skolväsendet företagen reform. Broocman TyUnd. 2: 35 (1808). Skolreformen av 1950. Arvidson Enhetssk. 5 (1950).
-REFORMATOR. person som verkar l. verkat för l. åstadkommit en skolreform l. skolreformer. Boëthius Begrep 126 (1794).
-REFORMATORISK. jfr -reform o. -reformator. Frihet 1944, nr 16, s. 15.
-REGEL. (skol- 1785 osv. skole- 1665) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som inläres i skolorna (äv. med mer l. mindre nedsättande bibet.: pedantisk l. formalistisk l. trångsynt regel; jfr skola, sbst.2 2 e); äv.: ordningsregel gällande för (i sht skoleleverna i) en skola l. skolväsendet inom ett område. Grubb 377 (1665: Scholereglan, sg. best.). De som bestraffas, för begångne fel emot Skolordningen eller Skolreglorna. Gerelius BrittUppf. 87 (1820). Modern arkitektur, .. mera .. fri än bunden af skolregler. AB 1894, nr 29, s. 3. TSvLärov. 1946, s. 26 (i pl., om ordningsregler).
(2, 4) -REGLEMENTE. (skol- 1898 osv. skolæ- 1792) (numera i sht i skildring av ä. förh.) samling av lokala bestämmelser rörande en skola l. en kommuns (ett skoldistrikts) skolväsen (numera vanl. kallad organisationsplan); äv. om sådan samling rörande kurser o. d.; äv. om reglemente för viss skolform l. dyl., skolstadga l. dyl. ÅbSvUndH 60: 227 (1792; i sg., om bestämmelserna för en skola). Hagström Herdam. 2: 360 (1898; om skolstadga). Enligt gällande folkskolestadga tillhör det hvarje skoldistrikts skolråd att för skolorna inom distriktet upprätta ett skolreglemente. RiksdP 1906, 1 K nr 37, s. 57. Reglemente för utbildning af flottans manskap (skolreglemente). (1910; boktitel; rörande kurser).
-REGULATIV. [jfr t. schulregulativ] (numera bl. tillf.) bestämmelse l. samling av bestämmelser rörande en skola l. skolväsendet inom ett område, skolreglemente l. skolstadga. Rydberg 2: 316 (1867).
-REKORD. sport. idrottsrekord noterat (av skolidrottsförbundet) vid skolidrottstävling. NordIdrL 1907, s. 202.
-REKTOR. (skol- 1805 osv. skolæ- 1651) rektor för en skola l. skolenhet. ÅbSvUndH 58: 82 (1651).
-REKTORAT. (skole- 1740) rektorat vid en skola l. skolenhet. Rüdling Suppl. 109 (1740).
(2 d) -REMONT. (i Finl.) reparation av skola. Ahrenberg Männ. 2: 283 (1907).
-REPUBLIK. (numera bl. tillf.) om skola tänkt ss. en republik (se d. o. 3); jfr republik 5. Samuelsson HALärovUpps. 247 (i handl. fr. 1813).
-RESA. jfr resa, sbst. I 2.
1) [jfr t. schulreise] för skolungdom i studie- l. nöjessyfte anordnad resa under ledning av lärare (l. annan vuxen). NordT 1894, s. 623.
2) resa mellan hem o. skola (hemort o. skolort) för skolelev. SocÅb. 1942, s. 29.
3) (†) bildl., om skolelevs genomgående av en skolas hela lärokurs l. alla klasser. Skandia 3: 99 (1834).
Ssgr (till -resa 1): skolrese-barn. i skolresa deltagande barn. DN 1918, nr 177 A, s. 6.
-biljett. jfr biljett, sbst.1 3 b. SAOL (1950).
-grupp. grupp av skolelever som delta i skolresa. SvLärT 1921, s. 278.
-hem. anstalt l. inrättning där deltagare i skolresor få mat o. husrum. TurÅ 1937, s. 383.
-kommitté. kommitté med uppgift att anordna l. verka för (en skolresa l.) skolresor. 2NF 25: 1110 (1917).
-stipendium. stipendium avsett att bestrida kostnader för skolresa. SkolresSv. 1939, s. 8.
-tjänst. = skol-rese-byrå. STF:s skolresetjänst. SkolresSv. 1936, Titelbl.
-verksamhet. SvLärT 1921, s. 222.
-RESANDE, p. adj. som deltar i skolresa (se d. o. 1); ofta substantiverat (jfr -resenär). Skolresande ungdom. 2NF 25: 1110 (1917). TSvLärov. 1955, s. 186 (i pl., substantiverat).
-RESE-BYRÅ. resebyrå med uppgift att anordna skolresor (se -resa 1); jfr -rese-tjänst. Arcadius Folksk. 80 (1903).
-RESENÄR. [jfr -resa] deltagare i skolresa (se d. o. 1); jfr -resande. TurÅ 1938, s. 382.
-RESULTAT. resultat av skolstudier. PedT 1906, s. 302.
-REVIR. (förr) revir (se d. o. 3 a) med skogsskola. PT 1916, nr 71 A, s. 4.
-REVISION.
1) revision (se d. o. I 9) av en skolform l. skolväsendet. TSvLärov. 1945, s. 47.
2) (förr) konkret, = revision II 3 b. SFS 1825, s. 249.
(3, 8) -RIDNING. [jfr t. schulreiten, eng. school-riding] ridk. ridning avseende att gm systematiskt ordnade övningar skola häst o. ryttare (dvs. bibringa hästen dressyr o. ryttaren ridskicklighet); särsk. om sådan ridning utförd (äv. ss. uppvisning) i ridhus l. på ridbana (o. i denna anv. motsatt: fältridning); jfr -ritt. Fordom .. fans en skarp gräns mellan fält- och skolridning. Ehrengranat Ridsk. Förord 1 (1836). Uppvisningen inleddes med skolridning i ridhuset. DN 1894, nr 8916 A, s. 2. Den högre spanska skolridningens terminologi. Kulturen 1946, s. 10.
-RIS. (skol- 1937 (om ä. förh.) osv. skolæ- 1715. skole- 16781804) (förr) för skolstraff använt ris (se ris, sbst.1 6); äv. bildl., särsk. om skolarbetet l. skolundervisningen. Beckman VSkol. 1: 261 (i handl. fr. 1678). Sedan iag slap Scholæ-rijset, och wed Academien (osv.). VDAkt. 1715, nr 312. 2SvKulturb. 7—8: 20 (1937; om ä. förh.).
(3, 8) -RITT. skolridning; äv. bildl. Den högre skolridten. AB 1877, nr 97, s. 3. SvD(B) 1943, nr 310, s. 4 (bildl.).
-ROCK. rock (se rock, sbst.2 1) för skolbruk; särsk. (i sht förr) om ett slags skyddsrock för skolflickor. Snellman Gift. 1: 165 (1842). Skolrock för flickor. .. Bästa skyddet för klänningen. JulkatalPUBergström 1930, s. 15.
-ROMAN. roman med motiv från skollivet. SD 1892, nr 331, s. 3.
-ROMANTIKER. särsk. till 7: romantiker (se d. o. 2 a) som följer den romantiska skolans läror l. maner. Blanck GeijerGötDiktn. 422 (1918).
-ROTE. (förr) om var o. en av de delar av ett skolområde (se d. o. 2) mellan vilka en ambulerande skola flyttade; äv. om de i en sådan rote bosatta personerna; äv. ss. beteckning för del av skoldistrikt med i fråga om skolbyggande o. d. egen (från distriktet i övrigt skild) ekonomi. ÅbSvUndH 12: 52 (1845). SD(L) 1898, nr 73, s. 2 (om personerna). 2NF 25: 1100 (1917; med egen ekonomi). När .. (skolhuset) skulle byggas, så mättes det länge och väl för att det skulle förläggas i mitten av skolroten. Moberg Sedebetyg 142 (1935).
-RULLA. (skol- 1813. skolæ- 1813) (†) skolmatrikel; jfr rulla, sbst.1 1 a. ÅbSvUndH 60: 221, 267 (1813).
-RUM. (skol- 1771 osv. skolæ- 17111788. skole- 1636c. 1805) rum (se rum, sbst.3 9) utgörande (del av) skollokal; jfr -kammare 1, -sal o. klass-rum. RP 6: 77 (1636). Skolrummet bör .. alltid hållas putsadt och snyggt. Dahm Skolm. 199 (1846). De fyra skolrummen (i Maria skola i Sthm omkr. år 1850) voro belägna på nedra botten. SErikÅb. 1914, s. 131.
-RYGGSÄCK~02 l. ~20. jfr -ränsel, -väska. TSvLärov. 1942, s. 341.
(3, 8) -RYTTARE. [jfr t. schulreiter, eng. schoolrider] ridk. person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt (undervisning i) skolridning l. inridning l. dressyr av (skol)hästar. Ehrengranat Ridsk. I. 2: Föret. (1836). Pelararbete, .. d. v. s. hästens bearbetning mellan två pelare, är en uppfinning af en fransk skolryttare i Paris på 1640-talet, de Pluvinel. 2NF 21: 354 (1914). Hamilton Ridn. 188 (1923).
(3, 8) -RYTTARINNA3~0020, äv. 10032. [jfr t. schulreiterin; jfr äv. -ryttare] ridk. kvinnlig skolryttare. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 2.
(3, 8) -RYTTERSKA. [jfr -ryttare] (numera föga br.) skolryttarinna. Fyris 1894, nr 88, s. 1.
-RÅD. (skol- 1844 osv. skole- 1738) [jfr t. schulrat (i bet. 1)]
1) (förr) råd (se råd, sbst.3 22) utgörande beslutande l. administrativ l. dömande myndighet för l. inom en skola; jfr -rätt, sbst. 4, -styrelse 1. Så snart bemälde Gymnasist inkommer, skall han kallas för Scholeråd och om .. (misshandeln av en minderårig kamrat) der examineras. Sundblad GBruk 92 (i handl. fr. 1733; uppl. 1888).
2) överordnad kommunal skolmyndighet inom Sv:s (obligatoriska) skolväsen (under 1900-talet i de flesta kommuner ersatt av skolstyrelse (se d. o. 2) o. år 1958 avskaffad). SFS 1862, nr 15, s. 8. Då lärarinnan hade varit i tjänsten några år, föreslog skolrådet, att hon skulle gå igenom Nääs slöjdseminarium. Lagerlöf Holg. 2: 443 (1907).
3) i vissa större kommuner under åren 1956—1962 befintligt, av skolstyrelsen (se -styrelse 2) utsett rådgivande organ för en skola l. grupp av skolor l. ett område inom kommunen. SFS 1956, s. 1330.
4) (förr) i Finl.: kommunalt organ (för ett l. flera läroverk) med uppgift att biträda skolstyrelsen (se -styrelse 3). FinlStatskal. 1871, s. 156.
5) råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att ägna sig åt undervisnings- o. upplysningsverksamhet. SvD 1969, nr 63, s. 15 (i försäkringsbolag).
6) (i Finl.) titel för högre tjänsteman i skolstyrelsen (se -styrelse 3). FFS 1918, nr 98, s. 2.
7) (titel för) var o. en av cheferna för huvudavdelningarna inom skolöverstyrelsen. ST(A) 1964, nr 268, s. 6.
Ssgr (till -råd 15, vanl. (om ä. förh.) till -råd 2): skolråds-ledamot. jfr ledamot 2. ÅbSvUndH 12: 31 (1864).
-ordförande. jfr ordförande II 2. SvFlicksk. 2 (1888).
-sammanträde. Johansson Dagb. 1: 85 (1873).
-RÅTTA. (vard.) ss. nedsättande benämning på skolelev: skolunge l. dyl.; jfr råtta 2 b α. SthmFig. 1846, s. 187.
-RÄKENSKAP~002, äv. ~200. räkenskap (se d. o. 1 c) avseende en skola l. skolenhet l. skolväsendet inom ett område; numera företrädesvis i pl. SFS 1843, nr 27, s. 6 (i pl.).
-RÄTT, r. l. m. (skol- 1631 osv. skolæ- c. 16351724. skole- 15711729)
1) (†) i uttr. hålla skolrätt med l. över ngn, hålla rannsakning med ngn enl. reglerna inom skolväsendet; jfr rätt, sbst.2 1 q. (När de vanartiga sönerna komma hem) hålles scholrett med them. Swedberg Cat. 690 (1709). (Lektorerna kallades att närvara) vid domens exekution på de vanartiga gymnasisterna, över vilka skolerätt hölls d. 7 maj. Beckman VSkol. 1: 260 (cit. fr. 1737).
2) [jfr d. stå skoleret] (†) i uttr. stå skolrätt(en), utstå straff (bestående i hudflängning) enl. inom skolväsendet gällande regler; jfr rätt, sbst.2 1 r slutet, o. -straff. Dagen Efter stod Per Olson Scholæ rätten och sleet Rijss, för Kirstin Nanna han besofuet hade. VRP 1647, s. 211. Är .. (den som på visst sätt förbrutit sig) Gymnasista, Scholaris eller andeligh man, så skall han stå uppenbara Scholærätt. VDP 1675, s. 649. Rietz SkolvH 46 (1848; om ä. danska förh.).
3) (förr) inom skolväsendet (i sht för skolelever) gällande rätt (se rätt, sbst.2 2). Hoo som helst sig fördristar til at bruka Prestaembete .. och är doch til samma embete hwarken korat eller kallat, eller .. aff Biscopen ordinerat, Then samme må effter Scolerett straffat warda, thet är, settias j stock, och sedan mista hudena, och ther effter wisas vthaff Stichtet. LPetri KO 68 b (1571). HFinSkolvH 3: 180 (1691).
4) (förr) av lärare vid en skola (l. flera skolor) bestående rätt (se rätt, sbst.2 3) med uppgift att vaka över skolelevernas efterlevnad av skolrätten (i bet. 3) o. utdöma (o. exekvera) skolstraff vid överträdelser av densamma. Skolordn. 1724, s. 32.
5) (mera tillf.) rätt (se rätt, sbst.2 4) att erhålla skolundervisning. DN 1967, nr 49, s. 3.
6) [jfr t. schulrecht] (†) eg. betecknande prov på förhållandet att ngn lärt sig de i en skola inlärda reglerna för ngt; anträffat bl. allmännare, dels [jfr t. schulrecht tun] i uttr. göra skolrätt l. låta förnimma någon skolrätt, visa prov på sin skicklighet, visa att man behärskar sin konst l. har en riktig skolning, dels med indirekt personobj., i uttr. göra ngn skolrätt, visa ngn prov på sin skicklighet osv.; jfr skole-rättighet. Vij liggia .. (Danzigs försvarare) här så nähr för hålledh, att vij medh stycken kunna göra hvarandra skada, .. så att om the uthkomma, moste vij rätt i hollet göra hvarannan skolerätt. OxBr. 10: 107 (1628). På thet .. (biskop Gebhard) skulle .. (i fråga om sin stridslystnad) låta förnimma någen Scholerätt, slogh han ihiäl sin Erkiediak Eberhard, som honom för hans Laster skull straffade. Schroderus Os. 2: 708 (1635; lat. orig.: Vtque eius rei specimen aliquod ederet). Grubb 584 (1665: giöra Scholerätt).
