| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SKAFFA skaf3a2, v. -ade (OPetri 1: 39 (1526: scaffat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 6: 125 (1529), OxBr. 12: 74 (1638); imper. sg. skaff EkenäsDomb. 1: 14 (1628: skaf), Warnmark Tuktesp. 1 (1687); sup. -t LykkoPris E 5 b (1689); p. pf. -t Messenius Christm. 244 (c. 1616: afskaft; i rimställning), Forsius Fosz 553 (1621; i rimställning)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING (numera nästan bl. i bet. 4 o. 6 o. i ssgr (t. ex. AN-, FORT-SKAFFNING), Linc. Aaa 6 b (1640; i bet. 2), Sjöregl. 1741, 2: E 4 b (i bet. 6) osv.); -ARE (se d. o.), -ARINNA, -ERSKA, se SKAFFARE avledn.
1) (†) skapa l. dana; anträffat bl. i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: beskaffad l. funtad l. danad. Lät alla tina .. Anslagh wara således skaffade .. at tu .. icke therföre blyes. Schroderus KonFörähr. 63 (1606). Med H:r Schatlovio & han(s) huus är så skaffat, at en Adjunct kan sig icke begå i dheras gemenskap. VDAkt. 1729, nr 304. Hvem .. (skogen mellan Sidensjö o. Boteå socknar) skal tillhöra, är icke kunnigt så länge, som ingen fördelning är skedd. En stor skog är ock imellan Anundssjö och Själevad; men med thenna är lika skaffadt, som med then förra. Boding ÅngermHush. 12 (1747).
2) (numera föga br.; se dock a, c α) göra l. uträtta l. utföra l. åstadkomma o. d. (ngt); äv. utan obj., förr särsk.: uträtta l. åstadkomma något; stundom svårt att skilja från 3 o. 5. När Pylatus sågh ath han kunde intit skaffa, vtan sorlet bleeff iw meer, toogh han watn och tuådde sina hender för folkena. Mat. 27: 24 (NT 1526; Bib. 1917: uträtta). Ordhet kan jntit skaffa medh mindre at then helge ande komber til medh. OPetri 2: 48 (1528). Then onda til at straffa / Jagh (dvs. konungen) swärdet bära må; / Hos migh skal then eij skaffa / Som arghet slår vppå. Ps. 1695, 320: 11. Evangelium skaffar rätta goda gjerningar. Borg Luther 1: 42 (1753). Man .. gör blott lagsens gerningar, hvilka den heliga läran med rätta förnekar, allt värde; emedan de flyta ur en oren källa, ur ett sinne som i grunden hatar den lag hvars gerningar det med fruktan och inre tvång skaffar. Geijer I. 5: 181 (1811). — jfr AN-, BE-, FÖR-SKAFFA. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter) i direkt l. indirekt frågesats inledd med det interr. pron. vad: göra, syssla med, ha för sig; jfr c α. Uppe på strandklippan .. stod en klunga herrar. .. Våra roddare från Hemsö undrade, hvad man kunde skaffa deruppe, och rodde i skjul för klippan för att kunna komma så nära som möjligt och se och höra. Strindberg Hems. 183 (1887). Vad ska jag i så fint sällskap och skaffa? Höijer Martin 234 (1950).
b) (†) med vissa åtföljande bestämningar.
α) med obj. bestående av bisats (särsk. inledd med att) l. av pron. det med efterföljande bisats: åstadkomma l. ställa om l. laga l. ombesörja l. ordna (att l. huru osv.). Skaffet med her oleff i skedewij at han giffuer oss xviij oxar för the xiij tw scriffuer wm. G1R 6: 274 (1529). Vi ordinere och vele, ath vår undercanceller alfverligen schaffa schal, att alle clagesaker, domer, handlinger och acta af secreteren grannelige registrerede och inscrifne blifve schole. RA I. 1: 264 (1540). Så mine elskelighe .. skaffer medh fruchtan och bäffuan, at j salighe warden. Filipp. 2: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: mån I .. arbeta på eder frälsning). (Gud) skaffar årliga at iorden warder fruchtsam. Falck Und. 8 a (1558). Medvetandet om .. synden .., liksom å andra sidan nåden, drifver oss .. att skaffa huru vi må varda saliga. (Cavallin o.) Lysander 21 (1851). Josephson GRos. 127 (1896).
β) med personobj. i förb. med följande inf. (särsk. inledd med att): åstadkomma l. laga l. ordna (att ngn gör l. får göra l. blir o. d. så l. så). H(err) bengt horn kan fulle skaffa bengt liliehöök att komma till regimente efter F(ar)k(iär), men (osv.). Ekeblad Bref 1: 396 (1654; rättat efter hskr.). (En person som skulle förmå medlemmar av bondeståndet att votera för regeringen) sade .. att ingen enda bonde .. antagit anbudet. Många hade (i stället) bedt honom skaffa dem blifva bekanta med Hierta. Liljecrona RiksdKul. 22 (1840). Skaffa mig att få säga din styfmor ett ord härute. Hedberg Odåga 82 (1867).
γ) i förb. med adv. så (stundom föregånget av objektet det) åtföljt av att-sats: laga l. ombesörja l. ordna (så att osv.). (Vi önska) Att tw skaffer thet såå att hustru Jngeborgh kommer hiith op tiil oss. G1R 6: 125 (1529). Lasse Persson (skall) skaffe så att ther bliffwer någen tilstädis (för bevakning). Därs. 15: 459 (1543).
c) i vissa uttr.
