Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKITIG ʃi3tig2, ngn gg äv. SKETIG ʃe2tig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(sket- 1956. skit- c. 1755 osv.)
Etymologi
[jfr t. scheissig; till SKIT; sidoformen sketig beror på anslutning till sketen, sidoform till SKITEN]
(numera bl. vard. l. i folkligt l. mer l. mindre vulgärt spr.) nedsmutsad l. förorenad med exkrementer; vanl. allmännare: nedsmutsad l. smutsig l. oren; jfr SKITEN. Schultze Ordb. 4292 (c. 1755). Skitigt vatten släcker ock en brand. Granlund Ordspr. (c. 1880). Moberg Nybygg. 483 (1956).
Avledn. (numera bl. vard. l. i folkligt l. mer l. mindre vulgärt spr.): SKITIGHET, r. l. f. Östergren (1939).

 

Spalt S 4160 band 26, 1971

Webbansvarig