Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINNRIK sin3~ri2k, förr äv. SINNERIK, adj. -are ((†) superl. -est Arvidi 4 (1651)). adv. -T.
Ordformer
(sind- 1617. sinn- (sijn-, sijnn-, sin-) 1538 osv. sinne- 16191771. Se för övr. RIK, adj.)
Etymologi
[jfr d. sindrig, nor. sinnrik; av mlt. sinnerīke l. t. sinnreich, av mlt. sin resp. t. sinn (se SINNE, sbst.2) o. rīk(e) resp. reich (se RIK, adj.)]
1) om person: uppfinningsrik, påhittig, fyndig; finurlig; skarpsinnig; förr äv. dels allmännare: snillrik, klok, förståndig, begåvad, framstående (i intellektuellt avseende), dels: (konst)-skicklig, dels i överförd anv., om en persons hjärna l. förstånd: skarp, god o. d. (Lat.) Ingeniosus (sv.) sinrijk. VarRerV 58 (1538); jfr 2. (En hovman) skal .. ock wara Sijn rijk, Snil, Snarrådig, och wältalende. Brahe Oec. 14 (c. 1580; uppl. 1920; rättat efter hskr. c. 1590). Aldenstund .. (Beda) hade itt sinnrijkt Förstånd, studerade han vthi thet Latiniske, Grekiske och Hebreiske Tungomålet. Schroderus Os. 2: 433 (1635). Om .. (pärlor o. ädelstenar) kommo i ens sinnerijks konstnärs mästerlige hand, som weet och förståår huru, och hwar hwart bör sättias, skickas och stifftas; twijkar iagh intet man ju skulle komma en rijk och prydhlig skrudh til wägha igen. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Een Sinne-riker Hiärna. SkrVSocLd 20: 30 (1689). Desse Barometrer äre för 70 åhr sedan wid pasz först i Italien upfundne af en lärd och sinrik .. Mathematico, benämnd Toricellus. Elfvius Alm. 1714, s. B 3 a. Söta mor, alltid sinnrik när det gäller glada puts, sade (osv.). MoB 2: 147 (1797). Ytterst sinnrik, när det gäller små affärstransaktioner. Östergren 6: 76 (1938). — särsk. i fråga om ngns förmåga att framställa ngt i tal l. skrift, särsk. i vitter form; ofta liktydigt med: fyndig, spirituell. Franco, Abbot i Hagligemen, en lärd Man och sinnrijk Poet. Schroderus Os. 2: 631 (1635). The Sinnrijkeste Språkmästare. Arvidi 4 (1651). Hvad är, som så förvilla plär / Den Skald, som olärd lyran tager? / .. At sinrik bli, / Man blifver mörk (dvs. dunkel, oklar). Kellgren (SVS) 2: 294 (1788). Östergren 6: 76 (1938).
2) om resultatet av ngns (intellektuella) verksamhet l. om metod att utföra ngt l. konstruktion o. d.: som vittnar om uppfinningsrikedom l. fyndighet l. skarpsinne, fyndig, finurlig, skarpsinnig; stundom: konstrik; ss. adv.: fyndigt l. finurligt l. skarpsinnigt resp. konstrikt. Et Sinrijkt streck ok pusz. Lucidor (SVS) 271 (1672). (Problemet) at uträkna Sannolikheter .., hwilket han uplöst på et ganska sinrikt sätt. Dalin Vitt. I. 3: 186 (1750). Sinnrikt sammanflätade melodier. Hellström Malmros 322 (1931). Leibniz’ monadologi är en mycket sinnrik teori. Marc-Wogau FilDiskuss. 90 (1955). — särsk.
a) om (konstruktionen av en) mekanisk inrättning, teknisk anordning, maskin, uppfinning, teknik o. d. Brunnarne (i negerbyn) äro .. gräfde på et sinnrikt sätt. Ödmann MPark 48 (1800). En del mjölk tappas med hjälp av sinnrika maskiner på små glasflaskor, rymmande 1, 1/2 eller 1/4 liter. Bolin VFöda 195 (1933). Ett sinnrikt elektriskt kontrollsystem. Fatab. 1949, s. 234.