α) (fullt br.) ha l. få (ngt) att (i sht förr äv. till att) skaffa, förr äv. ha l. få (ngt) skaffa l. till skaffa, ha resp. få (ngt) att göra l. uträtta l. beställa l. bestyra; numera företrädesvis (o. oftast i satser med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd) dels i uttr. ha (ngt) att skaffa ngnstädes, dels (jfr γ) i uttr. ha (ngt) att skaffa med ngn l. ngt (ofta i överförd anv., med sakligt subj.: (i ngt avseende) ha förbindelse l. stå i samband med ngn l. ngt); förr äv. i uttr. få sig till skaffa, skaffa sig att göra. (Vi) haffuom .. noogh till ath skaffa medh oss sielffuom så lenge wij leffuom, ath wij måghom späckia wår kropp, dödha hans lustar (osv.). FörsprRom. 4 b (NT 1526). När tw såå blödigh och fruchtande är, såå är tijdh at tw gåår til sacramentet, såå fåår thin troo noghot skaffa. OPetri 2: 43 (1528). Fly nw bort tu fwle dieffuul och haff jntet skaffa medh thenna gudz tiänare som .. söker epter thet gudhi tilhörer. Dens. Hb. B 1 a (1529). Man må wel förtunga .. (de i Egypten fångna israeliterna) medh arbete, at the någhot haffua til skaffa. 2Mos. 5: 9 (Bib. 1541). LPetri 1Post. S 1 b (1555: fingo sigh sielffue til skaffa). (Vi) hafva .. svårt att begripa, hvad politiken har att skaffa med vördnad och kärlek. BEMalmström 7: 408 (1845). Man vet ej närmare, vad .. (Caspar v. Saldern) hade att skaffa hos oss (då han år 1763 besökte det sv. hovet). HT 1936, s. 321. Gud har ingenting med det onda, det grymma att skaffa. Zetterström VärldHj. 6 (1942). Folk hade alltid visat .., att de helst inte ville ha med honom att skaffa. Lagerkvist Bar. 65 (1950). särsk. i vissa anv. i förb. med prep. med.
α’) (numera bl. tillf.) (icke) ha att (i sht förr äv. till att) skaffa med, förr äv. (icke) ha (ngt) skaffa l. till skaffa med (en man l. en kvinna l. ett djur), för att ange att ngn (icke) har könsumgänge med (en man l. en kvinna) resp. bedriver otukt med (ett djur). Om någhor haffuer skaffa medh oskäligh diwr, han skal dödhen döö. 3Mos. 20: 15 (Bib. 1541). Hon hadhe intet skaffa hafft medh någhrom man. Dom. 11: 39 (Därs.). (I brist på bevis) wardt her Knutt tillatidh .. gå eedh .., att han aldrigh någen tijdh hade till skaffe medh .. Erich Benchtssons hwstrw, annedt än thet ärligitt wåre och en ärligh man med en anners danequinne bordhe göre. HH XIII. 1: 82 (1563). Han war impotens. .. Och berömde sigh lickwäll, medh slem ord huru ofta han hade haft medh henne till att skaffa. UppsDP 2/4 1595. Hafwa att skaffa med ett Fruntimmer. Nordforss (1805).
β’) (numera i sht vard.) få, äv. ha att (i sht förr äv. till att) skaffa med ngn, förr äv. ha skaffa med ngn, i fråga om tvist l. strid l. hot o. d.: få resp. ha med ngn att göra, få resp. ha ngn att tas med; i sht förr äv. (i uttr. ha att skaffa med ngn): ta itu med l. vidta åtgärder mot ngn. LPetri Kr. 18 (1559: hadhe till at skaffa). På een tijdh tå Kon. Knuut hadhe skaffa medh the Engelske. Därs. 59. Man hafver förnummit Konungen i Pålandh hafva haft sijn skrifvelse till Konungen i Danmarch, och låthit honom tillseya, att hvar han icke restituerer i Sverigis Crona uthan någon vedergielningh Elfzbårgh igen .., då vill han hafva medh Konungen i Danmark att skaffa. OxBr. 10: 172 (1614). (Sv.) Hafwa att skaffa med någon. .. (fr.) Avoir des démélés avec qn. Nordforss (1805). Den som sviker ska få med mig att skaffa. SvHandordb. (1966).
β) ge ngn (något, mycket, nog o. d.) att (i sht förr äv. till att l. enbart till) skaffa, om person, äv. sak: ge ngn (något osv.) att göra l. stå i; särsk.: hålla ngn varm (i kläderna); förr äv. giva sig för mycket att skaffa, påta sig för mycket arbete. Man hafver .. förgätit, hvadt som våre uttrikes fiender göre ville (i händelse av inre oroligheter i Sv.), the ther nu gifve oss nogh till att skaffe, ändåch alt riket holler tillhope. RA I. 2: 128 (1565). (Roger II av Sicilien försäkrade) at han wille fara fort och gifwa Keysaren något til at skaffa. Schroderus Sleid. 166 (1610). (Henrik II) hade vthi Tydskland monge Fiender, hwilke på åtskillige tijdher gofwo honom myckit til skaffa. Dens. Os. 2: 565 (1635). Emädan höstsädet giffwer nog till adt skaffwa .., och man fördänskull intet mera hinner äffter, ty förwaras .. (arbetet med trädan) till wåran. Rosenhane Oec. 62 (1662). (Sv.) Gifva sig för mycket att skaffa .. (lat.) nimis occupari, esse occupatum. Lindfors (1824). Jag skall wäl ge honom att skaffa .. (dvs.) hålla honom warm i kläderna. ÖoL (1852). Auerbach (1913).
γ) skaffa (äv. taga sig att skaffa) med ngt (jfr α), befatta sig l. syssla l. ha att göra med ngt; förr äv. [jfr t. mit einem schaffen] skaffa med ngn (jfr α), i utvidgad anv.: härska l. befalla över ngn. Alle Män skaffa medh Qwinnorna: Vij (dvs. de styrande) skaffe medh alle Män: Och wåra Qwinnor skaffa medh osz, ther til medh biudha och befala osz alle samtligen. Schroderus Albert. 2: 150 (1638). Det gifves en .. verldsåsigt, hvilken .. utgår ifrån den föreställningen, att en menniska kan vara lika ren i sitt hjerta .., huru mycket hon tager sig att skaffa med denna verlden. Thomander 1: 301 (1864). Vi skaffa .. ej direkt med företeelser inom hvardagspolitiken. Kjellén NatSaml. 55 (1903, 1906).
δ) skaffa en ända uppå ngt, göra ett slut l. en ända på ngt. (Hemsökelse drabbade israeliterna i öknen, men Aron) skaffade en enda vppå then iemren. SalWijsh. 18: 21 (öv. 1536).
ε) skaffa sig fri ifrån ngt, göra sig fri l. frigöra sig från ngt. Så rik som min far är, tycker jag at han väl kunde skaffa sig fri ifrån det tvånget, at nödgas hysa okändt folk i sit hus. Björn Medb. 16 (1789).
ζ) skaffa nytta l. gagn, äv. nytta och gagn, göra nytta. CivInstr. 16 (1547: nytta). Därs. 18 (1594: nytta och gagn). Hielp migh at nyttia tiden rätt, / Och skaffa nytta på alt sätt, / Mitt pund eij nedergrafwa. Ps. 1695, 187: 3; jfr Ps. 1937, 138: 8. Spån och grus, som affaller wid .. (alabasterns) arbetande, nyttjas til Gips-bränning, och skaffar samma gagn som Gipsen. Fischerström 1: 37 (1779). Thomander Pred. 1: 209 (1849: nytta).
