Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKAMMOR skam3ωr2, sbst. pl.
Etymologi
[till SKAMMA, v. (i bet. 1); med avs. på bildningen jfr BANNA, sbst. 4]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (skarpt) klander, bannor. Om de såg (att han tuggade snus), så fick han nog skammor igen. Carlsson Oxnäset 55 (1947).

 

Spalt S 3481 band 26, 1970

Webbansvarig