Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKIMPA ʃim3pa2, sbst.1, l. SKIMP ʃim4p, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skimp 1915 osv. skimpa 1734 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skimpa; av SKINN-HOPPA; formen skimp (sv. dial. skimp) sannol. sekundär bildning till skimpa l. ur en dialektal form av SKINN-HOPPA med synkoperat -a]
(dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh., dels kulturhist.) förkläde av skinn, förskinn; jfr MAGD, sbst.2, SKINN-MAGD. Skimpor äro (i Nås) dagligt i bruk. De äro aflånga förkläden, hwilka .. (kvinnorna) sjelfwa bereda af getskin, så at de likna klipping. Hülphers Dal. 303 (1762). Fatab. 1938, s. 224 (i pl., om förvärv för museum). I Leksands sn, Dalarna, använde de äldre gärna skimp av kalvskinn med fällen sittande kvar för att den skulle ge ännu mera värme. Rig 1951, s. 83. Odstedt FolkdrDal. 227 (1953). — Anm. Hos Linné Dal. 111 (1734) anges ordet ss. använt (i Lima) om ett närmast kroppen buret kvinnligt klädesplagg av skinn (skinnkjol med liv); denna uppgift torde bero på missförstånd (se NordFolkm. 13 ff. (1928)).
Ssgr (dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh., dels kulturhist.): SKIMP-REM. livrem till skimpa. Hygiea 1859, s. 13. —
-SÖLJA. sölja till skimprem. Odstedt FolkdrDal. 458 (1953).

 

Spalt S 4071 band 26, 1971

Webbansvarig