η) skaffa ngn l. ngt sådan(t) l. sådan(t), göra ngn l. ngt sådan(t) l. sådan(t). PH 5: 3636 (1754). Gud wälsigna dig .. som söker at skaffa mig resefärdig. ÅgerupArk. Brev 3/11 1761.
ϑ) (†) skaffa fördel, göra vinst. (En vid danska gränsen kvarhållen trälast bör man) lothe anamme igen, och ther man med samme trälast nogen fördeell sedhan kunne skaffe, dhå såge vij thet gerne. G1R 24: 40 (1553).
ι) (†) skaffa ont l. gott o. d. utav sig, åstadkomma l. vara orsak till ont osv. Runius (SVS) 1: 225 (1712: ondt och skadligt). Därs. 233 (: godt och gagnligt).
κ) (†) skaffa ngt i l. till saken, uträtta ngt i saken, göra ngt åt saken. G1R 28: 350 (1558: till). OxBr. 5: 11 (1612: i).
λ) (†) skaffa ngn till ngt, göra ngn till ngt. Regerings ärenderna hade .. (kejsarinnan Anna) aldeles lämnat åt Biron .. som hon skaffat til Hertig i Curland. SvMag. 1766, s. 593. Almqvist Amor. 168 (1839).
3) sörja för l. laga l. ordna så att man själv l. ngn annan erhåller (ngt) l. att (ngt) finns l. föreligger l. existerar o. d., förvärva l. anskaffa l. uppdriva (ngt); äv. övergående i bet.: hämta l. köpa (ngt) o. d.; äv. med sakligt subj.: förskaffa (ngt), rendera; ofta med indirekt (äv. refl.) obj.; äv. med avs. på person (i satser utan indirekt obj. numera företrädesvis i fråga om anskaffning av personer till arbete l. tjänst l. deltagande i ngt o. d.); stundom svårt att skilja från 2, 4 o. 5. Skaffa mat för dagen, pengar till hyra, medel till sina studier. Skaffa bil. Skaffa sig en ny kostym. Skaffa läkarintyg. Skaffa hjälp. Skaffa sig vänner, ovänner. Skaffa arbetskraft. Skaffa sig meriter. Skaffa sig gehör, respekt hos ngn. SDS 1903, nr 85, s. 2 (1530). Prästerna (i Danmark) måste skaffa och hålla soldater. RP 7: 426 (1639). Jcke heller (var hon) then kiöskeste, ty hon hade skaffat sig en hoorunge. VDAkt. 1664, nr 244. Jag skaffar Rosalinda, och ni lofwar / Att öfwerlemna henne åt Orlando? Hagberg Shaksp. 6: 396 (1849). (Gästen till barmästaren:) Giv mig en whisky .. och skaffa mig en ask Abdullah (dvs. ett slags cigarretter). Dardel Konf. 12 (1924). Han skaffade och lånade böcker. Johnson Här 135 (1935). Vad skaffar oss nöjet av Ert besök? Östergren (1939). Hans ofta grovhuggna uttryckssätt skaffade honom många motståndare. KyrkohÅ 1942, s. 286. Siwertz Tråd. 96 (1957). — jfr AN-, FÖR-, HÄR-, IGEN-, TILL-, UT-, ÅTER-SKAFFA m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Skaffa tich wijsheet, ty hon är bättre än guld. SalOrdspr. 16: 16 (öv. 1536). Skaffa digh först bröd, seen får du fulle kiött. Törning 136 (1677). Lyckan skaffar nog wänner. Kolmodin QvSp. 1: 193 (1732; i marg.).
b) i vissa uttr.
β) (vard.) skaffa sig l. ngn ngt l. ngn på halsen, åstadkomma l. göra att man resp. ngn får ngt l. ngn på halsen (se HALS 1 i β). Skaffa sig en siukdom på halsen. Möller 1: 368 (1745). (Lindschöld) skaffar Konungen (dvs. K. XI) många vedersakare på halsen af de förnämsta slägterna. Crusenstolpe Tess. 1: 201 (1847). Auerbach (1913).
γ) med avs. på rätt(visa) o. d., i sådana uttr. som skaffa sig l. ngn rätt (i sht förr äv. lag och rätt l. rätt och rättvisa) l. skaffa rätt (i sht förr äv. rätt och dom) åt ngn, se till l. laga l. föranstalta att rätt (enligt lag l. gm dom) vederfares en resp. ngn; i sht förr äv. dels skaffa (ett land o. d.) lag och rätt, se till att lag o. rätt blir rådande (i ett land osv.), dels (med nära anslutning till 2) utan indirekt obj., i uttr. skaffa (lag och) rätt l. skaffa och skipa rätt, skipa rättvisa; se äv. RÄTT, sbst.2 1 e, g. Herren är kend, at han skaffar rett. Psalt. 9: 17 (öv. 1536; Bib. 1917: han har hållit dom). Epter .. (svenskarnas) begieren gaff .. (Erik av Pommern) them drotzet och marsk, som riket skulle skaffa lagh och rett. OPetri Kr. 182 (c. 1540). Een Öfwerheet .. (bör vid skriftermål rannsaka sig själv huruvida) han hafwer skaffat the fattigha så wäl som the rijka, Lagh och Rätt. Carl IX Cat. Y 4 b (1604). (Häradshövdingen skall) hielpa Laghmannen at skaffa Lagh och rätt. Gustaf II Adolf 10 (c. 1620). Skaffa och skipa rätt .. (är) en mödosam och beswärlig sysla. Spegel Pass. 241 (c. 1680). (Allmogen i Ångermanl. bönfaller) det H. Maj:t täcktes skaffa dem rätt och rättvisa uti alt hvad de lidit, och det utan anseende til personen. 2RARP 13: 617 (1743). Lofsjunger Herran, Som, i det höga, / Lönar och bestraffar! / Åt den förtryckta, som till honom ropar, / Rätt och dom han skaffar. Ps. 1819, 267: 2. Själv skaffa sig .. rätt. Östergren (1939). särsk. (†) i uttr. skaffa ngn rätt på ngt, se till l. laga att ngn får sin rätt tillgodosedd i fråga om ngt; jfr RÄTT, sbst.2 1 q δ. Res(olution): Consistorium ecclesiasticum skaffar Abrahamo rätt på sin kappa (som blivit sönderriven). ConsAcAboP 2: 479 (1663).
