Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKIMPA, v.3
Etymologi
[fsv. skimpa; av mlt. schimpen, skämta, skymfa, motsv. fht. scimphen (se SKYMFA). — Jfr SKIMP, sbst.1, SKIMPA, v.2, SKIMTA]
(†)
1) skämta l. gyckla (med ngn). Full rätt du har i all din onåd grymt med mig att skimpa. CJLAlmqvist (c. 1860) i SoS 1905, s. 195.
2) skymfa (ngn). En gång bad honom någon, han skulle tå intet skimpa honom, at han honom vtan rusz, skulle sleppa ifrån Stufwan. Weise 277 (1697; t. orig.: schimpffen).

 

Spalt S 4072 band 26, 1971

Webbansvarig