| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKULARISM sek1ularis4m l. se1-, l. -ɯl-, r. l. m.; best. -en.
1) (i fackspr.) om en av den engelske samhällsreformatorn G. J. Holyoake († 1906) framställd lära, enligt vilken de etiska idealen icke skola bygga på kyrkliga dogmer o. föreställningar utan utformas med hänsyn till livets erfarenheter. NF 16: 1580 (1892). 2SvUppslB (1953).
2) (mera tillf.) sekularisering (se SEKULARISERA 3), sekulariserat tillstånd o. d. Den moderna sekularismen, som skapat en stor, praktiskt taget religionslös befolkningsgrupp. Brilioth SvKyrkKunsk. 106 (1933).
Spalt S 1777 band 25, 1966