Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANKTBERNHARDSHUND saŋktbæ3rnhards~hun2d, äv. saŋt-, äv. -nards~, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. Sankt (S:t, St.) Bernhardshund)
Etymologi
[jfr t. Sankt Bernhardshund, eng. Saint Bernhard (dog), fr. (chien du) Saint-Bernard; till SANKT BERNHARD, ett kloster vid Sanktbernhardspasset (se BERNHARDINER, sbst.2)]
stor o. tung hund med vanl. långt hår o. med en färgteckning som utgör en kombination av vit o. röd, grågul l. gråbrun färg, av en ras som härstammar från hundar som användes i räddningstjänst av munkarna i klostret (Stora) Sankt Bernhard vid Sanktbernhardspasset på gränsen mellan Schweiz o. Italien. 1Brehm 1: 167 (1874). Hamilton Hundras. 145 (1900). Jag såg en liten knähund, / .. han skällde ut som fähund / en stor S:t Bernhardshund. Ferlin Goggl. 124 (1938).

 

Spalt S 1062 band 24, 1965

Webbansvarig