Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIDENSVANS si3den~svan2s, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1641, s. 531, osv.) ((†) -er HovförtärSthm 1577 B, s. 35, Broman Glys. 3: 285 (c. 1730: Sibenswantzer)).
Ordformer
(siben- 16861828. siber- 1671. sibet- 1906 (från Hälsingl.). side- 1642. siden- 1577 osv. sieben- 18311839. siven- 16411906 (från Hälsingl.). sÿden- 16481664. -schwantz 16641671. -svans (-suans) 1577 osv. -svants (-tz) 16411828)
Etymologi
[av SIDEN, sbst., o. SVANS, efter t. seidenschwanz; formerna med förleden si(e)ben-, siber-, sibet-, siven- (jfr sv. dial. sibensvans, sibetsvans, sivensvans, sibbilsvans m. fl.) möjl. av ä. t. siebenschwanz, ombildning med anslutning till sieben, sju]
fågeln Bombycilla garrulus Lin., som har sidenmjuk, glänsande fjäderdräkt; äv. (zool.) allmännare, om fågel(art) tillhörande släktet Bombycilla Vieill. (särsk. i pl., om familj bestående av detta släkte). Aff .. (kungens) Fougleskÿttar(e) .. Sidensuanser 2 Kramfougl(a)r 8. HovförtärSthm 1577 B, s. 35. Garrulus Bohemicus .. kallas Sidenswantz af sina höga färgor i stierten, ty spetsarna af stiertpennorna äro gula, med en röd rand. Linné FörelDjurr. 139 (1748). Egentligen tillhör sidensvansen de stora lappländska barrskogsområdena. SvNat. 1917, s. 30. DjurVärld 10: 456 (1963; i pl., om familjen).
Ssgr: SIDENSVANS-BO. jfr bo, sbst.1 8. TJäg. 1833, s. 726 (1830).
-SLÄKTE(T). zool. fågelsläktet Bombycilla Vieill. Nilsson Fauna II. 1: 155 (1824).
-ÅR. år då sidensvansar under vintern uppträda särskilt talrikt inom områden där arten eljest icke häckar. FoFl. 1913, s. 248.

 

Spalt S 2206 band 25, 1967

Webbansvarig