Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKACKLA skak3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skackla; avledn. av SKAKA; jfr med avs. på bildningen sv. dial. skackra, skaka (se SKACKRIG)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skaka, darra. En sitter i bänck, både skacklar och hacklar. BrölBesw. 226 (c. 1670; i hskr. C; hskr. A: kraklar oc kräblar).
Ssg: SKACKEL-HÄNT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) darrhänt; jfr skackerhänt. Väring Vint. 88 (1927).

 

Spalt S 3278 band 25, 1969

Webbansvarig