Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SINGALES siŋ1gale4s, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cingulies 1667. singales (c-, -gh-) 1848 osv.)
Etymologi
[jfr t. singalese, singales, eng. sinhalese, sing(h)alese, singales, singalesisk, fr. cingalais, singalesisk; till sanskr. Siṃhalaḥ, namn på ön Ceylon]
man tillhörande den befolkningsgrupp av arisk ras som utgör huvudmassan av ön Ceylons befolkning; förr sannol. äv. allmännare: man tillhörande Ceylons inhemska befolkning; i pl. äv. utan avseende på kön. Äfwen samma Maneer (som invånarna på Malabarkusten) bruka the Cingulieser, eller the som boo på Ceylon, the hafwa och itt Språk, enahanda Skrifft och Bookstäfwer. Kiöping Resa 84 (1667). Mahavansa, en af Cingalesernas vigtigaste Buddhaistiska böcker. Frey 1848, s. 508. Finlemmade singaleser med sköldpaddskam över den stripiga hårknuten och ett snävt batikskynke runt de smala höfterna. Sparre HetKust. 134 (1934).
Ssgr: SINGALES-BARN. singalesiskt barn. Forell Ceylon 23 (1929).
-POJKE. jfr -barn. Forell Ceylon 20 (1929).
Avledn.: SINGALESISK, adj. som har avseende på l. härstammar från l. tillhör singaleserna(s folkgrupp); som är skriven på l. utmärker singalesernas språk. Frey 1848, s. 508 (om skriftliga källor). Turkar i fez, somalinegrer, svartmuskiga levantiner, singalesiska matroser, alla draga de i en oafbruten ström förbi (i Port Said). Ramberg Svarta 74 (1911). Det singhalesiska språket — Elu — leder sitt ursprung ur sanskrit. Mörner Hagenbeck 78 (1924). Vår singalesiska resebetjänt Julius. Gripenberg Powell SällsHemv. 5 (1930).
Avledn.: singalesiska, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) singalesisk kvinna. Ingenting är så likt en hinduiska som en singalesiska. Laurin Kvinnolynn. 6 (1916). IllSvOrdb. (1955).
2) singalesernas språk (som utgör Ceylons tal- o. litteraturspråk), singalesiska språket. Thomée Berghaus 2: 245 (1850). En dal, som på singhalesiska kallas ”Dödsskuggans dal”. Mörner Hagenbeck 84 (1924).

 

Spalt S 2543 band 25, 1967

Webbansvarig