| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHACKRARE ʃak3rare2 l. SJACKRARE ʃak3–rare2, förr äv. SCHACKARE, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
person som schackrar l. sysslar med schackrande (särsk. om kringvandrande försäljare); äv. oeg. l. bildl., om person som ackorderar l. köpslår inom politik o. d. (Det) anstår icke een p(rä)stman wara een Kiöpman och Skackare. VDP 1678, s. 21. Man ser att .. (1850-talets) stora tidningsherrar .. i stället att stiga upp till stora statsrättslärare, nedsjunkit till vanliga schackrare. Hellberg Samtida 5: 204 (1871). Håret såsom qvinnoprydnad aktas (i Hallands skogsbygd) så ringa, att, efter hvad det berättas, kringvandrande schackrare under chinjongens tidehvarf här gjorde en ypperlig marknad och för några skilling eller ett brokigt kattunskläde kunde köpa de vackraste hårflätor. Hofberg Skogsbyggarl. 50 (1881). Lo-Johansson Stat. 1: 91 (1936). — jfr TRAPP-SCHACKRARE.
Spalt S 1337 band 24, 1965