ε) skaffa (sig) reda på ngn l. ngt, laga så att man får reda på ngn l. ngt; i sht förr äv. (i uttr. skaffa reda på ngt): reda upp ngt; se äv. REDA, sbst.1 6 b κ, 7 e. ConsAcAboP 11: 36 (1722). Lagerlöf Holg. 2: 390 (1907).
ϑ) (†) skaffa sig ljud, göra sig hörd; jfr LJUD, sbst.1 1 (c). Landshöfdingen (som skulle tala till dalkarlarna år 1743) försökte fåfängt i flera timmar att skaffa sig ljud. Malmström Hist. 3: 74 (1870).
ι) (†) skaffa ngn ovilja, uppväcka agg l. motvilja mot ngn; skaffa sig ovilja, se OVILJA 1 a γ. Serenius U 4 b, Aa 1 b (1741).
κ) [jfr språkprov från 1541 under 2 b α] (numera bl. i högre stil, arkaiserande) skaffa sin salighet l. sitt (eviga) väl l. sin själafrid, sörja för att man vinner salighet l. evigt väl resp. själafrid. Skaffa med fruchtan och bäfwan titt wäl, / Och bär vppå händer tin dyrbara siäl. Kolmodin Dufv. 307 (1734); jfr Ps. 1937, 344: 4 (: skaffa med fruktan ditt eviga väl). Du (dvs. Gud) måste straffa / De dödsens barn, som ej i tid / Med fruktan och med bäfwan skaffa / Sin salighet och själafrid. Ps. 1819, 169: 3.
μ) [jfr mlt. sīnen willen schaffen, t. seinen willen schaffen; jfr 2] (†) skaffa sin vilja, genomföra sin vilja, driva l. få sin vilja igenom; skaffa sin vilja och ordning, genomföra sin vilja o. ordning. Epter thet .. (Erik av Pommern) inthet kunde skaffa sin wilia med marsken, så foor han til Gotland i gen. OPetri Kr. 201 (c. 1540). (Det är tydligt att G. I:s upphöjelse på tronen) ingen menniskios wärck allene är, vthan then Alzmechtigeste haffuer synnerligen skaffet sin willie och ordning thervthinnan. G1R 18: 280 (1547). Därs. 29: 17 (1559).
ν) [jfr sådana uttr. som förse sig med ngt, vara rik på ngt] (†) med konstruktionsväxling, i uttr. skaffa sig på ngt l. med ngra, förse sig med l. skaffa ngt resp. ngra. (Värvarna böra låta de värvade) hwar bliffwe hoss sitt, och skaffe sig på gode wärier, till wijdere besked. G1R 17: 413 (1545). Man skulle .. låta .. (Abraham Cabiljau) här om (dvs. om bestämmelserna angående borgen för direktörerna för skeppskompaniet) förnimma, att han med skaffar sig med borgesmän. RP 4: 105 (1634).
c) (†) om verksamhet: avkasta l. inbringa l. ge (ngt). Kopperbruckningen skaffer fast mere än jiärnbruckningen. G1R 23: 67 (1552).
4) [specialanv. av 3] insamla l. förse sig med (föda l. proviant); äv. abs.; numera i sht om djur (särsk. fågel l. insekt), dels: tillägna sig (ngt) till föda, dels abs.: insamla föda (till ungar o. d.); i sht ss. vbalsbst. -ning, anskaffning av föda, proviantering. Myronar (äro) itt swagt folck, lijkwel skaffa the om sommaren sin spijs. Ordspr. 30: 25 (Bib. 1541; Luther: schaffen .. jre speise; Bib. 1917: bereda .. sin föda). När Wallenstein i stort utförde den tanken, att låta hären föda sig sjelf, då upphöjde han på samma gång plundring till rättmätigt skaffande. Fryxell Ber. 8: 50 (1838). Humlorna .. flögo .. gång på gång ut på skaffning. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 88 (1888). Vintern öfver stannar talgoxen framme vid gårdarna och inne i städerna, hållande sig framme, hvar helst något finnes att skaffa. Ericson Fågelkås. 1: 37 (1906). (Gärdsmygs-)Hanen sjunger dagen lång, medan lilla gemålen rufvar, d. v. s. då han icke skaffar. Därs. 41. När (grönsiske-)honan ruvar matas hon av hanen, men understundom får hon själv ge sig ut på skaffning. Rosenius SvFågl. 2: 51 (1921). En stor del av .. (kung Anunds här), som dragits samman inför hotet från kung Knut, hade kommit in (till Östra Aros) för skaffning, och hela hjordar av slaktfänad drevs ned mot landbryggorna. Lindström Österhus 220 (1952).
5) ställa om l. laga l. ombesörja att (ngn l. ngt) kommer (till l. från en viss plats l. person o. dyl., l., i sht med avs. på sak l. förhållande o. d., i l. ur ett tillstånd l. (sak)läge o. d.), bringa l. föra l. få; stundom äv. övergående dels i bet.: hjälpa, dels i bet.: (låta) transportera; i sht förr äv. refl.; äv. med sakligt subj.; ofta i särsk. förb.; stundom svårt att skilja från 2 o. 3. PrivSvStäd. 4: 4 (1592). Cristoffer Reusnär hafwer warit .. (i Åbo) och tilbudit sigh att wele skaffe dijtt .. sitt tryckerij ifrån Rostock. RA II. 2: 319 (1617). Lättsinnade och snart talande tienare (skola) altid ur Hofwet skaffas. Schmedeman Just. 1154 (1687). Sanning skaffar i ljus, hvad lögnen söker at hölja. Nicander GSann. 4 (1766). En båt, på hwilken man skaffat sig öfwer djupet. Hwalström SpecPaid. 172 (1773). Lars Larsson räddades med understöd af konungen .. och skaffades sedan på flykt till Norge. Malmström Hist. 4: 156 (1874). Allan kan vinna sitt bröd .. genom att skaffa timmerstockarna ut på isen. Böök ResSv. 154 (1924). — jfr AV-, BORT-, FORT-, FRAM-, FÖR-, HOP-, HÄR-, NED-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-SKAFFA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. som ange att ngn l. ngt bringas till en plats l. i ett tillstånd samt i anv. som ansluta sig härtill.
