| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIGNATUR siŋ1natɯ4r (sinngnatúr Dalin; hos LoW (1889) uppges äv. (ss. sällsynt) uttal med g), r. l. f. l. m. (Palmchron SundhSp. 71 (1642) osv.) ((†) n. Möller (1790, 1807)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) om undertecknande av handling o. d.; numera bl. (jur., föga br.) om undertecknande som göres av ngn som har rätt att teckna firma (äv. övergående i bet.: rätt att teckna firma); jfr SIGNERA 1 b. Schröderheim Skr. 138 (c. 1795). Jag skickar .. i dag .. pleinpouvoirs (dvs. fullmakter) att underlägga Kgl. M:ts signature. FvEhrenheim (1808) i BrinkmArch. 2: 216. Vid signatur äger prokuristen teckna .. huvudmannens firma. Hernberg Rättsh. 33 (1922). På principen, att varje bolagsman .. äger förplikta bolaget, vilar den .. allmänt antagna regeln, att varje bolagsman har ”signatur” d. v. s. äger ensam företräda bolaget utåt gentemot tredjeman. Minnesskr1734Lag 2: 511 (1934).
2) märke l. tecken l. (av flera tecken bestående, kortare) påskrift (äv. namnteckning l. förkortning för namn l. annat ord) som anbringa(t)s på föremål l. papper o. d.; äv. om (boktryckstyp med) symbol l. förkortning för ord i en (skriven l. tryckt) text. Een Skeedh uthan Signatur (har lämnats ss. pant). BoupptSthm 1674, s. 30 b (1672); möjl. till h. (Boktryckaren förpliktar sig att) underhålla ett fullständigt Bok Tryckeri, försedt .. med .. (bl. a.) de i Matematiske samt Astronomiske arbeten, äfven ock i Chemien brukeliga tekn och signaturer. ASScF VIII. 2: 300 (i handl. fr. 1786). Bland de förkortade signaturer, som (i föreliggande bok) stå framför de främmande orden .., betecknar ags. ett anglosachsiskt ord. Ahlqvist Kult. V (1871). Vi möta en bil med Kapstadens signatur. Engström KaapAfr. 147 (1937). — jfr BOKSTAVS-SIGNATUR. — särsk.
a) boktr. på boktryckstyps långsida: av en l. flera inskärningar bestående märke avsett dels att särskilja olika stilslag, dels att underlätta typens placering på rätt led; äv. om den del av gjutformen varigm märket på typen åstadkommes. (Typerna) i Winkelhaken (måste) just så komma till att stå, att signaturen wisar sig utanpå och bekommer sin rigtiga ställning. Täubel Boktr. 1: 80 (1823). Dalin 707 (1871; i fråga om gjutform). HantvB I. 5: 4 (1937).
b) boktr. om nedtill på första sidan av varje ark tryckt beteckning som är avsedd att ange arkets ordningsföljd inom ett av flera ark bestående arbete o. som i nutida tryck består av (en förkortning av arbetets titel o.) ett ordningstal (men i ä. tryck vanl. bestod av en bokstav l. bokstavskombination); i fråga om ä. tryck äv. om liknande beteckning på annan sida av varje ark än den första. Björkegren 2: 2540 (1786). Förfarandet vid kollationeringen af falsade ark är ett slags konststycke: en snabb genombläddring, hvarvid ögat måste granska hvar enda signatur och upptäcka oriktiga eller felande. UB 6: 515 (1874). GrafUppslB (1951). — jfr ARK-SIGNATUR.
c) anteckning l. märke i l. på bok o. d. som anger dess plats i l. tillhörighet till ett bibliotek, signum; jfr SIGNERA 1 a. Böckernas s. k. signaturer, genom hvilka deras plats i samlingen angifves, bestodo vid Tegnérs tillträde (ss. bibliotekarie) af en eller flere bokstäfver eller af ett förkortadt ord, betecknande vederbörande fack, samt därefter ett siffertal. LundagKron. 2: 544 (1921). — jfr BIBLIOTEKS-, BOKSTAVS-, RYGG-SIGNATUR m. fl.
d) (†) tecken (bestående av siffra l. förtecken o. d.) anbringat över l. under not i generalbas (se d. o. 1) o. angivande det ackord som skall spelas, (generalbas)besiffring; äv. övergående till en beteckning för ton o. d. som angives gm ett sådant tecken. De Signaturer, som stå öfwer hwarannan, skola tillika slås an; men de som följa efter hwar annan, spelas och efter hwarandra. Londée Kellner 27 (1739). Höijer (1864).
