Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKANS, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en (OPetri 1: 171 (1527), Kempe Proberugn 40 (1656, 1664)) ((†) -an Brahe Kr. 25 (c. 1585)); pl. -er (Hund E14 134 (1605)). Anm. Den i nedan anförda språkprov förekommande formen skanttsar är sannol. felaktig för skanttsen. Thet (är) aldeles af nöden, .. at the samme, som hafva satt all dess välfärd, alt thet the äge, i skanttsar .., måtte bekomma tillbörlig vederläggning för deras ledne spått och skade. HT 1916, s. 186 (1597); jfr 1.
Ordformer
(schantz 15671612. skans (-ss, -sz) 1527c. 1755. skants (-dss, -dz, -tts, -tz, -tzs) 15301737)
Etymologi
[fsv. skanz; liksom ä. dan. o. dan. dial. skans(e) (i ä. d. äv. skantze, skandse) av mlt. schanse schantse, liksom mht. o. t. schanze av ffr. cheance (se CHANS). — Jfr KANS, MUMMENSKANS, SKANSA, v.2, SKANSOFFER, SKANSVIS]
(†)
1) spel (med tärning); anträffat bl. dels övergående i konkretare anv.: pott (se POTT, sbst.4), dels i oeg. l. bildl. anv.; särsk. [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] i uttr. sätta l. uppsätta l. våga ngt (ut)i skansen l. uti en skans, särsk. oeg. l. bildl.: sätta ngt på spel, riskera l. vedervåga l. äventyra ngt; äv. (i uttr. sätta ngt i skansen): förlora l. mista ngt. Wij (skola) icke .. offuergiffua wor befalning (ss. förkunnare), vtan settia wort godha röcte, ia halssen medh j skanssen for gudz skull. OPetri 3: 473 (1535). Månge hundrade måtte (gm striderna i Finl.) sättia theres lijf j skantzen. Chesnecopherus Skäl Fff 1 a (1607). Schroderus Sleid. 29 (1610: wågha sitt lijf och Lefwerne vthi skantzen). Mong Jungfrw borttappar vppå .. Skökiedansar sin Ährekrantz, och wåghar sin Kyskheet vthi en Skans. Schroderus KyskSpeg. H 2 b (1622). Twå Personer spela tilsaman och haffue vpsat i Skantzen 100 Daler tilhopa. Aurelius Räkn. K 6 b (1633). Den der nu sitt Lijf erhålla will han warder det mistande, och den det i Skantzen sätter och mister för Christi skull, han warder det finnande. Kempe Proberugn 40 (1656, 1664). — särsk.
a) i uttr. sätta ngn i skansen, sätta ngns eviga salighet på spel; giva sig fritt i skansen [jfr t. sich frei in die schanze geben], hämningslöst äventyra sin eviga salighet. Ernhoffer Ench. 112 a (1591). Misbruka Gudz ewigha försyn til saligheten, är ock emoot hoppet, ther en part .. platt förtwiffla, En part ock giffua sigh frijt j skantzen. Balck Musæus F 8 a (1596).
b) i uttr. sätta ngt i skansen med ngt, framställa ngt till fri jämförelse med ngt; giva ngt fritt i skansen, framställa ngt till fri prövning. (Luther) tuingar jngen til sin läro, vtan giffuer henne frij j skansen til ath döma om hon rätt är eller ey. OPetri 1: 160 (1527). Så sätter och Luther sin scriffuelse j skanssen medh Påuans sett och laghböker, ath huar och een Christen menniskia .. måå ransaka scrifftene ther om huadh mera han eller Påuen misbrukar henne. Därs. 171.
c) [jfr t. etw. in die schanze schlagen; jfr äv. mlt. in de schanse slān, sätta på spel] i uttr. slå ngt i skansen, avstå från ngt, icke göra anspråk på ngt, uppge ngt. (Danskarna) wille latha falla then rett konungh Maiestat tiil Danmark och Danmarks Riikis Rådh haffue tiil then pena jtt halfft hundredh twsend gyldene som konung Maiestat tiil Suerighe .. skulle wara forfallen wthi och slå then i skantzen ath the skulle platt intedh på talas. G1R 7: 490 (1530).
d) övergående i bet.: (djärvt l. oförsynt) försök. Tå honom (dvs. djävulen) then skantzen medh Christo j öknenne icke lyckadhes, hitzade (osv.). PErici Musæus 1: 26 a (1582; t. orig.: die schantze .. nicht angehet). Om Hannibal skal än nu lyckas en skantz, såsom widh Elfwen Trebia eller Thrasymeno: Skole wij än en gång .. blifwa öfwerwundne .. så wore thet vthe medh Stadhen. Schroderus Liv. 289 (1626; t. öv.: eyn Schantz gelingen).