(2, 3) -RÄTT, adv. [jfr t. schulgerecht] (numera föga br.) i överensstämmelse med skolmetoderna l. skolreglerna, skolmässigt l. (vetenskapligt) systematiskt l. metodiskt. Äfven om han mindre haft tilfälle at scholrätt studera Philosophiska Systemer (bör en tänkande person kunna sätta sig in i Kants filosofi). LBÄ 14—15: 18 (1798).
(3, 8) -RÖRELSE. (numera föga br.) rörelse utgörande en av skolorna (”öppna” l. ”sluta”, stundom äv. ”förvänt sluta”) l. ingående i skolridningen. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 71 (1836).
(3, 8) -SADEL. [jfr t. schulsattel, eng. school-saddle] ridk. sadel för skolridning (med raka kåpor, förr äv. med höga bak- o. framstycken o. fasta kåpor); jfr skolär-sadel. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 36 (1836).
-SAK.
1) till 2: sak l. föremål för skolbruk. Håll dig sjelf och dina skolsaker alltid ordentliga och snygga. Dahm Skolm. 115 (1846).
2) till 2: skolfråga l. skolproblem l. skolärende; äv. om skollärares skolarbete o. d. Karlson ÖrebroSkolH 2: 81 (i handl. fr. 1718). (Mången skollärare) anser sitt embete för en tung börda, .. och skyr derför ofta ej det minsta att förrätta de vigtigaste skolsaker endast pro forma. Dahm Skolm. 9 (1846).
3) (numera bl. tillf.) till 7: sak (se sak, sbst. 6) beroende på inflytande l. påverkan från en skola. Hos Almqvist är romanticismen ingenting tillärdt, ingen lexa eller skolsak. Eichhorn Stud. 3: 81 (1881).
-SAKKUNNIG~020. sakkunnig i skolfrågor; särsk. substantiverat. SvD(A) 1922, nr 36, s. 9 (i pl., substantiverat).
(2, 4) -SAL. sal (se sal, sbst.2 2 d) utgörande (del av) skollokal, stort skolrum; undervisningssal; äv.: samlingssal (se d. o. 2) för alla elever i en skola, aula. Lind 1: 264 (1738). BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 57 (tillhörig regemente). Klint (1906; äv. om aula).
-SAMHÄLLE~020.
1) av en skola l. skolväsendet (inom ett område) o. där verksamma personer (elever o. lärare m. fl.) bestående samhälle (se d. o. 3), skola (se skola, sbst.2 2) l. skolväsen. PedBl. 1876, s. 140. Det amerikanska skolsamhället. LD 1958, nr 70, s. 6.
2) samhälle (se d. o. 4) med en l. flera skolor, skolort. TSvLärov. 1942, s. 338.
-SAMLING. om en skola tillhörig l. för en skola avsedd samling (se samla 1 h) av föremål (avsedda att användas vid undervisning i visst ämne). Skolsamling af mossor och lafvar. Strindberg Brev 7: 330 (1889).
-SAMMANHANG~002, äv. ~200.
1) till 2; särsk. i uttr. i skolsammanhang(en), i sammanhang (se d. o. 5 b) med skolan l. skolväsendet o. d. (Intendenten för föreningen Konst i skolan) vill slå ett slag för konsthantverket i skolsammanhangen. Form 1952, s. 216.
2) (i sht i fackspr.) till 7; om förhållandet att två l. flera olika företeelser höra samman gm att härröra från samma skola; jfr sammanhang 5. Nordiska stenskulpturer som stå i direkt skolsammanhang med figurkolonnerna i Lund. Fornv. 1926, s. 136.
-SCEN.
1) scen (se d. o. 1) l. teater tillhörande en skola. 2NF 25: 1102 (1917).
2) ur skollivet hämtad scen (se d. o. 2). Lamm i 3SAH LIII. 2: 167 (1942).
-SCHEMA. schema (se d. o. 4) för skolundervisning (inom skolväsendet l. en skola l. klass). Verd. 1887, s. 59. Fru Vera lämnade Helgas skolschema, som hon just satte upp med häftstift på barnkammarväggen. Siwertz JoDr. 174 (1928). I 4-de klass tillkommer i st. för hembygdskunskapen tre nya läsämnen på skolschemat. Edlund KalmarprovProgn. 50 (1955).
-SED. (skol- 1881 osv. skola- 1571. skole- 1561) i en skola l. inom skolväsendet förekommande sed (se d. o. 1 a). LPetri KO 181 (1561; uppl. 1956). Skolseder från Skara. Nilsson (1948; boktitel).
-SEDEL. (skol- 1700 osv. skolæ- 17331777) (förr) (vid sockengången använd) av skolmyndighet (skolrektor) utfärdad legitimations- o. rekommendationshandling för skolelev; jfr skole-pass. ÅbSvUndH 58: 274 (1700).
-SEKRETERARE.
1) (under tiden 1946 till 1958 inom sådana skoldistrikt som icke hade distriktsöverlärare l. inspektör anställd) befattningshavare med i stort sett överlärares arbetsuppgifter. Folkskolans distriktsöverlärare och skolsekreterare. SFS 1946, s. 1019.
2) på (större) skolexpedition: kommunalt anställd sekreterare med väsentligen administrativa uppgifter; jfr -assistent. UNT 1951, nr 169, s. 7.
(7) -SEKT. (numera föga br.) = skola, sbst.2 7. LittT 1796, s. 103.
-SEMINARIUM. (om ä. l. utländska förh.) seminarium (se d. o. 4 b) för utbildning av skollärare (i fråga om förh. i Sv. endast av lärare inom det obligatoriska skolväsendet); jfr -lärar-seminarium. BerUppfostrCom. 1813, Bil. I, s. 131 (i förslag).
-SFÄR. (skol- 1952 osv. skolæ- 1762) sfär (se d. o. 6 b) som skollivet (på ett skolstadium) utgör. Wår trånga Scholæsphære (vid Jönköpings skola). VDAkt. 1762, nr 591. (I de lägre klasserna hade den unge borgarsonen på 1840-talet informator,) medan han i de högre skolsfärerna redde sig själv. Samuelsson HALärovUpps. 673 (1952).
-SIGILL. (skol- 1872 osv. skole- 1690) om skolas sigill. Tryckte eller skrefne Zedlar, stämplade med Schole Sigillet. ÅbSvUndH 58: 103 (1690). Ljung EnköpH 1: 86 (1963; om ä. förh.).
-SIM. sport. skolsimning. SvD(A) 1930, nr 70, s. 13.
-SIMMARE. sport. deltagare i skolsimning. Östergren (1939).
Ssg (sport.): skolsimmar-dag. dag då skolsimning pågår. Östergren (cit. fr. 1930).
-SIMNING. sport. simning utgörande skolidrott. SvD(A) 1930, nr 78, s. 17.
-SITUATION. situation (se d. o. 2) vari (eleverna i) en skola l. skolform l. skolväsendet befinner (befinna) sig; äv.: i skollivet uppträdande situation. Den aktuella skolsituationen. TSvLärov. 1946, s. 340. Åtskilliga skolsituationer ger .. läraren tillfälle att verka i fostrande riktning. PedT 1963, s. 99.
-SJUK. (skol- 1730 osv. skolæ- 1781) om skolelev (ngn gg äv. om skollärare): som simulerar sjukdom för att slippa gå till skolan, som skolkar från skolan under förebärande av sjukdom; äv. dels om kroppsdel: som skolelev påstår sig ha ont i för att slippa gå till skolan, dels i utvidgad anv., om person i allmänhet: som simulerar sjukdom (för att undgå besvär l. obehag l. vinna ngn fördel l. dyl.). Ullenius Röthm. § 67 (1730). Sophie hade skolsjukt finger. Topelius Dagb. 3: 328 (1838). En morgon blef .. (flickan) liggande i sängen … Mamma trodde hon var skolsjuk, men pappa skickade efter läkaren ..; det var difteri. Strindberg Giftas 1: 287 (1884). Heidenstam Svensk. 2: 211 (1910; i utvidgad anv.). Atterbom skötte tidtals sina föreläsningar högst nonchalant; han var gärna skolsjuk. Bergman i 3SAH 51: 254 (1940).
-SJUKA. hos skolelev (l. skollärare): låtsad sjukdom föreburen för att slippa gå till skolan; äv. i allmännare anv.: låtsad sjukdom. Dalin Vitt. 6: 90 (c. 1753). Värst grasserade skolsjukan på torsdagseftermiddagarna, om man fruktade förhör på skolherbariet. Östergren (1939). Gyllensten Senat. 170 (1958; allmännare).
-SJUKDOM~02 l. ~20. [jfr t. schulkrankheit] (numera föga br.) hos skolelever vanlig l. gm skolorna spridd sjukdom. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 66. Den enda verkliga skolsjukdomen är påssjuka. Petrén EpidSj. 145 (1926).
-SKATT. för skolväsendets räkning avsedd (del av) skatt l. skattesumma; särsk. (förr) om en av skoldistrikt uttagen sådan skatt, folkskoleavgift; äv. oeg., om (l. med inbegrepp av) skolavgift till privatskola. De mera burgna föräldrarna (i Sthm), som förr erlade dubbel skolskatt, nämligen dels till folkskolorna, dels till privatskolorna. SvLärT 1894, s. 248. På restlängd uppförda krono-, kyrko- och skol- samt kommunalskatter. BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 11. Almquist VärldH 7: 315 (1928).
-SKEDE.
1) om skede (period) i skolväsendets historia. Samuelsson HALärovUpps. 104 (1952).
2) om skede (period) varunder ngn åtnjuter skolundervisning. SvD(A) 1960, nr 283, s. 5.
-SKEPP. [jfr t. schulschiff, eng. school-ship, fr. vaisseau-école] (större) skolfartyg. Kruhs UndrV 506 (1884). Hägg Segel 68 (1935). SvMorgBl. 1946, nr 301, s. 4 (i bild, om skolväsendet). jfr artilleri-skolskepp.
Ssgr: skolskepps-företag. företag (se d. o. 3) med uppgift att (anskaffa o.) driva skolskepp. VFl. 1911, s. 122.
-kasern. (tillf.) kasern för skeppsgossar. Martinson VägUt 395 (1936).
-kår. (tillf.) skeppsgossekår. Martinson VägUt 346 (1936).
-rörelse. rörelse (se d. o. 8) med uppgift att verka för (anskaffning o.) drivande av skolskepp; äv. motsv. rörelse 7: skolskeppsverksamhet. VFl. 1925, s. 110. Uppehållandet av skolskeppsrörelsen för praktisk utbildning av fartygsbefäl vid handelsflottan (kostar) 20 000 kr. Därs. 1932, s. 18.
-verksamhet. verksamhet bestående i att driva (l. av det slag som bedrives på) skolskepp. 2NF 38: 327 (1926).
-SKILDRING. skildring med motiv ur skollivet. Skolskildringar i svensk litteratur. (1954; boktitel).
(3, 4) -SKJUTNING. [jfr t. schulschiessen] skjutk. (bl. a. ss. ett led i skjututbildning ingående) enskild l. pjäsvis utförd skjutning med skarp ammunition (i fråga om skjutning till lands utförd på skjutbana l. skjutfält) med i förväg kända mål o. avstånd (motsatt: fältskjutning o. stridsskjutning). Balck Idr. 2: 211 (1887; utförd med handeldvapen). Wrangel SvFlBok 418 (1898; utförd med sjöartilleri). De tre pistol-SM i skolskjutning blev hårda uppgörelser på Järvabanorna. DN(A) 1964, nr 229, s. 23.
Ssgr (skjutk.): skolskjutnings-bana. skjutbana för skolskjutning. SFS 1911, Bih. nr 65, s. 3.
-tavla. måltavla för skolskjutning; jfr skol-tavla 2. VFörsvar 1902, s. 15.
-SKJUTS. (av kommunal myndighet anordnad kollektiv) skjutsning till o. från skolan av skolelever (med lång l. svår skolväg); äv. konkret: fordon för sådan skjutsning, skolbil l. skolbuss l. dyl.; jfr själv-skjuts. SFS 1926, s. 203. Skolskjutsen kolliderade .. med en personbil. DN(A) 1963, nr 345, s. 14.
-SKRIFT. (skol- 1949. skole- 1818)
1) (numera bl. tillf.) skrift (bok l. dyl.) avsedd för l. behandlande skolväsendet l. skolundervisningen; jfr -bok 1. Hammarsköld SvVitt. 1: 357 (1818).
2) (tillf.) med skolstil (se d. o. 1) skriven skrift. Form 1949, s. 111.
(3, 8) -SKRITT. [jfr t. schulschritt] (förr) vid skolridning använd form av samlad (se samla 3 slutet) skritt med mycket korta steg varvid vänster fram- o. höger bakfot resp. höger fram- o. vänster bakfot samtidigt lyftas från marken men varje fot nedsättes för sig. KrigVAH 1833, s. 265. Platen HlednRytt. 38 (1856).
-SKRIVNING. i skolan utfört skriftligt prov l. utförd skriftlig övning (motsatt: hemskrivning); äv. övergående till att beteckna vart o. ett av de åstadkomna resultaten av sådant prov. AB 1893, nr 276, s. 2. Jag är själv på väg mot allt större frikostighet med pluspoäng på mina skolskrivningar. Skolvärld. 1963, s. 410.
-SKRÄCK. (hos skolelev uppträdande, stundom patologisk) skräck för skolgång. Moberg Sedebetyg 327 (1935).
(24) -SKVADRON. mil. jfr -kompani. BtRiksdP 1889, 4Hufvudtit. s. 19.
-SKYLDIG. (numera föga br.) skolpliktig; anträffat bl. substantiverat. ÅbSvUndH 8: 120 (1848).
Avledn.: skolskyldighet, r. l. f. (numera föga br.) skolplikt (se d. o. 1). DN 1894, nr 9049 B, s. 1.
-SKÖTERSKA. [jfr t. schulpflegerin, eng. school nurse] inom skolhälsovården (vid en skola l. skolenhet o. d.) anställd sjuksköterska. SvD(A) 1922, nr 26, s. 8.
Ssgr: skolsköterske-befattning. befattning (se d. o. 2 d) ss. skolsköterska. TSvLärov. 1953, s. 580.
-SLANG. av skolelever använt slangspråk. Landsm. 1924, s. 5.
-SLENTRIAN. inom skolväsendet (i sht i skolundervisningen) förekommande slentrian. Annerstedt UUH II. 2: 284 (1909; i fråga om skolundervisning).
