Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINNDIKT sin3~dik2t, förr äv. SINNEDIKT, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sinn- 18101932. sinne- 17881835)
Etymologi
[jfr ä. d. sinddigt; efter t. sinngedicht, av sinn (se SINNE, sbst.2) o. gedicht (se DIKT, sbst.1)]
(numera bl. ngn gg) litt.-hist. benämning på en viss typ av korta, sinnrikt uppbyggda, epigrammatiska dikter från 1600-talet o. 1700-talet, urspr. skrivna med de romerska epigramdikterna ss. mönster. Sinnedigt om det lyckliga Lefwernet. GbgNyh. 1788, s. 25 (rubrik). De bästa af .. (Samuel Columbus’) Poemer, äro tvifvelsutan hans Epigrammer, eller SinnDigter, som de, på den tiden, kallades. Hammarsköld SvVitt. 1: 128 (1818). 3NF (1932; om förh. på 1600-talet).

 

Spalt S 2570 band 25, 1968

Webbansvarig