e) (i fackspr.) karttecken; särsk. om karttecken av fastställd form o. storlek med formen så vald att den skall leda tanken på tecknets innebörd o. storleken vanl. så liten som med bibehållen läsbarhet är möjligt, konventionellt tecken. SvLantmät. 1: 207 (i handl. fr. 1824). Markvegetationen framställes (på vissa kartor) med 10 olika signaturer. Globen 1942, s. 64. 2SvUppslB 15: 989 (1950).
f) av bokstäver l. andra tecken (äv. signaler) bestående, fastställd beteckning för ett trafikföretag l. ett fartyg l. en telegrafstation l. en radiostation o. d. Nyström Telegr. 49 (1869; om telegraftecken som beteckna viss telegrafstation). (Lokomotiven) skola .. vara märkta med järnvägens signatur eller fullständiga namn. SFS 1905, nr 40, s. 10. SvD(A) 1928, nr 151, s. 3 (i fråga om radiostation). IllSvOrdb. (1955).
g) namnteckning som ngn anbringar på handling o. d. (särsk. ss. underskrift l. för att visa att han upprättat l. tagit del av handlingen); underskrift; äv. (o. numera vanl.) om förkortning som användes i stället för den fullständiga namnteckningen; jfr h, i o. SIGNERA 1 b. Weste FörslSAOB (c. 1815). Stamkorten (för värnpliktiga) förses av rullföringsbefälhavaren med hans signatur. SFS 1936, s. 1219. Herr Svanberg använde signaturen Sbg. IllSvOrdb. (1955).
h) på konstföremål l. ritning l. karta o. d.: märke l. tecken l. påskrift (äv. namnteckning l. förkortning för sådan) som anger vem upphovsmannen är (o. att denne godkänt arbetet); jfr SIGNERA 1 c. Upmark Lübke 697 (1872). Signaturerna (på attiska vaser) äro av olika typer: N. N. målade mig .., N. N. gjorde .., N. N. gjorde och målade och N. N. gjorde och X. målade. Kjellberg GrekRomK 109 (1932). Bordet är på undersidan försett med snickaren Israel Millmans inslagna signatur. Fatab. 1948, s. 228. — jfr KONSTNÄRS-, MÄSTAR-SIGNATUR m. fl.
i) i fråga om litterärt alster: förkortning l. pseudonym för författarens namn; äv. ss. beteckning för författare som vid publicering använder sådan förkortning l. pseudonym (särsk. om författare tillhörande det 1860—1867 verksamma Namnlösa sällskapet); jfr SIGNERA 1 d. Flera religiösa uppsatser, med signaturen F. M. F., röja en lika högt aktad som till allt godt verk städse oförtruten hand. Geijer I. 8: 222 (1838). Sextiotalets poesi var signaturernas. Men af dessa voro endast två af betydelse: Snoilsky och Björck. Strindberg TjqvS 2: 159 (1886). För att icke synas för ofta gömde .. (E. Thyselius) sig (i den av honom utgivna tidskriften Nordisk revy) under olika signaturer: Gasparone, Gil Blas, Kurt och några till. Spångberg BanbrHövd. 47 (1939). — jfr ABBREVIATIONS-SIGNATUR m. fl. — särsk. (tillf.) i utvidgad anv., om falskt namn l. falsk beteckning varunder ngn uppträder. Ni (dvs. en rik flicka som uppträtt ss. servitris) uppträdde under en vilseledande signatur den där kvällen. Essén Fob 122 (1919).
j) i sht farm. på kärl o. d. för förvaring av l. redskap för hanterande av kemikalier: påskrift angivande slag av kemikalier; i fråga om kärl o. d. innehållande läkemedel som utlämnas mot recept äv.: påskrift innehållande bruksanvisning (o. andra uppgifter, t. ex. apotekets namn o. namnet på den som ordinerat o. expedierat); äv. om den del av ett av läkare o. d. utfärdat recept, som innehåller bruksanvisningen; äv. i utvidgad anv., om etikett avsedd för kärl innehållande kemikalier o. d.; jfr SIGNERA 1 e. (Apotekaren skall) på hwart och ett Medicament (sätta) den Signaturen som Medicus sielf gifwit hafwer, dag och datum och dens Medici namn, som det förordnat. Stiernman Com. 4: 1060 (1688). Tack för saltet du skickade med Rudberg. Han hade glömt hvad det var, och af signaturen .. trodde jag, at du hade fått något slags alun af tellursyrad ammoniak och tellursyrad lerjord. Berzelius Brev 13: 188 (1832). Nyblæus Pharm. 13 (1846; om del av recept). BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 223 (om etiketter till flaskor o. d. för förvaring av kemikalier). Signaturen till varje efter recept utlämnat läkemedel skall icke allenast innehålla, vad läkaren därom föreskrivit, utan även förses med apotekets och den ordinerande läkarens namn (m. m.). SFS 1920, s. 457.
k) mer l. mindre bildl., om ngt som är kännetecknande för ngn l. ngt l. om ngt som användes ss. beteckning l. benämning för ngt; kännetecken, särmärke. Rudin 2Evigh. 2: 393 (1889). Den drastiska svartmålning (av Johan Sverkersson), som bär Saxos signatur. HT 1939, s. 122. E. G. Boström, regeringschef åren 1891—1900, gav hela skedet sin signatur. Björck HeidenstSek. 13 (1946). Äkthet och naturlighet var .. (litteraturhistorikern Albert Nilssons) signatur. LundagKron. 3: 205 (1955).
