Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SJÄLVSVÅLDELIGEN l. SJÄLVSVÅLLELIGA, adv.
Ordformer
(sielfswålleliga 1699, 1729. sjelfswåldeligen (sielfs-) 1738, 1749)
Etymologi
[avledn. av SJÄLVSVÅLDIG]
(†) självsvåldigt; odisciplinerat, slappt. Cellarius 91 (1699). Lind 1: 1166 (1749).

 

Spalt S 3140 band 25, 1969

Webbansvarig