-SLÄP. (ngt vard.) om skolarbetet (i sht skolundervisningen) ss. ett hårt o. slitande arbete. PedT 1897, s. 373 (i fråga om skolelever). Därs. 1900, s. 193 (i fråga om lärare).
-SLÖJD. slöjd(verksamhet) ss. skolämne (se d. o. 2), pedagogisk slöjd, slöjd. Slöjdaren 1883, nr 10, s. 4. Den svenska skolslöjdens fader, Otto Salomon. Form 1946, s. 93.
-SOCIAL. som avser (förbättring av) skolelevernas sociala förhållanden; särsk. i uttr. skolsociala åtgärder l. anordningar, åtgärder osv. avseende att lösa l. lätta skolelevernas sociala problem. PsykPedUppslB 2159 (1946: anordningar). Expressen 1953, nr 17, s. 2 (: åtgärder). Rektorerna slits mellan administrativa, pedagogiska och skolsociala arbetsuppgifter. SvD(A) 1968, nr 24, s. 28.
-SOCKEN. (skol- 1930 osv. skole- 1930) (om ä. förh.) socken i vilken en skolas l. orts skolelever (o. lärare) hade rätt att gå sockengång. Lundén GävleSkolH 1: 97 (1930).
-SPARANDE. [jfr t. schulsparen] skolsparverksamhet. NDA(A) 1937, nr 289, s. 9.
-SPARBANK~02 l. ~20. institution med uppgift att omhänderha skolsparverksamhet; särsk. (i sht om ä. l. utländska förh.): vid skola inrättad sparbanksfilial med sådan uppgift (där eleverna stundom själva i pedagogiskt syfte sköta bokföring o. d.); jfr -sparkassa. SvLärT 1882, s. 14. PsykPedUppslB 1744 (1945; om sparbanksfilial).
-SPARBÖSSA ~020. sparbössa för förvaring av enskild skolelevs sparmedel (i skolan l. i hemmet, före insättning i sparbank); i sht förr äv. om skolsparlåda. 2NF 25: 1115 (1917; om skolsparlåda). IllSvOrdb. (1955).
-SPARFOND. inom postsparbanken: fond vars avkastning utdelas ss. bidrag till skolresor l. apparatur o. d. till skolor med skolsparverksamhet. PostalMedd. 1936, nr 5, s. 32.
-SPARKASSA~020. [jfr t. schulsparkasse] (i sht förr) vid skola inrättad sparkassa med uppgift att omhänderha skolsparverksamhet; företrädesvis om sådan sparkassa ingående i skolsparbanksrörelsen; jfr -sparbank. PT 1882, nr 210 A, s. 3. SvBanklex. (1942).
-SPARKLUBB~02 l. ~20. sparklubb med uppgift att bedriva skolsparverksamhet. LäroplGrundsk. 42 (1962).
-SPAR-LÅDA. för en hel klass l. skola avsedd sparbössa med fack för varje elevs sparmedel. UNT 1931, nr 11004, s. 4.
-SPAR-MEDEL, pl. gm skolsparverksamhet sammanbragta sparmedel. 2NF 38: 441 (1926).
-SPAR-NÄMND. inom postsparbanken: nämnd med uppgift att förvalta skolsparfonden. PostalMedd. 1936, nr 5, s. 32.
-SPAR-RÖRELSE. skolsparbanksrörelse. 2NF 38: 441 (1926).
-SPAR-TIDSKRIFT~02 l. ~20. tidskrift med uppgift att främja skolsparverksamheten. Skolspartidskriften Lyckoslanten. Lyckoslant. 1934, nr 1, s. 2.
-SPAR-VERKSAMHET~102 l. ~200. (i skolan bedriven) sparverksamhet för skolelever; jfr -sparande, -sparbanks-rörelse. SvLärT 1928, s. 830.
-SPIRA. (numera föga br.) skolfärla; äv. bildl. SvMerc. 1: 323 (1755). Atterbom Minnest. 2: 130 (1853; bildl.).
-SPRÅK. (skol- 1630 osv. skole- 1647) [jfr t. schulsprache]
1) till 2: vid (skol)undervisning (t. ex. i skolböcker) använt språk (stundom uppfattat l. tänkt ss. onaturligt l. tillkrånglat l. pedantiskt; jfr skola, sbst.2 2 e); i sht förr äv.: (lärt l. tungläst l. svårfattligt) fackspråk, lärt språk; jfr 6. Kölmark Upf. 83 (1793; om det latin på vilket läroböcker o. d. voro avfattade). Hos huru många kunde man vänta nog ledighet och nog tålamod at arbeta sig igenom det afskräckande Scholspråk man här (dvs. hos Kant) mötte? LBÄ 14—15: 13 (1798). När på Rationalismens väg Jaget .. kommer under fund med sin oväsendtlighet, eller — såsom det i skol-språket heter — sin relativitet: så (osv.). Atterbom PhilH 514 (1835). Det filosofiska skolspråket. Samtiden 1873, s. 250. Bergqvist Fråg. 56 (1898).
2) till 2: (i skolan) av skolelever (o. lärare) använt kotterispråk l. använd jargong (se d. o. 2); jfr -pojks-språk o. -slang. (Sv.) Skolspråk .. (fr.) Jargon de l’école. Nordforss (1805); möjl. till 1. Blanche Tafl. 50 (1845).
3) till 2: språk på vilket skolundervisningen (inom ett område) äger rum; i fråga om nutida förh. bl. om modernt (national)språk. Latinet .. fortlefde såsom kyrkans språk och skolspråk. Geijer I. 1: 207 (1845). I Torne lappmark är kyrkspråket finska och skolspråket svenska och finska. 2NF 15: 1207 (1911).
4) till 2: främmande språk studerat ss. skolämne (se d. o. 2); jfr -engelska. Verd. 1887, s. 70.
5) (†) till 2: i skolan (skolundervisningen) använt l. vanligt uttryck l. (ordspråksmässigt) talesätt l. dyl. AOxenstierna 5: 493 (1630; om en latinsk sentens). Man läser om Diogene, tå en wille narra honom medh itt sådant Scholespråk och Syllogismo: Hwad iagh är, thet äst icke tu: Jagh är en Menniskia, therföre äst tu icke Menniskia. Muræus Arndt 1: 206 (1647).
6) (numera föga br.) till (2,) 3, 8: (i ridskolorna l.) inom skolridningen använt fackspråk; jfr 1. Hvad i skolspråket kallas den rätta mesuren för allyren. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 84 (1836).
(8) -SPRÅNG. ridk. i den högre skolan ingående språng. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 76 (1836). ”Skolsprången” (äro): kurbett, kropad, ballotad, kapriol. 2NF 25: 1113 (1917).
-STAD. jfr -ort; äv. i utvidgad anv., om stadsliknande bebyggelse bildad av komplex av skolbyggnader. SPF 1856, s. 73. För en totalkostnad av fyra och en kvarts miljoner skall en hel skolstad uppföras etappvis i Nacka. TSvLärov. 1949, s. 125.
-STADGA. stadga l. bestämmelse rörande skolundervisning l. skolgång o. d.; företrädesvis om stadga som reglerar förhållandena inom en skolform (särsk. om läroverksstadga resp. folkskolestadga) l. (det offentliga) skolväsendet i ett land (jfr -ordning 1); i fråga om nutida sv. förh. (sedan 1962) om stadga som närmare reglerar tillämpningen av gällande lag om skolväsendet; jfr -lag, sbst.1 DA 1793, nr 56, s. 2. För folkunderwisningen börjades en ny period genom kgl. skolstadgan af år 1842. Cavallin Herdam. 1: 212 (1854). Den nya läroverkskomité, som nedsattes på hösten 1874 och som fick i uppdrag att .. verkställa en revision af ännu gällande skolstadga. PedBl. 1876, s. 163. (C. F. v. Wreech) författade utförliga skolstadgar efter Franckes och Speners mönster (för den av honom i Tobolsk för svenska krigsfångars barn år 1715 inrättade skolan). 2NF 32: 1159 (1921). Kungl. Maj:ts Skolstadga; given Stockholms slott den 6 juni 1962. SFS 1962, s. 1079.
-STADIUM. stadium inom skolväsendet l. skolundervisningen l. av skolgången (jfr -grad); äv. (i sht i sg. best.) om det stadium inom undervisningsväsendet som skolan utgör l. om det utvecklingsstadium som skolåldern representerar. PedBl. 1877, s. 153. Öfversättning från modersmålet till ett främmande språk kräfver vida större insigter i det främmande språket, än som på skolstadiet kunna förvärfvas. NordT 1888, s. 193. I detta hänseende befinner han sig ännu på skolstadiet. Östergren (1939). Olika skolformer och skolstadier. SFS 1952, s. 1330.
-START. (ngt vard.) påbörjande av skolundervisning l. skolgång. TSvLärov. 1944, s. 142. SvD(A) 1966, nr 228, s. 3. —
-STAT. (skol- 1684 osv. skolæ- 16631819. skole- 16531886. skolä- 1788) [jfr t. schulstaat]
1) (†) om tillstånd inom ett lands skolväsen. Möller (1790, 1807).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) avlöningsstat (lönestat) för de vid en skola l. skolväsendet inom ett område anställda tjänsteinnehavarna (lärarna). Thyselius HdlLärov. 2: 268 (1653). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om lärarkåren vid en skola l. skolenhet l. skolväsendet inom ett område; förr äv. dels med inbegrepp av eleverna (o. övrig personal) vid skolan osv., dels sammanfattande, om skolorna l. skolväsendet inom ett område (särsk. med tanke på finansieringen). HFinSkolvH 1: 9 (1664). Klagomåhl, som .. göras på någon Gymnasist, .. af thesz medlärjungar, eller någon .. utom Scholæ Staten. Skolordn. 1724, s. 30. Biskoparne böra ock åhrligen såwäl wid gymnasierne som wid scholæstaten efter scholæordningen noga undersöka, om flere (än skäligt) af ungdomen sig derwid .. uppehålla. 2BorgP 5: 490 (1734). Scholæstatens fria Dispositionsrätt öfver Scholægodsen. FörordnVisingsöSkoleg. 15 (i handl. fr. 1819). Nytt och ovant var det .. för mig att (ss. nyutnämnd president i Göta hovrätt) mottaga uppvaktningar af landshöfdingeämbete, borgmästare och magistrat, prästerskap och skolstat. De Geer Minn. 1: 145 (1892). SvFolket 4: 193 (1939; om ä. förh.).
4) om en skola (se skola, sbst.2 2) i dess egenskap av en med en stat (ett land l. en nation) jämförlig samhällelig enhet (jfr -samhälle 1); särsk. [jfr eng. school state] i fråga om reformskolor (se reform-skola 1) med en betydande självstyrelse (se d. o. 2 slutet) för eleverna. Verd. 1890, s. 303. 2NF 37: 1252 (1925; i fråga om reformskolorna).
-STATION. (förr) om var o. en av de platser mellan vilka en ambulerande skola flyttade. SFS 1913, s. 825.
-STATISTIK. statistik rörande skolväsendet. PedBl. 1877, s. 181.
-STATISTISK. jfr -statistik. AnderssonBrevväxl. 1: 329 (1863; om tabeller).
-STAVAD, p. adj. stavad i enlighet med skolstavningens regler. En ny skolstafvad upplaga (av Svenska Akademiens ordlista). SvSpråkfT 1914, nr 2, s. 13.
-STAVNING. i skolorna använd stavning. Klint (1906).
-STICKA. (förr) jfr -klubba. 3NF 4: 324 (1925).
(7) -STIFTANDE, p. adj. skolbildande. Strindberg Brev 3: 246 (1883; om kalender).
(7) -STIFTARE. skolbildare. Strindberg Likt 1: 70 (1884).
-STIL.
1) till 2: i skolan bruklig l. inlärd handstil. Verd. 1890, s. 328. Heerberger Dag 89 (1939).
2) till 2: i skolan bruklig l. inlärd språklig stil (stilriktning l. stilart); särsk. med mer l. mindre nedsättande bibet., om sådan stil(riktning) kännetecknad av lärt pedanteri l. förkonstling o. d. (jfr skola, sbst.2 2 e). Titlar utan tal i svatsand’ skol-styl. Triewald Lärespån 76 (c. 1710). Prosan befriades (under 1700-talet) definitivt från inte blott den latinska skolstilen, utan ock från dess arvtagare den akademiska retoriken. Sylwan (o. Bing) 1: 413 (1910).
3) till 2: stil (uppsats o. d.) skriven vid skolskrivning. Östergren (1939).
4) till 7: för en skola (inom konst l. litteratur l. dyl.) kännetecknande stil (stilriktning l. stilart). Östergren (1939).
-STOCK. (skol- 1895 osv. skole- 15711699) (förr) vid skamstraff i skola använd straffstock. LPetri KO 83 b (1571).
-STOFT. (skol- 16881885. skolæ- 17201785. skole- 1751c. 1810) [jfr t. schulstaub] (numera föga br.) = -damm. Wij fattige Collegæ, som uthi Schol stofftet 7. Timmar dageligen ungdomen informerandes, niutom ingen Ordinarie Löhn. VDAkt. 1688, nr 497. När .. (pojken) har trampat Schol-stofftet och undgåt Ris och Ferla, så blifwer wäl friheten .. större. Kenorin Runbom 65 (1729). Hans tal luktade af skolstoftet. Hof Underr. 20 (1766). Detta svåra oket (dvs. lärarekallet), där jag på 15 års tid så mycket skolestoft och kritdam insupit hafver, att nu är tid att befara, om mitt bröst mera står till botande. PDLosch (c. 1810) hos Hagström Herdam. 3: 578. Schulthess (1885).
-STOL. (skol- 1880 osv. skole- 1711. skolä- 1711) stol för skolbruk; förr äv.: (lång, för flera elever gemensam) skolbänk. VGR 1711, Verif. s. 7 (om skolbänk). SvFriesen Inbj. 1891, s. 9.
-STRAFF. (skol- 1805 osv. skolæ- 16281730) [jfr t. schulstrafe] (numera i sht i skildring av ä. förh.) i skola (av rektor l. lärare) utdelat l. exekverat straff (i fråga om ä. förh. i sht kroppsstraff) för skolelev; förr äv. i uttr. stå skolstraff, undergå straff enl. skolväsendets regler (jfr -rätt, sbst. 2). (Den brottslige skolynglingen skulle) stå scholæ straff igenom rygghuudhens affläggiande. KyrkohÅ 1916, s. 262 (1628). Stut, handplagga äro skolstraff. Weste FörslSAOB (c. 1815). Med skolstraff måste förfaras med all försiktighet och ej sådana användas, som kunna inverka på sundheten, t. ex. länge ökad arbetstid. Almquist Häls. 567 (1896).
-STREJK. strejk bestående i att elever l. lärare i en skola l. inom skolväsendet inom ett område avsiktligt o. på ett organiserat sätt utebli från skolarbetet (för att utöva påtryckning mot ngn). SvLärT 1918, s. 94 (i fråga om elever). SvD(A) 1966, nr 278, s. 18 (i fråga om lärare).
