Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDUISANT se1dɯisaŋ4t l. sed1-, l. med mer l. mindre genuint fr. uttal (sedyisāngh Dalin (1871)), adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[av fr. séduisant, till séduire (se SEDUCERA)]
(numera föga br.) förledande, förförisk. Pfeiffer (1837). 2SvUppslB (1953).

 

Spalt S 1604 band 24, 1965

Webbansvarig