α) skaffa till världen, om människa l. djur med avs. på avkomma: sätta till världen, ge upphov till. Orrelius Diurr. 44: 6 (1750; om djur). Äfven om den blinde icke själf kunde blifva mjölnare, så kunde han likväl kanske en gång skaffa ett halft dussin seende mjölnare till verlden. Cederschiöld Riehl 1: 72 (1876). Vad ni skaffar till världen mycket barn, sade folk ibland åt statarna. Lo-Johansson Stat. 1: 5 (1936).
β) (numera bl. tillf.) skaffa ngn (förr äv. sig) i (förr äv. åt) galgen, laga så att ngn resp. man (själv) kommer i galgen. Skaffa en åt galgan. Linc. (1640; under ago). (I bibeln ses hur Haman) skaffat sig i galgen, genom sin ondskefulla högfärd. Hoffmann Förnöjs. 108 (1752).
γ) (ngt ålderdomligt) skaffa ngn tillstädes, se till l. laga att ngn kommer tillstädes l. till rätta; äv. skaffa ngt tillstädes, förr äv. [jfr d. skaffe til veje] till väga, skaffa l. få fram ngt. (Målet uppsköts) thil nesthe rustuffuuo, och skall .. Oloff Jonnss(o)n skaffuua sinne withnne thiil stedis. TbLödöse 104 (1588). LReg. 111 (1618; med avs. på räkenskaper). BraheBrevväxl. II. 1: 205 (1662; med avs. på förrymd missdådare). Sturzen-Becker OffKristend. 30 (1855: tillväga). SAOB F 1356 (1925).
ε) [jfr 3] (†) skaffa ngn ngt l. ngn i händer(na), laga l. se till att ngt l. ngn kommer i ngns händer l. att ngn får hand om ngt l. ngn. Werwing Hist. 1: 389 (c. 1690; med avs. på person). (Fartygsägarna) våga lif och egendom på sjön att afföra våra tillverkningar .. och skaffa oss alla våra behof i händerna. Chydenius 245 (1765).
ζ) (†) skaffa ngn hos ngn, ombesörja att ngn kommer till ngn l. får företräde hos ngn. Swenska residenten .. (i Königsberg) skaffade mig hos Gref Dohna, som war guverneur i Königsberg. EBjörck (c. 1740) i KKD 3: 98.
η) (†) skaffa sig uti ämbetet, laga så att man kommer in i skråämbetet, skaffa sig till (en tjänst), laga så att man får (en tjänst). Kyrkol. 19: 24 (1686; se under b ε). Så wijda .. (den förutvarande smedens son) finnes skickelig och capabel sampt skaffar sig uthi ämbetet och blifwer mästare, kan han .. antagas (till smed för akademien). ConsAcAboP 6: 216 (1687).
ϑ) (numera bl. tillf.) skaffa ngt i gång, förr äv. till gångs, sörja för l. laga att ngn kommer i gång l. i rörelse. Juslenius 146 (1745: i gång). Det är en enda man .. som bestyrer om hela Transporten, lagar wägar och broar och skaffar kärran til gångs. Posten 1769, s. 866.
ι) (mera tillf.) skaffa ngn till liv, ge ngn liv, väcka ngn till liv. Harmlösa (dvs. en snokhona) är död, och vi kan inte skaffa henne till liv igen. Lagerlöf Holg. 2: 19 (1907).
b) i vissa uttr. som ange att ngn l. ngt bringas bort från en plats l. ur ett tillstånd samt i anv. som ansluta sig härtill.
β) skaffa ngn l. ngt ur, förr äv. utur l. (ut)av vägen, undanskaffa l. bortskaffa l. avlägsna ngn l. ngt (med avs. på person äv.: undanröja l. döda ngn); i sht förr äv. skaffa ngn sin väg, avlägsna ngn; förr äv. skaffa sig utur vägen, laga att man kommer undan, ta sig undan. The klocker, med hvilka klämptat blifver, när uphöjes (vid nattvarden), skola nedertagas och af vägen skaffas. RA I. 3: 57 (1593). Schück VittA 1: 129 (i handl. fr. 1630: vtaf wägen). Banér GenGuvBer. 125 (i handl. fr. 1667: skaffa sigh uthur wägen). Hwilken med wilja släpper tiuf, och honom utur wägen skaffar, sedan han gripen och fängslad är; plichte som i Straff Balken, och förr i thenna Balk urskils. MB 40: 10 (Lag 1734). Hwarföre kunde icke .. (Josefs) bröder skaffa honom af wägen genom dråp? Nohrborg 942 (c. 1765). ”Kom då och haf hän .. (slavinnan som icke vill lämna sin son). Kan ingen skaffa henne sin väg?” sade .. (slavhandlaren) tort. Callerholm Stowe 145 (1852). SAOB R 4331 (1962).
γ) (†) skaffa ngn l. ngt sin kos, laga att ngn l. ngt avlägsnas l. försvinner, undanskaffa ngn l. ngt; äv. med indirekt obj., betecknande den som blir lidande av ett sådant undanskaffande. Jöns Larsonn .. hafuer skaffett dråparen sinn kos och fått honom sinn egen hest. VadstÄTb. 421 (1608). Sann Gudz ordz förstånd vthrota, / Wille the (dvs. katolikerna), och skaffa oss sijn koos. / FädernesLandsens frijheet godha. PolitVis. 253 (1628). Girugheten skaff sjn kos. Warnmark Tuktesp. 1 (1687).
δ) (†) skaffa ngt undan händerna, få ngt ur händerna, bli färdig med ngt. Porthan BrCalonius 133 (1794).
ε) (†) skaffa ngn ifrån (en tjänst), laga så att ngn får lämna (en tjänst). Hwilken Prästman som går efter ens annars Lägenhet .., på thet han må skaffa honom ther ifrån, och sig ther til igen .., skal ifrån sitt Embete satter warda. Kyrkol. 19: 24 (1686); jfr a η.
η) skaffa ngt (äv. ngn) ur världen, undanskaffa l. undanröja ngt (l. ngn). Serenius Kk 1 a (1741). Konfliktämnen skaffas inte ur världen genom att man lagrar upp dem. FinT 1955, s. 99.