-STREJKA. delta i skolstrejk. SvD(A) 1945, nr 218, s. 8.
-STRESS. i skolan (i sht hos skolelever) förekommande stress. SvD 1970, nr 267, s. 11.
-STRID. [jfr t. schulstreit (i bet. 1)]
1) till 2: strid inom l. rörande en skola l. skolväsendet l. rörande skolförhållanden; i sht förr äv. allmännare, med mer l. mindre nedsättande bibet.: skolgräl (se d. o. 2), lärd strid, akademiskt gräl. Schultze Ordb. 5122 (c. 1755). För .. (några) är samhället ett frihetens verk, genom öfverenskommelse; för .. (andra) är samhället någonting ursprungligen genom nödvändighet gifvet. .. Men det hela är ju blott en skolstrid. Geijer I. 1: 6 (1818). Under skolstriderna i början af detta århundrade fingo de dåvarande reformvännerna ofta höra, att de togo alt för mycken hänsyn till kunskapernas omedelbara användning. Verd. 1885, s. 37.
2) till 7: strid mellan olika skolor. Den vittra skolstriden. Järta 2: 338 (1824); jfr skola, sbst.2 7 a.
-STUDIUM. (skol- 1804 osv. skolæ- 1754. skole- 1751c. 1845)
1) i skolan l. gm skolgång bedrivet studium; företrädesvis i pl. Browallius Und. 10 (1751; i pl.). Det botaniska skolstudiet. Lidforss VäxtLiv 6 (1904).
2) (†) i pl.: gm skolstudier (i bet. 1) förvärvade kunskaper. Lindfors (1824). Afgångsexamen ifrån Gymnasium eller Kathedralskola till Universitetet bör .., enligt Revisionens tanke, .. fortfara, och .. dervid bör .. utrönas, huru vida ynglingen bibehållit sina skolstudier. BerRevElLärov. 1832, s. 70. Han hade goda skolstudier. Cavallin (1876).
3) (†) övergående i bet.: ämne för skolstudium (i bet. 1), skolämne (se d. o. 2); äv. om sådant ämne tänkt ss. rent teoretiskt o. utan praktisk betydelse (jfr skola, sbst.2 2 e). FörslSkolordn. 1817, s. VII. Deras antal är icke ringa, hvilka anse .. (filosofien) för ett skolstudium, som blott formelt skärper filosofens förstånd. Snellman Stat. 310 (1842).
-STUGA. (skol- 1544 osv. skola- 15261538. skole- 15271930 (om ä. förh.)) [fsv. skola stova; jfr t. schulstube]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skolhus, skolbyggnad, skola (se skola, sbst.2 2 d); äv.: skolrum, skolsal; förr äv. abstraktare: skola (se skola, sbst.2 2), skolinrättning, äv. i uttr. betecknande att ngn l. ngra bevistar (bevista) l. lämnar (lämna) undervisningen i en läroanstalt l. att undervisning ges l. ledes (av ngn) l. att undervisningen upphör o. d. i en läroanstalt (jfr skola, sbst.2 2 b, c); jfr 2. (Två finska djäknar som stulit) skulle staa ther(es) rætt j skola stugone och ryma stadh(e)n. OPetri Tb. 107 (1526). (I Jönköping) holles fögo scholestuffu. G1R 23: 435 (1552). Till M. Erich Falk, att han förskicker hijt up ifrå Skare skolestuffve någre unge karler, som udi cantzelijet tienlige äre. Därs. 25: 553 (1555). Th(ett) war min meste sorgh och quidhe / iagh skole til skolstugon gonghe. Visb. 1: 56 (1573). När then tidhen om åhrett ähr, att skolestuffwun opgiffwes. PrivSvStäd. 4: 354 (1604). (Olaus Petri) i Strengenes .. / .. skolestuffuan förestår. JMessenius (1629) i HB 1: 134. Vi lemna .. kammaren (i skolhusets nedre våning), och ingå i stora skolstugan. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXIV (1875; om förh. på 1630-talet). Två berusade sällar .. krossade (år 1645) 12 rutor i skolstugan. Ljung EnköpH 1: 354 (1963).
2) (i vissa trakter) skolpaviljong. KommunSkolT 1957, s. 481 (i Norrköping).
Ssgr (i allm. till -stuga 1 o. i dessa ssgr numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): skolstugu- l. skolstuge- l. skolstug-, förr äv. skolstugo-byggning. till -stuga 1 o. 2, konkret; särsk. till -stuga 1: skolbyggnad, skolhus. SynodA 2: 29 (1585).
-doft. (-ugu-) (†) = skol-damm; anträffat bl. bildl. Rudbeck Atl. 2: 24 (1689: Skolstugu dåffte, sg. best.).
-frats. (-ugu-) (†) i skolan inlärd) lärd fras. BrölBesw. 429 (c. 1660; uppl. 1970: Skolstugu Phratzer).
-gränd. gränd (se d. o. 2) invid skolhus; särsk. i sg. best., övergående i anv. ss. egennamn. 2SthmTb. 4: 156 (1571).
-gård. särsk. om (invid skolhus belägen) skolmästargård. Karlson ÖrebroSkolH 1: 40 (i handl. fr. 1630).
-kammare. i skolhus befintlig (ss. boningsrum använd) kammare (se kammare, sbst.2 2 a). VadstÄTb. 108 (1586).
-lära. (-ugu-) (†) = -stugu-teologi; jfr skol-lära. Brask Pufendorf Hist. 442 (1680).
-lärare. (-ugu-) (†) skolastiker (se d. o. 4); jfr skol-lärare 1. Schroderus Os. III. 2: 205 (1635). Därs. 631 (lat. orig.: scholasticus).
-löt. (-ugu-) (†) en skola tillhörig utmark; jfr löt, sbst.2 BtÅboH I. 13: 147 (1638).
-mull. (-ugu-) (†) = skol-mull. BtÅboH I. 1: 160 (1610). Därs. II. 5—7: 92 (1904).
-person. (-ugu-) (†) skollärare; jfr skol-person. BerJ3BisättnSlottsk. 1/1 1593.
-plats. till -stuga 1 o. 2; särsk. (†) till -stuga 1: skoltomt l. skolgård; jfr skol-plats 1. RA I. 3: 280 (1594). Därs. 282.
-rätt. (-ugu-) (†) 1) i uttr. stå skolstugurätten, = skol-rätt, sbst. 2. Hall Rudbeckius 304 (i handl. fr. 1630). Rudbeckius MemPubl. 95 b (1632). 2) = skol-rätt, sbst. 4. EnköpTb. 279 (1593: Skolestuuffw Retten).
-slag. (-ug-) (†) slag utgörande (del av) skolstraff. Wivallius Dikt. 107 (1641).
-stikt. (-ugu-) (†) område inom vilket elever o. lärare vid en skola hade rätt att gå sockengång; jfr skol-socken. StädBesv. 1595, XIII. 9: 4.
-teologi. (-ugu-) (†) skolastisk teologi, skolastik (se skolastik, sbst.1 1); jfr -stugu-lära. Schroderus Os. 2: 690 (1635: Scholestugu Theologian). Därs. 745 (: Scholestugu Theologia).
-tjänst. (-ugu-) (†) skollärartjänst. UppsDP 22/5 1601.
-trädgård. (-ugu-) (†) skolträdgård. Svart G1 152 (1561).
-ungdom. (-ugu-) (†) = skol-ungdom 2. Schück VittA 1: 66 (cit. fr. c. 1612).
-väsende. (-ugu-) (†) skolväsen. HSH 31: 431 (1638; i sg. best.).
-STUND. [jfr t. schulstunde] (numera bl. tillf.) i skolan tillbringad stund (kort tidrymd), stund av skolundervisning; förr sannol. äv.: skoltimme. (Sv.) Skolstund .. (t.) die Schulstunde. Möller (1790). SvTidskr. 1874, s. 136.
-STUT. (skol- c. 1815 osv. skole- c. 1820) (förr) ss. skolstraff (på bakdelen, med ris l. färla l. dyl.) tilldelad kroppsaga. Weste FörslSAOB (c. 1815). Nyblom Minn. 1: 89 (1904).
-STYCKE. (numera bl. tillf.) teaterstycke avsett att uppföras i en skola l. skolorna; jfr -drama. SvMerc. 1764, s. 707.
-STYRE(T). särsk. (vard.): skolöverstyrelse(n). ST(A) 1930, nr 104, s. 15.
-STYRELSE. styrelse (form av styrande) av en l. flera skolor l. skolväsendet inom ett område; vanl. konkret: styrelse med uppgift att utöva tillsynen över o. förvaltningen av en l. flera skolor l. skolväsendet inom ett område.
1) i fråga om en skola; i fråga om nutida förh. i Sv. bl. i fråga om privata skolor o. vissa specialskolor. BerRevElLärov. 1824, s. 45 (konkret, vid elementarläroverk). SFS 1893, nr 53, s. 7 (konkret, vid lantbruksskola). SFS 1933, s. 587 (konkret, vid kommunal mellanskola).
2) i fråga om skolväsendet inom kommunal (l. regional) enhet av ett (obligatoriskt) skolväsen (kommun l. skoldistrikt l. kommunalförbund o. d.); jfr -råd 2, folkskole-styrelse. ÅbSvUndH 58: 163 (1817; abstraktare). För hwarje skol-district .. skall finnas en Skolstyrelse. SFS 1842, nr 19, s. 3. Lag om skolstyrelse i vissa kommuner; given Stockholms slott den 6 juni 1930. SFS 1930, s. 583. BonnierLex. (1966).
3) i Finl.: överstyrelse för skolväsendet; jfr -överstyrelse. NordT 1920, s. 385.
Ssgr (till -styrelse 2): skolstyrelse-förbund. jfr förbund 6 b. LD 1959, nr 137, s. 3.
-STÅND. (skol- c. 17551859. skolæ- 1619. skole- c. 16551693) [jfr t. schulstand] (†) om skollärares samhällsstånd l. ämbete; äv.: skollärarkår. Christelige Academier och Scholæståndh, thet är, then ordenteliga vngdomsens retta flijt och öffningar vthi booklige konster, äre them Christtrognom högnödigaste och gangneligste bruuk. Bullernæsius Lögn. d 6 a (1619). Boström Statsl. 87 (1859).
Ssg (†): skolstånds-person. skollärare. Schmedeman Just. 1111 (1687). Abrahamsson 649 (1726).
-STÄDERSKA. Blanche Bild. 4: 17 (1865).
-STÄNGNING. särsk. om inställande av skolundervisning. Wirgin Häls. 3: 345 (1933).
-SVAMP. (numera bl. tillf.) svamp för avtorkning av krita på skoltavla (se d. o. 1), tavelsvamp. NDA(L) 1892, nr 201, s. 4.
-SVEN. (†) skolpojke. Serenius Ccc 2 a (1734).
-SVENSK, adj. (mera tillf.) som utgör l. tillhör l. avser skolsvenska. SvStCederschiöld 408 (1914; om uttal).
-SVENSKA. om svenska språket sådant det utläres i skolorna. Klippen tillade: du får ble dragon. Jag kan gott gå själv, svarade Frisken .. på ren skolsvenska. Larsson Hemmab. 101 (1916).
-SVÅRIGHET~002, äv. ~200.
1) svårighet (problem) för skolelev i skolarbetet. PedT 1941, s. 226.
2) svårighet (problem) i en skola l. inom skolväsendet. TSvLärov. 1953, s. 345.
-SYNPUNKT~02 l. ~20. särsk. i uttr. ur l. från skolsynpunkt, ur l. från skolväsendets synpunkt. Att .. dänga till sin lärare .. med en skinnmössa, får väl från viss skolsynpunkt anses vara ett allvarligt disciplinbrott. MinnSvLärov. 1: 161 (1926).
-SYSSLA. (skol- 1770 osv. skolæ- 1817. skole- 16301899) syssla (arbete l. befattning) inom skolväsendet (jfr -tjänst); företrädesvis: skollärarbefattning; äv.: till skolundervisningen hörande arbete, skolarbete (se d. o. 1). L. Paulinus Gothus Arch. 40 (1630; om skolarbete utfört av skollärare). Hwar och en (vid en akademi) Examinerad må äga at antaga en sådan Condition eller söka en sådan Skolesysla, som hans intygade kunskaper kunna medgifwa. KungörStudAcad. 15/3 1803, s. 4.
-SYSTEM. [jfr t. schulsystem, eng. school system]
1) system för skolundervisningens bedrivande l. skolväsendets organisation. Det Bell-Lancasterska skolsystemet. Järta 2: 474 (1828). Det är .. wäl, att detta skolsystem (med färlan ss. inlärningsmedel) är förbi. Roos Skolg. 8 (1868). DN(A) 1964, nr 287, s. 25.
2) system av tankar l. idéer o. d., lämpat l. avsett för (skol)undervisningen. Snellman Tyskl. 423 (1842). Wolff (1679—1754), som .. satte Leibniz’ tankar i ett regelbundet skolsystem. 2NF 22: 517 (1915).
-SYSTEMATIK.
1) skolmässig l. för skolundervisningen lämpad systematik (systematisk anordning av tankarna i ett tankesystem l. dyl.). Den gamla Wolfiska skolsystematiken. BEMalmström 4: 53 (c. 1860).
2) (mera tillf.) systematik (l. system) gällande skolväsendets organisation; jfr -system 1. TSvLärov. 1950, s. 62.
-SYSTER. (skol- 1898 osv. skole- 16401700)
1) [fsv. skola systir] (†) kvinnlig skolkamrat; jfr -broder 1. Linc. (1640; under condiscipula). Hamb. (1700).
2) [jfr t. schulschwestern, pl., eng. school sisters, pl., fr. sœurs des Écoles chrétiennes, pl., nylat. sorores de scholis christianis, pl.] om medlem av ngn av de kvinnliga katolska ordnar som ha till uppgift att undervisa kvinnlig ungdom; i sht i pl.; jfr -broder 2. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 118 (1898). DN(B) 1958, nr 133, s. 4.
3) [jfr t. schulschwester] (ngt vard.) skolsköterska. SvRödK 1930, s. 426.
-SÅNG. i skolorna utövad sång(verksamhet); äv. dels om skolämne (se d. o. 2) omfattande (l. innefattande) undervisning i sång (numera vanl. kallat musik; jfr -musik), dels konkretare: sång(stycke) som brukar sjungas i skolorna (l. som behandlar skollivet). Skolsången är .. upptagen till ett särskildt ämne. Beyer Sång. 6 (1887). Den skolsång, som börjar med orden: ”När vi sitta i vår bänk”. Norrl. 3: 12 (1906). Under reformationstiden och 1600-talet .. öfvades dagligen (i sång), både i trivialskolan och det senare tillkomna gymnasiet; och skolsången stod nog då i allmänhet högre än i våra dagar. 2NF 18: 1456 (1913).