3) (†) på insekts vinge: parti (fläck l. streck o. d.) kännetecknat (kännetecknad) av från omgivningen avvikande färg, teckning. VetAH 1818, s. 258. Bruna Sandjägaren (Cicindela hybrida, Fabr.): .. skalvingarne ha 6 hvitgula signaturer ställde parvis mot hvarandra. Dahlbom Insekt. 32 (1837).
4) (numera bl. i skildring av ä. l. inom folkmedicinen kvarlevande föreställningar) om en med symbolisk l. övernaturlig innebörd förknippad företeelse i naturen (särsk. dels om tecken på samband mellan den för oss synliga världen o. en högre värld, dels om tecken på samband mellan ngts utseende o. dess verkan ss. läkemedel l. skyddsmedel, dels om ngts utseende fattat ss. symbol för ngt); äv. om människas innersta väsen (fattat ss. stående i samband med en högre värld). Rhabarbarum; hafwer Signatur til Gallan, för sin gwla Safft skull. Palmchron SundhSp. 138 (1642). Inthet hufwud ähr listigare än Ormens .. emedan alle Diuurs i Skapelsen Concentration uppå Ormen kommen är, hwilket och desz Signatur uthwijsar, ty han giör af sig sielf Cirkelen, och sätter hufuudet til Cirkelens Centro mitt uthi. Kempe Krigzpersp. 18 (1664). Så snart jag (dvs. en fe), i följd af den magiska vexelverkning som förenar din ursprungliga astraliska signatur med min egen, förnam genom rymden dina förmätna rop .. ilade jag att bringa dig till sans. Atterbom FB 285 (1818). Det slags svärmeri, som med phantasiens öga åskådar naturen och menniskolifvet och der .. tror sig finna antydningar, signaturer och uppenbarelser ur en förborgad .. andeverld, utgjorde ett hufvuddrag i E(lgström)s lynne. BL 4: 234 (1838). Fåhræus LäkH 1: 288 (1944).
5) (numera föga br.) av signaturer (se 2) bestående beteckningssätt l. teckensystem. Vocaler och några Accenter och Skiljeteckn höra til det wäsenteliga i hwar och en skrift, som icke mer är eller skall wara blott en allmän Signatur, utan en ordentlig .. Bokstafsskrift. Wulf Köppen 2: 744 (1800). Hwad blir Algebrans egentliga skillnad från Arithmetiken, om signaturen .. skall utgöra ett kännetecken på arithmetik? SvLittFT 1834, sp. 376.
(2 i) -FÖRFATTARE. författare som skriver l. skrivit under signatur; särsk. litt.-hist. om medlem av det 1860—1867 verksamma Namnlösa sällskapet. Schück o. Warburg 3LittH 7: 96 (1932). —
(2 e) -KARTA. (i fackspr.) karta med signaturer, tecknad karta (motsatt: karta bestående av fotografiska bilder, bildkarta). Globen 1945, s. 92. —
(4) -LÄRA. (numera bl. i skildring av ä. l. inom folkmedicinen kvarlevande föreställningar) lära enligt vilken samband finnes mellan ngts (särsk. en växts) utseende o. dess verkan (ss. läkemedel l. skyddsmedel); äv. om läran om hur detta samband är beskaffat. Föremålen för (professor J.) Francks älsklingsstudier, voro signaturlära, alchymi, lapis philosophicus o. s. v. Hwasser VSkr. 2: 61 (1841). 2SvUppslB (1953). —
(1, 2 g) -MAKT. [jfr t. signaturmacht] (numera föga br.) signatärmakt. Björkman (1889). GHT 1895, nr 211 A, s. 2. —
(2 k) -MELODI. melodi som användes ss. igenkänningstecken (av orkester o. dyl. l. för serieprogram i radio o. d.); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt som är kännetecknande för ngn l. ngt. Orkesterjourn. 1934, nr 4, s. 10. Kulturen 1954, s. 39 (i utvidgad anv.). —
(2 i) -POESI. litt.-hist. (idyllisk) poesi av det slag som skrevs av (de under signaturer framträdande) medlemmarna av det 1860—1867 verksamma Namnlösa sällskapet. Schück o. Warburg 3LittH 7: 54 (1932). —
Spalt S 2280 band 25, 1967