6) [jfr motsv. anv. i holl. o. (l)t.; jfr äv. 4] i sht sjöt. ordna med l. göra i ordning l. tillreda (mat); äv. abs.: utspisa; numera bl.: inta måltid (i sht i fråga om manskaps måltider ombord), äta (äv. med obj., i sådana uttr. som skaffa frukost l. middag l. kväll, äta frukost osv.); ss. vbalsbst. -ning dels: ätande l. utspisning l. måltid (ombord), dels konkret: mat(säck) l. proviant. Backsfolck, är ett wist antaal Matroser at wara uti Faatlaag, när Kåcken skaffar. Rosenfeldt Tourville 120 (1698). (Det skall utövas) inseende däröfwer, at, sedan skaffningen är förbi, Qwarter- och Rotemästarne .. frambära Spiskiärillen, besynnerligen de siukas, at af Kockarne straxt rengiöras. Sjöregl. 1741, 2: E 4 b. (Sv.) Skaffa mat (lat.) Parare cibum. Schultze Ordb. 4283 (c. 1755). (Skeppskocken) skal hafva skaffningen färdig om middagen emellan kl. 10 och 11, samt om aftonen til kl. 5. SjöreglÖrlFl. 1785, § 403. (Sv.) Skaffa frukost, middag, qväll .. (fr.) déjeuner, diner, souper. Konow (1887). (Värdfolket på lantgodset) igångsatte outtröttligt lustfärder med större eller mindre skaffning på längre eller kortare håll. Schybergson Estlander 78 (1916). Mellan däcksbalkarna (på korvetten ”Sagas” trossdäck) var upphängda de bord och bänkar, som nedtogs under skaffning. Hägg Örl. 68 (1943). På ett kårmöte dryftades matfrågan (för studenterna). .. Det gällde att skaffa mat och skaffa lokaler att skaffa i och att skaffa pengar. LundagKron. 3: 317 (1955); jfr 3. — jfr KALL-, KVÄLLS-, MIDDAGS-, TORR-SKAFFNING. — särsk. sjömil. i uttr. fri skaffning, utspisning i land varvid varje sjöman äger rätt att under viss tid inta sin måltid i matsalen på den plats o. i det sällskap han själv önskar; jfr BACKLAG 2. BetFörbättrKosthMar. 1919, s. 79. VFl. 1925, s. 18.
SKAFFA AV10 4, förr äv. UTAV. till 5.
1) med personligt obj.: skicka iväg; äv. dels: avlägsna l. avvisa, dels: avskeda l. entlediga l. (med avs. på trupper o. d.) hemförlova; äv. med sakligt obj. (jfr 2): avskaffa l. undanröja l. göra slut på (äv. med obj. betecknande stad: avskaffa stadsprivilegier för); numera bl. (föga br.) i uttr. skaffa ngn l. sig av med ngn l. ngt, se till l. laga l. ombesörja att ngn resp. man (själv) blir av med l. kvitt ngn l. ngt. Effter thet vi .. alt thet, såsom then sanskyllige Gudz läre och budord .. emott är, af ath schaffa forursakade äre; therföre (osv.). RA I. 1: 281 (1540). (Preussiska sändebudet framhöll att) inted medell (fanns) att skaffa Keijsarens krigsfolk aff i Tysklandh, så länge han hade den prætext att saken icke vore medh Danmark accorderet och H.K. M:ts armee låge i Pryssen. AOxenstierna 1: 137 (1628). När nu .. (de fem infanteriregementena) ähre sin koos (från Elbing), vill jag försökia, huru jag medh rytteriedt kan komma till rätta, och att jag må effter handen skaffa dem af. Dens. 5: 416 (1630). R. Drotzen: Migh tyckes man skulle skaffa aff Gäffle, Hudingzvaldh och Södretelge, som försnilla Chronan itt högt och ringe contribuere. RP 6: 350 (1636). Alle hustrur skaffes af wid compagniet. KKD 10: 378 (1704). Giör någon ey sitt embete, så skaffa af honom. 2RARP 6: 330 (1731). Skaffa mig af med denna menniskian. Modée Dår. 85 (1741). Widegren (1788: Skaffa sig af med). Önskligt vore, att .. (överharvning efter sådden) allmäng blefve försökt i vår. Man finge deraf erfarenhet, huruvida denna öfverharfning ensam kan skaffa oss af med detta envisa ogräs (dvs. åkerkålen). SD(L) 1901, nr 196, s. 4. jfr avskaffa.
2) (†) i uttr. skaffa av sig ngt.
a) medföra ngt ss. resultat, föra med sig ngt. RARP 12: 194 (1675; med avs. på nytta). Lät osz med hast bortkasta / The leda mörcksens Wärck som skaffa af sig qwal / Til både kropp och siäl. Vallenius Epistl. 15 (1733).
b) göra sig av med ngt, befria sig från ngt; avskaffa ngt. I Pålen ha de andra remedier (än inskränkning i konungens rätt att bortgiva tjänster) til at skaffa af sig Souverainiteten. 2RARP I. 1: 41 (1719). Almquist InlHelSkr. 646 (1775). —
SKAFFA BORT10 4. till 5; äv. bildl.: döda (ngn). HSH 31: 373 (1662). (Hamlet:) Jag skaffar honom (dvs. Polonius) bort och swarar nog / För döden som jag honom gaf. Hagberg Shaksp. 1: 381 (1847). (Sjön) är tillgänglig på några ställen, där människorna ha skaffat bort vassen. Lagerlöf Holg. 1: 210 (1906). jfr bortskaffa. —
SKAFFA FORT. (†) till 5: bringa l. forsla l. transportera (ngt l. ngn) vidare l. i väg, fortskaffa; äv. refl., i uttr. skaffa sig fort, dels: ta sig vidare, dels i överförd anv.: få sin bärgning l. dra sig fram o. d. Meig tÿcker om .. (den efterskickade tjänaren) kunne ta en aff klipparna som fark(iär) will blij aff med, och kunne sälian på wägen att skaffa seig fort med wore dät gått. Ekeblad Bref 2: 400 (1663; rättat efter hskr.). Igenom en skälig kunskap i kirurgien kan en fattig student skaffa sig fort utomlands. Annerstedt UUH II. 2: 244 (cit. fr. 1722). Byens herre, din signal / Skall skaffa fort till nästa dal. Arnell Scott Sjöfr. 90 (1829). jfr fortskaffa. —
1) ombesörja att (ngn l. ngt) kommer l. bringas fram (se d. o. 3, 4); äv.: forsla l. transportera (ngn l. ngt) fram; numera företrädesvis (mera tillf.) refl., i uttr. skaffa sig fram, ta sig fram (äv. i överförd anv.). AOxenstierna 1: 486 (1633; med avs. på brev). Om våre (från Åbo till Sthm) öfverreste lycksökare kunna skaffa sig fram, lider jag det gerna, bara de ej (osv.). Porthan BrCalonius 141 (1794). Jag skaffade honom fram till staden. Weste FörslSAOB (c. 1815). Längre fram blef marken mera kärrartad och vi hade någon svårighet att skaffa oss fram. Lindström Bates 29 (1872). WoH (1904; äv. refl.).
