| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIMON si4mon, äv. 32, sbst.1, m.
manligt personnamn; särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 232 ff. (1901), Dens. Förnamn 290 (1903)).
a) [med syftning på den i bibeln (Apg. 8: 9) omnämnde trollkarlen Simon, som av apostlarna ville köpa kraften att meddela helig ande] (numera bl. tillf.) ss. personifikation av simoni (o. avlatshandel o. d.; äv. i uttr. Simon trollkarl); förr äv. i uttr. hålla Simons marknad, bedriva simoni (osv.). (Till vederstyggliga o. okristliga kyrkliga bruk hör) Påuans kram och Simons marcknat som han holler medh falsk afflatz breff och bullar, som han ther på giffuer och vthmångar. LPetri Kyrkiost. 67 b (1566); jfr KRAM, sbst.1 1. Sanct Peder är nu driffuin vth, / Simon Trolkarl fins wedh hwar knuth, / I Rom regerar han försan. Forsius Fosz 371 (1621). Om Petrus war i Rom, ännu man owisz är: / Men ingen nekar thet at Simon ju war där. Arosell Epigr. 37 (1680).
b) [möjl. (på grund av oklar uppfattning av texten skedd) ombildning av d. syv mands ædlinge, sju stycken ädlingar, ingående i den danska sångleken Offer og Ædelig, som tidigt spritt sig till Sv.; jfr EEnäjärvi-Haavio i FestskrHirn 85 f. (1930), Dencker SvSånglek. 201 (1960)] i uttr. Simon i Sälle, stundom äv. Simon Sälle, (friare i) sånglek där deltagarna framställa ett frieri. Nu kommer Simon Sälle, / Nu komma Sörmännen alle. Rudbeck Atl. 3: 600 (1698). Simon i Sälle. En mycket vanlig jullek uti alla de Svenska och Finska landsorter, der sådana äro brukliga. SvForns. 3: 175 (1842). 3NF (1932).
Spalt S 2501 band 25, 1967