Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIBBALDSÖRT, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ssg med ÖRT; förleden utgör efternamnet på den skotske naturforskaren Robert Sibbald († 1722), efter vilken växten fått sitt släktnamn]
(†) växten Sibbaldia procumbens Lin., dvärgfingerört. Liljeblad Fl. 169 (1792). Nyman VäxtNatH 2: 80 (1868).

 

Spalt S 2103 band 25, 1967

Webbansvarig