2) ombesörja l. åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer fram (se d. o. 5) l. till synes l. förefinns l. finns tillhanda o. d.; äv. övergående i bet.: frambringa l. producera (ngt). Han skal stella borrinngh thil nesthe rustuffuuo och skaffua sin saggiessmann fram. TbLödöse 108 (1589). Jacob hålles före af några, at hafwa haft mycken insicht i naturkunnigheten, hartil hans invention, at skaffa fram brokota och spräklota lamb, egentligen gifwit anledning. Lagerbring HistLit. 53 (1748). Att skaffa fram stolar, sätta i och tända ljus .. — allt det der utförde hon så flinkt, så gladt och lifligt, att (osv.). Bäckström Sång. 136 (1876). Skaffa fram .. bevis. SvHandordb. (1966). särsk. (numera bl. tillf.) abs.: sätta l. ställa fram mat o. dryck, duka fram l. upp; jfr skaffa upp slutet. Prytz OS H 4 b (1620). Bonde gör tig bered, skaffa fram, tu får fremmande Gäster. Voigt Alm. 1686, s. 25. —
SKAFFA IFRÅN SIG. (†) till 5: göra sig fri från l. kvitt (ngn l. ngt). (Han) bleff .. rådh och förmant .. att han skulle skaffa sin moder ifrån sigh och förlijka sigh medh sin hustru. VDAkt. 1675, nr 309. (Vi) skole .. skaffa synden ifrån osz genom en sann bätring. Swedberg Cat. 355 (1709). Lagerström Bunyan 3: 235 (1744). —
SKAFFA IGEN10 04. [fsv. skaffa igen] (numera i sht ngt vard.) till 3; i sht förr äv. med indirekt obj. LPetri 1Post. O 4 a (1555). Hvar ähr mitt lamb, du måste skaffa migh dhet igien. VgFmT II. 6—7: 135 (i handl. fr. 1666). jfr igenskaffa. —
SKAFFA IGENOM10 040 l. 032. (numera bl. tillf.) till 5: ombesörja l. åstadkomma att (ngt l. ngn) kommer l. bringas igenom; äv. i överförd anv., med avs. på förslag o. d.: få l. driva igenom. HFinlÖ 246 (1712). Östergren (1939; med avs. på förslag). —
SKAFFA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA 040, äv. 032, förr äv. IHOPA. till 5. jfr hopskaffa.
1) (numera i sht ngt vard.) se till l. laga att (ngt l. ngra) samlas (ihop), sammanbringa; äv. dels (med avs. på (samling av) personer): sammankalla, dels (med avs. på pengar l. ägodelar): hopbringa l. spara ihop; förr äv. med indirekt refl. obj. G1R 28: 180 (1558). Angående the extraordinaire tingen .., är altid brukeligit, att landzhöfdingen bör wetta der af, som beordrar underbetienterne skaffa nembden ihopa. FörarbSvLag 3: 16 (1712). (Slavhandlaren sade:) Jag tänker skaffa mig ihop ett prima-sorts-parti (av slavar). Callerholm Stowe 141 (1852). Nu åker jag efter egen häst på det lilla jag skaffat ihop. Högberg Fåg. 73 (1915).
2) (numera bl. tillf.) sätta samman l. förfärdiga (ngt). Ser han, dessa penslar har jag skaffat ihop (av svinborst). Almqvist Mål. 59 (1840). —
SKAFFA IN10 4. [fsv. skaffa in] till 5.
1) ombesörja att (ngt) kommer l. hämtas l. tas in (ngnstädes) l. inkommer l. införes (i en krets av människor o. d.); äv. (stundom med anslutning till skaffa 3): införskaffa l. anskaffa (ngt), ofta övergående i bet.: införa (se d. o. 1 a) l. inhandla (ngt); förr äv. med indirekt (äv. refl.) obj. Asteropherus 17 (1609). Nu måste du (dvs. en skrivare) gå ut och skaffa mig in Boken, som jag skal hålla, så får jag begynna (att vara bokhållare). Modée FruR 75 (1738). (Det är en olycka för landet) då .. (medborgarna) ej med sina tillverkningar få sjelfva skaffa sig in sina behof, utan några få träda i ett fullkomligt förmynderskap af all handel och näring. Chydenius 141 (1765). Insp(ektor) Sparrman skaffade in från Norige grisar af engelsk race. NorrlS 1—6: 116 (1802). Det är han som inskaffat denna villfarelse ibland menigheten. Nordforss (1805). Skaffa in nya varor. SvHandordb. (1966). jfr inskaffa. särsk. med avs. på pengar o. d.; äv. om verksamhet o. d.: inbringa. Wedh denna tijden (dvs. i slutet av november) plägar skrifwaren reesa till Töfsala och skaffa in penningar (gm försäljning av säd). ConsAcAboP 3: 351 (1669). Kräftförsäljning .. skaffar tidtals in litet penningar i hemmen. Feilitzen Tjenare 1: 46 (1890).
2) ombesörja att (ngn) kommer in (ngnstädes), särsk. får plats (på en vårdanstalt o. d.) l. vinner inträde (i en förening o. d.) l. blir antagen (i lära); äv. (i sht jur.): ombesörja att (ngn) inställer sig (inför domstol o. d.; jfr skaffa upp); äv. refl., i uttr. skaffa sig in, ta sig in. D. Enevald och M. Jacob tyckte att Francken måtte påläggias skaffa in dhe kararna som woro med j stallet, när hästen uthtogs. ConsAcAboP 4: 58 (1672). Pappa får skaffa karlen in i Societeten. Björn FörfYngl. 128 (1792). Skaffa en in på spektaklet. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag ska skaffa dej in i en lära. Blanche Våln. 168 (1847). För att undgå slafvarnes uppmärksamhet beslöt man skaffa sig in i villan medelst en öppning på trädgårdsmuren. Rydberg RomD 87 (1877). Trots hennes buttra protester skaffade han in henne på ett hyggligt hem för gamla tjänarinnor. Siwertz Tråd. 46 (1957).
