Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEKUTOR sekɯ3tor2, äv. 040, m.; best. -n; pl. -er sek1utω4rer l. se1-, l. -ɯt-.
Etymologi
[jfr t. sekutor; av lat. secutor, eg.: förföljare, vbalsbst. till sequi, följa (se SEKVENT)]
om förh. i Rom under antiken: med hjälm, sköld o. svärd utrustad gladiator, som till motståndare hade en retiarier (nätkämpe). Rydberg KultFörel. 1: 67 (1884). En retiarier och en sekutor, vilkas tvekamp var vedertagen inledning till spelens blodiga del, gjorde sitt inträde. Åkerhielm Tib. 302 (1929).

 

Spalt S 1800 band 25, 1967

Webbansvarig