e) med avbleknad bet., om verksamhet l. företag l. förehavande l. mellanhavande (särsk. strid) o. d. (jfr LEK, sbst. 3); särsk. dels i uttr. angivande att ngn är l. kommer med (i laget), dels i uttr. vara i skans mot ngn, kämpa mot ngn, dels i uttr. hålla skansen uppe, hålla sig uppe l. klara sig i ekonomiskt avseende. Huar wij nu ingen hielp aff the förläninger j Småland .. haffwe schole, dhå haffwe wij platt jngen rådh att hålla skantzen vppe. G1R 15: 396 (1543). Då andra släpa, will hon (dvs. lättjan) haffwa Roo, / Ty haffua mongen et osält Boo. / Kommer och Slöszachtigheet i samme Skantz, / The settia sigh op en sorga dantz. Aschaneus HwsRegl. 10 (1614). Thet war en ganska blodigh dans, / Som Gåsen blåste i then skans (då Capitolium angreps av gallerna). Sigfridi K 1 b (1619). Tree Giäsz för theras Dörar stå: / .. Then förste Gåås är grå i skans, / Och förer höghfärd medh sigh i dans. Dens. L 4 b. Moot the Påler vthan Landz / Haar man sedan warit i skantz. PolitVis. 340 (1649).
2) (gynnsamt) tillfälle, utsikt, chans, möjlighet; fördel (se d. o. 2); särsk. [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] i uttr. akta (på) l. vakta sin skans l. akta skansen l. sina skanser l. hava l. taga sin skans i akt l. taga vara på sin skans, tänka på sin fördel l. sina intressen l. sitt bästa (o. utnyttja möjligheten l. möjligheterna), äv.: taga sig till vara. G1R 15: 595 (1543: achte .. på). Then ther haffver en godh skantz och kan icke ackten, nähr tijdt ähr, uthan lathen gå häden, han fåår honom inthet så snart igen. Därs. 24: 357 (1554); jfr b. HSH 4: 94 (1566: akta eder skants). Wachter idhan skantz medh flijt, at j icke warden förde ifrå then salighgörande sanningena til een fördömeligh lögn. PErici Musæus 2: 198 b (1582; t. orig.: gebt vleissige achtung auff ewre schantze). Hund E14 49 (1605: achte skantzsen). Därs. 134 (: achtede sine skantzer). När en vngersuen ställer sin Danss, / Skiöne Jungfruger Sittia och tencka på skans, / Huru the skola winna then vngersuen båll. Visb. 1: 327 (c. 1620). Schroderus Liv. 353 (1626: hafwa). Biskoperna hafwa fordom wäl tagit wara på sin skantz, så at the hade drygeste Deelen (av kyrkans inkomster) sigh förbehållen. Dens. Os. 2: 40 (1635). Amurath (som kallats till hjälp av den östromerske kejsaren) tog sin Skans wäl i acht, och intog den ena Staden effter den andra i Europa. Dryselius Måne 68 (1694). Den tridie (som gick ned i en brunn fylld med livsfarliga gaser) .. war en fohrman, som wille taga sin skants bättre i acht (än de föregående, som avlidit). Hiärne 2Anl. 25 (1702). Schultze Ordb. 4205 (c. 1755). — särsk.
a) i uttr. se l. akta på skansen, taga sig till vara, vara på sin vakt; se på sin egen skans, se på sitt eget bästa o. taga sig till vara. Att thu (dvs. fogden på Kronoberg), och flere wåre trogne tienere j thenn landzänden, wele doch szee nöge på skantzen, och icke sättie för stor tro och loffwe till (danskarna). G1R 16: 257 (1544). PErici Musæus 5: 162 b (1582: see .. på sin eghen skantz; t. orig.: auff jre eigene schantze zusehen). Balck Es. 100 (1603: achta .. på skantzen).
b) [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] i uttr. som ange att ngn låter (det gynnsamma) tillfället gå sig ur händerna l. (allmännare) är försumlig l. råkar illa ut l. misslyckas o. d.; särsk. i uttr. förse skansen l. sin skans (jfr FÖRSE II 2, 5) l. tappa skansen. Hade the (dvs. danskarna) thenne hielp (från svenskarna) ey bekommet, / Weet iagh icke huru them hadhe gånget. / Iagh fructer theris skantz hade waret försedt / Om them then hielp icke tå hade skedt. Svart Gensw. H 7 a (1558). G1R 28: 227 (1558: tappede). (Valdemar) motte .. väl medh een så veldig häär (som han förde över Tiveden) mycket hafva uthrettat ..; men genom sitt oförstånd och försummelse försågh han sigh och förspilte thenne skantzen allsamman. LPetri Kr. 75 (1559). (I Köping) försågh .. (Peder Uggla) skännelige skandzen, drack sigh drucken lade sigh soffua i lakan säng, hade intet bestält om wackt (o. blev överrumplad). Svart G1 25 (1561). Caspar Thöuing .. förtumblade sig icke bätter, wtan han försåg skandssan och hesten slo honom ledig wtaff. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Schroderus Os. 2: 139 (1635: försee sin Skans).

 

Spalt S 3502 band 26, 1970

Webbansvarig