Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKUNDAN sek1unda4n l. se1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sec-)
Etymologi
[jfr t. sekundaner, lärjunge i näst högsta klassen; till SEKUNDA, sbst. 4; jfr lat. secundani, pl., soldater av andra legionen]
(om äldre l. utländska förh.) lärjunge i andra (näst lägsta, i fråga om tyska förh. äv. näst högsta) klassen i en skola (”sekunda”). ÅbSvUndH 83—84: 401 (1811). Strindberg SvFolk. 2: 46 (1882; om förh. under 1600-talet). 2NF (1916).

 

Spalt S 1788 band 25, 1966

Webbansvarig