-SÅNG-BOK. sångbok innehållande skolsånger l. använd i sångundervisningen i skolan. 2NF 23: 1283 (1916).
-SÅNG-FÖRBUND. Östergren (cit. fr. 1935).
-SÅNG-LÄRARE. (numera bl. tillf.) lärare i skolämnet sång. Beyer Sång. 6 (1887).
-SÄCK. [jfr t. schulsack] (numera bl. tillf.) jfr -väska; äv. [jfr t. seinen schulsack ausschütteln] i det bildl. uttr. utskaka sin skolsäck, betecknande att ngn visar prov på sin lärdom. (I krig) blifwa Scholarna förstörde, och löper then ene här then andre där sin koos vth, och gagnar tå bättre at hängia en Patrontaska, än som Scholsäcken vppå sigh. Brask Pufendorf Hist. 395 (1680). Här begynte sig en artig Disputat, vti hwilken Florindo sin gamla Skol-säck aldeles vtskakade. Weise 258 (1697).
-SÄKERHETSPATRULL~00102. skolpolispatrull. GbgP 1952, nr 291, s. 4.
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (skol- 1699 osv. skole- 16401700) [jfr t. schulgesellschaft (i bet. 1)]
1) (†) = -kamratskap. Linc. (1640; under condiscipulatus). Schultze Ordb. 3908 (c. 1755).
2) skolförening (se d. o. 2). Vårt litterära skolsällskap ”Vitterhet och Hävd”. Aurelius Männ. 46 (1935).
-SÄTT. (skol- 1843 osv. skola- 1571. skole- c. 1752) (numera bl. tillf.) i skolan l. skolundervisningen brukligt sätt (särsk. undervisningssätt); jfr -metod, -sed. (Otuktigt tal av elev) må effter Scholasätt warda tilbörligha straffat. LPetri KO 88 a (1571; hskr. 1561: schole seedh). (Karl XII:s) kiäraste auctor .. var Q. Curtius .., som han läste på skolesätt för latinens skuld. Höpken 1: 14 (c. 1752). Ett läroverk (dvs. krigsakademien), som först, inom fäderneslandet, framstod såsom ombud för nytt skolsätt och en ny skoltid. KrigVAT 1843, s. 306.
-TAG. (ngt vard.) särsk. i uttr. ha skoltagen i sig, bevara tagen från skollivet (skolundervisningen) oförändrade. Karlson ÖrebroSkolH 2: LIV (1872).
(2 d) -TAK. (skol- 1647 osv. skole- 1624) tak på skolbyggnad. HFinSkolvH 3: 35 (1624).
-TAKT.
1) till 2; särsk. [jfr takt i bet.: sinne för det passande] (†) skoltukt. BetUnd. 1828, s. 49. BerRevElLärov. 1832, Bil. Q, s. XVI.
2) (numera föga br.) till 3, 8: (vid skolridning använd) samlad (se samla 3 slutet) takt (gångart). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 101 (1836).
-TAL. (skol- 1871 osv. skole- 1847) [jfr d. skoletale, t. schulrede] (högtidligt) tal hållet vid skolhögtidlighet (skolfest l. skolavslutning o. d.). Sturzen-Becker Nordlj. 34 (1847; om tal hållet av Tegnér).
-TANDKLINIK~002. [jfr t. schulzahnklinik] tandklinik avsedd för skoltandvård. Lenhardtson Tänderna 36 (1906).
-TANDLÄKARE~0200. [jfr t. schulzahnarzt] tandläkare med uppgift att omhänderha skoltandvård. SthmFolkskBer. 1917—18, s. 82.
Ssgr: skoltandläkar-, äv. skoltandläkare-förening. jfr förening 7 c. SvD(A) 1933, nr 83, s. 4.
-tjänst. tjänst l. befattning ss. skoltandläkare. SvD(A) 1924, nr 247, s. 2.
-TANDSKÖTERSKA~0200. inom skoltandvården verksam tandsköterska. SvD 1969, nr 99, s. 26.
-TANDVÅRD~02 l. ~20. [jfr t. schulzahnpflege] (i fråga om nutida förh. i Sv. kostnadsfri) tandvård för skolelever. SthmFolkskBer. 1914, s. 111.
-TANT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (skol)lärarinna; jfr -moster 1. NärGickSkol. 111 (1934).
-TAVLA. [fsv. skola tafla, (skriv)tavla använd inom skolundervisning; jfr t. schultafel (i bet. 1)]
1) till 2: stor skrivtavla för skolbruk (som vanl. anbringa(t)s på skolsalens främre vägg o. varpå man skriver med krita, t. ex. för demonstration), svart tavla; äv. om tavla med bilder (l. plansch o. d.) avsedd ss. hjälpmedel vid skolstudier. TT 1872, s. 153 (med bilder). Därs. 1884, s. 61.
2) skjutk. till 3, 4: skolskjutningstavla. TIdr. 1881, s. 15.
Ssgr (till -tavla 1, i fackspr.): skoltavel- l. skoltavle-fernissa. spritfernissa använd för att ge skoltavlor matt (svart l. grön) färg, skifferfernissa; jfr -tavel-färg, -tavel-lack, -tavelsvart. Kjellander (1931).
-lack. [jfr t. schultafellack] jfr -tavel-fernissa. Kjellander (1931).
-svart. särsk. i n. sg. substantiverat, om svart skoltavelfärg. Bergqvist UndPlanRealsk. 174 (i handl. fr. 1905).
-TEATER. [jfr t. schultheater] teaterverksamhet för skolelever; äv. konkret(are), övergående till att beteckna skolteaterföreställning l. teaterlokal l. teatertrupp för bedrivande av sådan verksamhet. Skolteatern, hvilken af jesuiterna i stor utsträckning användes och utbildades. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 268. I dag ordnas resa för 500 skolbarn till skolteatern. SvD(L) 1926, nr 288, s. 3. Minns ni Sluger i Shakespeares Så tuktas en argbigga, som skolteatern gav i våras? Marc-Wogau FilDiskuss. 26 (1955). (Teaterpjäsen) ”Se dig om i vrede” som ges som skolteater på China i vår. DN(A) 1964, nr 303, s. 10. jfr (ss. egennamn): År 1926 bildades i Stockholm föreningen Skolteatern. Östergren (1939).
Ssgr: skolteater-förening. jfr förening 7 c. SvUppslB 25: 22 (1935).
(2, 4) -TECKEN. mil. (på uniform buret) tecken (emblem l. märke o. d.) angivande genomgången skola l. kurs. RekrIKustartill. 1943, s. 451.
-TECKNING. särsk.: teckning ss. skolämne (se d. o. 2). Idun 1912, s. 518.
-TEKNIK. vid skolundervisning använd undervisningsteknik l. i skolväsendet förekommande l. använd teknik (t. ex. för organisation). Östergren (1939).
-TEKNISK. jfr -teknik. PedT 1892, s. 18.
-TELEVISION. [jfr t. schulfernsehen, fr. télévision scolaire] verksamhet bestående i utsändning av televisionsprogram för skolundervisningens behov; äv. om avdelning inom televisionsföretag med uppgift att sköta sådan verksamhet. TSvLärov. 1952, s. 11.
-TEMA. (numera bl. tillf.) skolstil (se d. o. 3) l. skoluppsats (jfr -kria); särsk. i utvidgad anv.: på försök l. ss. övning skrivet kort litterärt stycke (novell o. d.). NordT 1883, s. 627 (i utvidgad anv.). Östergren (1939).
-TENNIS. i sht sport. tennis ss. skolidrott. UNT 1938, nr 232, s. 13.
Ssg: skoltennis-tävling. Östergren (1939).
-TEOLOG. (skol- 17531876. skolæ- 1615. skole- 1635) [jfr t. schultheolog (i bet. 1)]
1) (†) skolastiker (se d. o. 4); jfr -lärare 1. Lombardus och the andra Scholætheologer. Phrygius HimLif. 88 (1615). Borg Luther 2: 602 (1753).
2) (numera bl. tillf.) teolog verksam ss. kristendomslärare i skola. PedBl. 1876, s. 73.
-TEOLOGI. (skol- 1726 osv. skole- 1635) [jfr t. schultheologie]
1) (†) skolastik (se skolastik, sbst.1 1); jfr 2 o. -lära. Schroderus Os. 2: 723 (1635: Schole Theologian). Silvius Öfvercons. 75 (1726, 1730).
2) teol. (dogmatisk) teologi avsedd för l. utlärd gm (skol)-undervisning; jfr 1. SvMerc. 2: 609 (1757). Hugo af S:t Victor .. lade grundvalen för den medeltida skolteologien. 2NF 25: 1096 (1917). Långsamt övergick .. (Olaus Petris) av Luther inspirerade frihet i beroendet av tysk skolteologi. Brilioth SvKyrkKunsk. 9 (1933).
-TEORETIKER. jfr -teori 1. TSvLärov. 1942, s. 139.
-TEORI.
1) till 2: teori rörande skolväsendet. Fryxell i 2SAH 21: 55 (1841).
2) till 7: av l. inom en skola förfäktad teori l. teori innehållande de för en skola utmärkande idéerna. Stoicismen som skolteori. Göransson UndersRel. II. 2: 27 (1906).
-TERM. (skol- 1805 osv. skole- 17661767) i skolan l. skolundervisningen (l. bland skolelever) använd term l. använt fackord; jfr -ord. Sådana Skole-termer (som orden subjekt o. predikat) bör ej Prästen bruka offentligen. Rydén Pontoppidan 254 (1766; d. orig.: Skole-Termini).
-TERMIN. termin inom skolväsendet; jfr läs-termin. DA 1825, nr 88, s. 1.
-TERMINS-KORT. skolkort (se d. o. 1) gällande för en skoltermin. UNT 1931, nr 10731, s. 2.
-TEVE~02 l. ~20 l. -TV~02 l. ~20. skoltelevision; äv. konkret: televisionsapparat för skolbruk. SvD(A) 1959, nr 278, s. 3. Chef för skol-TV. DN(B) 1960, nr 75, s. 11. Skolvärld. 1968, nr 9, s. 5 (konkret).
Ssgr: skolteve-journal. skolteveprogram med uppgift att presentera dagens aktuella problem. SvD(A) 1959, nr 278, s. 3.
-serie. serie av skolteveprogram. SvD(A) 1962, nr 42, s. 13.
-TEXT. (litterär) text för skolbruk. ÅbSvUndH 63: 126 (1941).
-TID. (skol- 1805 osv. skole- 17661784)
1) med skolutbildning l. skolarbete l. ss. skolelev tillbringad tid (utgörande del av ngns liv); äv. bildl.; i sht förr äv. inskränktare: tid tillbragt i skolor under gymnasiets nivå (motsatt äv.: gymnasietid). Rydén Pontoppidan 541 (1766). Ett .. års längre Skoltid är för ynglingen .. icke förlorad. FörslSkolordn. 1817, s. VI. Bremer GVerld. 3: 199 (1861; bildl.). Roos Skolg. 10 (1868; inskränktare). Vid skoltidens slut skall .. kunskapsprov anställas med eleverna. SFS 1939, s. 1209.
2) av skolundervisning upptagen tid (utgörande del av dag l. år l. årstid l. dyl.). Uti Rectoris Class bör under varande skoletijd intet annat tahlas disciplarne emellan än Latin. Rietz SkolvH 181 (i handl. fr. 1720).
3) (numera bl. tillf.) om tid(speriod) betraktad med hänsyn till hur skolundervisningen i ett land l. ett fack o. d. är anordnad. KrigVAT 1843, s. 306.
4) (numera bl. tillf.) (rätt l. lämplig) tid att bege sig till skolan l. börja skolundervisningen; jfr -dags, -timme 3. Nordforss (1805).
-TIDNING. av skolelever utgiven tidning; äv. dels: tidning utgörande organ för skollärare l. avsedd för behandling av skolfrågor, dels: tidning (innehållande texter o. d.) avsedd ss. hjälpmedel vid skolundervisning (jfr -tidskrift). SvLittFT 1837, sp. 427 (i förslag, för diskussion av skolfrågor). LdVBl. 1888, nr 87, s. 4 (utgörande organ för skollärare). Under skoltiden falla Rydbergs första litterära framgångar .. (bl. a.) såsom publicist i skoltidningen. Warburg Rydbg 1: 51 (1900). TSvLärov. 1949, s. 190 (avsedd för skolundervisning).
-TIDSKRIFT~02 l. ~20. särsk.: tidskrift avsedd ss. hjälpmedel vid skolundervisning; jfr -tidning. TSvLärov. 1949, s. 190.
-TILLSYNINGSMAN ~0102. (förr) person med uppgift att ss. kommunal förtroendeman inom skolrote l. skolområde övervaka skolundervisning o. skolgång. KarlskogaT 1897, nr 1, s. 2.
-TIMME. (skol- 1790 osv. skolæ- 1783. skole- 1731c. 1845)
1) lektionstimme i skolan. ÅbSvUndH 83—84: 110 (1731). De franska skoltimmarne räkna 60 minuter, de nordiska endast 45 à 50 minuter. Verd. 1888, s. 43.
2) (†) skoltid (se d. o. 2). Möller (1790). Topelius Läsn. 7: 105 (1891).
3) (†) (rätt) tid att vara i skolan l. börja skolundervisningen; jfr -tid 4. Samuelsson HALärovUpps. 191 (i handl. fr. 1809). Dalin (1854).
-TIONDE. (förr) skolväsendet tillfallande del av tionde. UrLdKatedrSkolH 113 (i handl. fr. 1701).
-TJÄNARE. (skol- 1722. skolæ- c. 16851735. skole- 16301640) [jfr t. schuldiener] (†) skollärare; jfr -betjänt. L. Paulinus Gothus Arch. 140 (1630). VDAkt. 1735, nr 535.
-TJÄNST. (skol- 1865 osv. skolæ- 16491696. skole- 15931826) [jfr t. schuldienst] skolbefattning; företrädesvis: skollärarbefattning; jfr -syssla. Annerstedt UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593; om skollärarbefattning).
-TJÄNSTGÖRING~020. tjänstgöring inom skolväsendet; företrädesvis om tjänstgöring ss. skollärare. BL 13: 103 (1847).
-TOMT. tomt med l. för l. tillhörig en skola. Westling SundsvLärovH 36 (1886).
-TON. (skol- 1802 osv. skole- 1766) ton(fall) l. sätt att tala som brukas i skolan l. vid (skol)undervisning; för skollärare utmärkande ton(fall) osv. (Vissa predikanter) recitera, såsom Skolepiltar, med en wiss obehaglig Skoleton. Rydén Pontoppidan 305 (1766; d. orig.: Skole-Tone). Säg inga svärord! förmanar .. (skollärarens femåriga dotter) allvarligt och härmar omedvetet faderns stränga skolton. Hinde Byvallaf. 41 (1927).
