Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGNALERA siŋ1nale4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(segn- 1645. sign- 1664 osv.)
Etymologi
[jfr ä. t. signalieren, fr. signaler, ä. fr. äv. segnaler, it. segnalare; avledn. av SIGNAL. — Jfr SIGNALEMENT, SIGNALÖR]
1) (†) ange de yttre kännetecken som utmärka (ngn), ge signalement(et) på (ngn). Bedragaren signaleras på följande sätt (osv.). LdVBl. 1836, nr 41, s. 2. Signalera .. (dvs.) uppteckna, beskrifva en persons ålder, utseende, m.m., för att göra honom igenkänlig. Dalin FrSvLex. 2: 470 (1843).
2) (†) ge l. skaffa (ngn) utmärkelse; klart l. på ett förtjänstfullt sätt ådagalägga (ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om merit l. förtjänstfull handling o. d.: klart ådagalagd l. framstående l. utmärkt; jfr SIGNALISERA 1. Thet äre fyra förnembliga respecter, som ibland Ridderskapet och Adelen uthi dheras privat Sammankompster komma uthi consideration och billigt signalera then som thet eena eller thet andra äger fram för andra. 1. Herreståndet, nembl. Grefwar- och Frijherrarnes (osv.). Stiernman Riksd. 1445 (1664). (Frågan om K. G. Wrangels val till riksmarsk) gifver tvifvels uthan icke stort betänkiande, effter den gode Herrens merita äre så signalerade .., at (osv.). RARP 9: 17 (1664). Wid Pultawas belägring .. giorde (O. Wallencrona) åtskilliga tappra och signalerade tienster. Stiernman Matr. 1474 (1755). — särsk. refl.: vinna l. skaffa sig utmärkelse, ådagalägga sin goda förmåga; utmärka sig; äv. i uttr. signalera sig över ngt, utmärka sig framför ngt; jfr 3. H. M:tt hölt Capiten-Leutenanten skal tiäna för een gemen, till dess han segnalerar sigh igen. RP 11: 268 (1645). Såsom H:r Rector Magnif. .. giordt påminnelse om det att hwar och en Inspector nationis måtte opsättia en catalogum uppå dhe studenter i sin nation, som qwickaste äro och sig uti studier mäst signalera, så (osv.). ConsAcAboP 8: 547 (1705). Det gamla Vitterhetssällskapet, som .. vida signalerat sig öfver allt både äldre och nyare. MoB 3: 174 (1775).
3) (†) refl. (jfr 2 slutet): dra uppmärksamheten till sig l. dyl.; anträffat bl. i uttr. signalera sig för ngn, på ett uppmärksammat sätt ta ställning för ngn; jfr 2 slutet. Utom andra har ock Madame Dacier .. signaleradt sig för de gamla (författarna), mot de nyare. Lagerbring HistLit. 219 (1748).
4) motsv. SIGNAL 3: (av)ge l. sända signal(er) l. signalmeddelande(n); utbyta signaler l. signalmeddelanden; äv.: ge tecken (med handen o. d.); äv. med sakligt subj. betecknande (ngt försett med) signalanordning o. d. (särsk. om signalklocka: ringa); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: sätt att sända signaler o. d.; äv. med obj. (se b—e). Optisk, akustisk, elektrisk signalering. Enkel signalering, signalering endast i en riktning. Dubbel signalering, signalering innebärande ett utbyte av signaler mellan två signalgivare l. stationer o. d. Nordforss (1805). Signalera med telegrafen. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr a. Banmästare, signalkarlar långs banan, spårvexlare samt ban- och grindvaktare stå .. alla under Trafik-Direktörens ordres i hvad som rörer polisordning, signalering eller tjenstgöringen på banan i och för trafikens gång. ReglTjSJ 1858, s. 51. Vakthafvande signalman åligger .. att vid mottagandet af vakten försäkra sig om, att erforderlig materiell finnes till hands för att hastigt kunna signalera. UFlott. 1: 105 (1903). Man visslade och signalerade; tåget stannade med en stöt. .. Jag var i Paris! Lagergren Minn. 2: 15 (1923). SFS 1932, s. 294 (om ringklockor i alarmanordning). Nu har erfarenheten lärt oss, att vi inte ha någon snabbare signalering än den, vi kunna åstadkomma med hjälp av ljuset. Klein EinstRelTeori 52 (1933). Bilerna, som .. signalerade vilt i gatuhörnen. Östergren (1938). (Konungen till vilken den ryske bandyspelaren överlämnat sin klubba) ville återräcka klubban, men ryssen signalerade avvärjande med handen. SvD(B) 1958, nr 56, s. 3. — jfr AV-, EFTER-, RADIO-, RÖK-SIGNALERA o. DAG-, FÄLT-, GNIST-, HAND-, IS-, KANON-, LJUD-, LJUS-, MEMBRAN-, MIST-, MORSE-, NATT-, RADIO-, SEMAFOR-, STAVNINGS-SIGNALERING m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) telegrafera. Vi signalera hem från Ceylons palmprydda sydspets. Nyblom Österut 19 (1908).