b) om (muntlig l. skriftlig, särsk. litterär) framställning l. sätt att yttra sig l. skriva l. (särsk. litterär) stil o. d.: som vittnar om uppfinningsrikedom l. fyndighet l. skarpsinne, fyndig, skarpsinnig; stundom: spirituell, konstrik. HSpegel (c. 1683) i 2Saml. 12: 67. Riks-Rådet Bengt Oxenstierna (höll) et sinrikt och wäl lämpat Tal, hwarmed han liksom på hela Rikets wägnar, emottog (den danska prinsessan Ulrika Eleonora). HC11H 6: 49 (c. 1700). Sinrika infall. VRP 23/10 1738. Det sinnrika epigrammet. BEMalmström 7: 169 (1850). Werin Ekelund 2: 304 (1961).
3) (†) om intellektuell verksamhet, studium o. d.: som bedrives med l. kräver l. utvecklar skarpsinnighet l. skärpt intellekt, som sätter ngns skarpsinnighet l. klokhet l. förstånd l. fyndighet på prov o. d.; i vissa fall övergående i bet.: intellektuell, andlig, lärd. RA II. 2: 249 (1617). (Att skriva en svensk grammatik) är ett svårt arbete, som fodrar ett moget ock sinnerikt äftertänkande, mäd icke litet hufvudbråk och tidspilla. Tiällmann Gr. 8 (1696). Alla fria konster och sinrika öfningar funno hos .. (Ulrika Eleonora d. ä.) särdeles ynnest. HC11H 6: 133 (c. 1700). Idka sinrika Studier. Swedberg Amer. 126 (i brev fr. 1720). Med sinrikt bryderi hon (dvs. människan) tusend ting upspinner. Nordenflycht QT 1748—50, s. 104.
Avledn.: SINNRIKEDOM, r. l. m. (tillf.) till 1: sinnrikhet (se d. o. 1), uppfinningsrikedom, påhittighet. Wilamowitz-Moellendorff Okakura Té 96 (1921).
SINNRIKHET, r. l. f. [jfr mlt. sinrīkichēit, t. sinnreichheit]
1) till 1: uppfinningsrikedom, påhittighet, fyndighet, finurlighet; skarpsinne; förr äv. dels allmännare: snillrikhet, klokhet, gott förstånd, dels: (konst)skicklighet. Personer, som .. (Gud) til Werldzligh heeder .. genom sinnrijkheet eller förmögenheet öffwer andra menniskior vphöght. Phrygius Föret. 3 (1620). (Bina) äga flit och sinrikhet, / I bygnings-konst, i hus och wåning. Nordenflycht QT 1746—47, s. 45. Hoffmann NutidMagi 1: 62 (1882).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara sinnrikt konstruerad l. påhittad, fyndighet, finurlighet o. d.; i fråga om konstnärlig framställning o. d. (jfr b) äv.: konstrik utformning o. d. Sahlstedt CritSaml. 618 (1765). Motiven (i romanen) fläta sig i varandra med orientalisk sinnrikhet. SvD(A) 1933, nr 101, s. 9. särsk.
a) till 2 a. Kruhs UndrV 100 (1884).
b) till 2 b: fyndighet, spiritualitet, skarpsinne; konstrik utformning. Rosenstein 1: 354 (1809; i fråga om litterär stil). Er (dvs. Harry Martinsons) skildringskonst är i sin lekfulla sinnrikhet välgörande oakademisk. Siwertz i 3SAH LX. 1: 42 (1949).
c) (numera bl. tillf.) konkret(are), om ngt sinnrikt l. ngt konstrikt utformat; särsk. (motsv. a o. b) om sinnrik uppfinning l. mekanism resp. fyndig l. spirituell l. konstrik formulering o. d. Authorer och Snillen hafva sammanväft en oändelighet Sinrikheter, det är falskt Genie, öfver detta ämnet (dvs. friheten). Thorild (SVS) 2: 85 (1784). Detta med sinnrikheter och fantasier mättade måleri. Josephson Tessin 1: 82 (1930).
SINNRIKLIGA, adv. (†) till 1, 2: sinnrikt; snillrikt, förståndigt. Linc. (1640). Hamb. (1700).

 

Spalt S 2639 band 25, 1968

Webbansvarig