-TRADITION.
1) till 2: i en skola l. inom skolväsendet förekommande tradition; jfr -sed. Rein Psyk. 1: 166 (1876). Skoltraditionerna i Skara. Rig 1950, s. 43.
2) till 7: inom en (konstnärlig l. filosofisk o. d.) skola förekommande tradition. Upmark Lübke 676 (1872; i fråga om metallarbetet ss. konst; t. orig.: Schultradition). (Aristoteles) gick sina egna vägar, som mer och mer förde honom bort från .. (den platonska skolans) nedärvda läror. Skoltraditionen, sådan den förvaltades av Speusippos och Xenokrates, kunde inte förenas med Aristoteles’ nya vetenskapsideal. Aspelin TankVäg. 1: 86 (1958).
(2 d) -TRAPPA. trappa i l. hörande till en skola. Blanche Bild. 4: 101 (1865).
(3, 8) -TRAV. (numera föga br.) om ett slags kort (se kort, adj. 3 b) l. samlad (se samla 3 slutet) trav (använd i skolridning). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 59 (1836).
-TRÅK. (numera bl. tillf.) långtråkigt o. slitsamt skolarbete l. långtråkig o. slitsam skolundervisning. JJSnellman (1849) i FoU 20: 220 (i fråga om lärare).
-TRÄDGÅRD~20, äv. ~02. (skol- 1863 osv. skole- 18281853) trädgård tillhörande en skola; företrädesvis om för undervisningsändamål avsedd sådan trädgård. Fryxell Ber. 3: 133 (1828). SFS 1909, nr 28, s. 39 (vid läroverk). Därs. 1949, s. 959 (vid trädgårdsskola).
Ssg: skolträdgårds-undervisning. till skolträdgård knuten undervisning i trädgårdsskötsel. Skolträdgårdsundervisningen. Sjöholm (1917; boktitel).
-TRÄL, sbst.1, m.||(ig.). (skolæ- 1739) (numera bl. tillf., vard.) med skolundervisning hårt arbetande (”trälande”) skollärare; jfr -trälare. VDAkt. 1739, nr 222.
-TRÄL, sbst.2, n. (numera bl. tillf., vard.) om skolundervisning ss. ett slitsamt arbete; jfr -träldom. VDAkt. 1677, nr 322.
-TRÄLARE. (skolæ- 1711) (numera bl. tillf., vard.) = -träl, sbst.1 VDAkt. 1711, nr 232.
-TRÄLDOM~02 l. ~20. (numera föga br.) om skolundervisning ss. en träldom. Lind (1738, 1749; under schul-staub).
-TRÄTA. (skol- 17341905. skole- 1680) [jfr t. schulgezänk] (numera föga br.) = -gräl 2. Ekman Siönödzl. 84 (1680). Bååth WagnerS 3: 96 (1905).
-TRÄTARE. (†) person som ägnar sig åt skolgräl (se d. o. 2). Lind (1749; under schul-zäncker).
(2 d) -TRÖSKEL. (skolæ- 17191723. skole- 1738) tröskel i skola. VDAkt. 1719, nr 120.
-TRÖTT. om skolelev: som lider av skoltrötthet, trött på skolgången; jfr -led. LD 1958, nr 43, s. 6.
-TRÖTTHET~02 l. ~20. trötthet vid skolgången; jfr -leda. PedT 1941, s. 223.
-TUKT. (skol- 1804 osv. skole- 1596c. 1660) [jfr t. schulzucht] (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -disciplin 2, -ordning 2; äv. oeg. l. bildl. Balck Musæus N 6 a (1596). Den grammatiska skoltukten måste .. äfwen Gymnasiiläraren underhålla, så att icke någon lucka uppstår i ynglingens medförda wetande. SvLittFT 1838, sp. 523.
-TUR. (skol- 18301836. skolæ- 1794) (†)
1) till 2, om skolundervisning meddelad i en ordningsföljd av klasser i en skola. Sedan jag igenomgådt Scholæ Touren i Iönköping reste jag i början af åhr 1783 til Lunds Academie. VDAkt. 1794, nr 32.
2) till 3, 8: i skolridning använt rörelsekomplex, skola. KrigVAH 1830, s. 211. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 13 (1836).
-TURNÉ. av teatersällskap företagen turné för givande av skolföreställningar; äv. konkret, om teatersällskapet. TSvLärov. 1944, s. 224 (konkret). SvD(A) 1964, nr 50, s. 14.
-TURNERING. sport. turnering i skolidrott. IdrBl. 1924, nr 23, s. 6.
-TV, se -teve.
-TVIST.
2) [jfr t. schulgezänk] (numera bl. tillf.) = -gräl 2. Wikforss 2: 553 (1804).
-TVÅNG. (skol- 1843 osv. skole- 1778) [jfr t. schulzwang]
1) till 2: av skolan mot eleverna utövat tvång (i form av t. ex. skoldisciplin). Thorild (SVS) 1: 299 (1778).
2) till 2: skolplikt (se d. o. 1); äv. dels i fråga om lärare: tvång som skolundervisningen innebär, dels om plikt för kommuner l. skoldistrikt o. d. att inrätta skolor. FörslSkolordn. 1817, s. V. Runeberg (SVS) 9: 307 (1858; i fråga om lärare). Finland 185 (1893; i fråga om kommuner).
3) till (2 o.) 7: tvång (tryck) utövat på författare l. konstnär(er) o. d. av en förhärskande (litterär l. konstnärlig o. d.) skola l. förhärskande (litterära osv.) skolor l. av den i en sådan skolas l. sådana skolors anda bedrivna undervisningen i en l. flera läroanstalter. Topelius 23: 95 (1861; i fråga om målning). Flodström SvFolk 342 (1918; i fråga om litteratur).
-TYG. tyg till skolkläder; äv. om ett slags smårutigt bomullstyg, bl. a. använt vid (de lägre klassernas) textilslöjd i skolan (t. ex. till klänningar o. förkläden). Tenow Solidar 2: 63 (1906). Varulex. Beklädn. 143 (1945; om smårutigt bomullstyg).
-TYP.
1) (numera föga br.) till 2, sammanfattande, om de för en skola l. skolväsendet karakteristiska dragen. Skolan har förlorat skoltypen och helt tagit hemmets gestalt. LfF 1888, s. 105.
2) till 2: typ av skola; jfr -form 3. SFS 1913, s. 1410.
3) (tillf.) till 7: i överensstämmelse med en konstnärlig skolas idéer framställd (människo)typ. Nordensvan KonstH 116 (1900).
-TYRANN. (numera bl. tillf.) särsk.: tyrannisk skollärare. Norden 1851, s. 48.
-TYRANNI. (numera bl. tillf.) tyranniskt skoltvång (se d. o. 1). SvFlicksk. 315 (1888).
-TYSK. (mera tillf.) som utgör l. tillhör l. avser skoltyska. Östergren (1939).
-TYSKA. jfr -engelska. Norling Mänskl. 231 (1930).
-TÅG. tåg (bl. a.) avsett för l. använt av skolelever för resor till o. från skolan. SvD(B) 1944, nr 46, s. 2.
-TÄVLAN. (mera tillf.) särsk. = -tävling 1. Lagerlöf Kejs. 54 (1914).
-TÄVLING.
1) tävling i (skol)kunskaper mellan skolelever (i skolan). LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 154 (om förh. i Belgien). SDS 1968, nr 53, s. 11.
2) sport. tävling i skolidrott. NordIdrL 1903, s. 328.
-TÖS. (ngt vard.) skolflicka. Nyblom Hum. 157 (1874).
-UGGLA. [jfr motsv. anv. av ugle i ä. d.] (förr) i form av en uggla utskuren träkloss som till straff länkades på skolelev. KyrkohÅ 1908, s. 234 (c. 1780).
-UNDERBYGGNAD~0020. om skolutbildning ss. underbyggnad för en befattning l. ett yrke o. d. ÖgCorr. 1854, nr 8, s. 4.
-UNDERSÖKNING~0020. undersökning rörande förhållande(n) inom skolväsendet l. skoleleverna i en skola l. inom skolväsendet på ett område o. d.; företrädesvis: medicinsk undersökning utgörande ett led i skolhälsovården. En hygienisk skolundersökning. LärovKomBet. 1884—85, 1: 109. Herrlin Minnet 291 (1909; om experimentell psykologisk undersökning av skolelever).
-UNDERVISARE~00200. (numera bl. tillf.) jfr -lärare 2. Löfstedt SvSkol. 10 (1876).
-UNDERVISNING~0020. (skol- 1788 osv. skolæ- 1783) i en skola l. inom skolväsendet l. i skolmässiga former meddelad undervisning. Scholæ undervisningen vid hvarje Regimente. HFinSkolvH 3: 498 (1783). Skolundervisningen i filosofi. Wigforss Minn. 1: 112 (1950).
-UNGDOM~02 l. ~20. (skol- 1704 osv. skola- 1630. skolæ- 16661778. skole- 16121784. skolä- 1788)
1) (tillf.) om den unga ålder vid vilken man normalt går i skolan, skolålder. Karlfeldt var i sin skolungdom botanist. Fogelqvist Karlfeldt 321 (1940).
2) koll.: med skolgång (i sht förr särsk. skolgång i skola under gymnasiets nivå) sysselsatt ungdom; i sht i best. Thyselius HdlLärov. 2: 26 (1612). Den 17 och 19 dennes höllos de wanliga Midsomars-Förhören med Gymnasii- och Scholä-Ungdomen. GT 1788, nr 73, s. 2.
3) i pl., i individuell anv.: unga skolelever. Våra skolungdomar återvända jättenöjda från påskfjällfärderna. Östergren (1939).
Ssgr (till -ungdom 2): skolungdoms-mästare. sport. jfr mästare 7 slutet, skolmästare 4. IdrBl. 1924, nr 77, s. 7.
-rekord. sport. om rekord i skolidrott. NordIdrL 1907, s. 227. IdrBl. 1924, nr 20, s. 6.
-segrare. (numera mindre br.) = -ungdoms-mästare. IdrBl. 1924, nr 25, s. 5. Därs. nr 143, s. 8.
-turnering. sport. skolturnering. IdrBl. 1924, nr 26, s. 8.
-tävlan. i sht sport. skolungdomstävling. IdrBl. 1924, nr 32, s. 8.
-tävling. i sht sport. tävling för skolungdom. PåSkid. 1918, s. 262.
-utbyte. om förhållandet att skolungdomar från ett land gm central förmedling (l. på privat initiativ) resa till utlandet på ferieresor o. ungdomar från de länder dessa besöka i gengäld besöka de förstnämndas land. SvD(A) 1931, nr 100, s. 5.
-UNGE. (vard.) nedsättande, om skolbarn. Linder Tid. 278 (1924).
-UNIFORM. (i sht om ä. l. utländska förh.) uniform för skolelev; äv. bildl., särsk. med anslutning till skola, sbst.2 7. Hedberg Sardou 90 (1866). (Hans Larsson har i skriften Intuitionframlagt en åskådning) utan att bakom var sats flagga med en utländsk auktoritet eller anlägga någon förhatlig skoluniform. Heidenstam Brev 93 (1892). RisebergaB 222 (1931; om förh. vid Örebro läroverk i mitten av 1800-talet).
-UPPFOSTRAD~020. (numera bl. tillf.) som erhållit skoluppfostran. Oldberg Pedag. 22 (1843; om generation).
-UPPFOSTRAN~020. i skolan meddelad uppfostran; numera vanl. om skolutbildning l. skolundervisning (med tanke på dess fostrande effekt). Oldberg Pedag. 22 (1843). I vår svenska skoluppfostran intager .. gymnastiken ett aktadt rum såsom lagstadgadt uppfostringsmedel. PedT 1898, s. 25. (Den danske urmakaren U. Jürgensen) hade fått en mycket vårdad skoluppfostran. Kulturen 1954, s. 152.
-UPPGIFT~02 l. ~20.
1) arbetsuppgift ålagd skolelev ss. skolarbete; ofta om sådan uppgift avsedd att lösas i hemmet, liktydigt med: hemuppgift, hemläxa. Schulthess (1885). PT 1892, nr 237, s. 3 (om arbetsuppgift given åt elev vid konstakademien). Hjälp från hemmets sida med skoluppgifterna. Edlund KalmarprovProgn. 79 (1955).
2) (mera tillf.) uppgift lämplig för l. ålagd skolväsendet. TSvLärov. 1954, s. 323.
-UPPGIVNING. (skol- 1680. skolæ- 1799) (†) skolavslutning. VDAkt. 1680, nr 34. Därs. 1799, nr 205.
-UPPLAGA~020. för skolbruk avsedd (ofta bearbetad l. förkortad l. kommenterad) upplaga (av bok l. skrift); jfr -edition, -utgåva. En liten Skolupplaga (av Pindaros) 1797. Norrmann Eschenbg 1: 201 (1817; t. orig.: Schul-Ausgabe).
-UPPSATS~02 l. ~20. ss. ett led i skolelevs skolarbete skriven uppsats; jfr -kria. Göransson Kern 2: 39 (1877; i pl.; t. orig.: Schüleraufsätze).
-UR. (skol- 1741 osv. skolæ- 1760) (numera bl. mera tillf.) i l. utanför skollokal (på väl synlig plats, t. ex. yttervägg) placerat väggur, skolklocka. VGR 1741, Verif. s. 193.
-UTBILDAD~020, p. adj. som erhållit skolutbildning. Östberg ArkAnt. 29 (1928).
-UTBILDNING~020. inom skolväsendet erhållen l. meddelad utbildning. DN 1894, nr 8877 A, s. 2 (i fråga om volontärskolor). Hennes skolutbildning bestod i folkskola och två terminer i en privat handelsskola. Hedberg VackrTänd. 78 (1943).
(2, 6) -UTFLYKT~02 l. ~20. utflykt för (lärare o.) elever vid en skola l. skolenhet; jfr -exkursion, -vandring 1. Wahlund KursJam. 48 (1938).
-UTGÅVA~020. [jfr t. schulausgabe] jfr -upplaga. TSvLärov. 1941, s. 310.
-UTREDNING~020. utredning av en skolfråga l. skolfrågor; vanl. konkret: (av myndighet tillsatt) grupp av personer med uppgift att utreda en skolfråga l. skolfrågor (jfr -kommission, -kommitté). Kommittén beslöt .. (vid sitt första o. konstituerande sammanträde) att anta namnet 1940 års skolutredning. SvLärT 1940, s. 1306. PedT 1949, s. 111 (abstr.).
-UTSKOTT~02 l. ~20. utskott med uppgift att ägna sig åt frågor rörande skolundervisning l. skolväsen. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 56 (i Danmark). särsk.
a) om riksdagsutskott. Förra årets tillfälliga skolutskott. PedT 1881, s. 425. Granfelt Samh. 2: 177 (1937).
b) i Svenska samfundet för tro och kristendom (Pro fide et christianismo): (år 1871 tillkommet) arbetsutskott med uppgift att verka för elementär undervisning (i sht kristendomsundervisning, t. ex. gm kateketskolor, se kateket-skola 1). StadgProFideChrist. 1871, s. 7.