b) medelst signal(er) meddela l. tillkännage l. (in)rapportera l. beordra (ngt); ge signal om l. till (ngt); äv. med obj. bestående av att-sats l. indirekt frågesats l. inf. (särsk. i uttr. signalera till ngn att göra ngt, medelst signalmeddelande(n) till ngn beordra l. uppmana ngn att göra ngt) l. ss. anföringsverb vid direkt anföring. (Den 12 september 1678) Hafwer Konungen i Danmark signalerat sin success uppå Rügen medh 3,000 skott. Spegel Dagb. 133 (1680). Flere Skepp signalerade läcka. Tornquist Utk. 2: 52 (1788). Kl. 8,30 e. m. signalerade patrullbåtarne, att fienden närmade sig. KrigVAH 1887, s. 185. IllMilRevy 1898, s. 110 (ss. anföringsverb). Lampor signalera, om generatorns hastighet skall ökas eller minskas. TT 1900, M. o. E. s. 11. (Amiralen) vände .. mot fienden för att upptaga striden, samtidigt som han signalerade till sina lätta kryssare att om möjligt rädda sig genom flykt. VFl. 1936, s. 187. — särsk.
α) med avs. på ord l. bokstav: uttrycka l. återge med signal(er). Fock 1Fys. 620 (1855; i pass., om bokstav). De kommando-ord, i stället för hvilka trumpetsignal finnes, kunna af befälhafvaren signaleras i stället för kommenderas. ExFältartill. 1893, 1: 28. 3NF 17: 826 (1932).
β) (numera föga br.) i utvidgad anv. i fråga om muntligt l. skriftligt meddelande: (i hemlighet) varsko om (ngt); äv.: (i hemlighet) varsko om att (ngn) kommer. Vid minsta förändring i ma chère mère’s tillstånd .. skall jag signalera det för björn, genom en liten skrifven papperslapp, som jag sticker in i nyckelhålet. Bremer Grann. 2: 139 (1837). Ahnfelt KröntRiv. 2: 246 (1887; med avs. på person).
c) (numera mindre br.) ge signal(er) till (ngn l. ngt); varsko (ngn) med en signal. Signalera lokomotivföraren! Strindberg NRik. 31 (1882). Lokomotivet signalerade station. Lundegård Tit. 138 (1892). (Cykelbud säger:) Tantena måste signaleras, tro mej. SvD(A) 1935, nr 184, s. 5.
d) (numera bl. mera tillf.) om signallykta: utsända (ett så l. så beskaffat sken). Vid inloppet till Kungsör komma till vägledning för sjöfarande .. två inseglingslyktor att placeras ..; den ena, signalerande hvitt sken, nere vid sjöstranden, den andra rödt, ett stycke upp på land. SD(L) 1895, nr 225 A, s. 5.
e) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr SIGNAL 5); särsk. motsv. b, dels: tillkännage l. antyda l. varsla om (ngt), dels utgöra tecken på l. förebåda l. omvittna (ngt) l. förekomsten av (ngt); jfr SIGNAL 5 c. Wulff GrönlDagb. 302 (1917). Branting signalerade omedelbart en öppen och oförsonlig kamp (mot den år 1917 bildade högerregeringen). Höglund Branting 2: 140 (1929). Det (är) ofta måsarna som först, med lyfta svärmar, signalera seglaren som nalkas. Rosenius SvFågl. 4: 130 (1933). Gikten i mormors ben signalerade oväder. Östergren (1938). Golvet signalerade hans tunga kropp med ett lätt, varnande knak, som talade om att huset levde, men dörren gick upp ljudlöst. Johnson GrKrilon 145 (1941). Hon .. tryckte sig hårdare intill honom. .. Hon ville, tänkte han, hon signalerade klart. Gustaf-Janson ÖvOnd. 58 (1957). Arne Sucksdorff signalerar uppbrott från den svenska filmvärlden. DN(B) 1959, nr 23, s. 1. — särsk.
α) psykol. motsv. SIGNAL 5 c slutet. Rein Psyk. 2: 332 (1891). Ett bestämt vitt ”signalerar” krita, d.v.s. är ett tecken på något, varav under vissa villkor resulterar t. ex. ett vitt streck på en svart tavla. Wright Kaila MänsklKunsk. 14 (1939).
β) (†) motsv. c: hälsa l. mottaga (ngn med ngt). De (år 1788) ur tjenst gångne och från krigstheatern (i Finl.) återvända officerarne signalerades och öfverhopades, så snart de satte foten på Stockholms gator, med skymford och förbannelser. Crusenstolpe Mor. 3: 227 (1841).
5) (i fackspr.) motsv. SIGNAL 6 a: uppsätta signal(er) l. utmärka punkt(er) i terrängen med signal(er); äv. med obj. betecknande punkter i terrängen o. dyl. l. distrikt där signaler uppsättas; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Syftlinier dragas (vid sjömätning), utom på signalerade punkter, äfven på märkbara hus, kummel (m. m.). KrigVAH 1832, s. 97. Signalera vid sjömätning. Konow (1887). Å alla uddar och djupt i alla vikar .. resas små stänger, målas de grannaste stjärnor och tecken, med ett ord ”signaleras” det väldeliga. VFl. 1906, s. 112. Sedan signaleringen af distriktet slutats. Därs. 113. Därs. 1918, s. 97.
Särsk. förb. (till 4 b; mera tillf.): SIGNALERA IN1010 4. medelst signal(er) insända (meddelande o. d.). Östergren (1938). jfr: Uppfinningen kunde få användning för att insignalera, huruvida en på någon viktig, men svåråtkomlig plats .. placerad lampa fortfor att brinna. Cleve-Euler Selen 47 (1925).
SIGNALERA UT1010 4. medelst signal(er) utsända (meddelande o. d.). Östergren (1938).
Ssgr (till 4): SIGNALERINGS-ANORDNING~020. signalanordning. 3NF 13: 1002 (1930).
-FÖRFARANDE, n. SoldISign. 1945, s. 83.
-INRÄTTNING~020. signalinrättning. SFS 1881, nr 63, s. 20 (om signalstation).
-MATERIEL. (i sht i fackspr.) signalmateriel. TT 1895, Allm. s. 103 (på fartyg).
-MEDEL. signalmedel. KrigVAH 1847, s. 179.
-SYSTEM. signalsystem; jfr -sätt. Martensen SignSyst. Förord (1832).
-SÄTT. sätt att signalera, signalsystem. Project till signaleringssätt för örlogs-fartyg. Gosselman (1833; titel på broschyr). Detta signaleringssätt (med mistkanoner) har emellertid befunnits vara osäkert. 2UB 9: 511 (1906).
-TAKT. (i sht i fackspr.) takt i vilken signaler utsändas l. signalering sker. FörslSignIFlygv. 1933, s. 69. —
-TJÄNST. (mera tillf.) signaltjänst. SvUppslB 24: 738 (1935).
Avledn. (till 4; mera tillf.): SIGNALERARE, m. person som signalerar; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (t. ex. om fågel); jfr signalör. En ifrigare, envisare, hörbarare signalerare än bofinken gifves det knappast. Gellerstedt Hult 33 (1906).

 

Spalt S 2276 band 25, 1967

Webbansvarig