Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKALK, adj.
Ordformer
(äv. -ck)
Etymologi
[av mlt., holl. schalk, adj., till schalk, sbst. (se SKALK, sbst.1)]
(†) skurkaktig, ond; falsk. VarRerV H 8 a (1579). Att de icke skole stelle troo till någre lögnachtige och skalke meninger. PrivSvStäd. 3: 523 (1584). jfr: (Sv.) Skalk, Skalkachtigh (lat.) Nequam .. malignus, nebulo, improbus, .. verbero .. furcifer, scurra. Helsingius Dd 6 a (1587); möjl. sbst. (o. hörande till SKALK, sbst.1).

 

Spalt S 3414 band 25, 1969

Webbansvarig