-UTSTÄLLNING~020. [jfr t. schulausstellung] (permanent l. tillfällig) utställning med syfte att ge (lärare l. allmänhet) upplysning om tillgänglig skolmateriel l. metoder för skolundervisning o. d. (jfr -museum); äv.: (i en skola anordnad) utställning av i skolan (t. ex. i skolslöjden) utförda elevarbeten. DN 1893, nr 8820, s. 2. PedT 1950, s. 83 (om utställning av elevarbeten).
-UTTAL~02 l. ~20. i skolundervisningen i (ett) främmande språk använt l. brukligt l. rekommenderat uttal. Landsm. 1: 122 (1879; i fråga om uttal av franskans nasalerade vokaler).
-VAJA. (förr) renko avsedd att slaktas l. slaktad för att användas ss. skolmat för eleverna i en skola för samer. Læstadius 2Journ. 272 (1833; om förh. på 1700-talet).
-VAKTMÄSTARE~0200. Böttiger 6: 34 (c. 1875).
-VALEDICENT. (om ä. förh. i Finl.) person som genomgått läroverk l. gymnasium men ännu icke avlagt studentexamen vid universitetet. Laurén Minn. 53 (1877).
-VAN.
1) till 2: van vid skolgång. Almquist Wennerbg 126 (1917).
2) (numera föga br.) till 3, 8: van vid skolridning. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 110 (1836; om elev vid ridskola).
-VANA. (skol- 1752 osv. skole- 1775) i skolväsendet l. skolundervisningen förekommande vana (jfr -sed); äv. dels (i fråga om skolelev): vana vid skolgång, dels (i fråga om lärare): vana att meddela skolundervisning. Alt i god ordning, skick och gammal Scholwane. ÅbSvUndH 58: 283 (i handl. fr. 1752). Den oförnuftiga Schole-wanan .. at med wåldsamhet inprägla utanläxor utan förstånd. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. UtdrBref 4 (1775). Swensson Willén 245 (1937; i fråga om skolelev). Privatlärare med skolvana. Östergren (1939).
-VANDRING. [jfr t. schulwanderung (i bet. 1)]
1) (i sht om ä. förh.) för skolelever anordnad fotvandring i naturen (i syfte att studera botanik l. geologi o. dyl. l. ss. rekreation); jfr -exkursion, -utflykt. TurÅ 1898, s. 402.
2) (mera tillf.) fotvandring till l. från skolan. Samuelsson HALärovUpps. 665 (1952).
Ssg (till -vandring 1, förr): skolvandrings-stipendium. särsk.: av Svenska turistföreningen utdelat stipendium avsett att bestrida kostnader för skolvandring; jfr skol-rese-stipendium. PedT 1905, s. 413.
-VAPEN.
1) (tillf.) till 2, om redskap använt vid utdelning av kroppsligt skolstraff. Det gamla skolvapen, som kallas rottingen. Samuelsson HALärovUpps. 681 (1952).
2) (i fackspr.) till 2, 3: vapen använt vid (grundläggande) utbildning (särsk. i fäktning). BonnierKL 4: 839 (1924; om florett).
-VARNING. särsk. (förr) om (skriftlig) varning som vid mitten av termin tilldelades skolelev som hotades av underbetyg, varning. Östergren (cit. fr. 1921).
(8) -VARV. (numera föga br.) varv ridet runt ridbana under utförande av en av skolorna (de samlande sidvärtsrörelserna). Ehrengranat Ridsk. I. 2: 45 (1836).
-VECKA.
1) om (den del, t. ex. de timmar l. dagar, av) vecka då skolundervisning pågår; jfr -dag. Elevernas skolvecka bleve .. (om vissa förändringar gjordes i skolschemat) förlängd med 1/4, 3/4 eller 1 veckotimme. TSvLärov. 1953, s. 172. Lärlingarna (vid Sandvikens järnverks industriskola) växlar varje vecka och får på så sätt varannan vecka skolvecka med praktisk och teoretisk undervisning och varannan vecka arbetsvecka med praktiskt arbete i driften. PedT 1955, s. 103.
2) vecka då skolkonferens l. dyl. pågår l. skolväsendet ägnas särskild uppmärksamhet l. dyl. SvD(A) 1962, nr 352, s. 6.
-VERK. (skol- 1751 osv. skolæ- 17461819. skole- 16901905 (om ä. förh.). skolä- 1816)
1) (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) skolväsen; ofta i best.; jfr skola, sbst.2 2 a. Celsius G1 1: 183 (1746). Det, i sednare tider, något vårdslösade scholverket inom Stiftet. Tegnér Brev 3: 15 (1824). I Finland berövades redan 1869 domkapitlen all myndighet inom skolverket. PedT 1941, s. 126.
2) (†) skola, skolanstalt. ÅbSvUndH 58: 102 (i handl. fr. 1690). Min långwariga tienstetid wid Scholæwärken torde, til en dehl, wara bekant. VDAkt. 1751, nr 360. Linköpings skolverk. Svanberg RedLefn. 42 (1882).
3) om central skolmyndighet i ett land o. d.; särsk. ss. benämning på Sv:s centrala skolmyndighet (inrättad 1964 gm sammanslagning av skolöverstyrelsen o. överstyrelsen för yrkesutbildning o. vanl. kallad: skolöverstyrelsen); ofta i best.; jfr -ämbetsverk. SOU 1962, 28: 234 (i förslag). DN(A) 1965, nr 303, s. 17.
-VERKSAMHET~002, äv. ~200. inom skolväsendet bedriven verksamhet; särsk.: verksamhet bestående i skolundervisning. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 19 (1898; t. orig.: Schulbetrieb). Rydin Minn. 95 (1929; i fråga om lärare).
(2, 3) -VERKSTAD~20, äv. ~02. [jfr t. schulwerkstatt] till en skola (särsk. yrkesskola l. teknisk skola l. verkstadsskola l. industriskola l. dyl.) hörande l. knuten verkstad; verkstad för praktisk (o. teoretisk) utbildning i yrkesarbete l. tekniskt arbete. TT 1881, s. 68. SlöjdBl. 1886, nr 12, s. 4 (i fråga om utbildning i slöjd). Skolverkstad för metallslöjd. Hierta-Retzius ArbStug. 187 (1897). TT 1943, IndEkon. s. 89 (vid Domnarvets industriskola).
-VETENSKAP~002, äv. ~200. (skol- 17861903. skole- 1766) [jfr d. skolevidenskab, t. schulwissenschaft] (numera föga br.) i (högre) skola studerad vetenskap l. studerat läroämne (jfr -ämne 2); i pl. förr äv. övergående i bet.: kunskap(er) i sådan(a) vetenskap(er) osv. Rydén Pontoppidan b 1 b (1766; i pl.; d. orig.: Skole-Videnskaber). Läsare, som känna de stora råmärken emellan Theologiska Schol-wetenskaper och de för alla Christna menniskor til saligheten ärforderliga insigter. Oldendorp 1: Föret. 2 b (1786). PedT 1903, s. 115.
-VIKARIAT. vikariat ss. skollärare. Palmblad Nov. 4: 165 (1851).
-VIS. (skol- 1734 osv. skole- 17131749)
I. sbst.; till 2: i skolan l. skolundervisningen använt l. brukligt vis; i sht i uttr. på skolvis. Swedberg Dav. § 4 (1713).
II. adv.: skola för skola, skola efter skola, med en skola i taget, varje skola för sig.
1) till 2, 4, 6. (Den militära) Idrotten bedrives i allmänhet kompanivis .. eller skolvis. IdrIArmén 1926, s. 7. (Skolbarnens evakuering vid krig) skolvis eller, om detta icke låter sig göra, klassvis har väckt betänkligheter på många håll. UNT 1939, nr 229, s. 3.
2) (mera tillf.) till 7. Josephson FriKonstAk. 76 (1917).
-VISA. (skol- 1904 osv. skole- 1620) visa som brukar sjungas i skolorna l. som behandlar skollivet; särsk. (förr) i speciellare anv., = ode 2; jfr -sång. Een gambel the Finskas Scholewijsa, vanitatum vanitas. Forsius Spec. C 4 b (1620). Söderhjelm Runebg 1: 46 (1904; behandlande skollivet). Den humanistiskt färgade skolvisan, odet, vars text var hämtad mest från Horatius och rytmiskt strängt följde textens meter. Moberg TonkHVäst. 1: 75 (1935).
-VISDOM~02 l. ~20. i skolan inhämtad, pedantisk l. torr l. andefattig visdom (lärdom l. kunskap); jfr skola, sbst.2 2 e, o. -vishet. BL 13: 70 (1847).
-VISHET~02 l. ~20. i skolan inhämtad vishet (lärdom l. kunskap) l. inhämtat vetande l. i skolan förkunnad l. utlärd vishet l. dyl.; ofta med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr skola, sbst.2 2 e, o. -visdom); äv.: vishet i fråga om skolundervisningen (l. dess ordnande). Den som icke .. innom .. (naturens) sköte blifwit helad från en abstract skolwishets .. onatur; huru kan han werkligen wara menniska och ingripa i Naturens plan? SvLitTidn. 1819, sp. 532. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 329 (1900; t. orig.: Lehrweisheit; i fråga om skolundervisningens ordnande).
-VISITATION. (skol- 1842 osv. skole- 1737) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (av en eforus l. dyl. förrättad) skolinspektion. Scherping Cober 2: 369 (1737; i pl.; t. orig.: Schul-Visitationes).
-VURM. (numera bl. tillf.) person (lärare) som vurmar för (skol)undervisning, skolmästare. Tessin Bref 2: 182 (1754).
-VUXEN, p. adj. om barn: som uppnått skolåldern l. som är skolmogen. Tenow Solidar 3: 223 (1907).
-VÅRD. (numera mindre br.) (vård bestående i) skolundervisning. BtRiksdP 1867, 7: nr 68—72, s. 18. Verd. 1883, s. 6.
-VÅRDANDE, p. adj. som har överinseende över en skola l. skolväsendet (inom ett område). TSvLärov. 1954, s. 590 (om myndigheter).
-VÅRDARE. (numera föga br.) person som utgör skolvårdande myndighet. Schotte NyköpElLärovH 2: 54 (i handl. fr. 1835).
-VÄG. (skol- 1785 osv. skole- 1780)
1) till 2: i fråga om skolelev(er): väg- (sträcka) l. avstånd att färdas mellan skola o. bostad. 1VittAH 3: 247 (1780).
2) till 2, i sg. best., bildl.: vägen l. gången genom skolorna, särsk. genom alla (skolor l.) skolstadier som utgöra skolväsendets l. en skolforms olika nivåer inom ett område; den lärda vägen; förr äv. i uttr. i skolvägen, på den lärda vägen. (Nöjen, anseende o. glans) stå swårligen at winna i scholwägen. Nordin Bet. XLIV (1785). Sedan .. (Andreas Rydelius), i hemorten, genomgått hela den vanliga Scholvägen, begaf han sig, år 1689, till Upsala Universitet. Hammarsköld SvVitt. 1: 191 (1818). Skolvägen utmynnade .. (på 1500-talet) vid kyrkan och altaret. Hagström Herdam. 4: 222 (1901).
3) (†) till 3, 8; bildl., om genomgången av de i skolridningen ingående olika rörelsekomplexen. Ehrengranat Ridsk. I. 2: Föret. (1836). Därs. II. 2: 118.
(2 d) -VÄGG. (skol- 1868 osv. skolæ- 1724) Skolordn. 1724, s. 14. —
-VÄGGKARTA~020. väggkarta för skolbruk. Globen 1926, s. 15.
-VÄGRAN. vägran att gå i skolan. LäroplGrundsk. 1: 93 (1969).
-VÄGRARE. skolbarn (skolpojke l. skolflicka) som vägrar gå i skolan. SvD(A) 1960, nr 329, s. 11.
-VÄN. (skol- 1804 osv. skole- 1804) [jfr t. schulfreund]
1) vän av skolan l. skolundervisningen, skolintresserad person. Wikforss 2: 552 (1804).
2) vän i skolan l. från skoltiden (i sht om skolkamrat till vilken man l. ngn står i vänskapsförhållande). MLagerlöf (1804) hos Wrangel TegnKärlekss. 207.
3) [efter motsv. anv. i t.] (förr) i utvidgad anv. av 1, om person tillhörande den näst lägsta av de grader av vilka mästersångföreningarna bestodo. Bååth WagnerS 3: 25 (1905).
-VÄNSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) under skoltiden mellan skolkamrater uppkommen l. förekommande vänskap; jfr -kamratskap o. -vän 2. Lindfors (1824).
-VÄRDINNA. inom skolväsendet anställd kvinna med uppgift att ta hand om skoleleverna i skolan under raster o. lediga timmar (t. ex. gm att organisera lämpliga sysselsättningar), biträda vid läxläsning o. utöva tillsyn över ordning o. d. inom skolans område. Expressen 1965, nr 250, s. 9.
-VÄRLD. om den avgränsade värld (del av samhället) som skolväsendet inom ett område (i sht ett land) utgör; i sht i best. Rietz SkolvH 58 (1848). Differentieringsproblemet är den svenska skolvärldens stora stridsfråga. Arvidson Enhetssk. 29 (1950).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (skol- 1746 osv. skolæ- 17201788. skole- 16361846) [jfr t. schulwesen] sammanfattande, om alla undervisningsanstalter samt övriga anordningar o. verksamheter inom ett område (särsk. ett land), som tillsammans tjäna skolundervisningen inom (en skolform i) området; numera nästan bl. i fråga om undervisning under universitetens o. högskolornas nivå; ofta i best.; jfr -verk 1, undervisnings-väsen. Episcopi och Clerus .. haffve och altidh .. uthi små saker uthi kyrckje- och scholeväsendet ordnat. RP 6: 332 (1636). Det högre och lägre Scholæ-Wäsendet. Wallquist EcclSamh. 1—4: 70 (1788). Ett nytt lutherskt bildningsväsen måste skapas. .. Att hava grundat ett sådant nytt skolväsen är Melanchthons förtjänst. Sylwan (o. Bing) 1: 186 (1910). 2NF (1917; med inbegrepp av universitets- o. högskoleundervisning). Huvudstadens obligatoriska skolväsende. DN(A) 1964, nr 204, s. 1. särsk. (numera bl. tillf., skämts.) inskränktare, om privatundervisning. Gyllenius Diar. 132 (c. 1670).
-VÄSKA. väska för skolelev (vari böcker o. annan skolmateriel, matsäck o. d. bäres); jfr -ryggsäck, -ränsel, -säck. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 4.
