Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEPTIKEMI säp1tikemi4 l. sep1-, l. septik1-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(äv. septic-. -emi 1870 osv. -ämi (-æmi) 18811958)
Etymologi
[jfr t. septik(h)ämie, eng. septicæmia, septicemia, fr. septicémie, nylat. septichæmia; till gr. σηπτικός, som åstadkommer förruttnelse (se SEPTISK), o. αἷμα, blod (jfr LEUK-EMI, PYEMI)]
med. allmän infektion med spridning o. förökning i blodet av smittämnen, (allmän) blodförgiftning (äv. i uttr. allmän septikemi); i sht förr särsk. i inskränktare anv., om sådan blodförgiftning där smittämne sprides från en lokal smitthärd men icke alstrar nya lokala smitthärdar (motsatt: pyemi); jfr BRAND-FEBER, PUTRID-FEBER, RÖT-FEBER 1, SEPTISK 2. FörhLäkS 1870, s. 266. Såret efter den obetydligaste operation (kunde vid mitten av 1800-talet) bliva utgångspunkten för en svår allmän septikämi, ledande till död inom några få dagar efter operationen. LbKir. 1: 482 (1920). 2SvUppslB 4: 184 (1947).
Avledn.: SEPTIKEMISK1040, adj. [jfr t. septik(h)emisch, eng. septicemic, fr. septicémique] med. som utgör l. härrör från l. har samband med septikemi. 2NF 25: 118 (1916; om förgiftningstillstånd).

 

Spalt S 1959 band 25, 1967

Webbansvarig