3) (†) i uttr. skaffa ngt in på ngn, laga att ngn får ngt över sig l. får dras med ngt; jfr skaffa på. Af ländzmennerna upbära .. (fogdarna) betalning för samma gästning, som the skaffa in på presten (vid uppbördsting). RA I. 3: 109 (1593). —
SKAFFA PÅ10 4, äv. UPPÅ04. (numera bl. tillf.) till 5: särsk. i uttr. skaffa ngn l. ngt på, i sht förr äv. uppå ngn, äv. skaffa på ngn ngn l. ngt, se till l. laga att ngn får ngn l. ngt på sig l. på halsen. (Man) bad oss straxt att Packa från Sochnen, i annor händelse skulle de skaffa Ryssen uppå oss. HFinlÖ 402 (1730). Nordforss (1805). —
SKAFFA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till 5, = skaffa ihop 1; i sht förr äv. refl., i uttr. skaffa sig tillsammans med ngn, komma l. slå sig ihop med ngn. 2RARP 6: 126 (1731). Genom ett bedrägeri skaffade .. (min man) sig tillsammans med mig. Almqvist Smar. 450 (1845). jfr sammanskaffa. —
SKAFFA TILL10 4. till 3: anskaffa l. förvärva (ngt); äv. abs., förr särsk.: sköta anskaffning (hemforsling o. iordningställande) av matvaror; stundom äv. (med konkret, förr äv. abstr. obj.) i uttr. skaffa till sig ngt, förr äv. skaffa sig ngt till, se till l. laga att man får ngt till sig, äv.: förvärva l. skaffa sig ngt. Ehuad som hälst iagh migh skaffade til, så länge iagh war .. (i hemmet), thett togh min moder ifrån migh. MStiernbielke (1594) hos Rääf Ydre 3: 397. 2 karler som hafwe hulpit att skaffa till uthj skafferÿett. HovförtärSthm 1655, s. 328. (Biskoparna) hafwa .. (nuförtiden) skaffat til sig alla kätterier uti en hop (o. icke bl. vissa särskilda). Borg Luther 1: 176 (1753). De otrogne .. oroas altid om, huru de skola skaffa til sig egodelar. Därs. 2: 227. I unga år skaffa till hvad din ålder nyttja vill. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr tillskaffa. —
SKAFFA TILLBAKA10 040. till 3; stundom äv. med indirekt obj. Skaffa mig mina penningar tillbaka. Weste FörslSAOB (c. 1815). Lagerlöf Holg. 2: 204 (1907). jfr tillbakaskaffa. —
SKAFFA UPP10 4, äv. OPP4. till 5: ombesörja att (ngt l. ngn) bringas upp (till en högre l. nordligare l. längre från kusten o. d. belägen plats) l. reses l. sättes o. d. upp; i sht förr äv. dels med indirekt obj., dels refl., i uttr. skaffa sig upp, ta sig upp; förr äv.: ombesörja att (ngn) uppträder (inför domstol o. d.; jfr skaffa in 2). Gud gee farkiär kunne hiälpa meig därtill .., att iag på något sätt kunne skaffa op (till Sthm) dom (dvs. de begärda hundarna) i winter när wij komma igän (från Tyskl.). Ekeblad Bref 1: 365 (1654; rättat efter hskr.). Studenten befaltes at skaffa op näste Consistorij dagh den som han haf:r köpt aff. ConsAcAboP 2: 490 (1663). Apropå om krogen, så kunde du just gå ner och skaffa oss upp något till bästa. Blanche Våln. 129 (1847). (Mördaren på dödsbädden:) Lofva mig att taga dessa guldmynt och derför skaffa upp ett stenkors, med några fromma ord på, öfver presten, på det ställe, der jag slog ihjel honom. Sturzen-Becker 2: 92 (1850, 1861). Tänkbarligen kunde en fiende med stort besvär för tross och tungt artilleri skaffa sig upp ur (dalarna). Högberg JesuBr. 2: 61 (1915). jfr uppskaffa. särsk. (†) abs.: ställa om att mat (o. dryck) kommer (upp) på bordet, övergående i bet.: laga till mat (o. dryck); jfr skaffa 6 o. skaffa fram 2 slutet. På Värkö såg man fiäsa / Kocken och i köket fräsa, / Till at lustig skaffa opp / Åth een Blekings bondetropp. Rosenfeldt Vitt. 241 (c. 1700). —
1) ombesörja att (ngn l. ngt) kommer l. bringas ut (från en plats l. ur ngt o. d.); äv. övergående i bet.: föra l. forsla l. transportera ut (ngn l. ngt). På tusende sätt skaffa de ut honom (dvs. mastixen) utaf ön (dvs. Chios). Eneman Resa 1: 76 (1712). Skaffa en ut ur arresten, ur trängseln. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (numera bl. tillf.) ombesörja att (ngt) utlämnas l. utlevereras l. utbetalas o. d. Någon Räst (på skatten bör icke) blifue inne hooss bonden, Och fördenskuldh skall Fougdten wara förtäncktt at skaffa den vth till förelagdh dagh. LReg. 133 (1620). —
SKAFFA ÖVER10 40. till 5: ombesörja att (ngn l. ngt) kommer l. bringas över (ngt l. till en plats), få (ngn l. ngt) över (ngt osv.); äv. refl., i uttr. skaffa sig över, ta sig över. (Sv.) Skaffa öfwer. (Fr.) Faire passer. Nordforss (1805); möjl. icke särsk. förb. Dalin (1854). Han hade skaffat sig öfver från London till Hamburg. Strindberg Fagerv. 215 (1902).
-HUS. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) vid örlogsstation: (lokal i) byggnad där mat serveras, matsal. PH 6: 4152 (1756). Gynther Förf. 7: 99 (1861; om ä. förh.).
-EFFEKT. i sht sjöt. var o. en av de effekter (kärl, bestick o. d.) som användas vid skaffning; jfr -redskap. VFl. 1925, s. 18. —
(4) -PROMENAD. (tillf.) om (djurs) promenad med syfte att tillägna sig föda. Knöppel SvRidd. 58 (1912; i fråga om älg). —
(3, 4) -RESA. (tillf.) särsk. till 3, om resa företagen för anskaffande av ngt. Nyström Pers. 126 (1925; för anskaffande av flickor till harem). —
-UNDEROFFICER~10102. (förr) underofficer vid flottan med uppgift att bl. a. övervaka utvägning o. uppbackning av proviant samt tillse att ordning o. renlighet upprätthölls i kök o. d., proviantuppbördsman. BtRiksdP 1899, I. 1: nr 60, s. 4.
Spalt S 3310 band 25, 1969