(8) -VÄXLING. (numera föga br.) övergång från en skola (rörelse i hästens dressyr) till en annan. Ehrengranat Ridsk. I. 2: 20 (1836). Därs. II. 1: 96. —
-YNGLING. (skol- 1855 osv. skolæ- 17751785. skole- 1804) jfr -pojke. VRP 11/12 1775. Gymnasisten Frans Holm 20 år, och Skolynglingen Wilhelm Holm 12 år. BoupptVäxjö 1855.
(9) -ÅKNING. (numera bl. tillf.) i konståkning på skridskor: åkning av de obligatoriska figurerna (skolfigurerna), obligatorisk åkning (motsatt: fri åkning). Salchow Konståkn. 5 (1906). jfr: Man kan säga, att slalom är utförslöpningens skolåkning, störtloppet den fria tillämpningstävlingen. NFMånKr. 1938, s. 62.
Ssg: skolåknings-figur. (numera föga br.) obligatorisk figur, skolfigur. Salchow Konståkn. 47 (1906). 2NF 25: 1195 (1917).
-ÅLDER. (i olika länder o. vid olika tider växlande) ålder vid vilken barn (o. ungdomar) i normala fall gå i skolan; företrädesvis i sg. best. Skol-åldern räknas från 7:de till och med 14:de året (i Preussen). Geijer I. 4: 323 (1838). Han var en trettiofem års man, som själv hade en son i skolåldern. Moberg Sedebetyg 11 (1935).
-ÅR. (skol- 1777 osv. skolæ- 17631781. skole- 17801809) levnadsår ägnat åt skolgång; i sht i pl., sammanfattande: skoltid (se d. o. 1); äv.: läsår (se d. o. 1); stundom äv. i fråga om lärare: år ägnat åt meddelande av skolundervisning; äv. bildl. Dædalus 1951, s. 46 (1763; i pl. obest., sammanfattande). Räknar således Prästår — 9 och 1 månad(,) Scholæår — 7 och 1 dito. VDAkt. 1781, nr 156 (i meritförteckning). Wirsén LifvVår 32 (1888; bildl.). Ett åttonde obligatoriskt skolår. Arvidson Enhetssk. 13 (1950). Under skolåren i Kristinehamn och Karlstad slukade Fröding mest historisk litteratur. SvLittTidskr. 1960, s. 149. SÖ föreslår att termen läsår bytes ut mot skolår. Skolåret bör omfatta 40 veckor. SDS 1967, nr 273, s. 9.
-ÄGA. (skolæ- 17231730. skole- 1726) (förr) (jord)äga tillhörig en skola l. anslagen till bestridande av kostnader för skolundervisning; jfr -jord. PrivBiskPrest. 16/10 1723, s. B 1 a.
-ÄMBETE~020. (skola- 1561c. 1635. skolæ- 1710. skole- 15931693) (numera bl. tillf.) ämbete l. befattning inom skolväsendet; anträffat bl. om skollärarbefattning. LPetri KO 83 a (1561, 1571).
-ÄMBETSVERK~002, äv. ~200. ämbetsverk utgörande central skolmyndighet; jfr -verk 3, -överstyrelse. SOU 1962, 28: 234.
-ÄMNE. (skol- 1748 osv. skolæ- 1744)
1) (†) skolelev. HFinSkolvH 1: 285 (1744). Därs. 3: 251 (1748).
2) i skolundervisningen ingående (på skolschemat upptaget) läroämne (se d. o. 1); jfr -disciplin 1, -fack. Skolvännen 1864, nr 2, s. 14.
-ÄRENDE. (skol- 1804 osv. skole- 1719) ärende rörande skola l. skolväsen. Gymnasie- och Scholeärender. CivInstr. 372 (1719).
-ÖVERLÄKARE~00200. överläkare med uppgift att utöva den centrala tillsynen över skolhälsovården inom ett områdes (ett lands) skolväsen. SvStatskal. 1937, s. 444 (för Sthms stad). SvD(B) 1944, nr 82, s. 4 (i skolöverstyrelsen).
Ssg: skolöverläkar-, äv. skolöverläkare-tjänst. tjänst ss. skolöverläkare. UNT 1936, nr 201, s. 4.
-ÖVERSTYRE(T)~0020. (vard.) skolöverstyrelse(n). DN(A) 1965, nr 207, s. 6.
-ÖVERSTYRELSE~00200. överstyrelse (ämbetsverk l. dyl.) utgörande central myndighet för (delar av) skolväsendet inom ett område; företrädesvis: (gm sammanslagning av folkskoleöverstyrelsen o. läroverksöverstyrelsen åren 1919—20 inrättat) ämbetsverk, närmast under utbildningsdepartementet (ecklesiastikdepartementet) utgörande central myndighet för (huvuddelen av) Sv:s skolväsen; ofta förkortat SÖ; jfr -verk 3, -ämbetsverk. Nyström Svedelius 2: 47 (1887; om förh. i Finl.); jfr -styrelse 3. 1870 fick London en skolöfverstyrelse. 2NF 16: 1055 (1912). (Om) kollegiet fattar beslut om relegation .. kommer domen att underställas Kungl. Skolöverstyrelsens prövning. Swensson Willén 155 (1937).
-ÖVERTANDLÄKARE~100200. tandläkare (i Gbg o. Sthm) med uppgift att utöva den centrala tillsynen över skoltandvården. SvD(A) 1939, nr 26, s. 7 (i Sthm).
-ÖVNING. (skol- 1785 osv. skolæ- 1761. skole- 1674)
1) till 2 (o. 3); abstr. o. konkret: i skolundervisning (l. utbildning) ingående övning (i läroämne); äv. oeg. l. bildl., om övning ingående i av en själv bedriven skolning. Klemming DramLitt. 52 (i boktitel fr. 1674). (Latinet) kan såsom talspråk användas till stor nytta vid skolöfningar, på lägre, högre och högsta stadium. Zedritz 3: 282 (1857). Det mesta i (V. Ekelunds tidiga diktsamling) Vårbris är skolövningar, men enstaka dikter visar att den brådmogne poeten redan behärskar de konstnärliga medlen. Werin Ekelund 1: 64 (1960).
2) (mera tillf.) till 7: litterär text skriven ss. övning i en litterär skolas stil. De naturalistiska skolövningarna i (Levertins bok) Småmynt. Böök i 3SAH LIV. 2: 39 (1943).
B (†): SKOLA-BACKE, -BRODER, -DJÄKNE, se A.
-GLUNTER. skolpojke. JBureus (c. 1602) hos Lindroth Bureus 71. —
-KATT, -LÄRARE, se A.
-MÄSTARE, se skolmästare.
-NÄPST, -ORDNING, -PIGA, -SED, -STUGA, -SÄTT, -UNGDOM, -ÄMBETE, se A.
C [av lat. scholæ, gen. sg. av schola] (†): SKOLÆ-ADJUNKT, -ADJUNKTUR, -AGA, se A.
-ALLMOSA. om ekonomiskt bidrag givet till skolelever l. skollärare vid en skola vid deras sockengång. Gyllenius Diar. 105 (c. 1670).
-ARBETARE, ARBETE, -BACKE, -BARN, -BESTÄLLNING, -BESÖK, -BETJÄNING, -BETJÄNT, -BIBEL, -BIBLIOTEK, -BOK, -BOL, se A.
-BRÄDE. om lärares sittbräde i skola. VDAkt. 1798, nr 63.
-BYGGNAD, -BYGGNING, -DISCIPEL, -DISCIPLIN, se A.
-EXT, r. l. m. [senare leden är sg. till exter, sbst.1; av ovisst urspr., möjl. förkortning av exitual] = exitual. VDAkt. 1787, nr 453. Anm. Det i VDAkt. 1704, nr 499, anträffade ordet Scholælex (med bet.: exitual) torde vara en ombildning av Scholæext.
-FERIE, -FOGDE, -FORM, -FUX, -FÖRESTÅNDARE, -FÖRORDNING, -GEOGRAFI, -GODS, -GOSSE, -GRUND, -GÅNG, -GÅRD, -GÄLD, -HAGE, -HEMMAN, -HUS, -HÄST, -INRÄTTNING, -INSPEKTOR, -INSTITUT, -INSTRUKTION, -JORD, -KAMMARE, -KAMRAT, -KAPPA, -KARL, -KLASS, -LAG, se A.
-LEX, se -ext anm.
-LÄRARE, se A.
-LÄRLING. skolpojke. VRP 11/12 1775. VDAkt. 1785, nr 75 (1784).
-MATRIKEL, -MEDEL, -MERIT, -OK, -ORDNING, se A.
-PASS, se D.
-PENNING, -PERSON, -PILT, -PLIKT, -POJKE, -PROTOKOLL, -PRÄST, -PSALMBOK, -REGLEMENTE, -REKTOR, -RIS, -RULLA, -RUM, -RÄTT, se A.
-SAMFUND. skola; jfr -societet. VDAkt. 1782, nr 609.
-SEDEL, -SFÄR, -SJUK, se A.
-SOCIETET. = -samfund. VRP 1683, s. 120.
-STAT, -STOFT, -STRAFF, -STUDIUM, -STÅND, -SYSSLA, se A.
-SÄTE. skola. HFinSkolvH 3: 211 (1730). Därs. 213 (1739).
-TEOLOG, -TIMME, -TJÄNARE, -TJÄNST, -TRÄL, -TRÄLARE, -TRÖSKEL, -TUR, se A.
-UNDERBETJÄNT. biträdande skollärare; jfr skol-hörare. VDAkt. 1688, nr 443.
-UNDERVISNING, -UNGDOM, -UPPGIVNING, -UR, -VERK, -VÄGG, -VÄSEN, -YNGLING, -ÅR, -ÄGA, -ÄMBETE, -ÄMNE, -ÖVNING, se A.
D (numera bl. med ålderdomlig prägel l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKOLE-ADJUNKT, -AGA, -AKT, -ANDA, -ANSTALT, -ARBETARE, -ARBETE, -AVGIFT, -BACKE, -BAD, -BANA, -BARN, -BEFATTNING, -BESTÄLLNING, -BESÖK, -BETJÄNING, -BETJÄNT, -BETNING, -BIBEL, -BIBLIOTEK, -BOK, -BOL, -BORD, -BOSTÄLLE, -BRODER, -BUSE, -BYGGNAD, -DAMM, -DIREKTION, -DISCIPEL, -DISCIPLIN, -DJÄKNE, -DRÄNG, -DÖRR, -FOLK, -FOND, -FUX, -FUXERI, -FÄRLA, -FÖNSTER, -FÖRESTÅNDARE, -FÖRHÖR, -GENERATION, -GODS, -GOSSE, -GRANNLÅT, -GRILLER, -GRÄL, -GÅNG, se A.
-GÅNGANDE, p. adj. (†) = skol-gående; äv. substantiverat, i pl.: skolelever. HFinSkolvH 3: 35 (1624). Därs. 1: 249 (c. 1628).
-GÅRD, -GÄLD, -GÖROMÅL, HAGE, se A.
-HANDEL. (†) om skolelevers leverne l. beteende; jfr handel, sbst.2 6. Humbla Landcr. 23 (1740; t. orig.: Schul-Händel).
-HEMMAN, -HERRE, -HJÄLP, -HUS, -HÅLLNING, -HÖGTIDLIGHET, -INRÄTTNING, -INVENTARIUM, -JACKA, -JORD, -KAMMARE, -KAMRAT, -KARL, -KASSA, -KATT, -KISTA, -KLASS, -KLOCKA, -KOLLEGIUM, -KOST, -KURS, -LAG, -LEK, se A.
-LIBRI. (†) skolbibliotek; jfr liberi, sbst.1 Botvidi Gymn. 7 (1633).
-LITTERATUR, -LOKAL, -LÄRA, -LÄRARE, -LÄRDOM, -LÄXA, -MAN, -MEDEL, -MUR, se A.
-MÄSTARE, se skolmästare.
-NEGER. (†) skolutbildad neger. Oldendorp 2: 182 (1788; t. orig.: Schulneger).
-NÄPST, -OK, -ORD, -ORDNING, se A.
-PASS. (skolæ- 1703. skole- 1623) (†) = skol-sedel. Mönsterrulla 1623, bl. 144 a, Bil. Hagström Herdam. 1: 404 (i handl. fr. 1703).
-PENNING, -PERSON, -PILT, -PLATS, -PLIKTIG, -POJKE, -PRIVATHUS, -PRIVILEGIUM, -PROV, -PRÄST, -REGEL, se A.
-REGENT. (†) skolrektor. Schroderus Comenius 727 (1639; t. texten: Schulregierer).
-REKTORAT, -RIS, -RUM, -RÅD, -RÄTT, se A.
-RÄTTIGHET. (†) i uttr. avlägga en skolerättighet, visa (prov på) sin skicklighet; jfr skol-rätt, sbst. 6. Weise 372 (1697; t. orig.: Schulrecht).
-SED, -SIGILL, -SKRIFT, -SOCKEN, -SPRÅK, -STAT, -STOCK, -STOFT, -STOL, -STUDIUM, -STUGA, -STUT, -STÅND, -SYSSLA, -SYSTER, -SÄLLSKAP, -SÄTT, -TAK, -TAL, -TEOLOG, -TEOLOGI, -TERM, -TID, -TIMME, -TJÄNARE, -TJÄNST, -TON, -TRÄDGÅRD, -TRÄTA, -TRÖSKEL, -TUKT, -TVÅNG, -UNGDOM, -VANA, -VERK, -VETENSKAP, -VIS, -VISA, -VISITATION, -VÄG, -VÄN, -VÄSEN, -YNGLING, -ÅR, -ÄGA, -ÄMBETE, -ÄRENDE, -ÖVNING, se A.
E (†): SKOLES-PERSON, se A.
F [jfr C] (†): SKOLÄ-BARN, -BETJÄNT, -BETNING, -BOK, -FLICKA, -GODS, -GRÄL, -HEMMAN, -HUS, -HÅLLARE, -INRÄTTNING, -KASSA, -KOLLEGA, -LÄRARE, -MUR, -STAT, -STOL, -UNGDOM, -VERK, se A.
Avledn.: SKOLA, v., se skola, v.2
SKOLAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) till 2: som påminner om skolan l. skolundervisningen l. skollärarna o. d., skolmässig; äv. nedsättande, med bibet. av pedanteri l. grälsjuka l. envishet l. skolmästrande o. d. (jfr skola, sbst.2 2 e). Serenius Ccc 2 a (1734). Ingen Skolaktig imposition (dvs. överlägsenhet), ingen pedantisk högdragenhet .. (fanns i Stiernhielms) väsend. Gagnerus Stjernhjelm 96 (1776). Den Tysk, som talar Fransyska och Engelska, .. måste tänka fransyskt och engelskt, om han ej will tala skolaktigt. JournLTh. 1812, nr 207, s. 3. Skolaktig .. (dvs.) enwis, krånglig. Lindfors (1824).

 

Spalt S 4460 band 26, 1972

Webbansvarig