Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDUKTION (seducktschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -duct-)
Etymologi
[jfr t. seduktion, eng. seduction, fr. séduction; av lat. seductio (gen. -ōnis), vbalsbst. till seducere (se SEDUCERA)]
(†) förledande; förförelse (särsk. till äktenskapsbrott l. könsumgänge). Fatab. 1931, s. 40 (1761). En tjufnad allarmerar .. mera, än en seduction eller ett äktenskapsbrott. Biberg 3: 278 (c. 1823). Dalin (1854). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 1605 band 24, 1965

Webbansvarig