Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(2 c) SAMMAN-VECKA, v., -ning. (numera bl. tillf.) draga samman (ngt) gm att göra veck på det; göra veck på (ngt), vecka. Stiernstolpe Arndt 4: 123 (1808). (Dalformationens) slamlager ha .. hunnit hårdna till sten och sammanveckas till en bergskedja. TurÅ 1936, s. 32.
-VECKLA, förr äv. -VICKLA; -ing.
1) (†) till 2 a, c: sno l. vira samman (trådar l. andra långsträckta o. böjliga föremål l. enskilt sådant föremål); äv. refl., med subj. betecknande djur (med långsträckt kropp) l. (långsträckt) föremål; i vissa fall svårt att skilja från 2. SColumbus Vitt. 112 (1667; i p. pf. pl., om ormar). Grenar, hvilkas smärre qvistar hopväxa och sammanveckla sig mycket tätt. Rääf Ydre 1: 81 (1856). Sammanvecklad till en korg placerades flätan högt upp på hufvudet. HLilljebjörn Hågk. 1: 14 (1865). särsk. bildl.: fläta samman l. intimt förena (särsk. på ett invecklat l. komplicerat sätt); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: invecklad, komplicerad; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: förhållandet att l. sätt varpå olika ting äro sammanflätade osv. L. Paulinus Gothus Pest. b 3 a (1623). Så gamle och intricate saker, hwilka med Commercier och Myntewäsendet .. sammanwecklade äro. Stiernman Com. 5: 13 (1689). En .. ytterst sammanwecklad historia. SvLittFT 1834, sp. 791. Skriften är ett mästerstycke i sitt slag ..; alltsammans framställdt med en vidlyftighet, som tröttar, och en ytterst fin sammanveckling, som i det längsta gäckar läsarens bemödande att för sig klart utreda de konstigt intrasslade trådarna. Fryxell Ber. 12: 79 (1843). Svedelius Lif 7 (1887).
2) (numera bl. tillf.) till 2 c: lägga l. fälla ihop (ngt) gm att göra veck på det l. rulla det o. d., veckla l. vika l. rulla l. knöla ihop; i p. pf. äv.: hopdragen i l. försedd med veck, veckad; jfr 1. Hiernan (är) en blöth, huijt och merghachtigh substantz .. sammanwicklat och bögd i runde lenckiar och bogter. Forsius Phys. 237 (1611). Itt sammanwicklat Pappeer. Schroderus Os. 1: 819 (1635). Öfver vänstra armen (bär han), sammanvecklad, en liten .. kappa. Atterbom 1: 57 (1824). Ett sammanveckladt standar. Mellin Nov. 1: 382 (1830, 1865). Han hade små, sammanvecklade öron. Sandgren Furst. 43 (1962). särsk. (†) med saksubj.: komma (blomma) att sluta sig; äv. i p. pf., om blomma: som slutit sig; äv. i bild. En sammanvicklad ros. Hedborn Minne 47 (1835). Då skall tidens frost ej sammanveckla / Blomman af din evigt unga själ. Atterbom Lyr. 3: 265 (1851).
-VERKA, -ning. (†)
1) [fsv. saman värka] till 2 a, c, d: gm en viss bearbetning sammanfoga (olika föremål) l. bringa (olika ämnen l. de olika beståndsdelarna l. partierna av en massa o. d.) att blandas l. förenas l. smälta samman (till en homogen massa); gm en sådan sammanfogning l. procedur framställa l. tillverka l. frambringa (ngt); arbeta samman; äv. med saksubj. Mitt om lifwet, brukade .. (förnäma fruar) bälte af gulltråd sammanwärkade. Tempeus Messenius 188 (1612). Wid första Winter, när af kalla Nordan-Wäder .. / En Gles och sälsam Is man samman Werckat ser. Brenner Dikt. 1: 219 (1713). Den .. sammanverkade smältan, eller luppen. Åkerman Stångj. 58 (1839). särsk. i pass., övergående i intr. bet.: undergå en process varigm åstadkommes en blandning av olika ämnen (o. hopsmältning av dem till en homogen massa). Blandas .. (kalk) med tårfjord, dynga eller blå lera, och opkastas uti små högar, at sammanwärkas åhret förut, blir han en giödning utan like. Stridsberg Åkerbr. 28 (1727).
2) till 4; om personer: samarbeta; om företeelser, faktorer o. d.: samverka. Nordencrantz Arc. 339 (1730). Kjellgren DanmH 166 (1862). (En viss) omständighet allena förmådde gardet att icke afvakta möjligheten att från början sammanverka med sachsarne vid Roncourt. IllMilRevy 1898, s. 134.
(4) -VERKAN. (†) samarbete; samverkan. Polyfem V. 3: 2 (1811). Wulff Rytm. 64 (1910, 1915).
-VEVA, -ning. (†)
1) till 2 a, c, d: sno l. fläta samman; framställa (ngt) av material som flätas l. snos samman o. d. (Adam o. Eva) sammanweffuadhe sigh Skörter aff Fikone löff. PPGothus Und. O 6 b (1590). En sammanvefvad guld-länk. 2VittAH 13: 180 (1830). särsk. bildl.
a) fläta samman, intimt förena. Runius (SVS) 1: 280 (1713). Det onda kan äfwen hos dig wara med det goda i ditt hjerta så insnärjdt och sammanwefwadt, att (osv.). Thomander Pred. 1: 554 (1849).
b) med avs. på personer: inveckla (i träta). Assessoren Påwel Rudbeck och Vice Præsidenten Falkenbergh, hwilke hade warit utj een swår träta sammanweefwade. Spegel Dagb. 3 (1680).
2) till 2 c: veckla l. vika l. rulla l. knöla ihop. Paracelsus (säger) intet wara bättre (mot kölden) än såsom samman weffuat Papper, brukat vthi Strumporna och Skonar. Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613). Marklin Illiger 262 (1818).
(2 a, c) -VEVLA, -ing. (†) refl.
1) sammanslingra sig l. dyl.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. Tiselius låter förstå at Ålen lägger sin råm om wintertiden neder i dyet, at ther mognas, sedan han i samanweflingen är af genere masculino upqwickad. Broman Glys. 3: 678 (c. 1740).
2) bildl.: liera sig l. dyl. De Tyskar ha sig seen med Spanjen sammanveflat. SColumbus Vitt. 87 (c. 1678).
-VICKLA, se -veckla.
(2 e α) -VIGA, -ning. (samman- 1619 osv. tillsamman- 1712) [fsv. saman vighia] gm vigsel förena (man o. kvinna, ett par) i äktenskap, viga ihop, viga; äv. bildl. AJGothus ThesEp. 4: 38 (1619). I söndags sammanvigdes fröken Gustava Flensburg och professor P. Assarsson i Lund. Idun 1888, s. 68. GHT 1895, nr 208 B, s. 3 (bildl., med avs. på länder).
(2 e α) -VIGSEL. (numera knappast br.) sammanvigning, vigsel. VDAkt. 1715, nr 419. Därs. 1720, nr 174.
(2 c) -VIKA, -ning. [fsv. saman vika] vika (ngt) o. lägga de vikta delarna mot l. över varandra, vika o. lägga samman, vika ihop. Itt sammanwikit breff. Hes. 2: 9 (Bib. 1541). Sammanwekne (järn-)stänger. König LärdÖfn. 6: 192 (1747). Ingar snöt sig i sin sammanvikta näsduk. Benedictsson Skåne 267 (1884).
(2 a, c) -VINDA, v., -ning. (numera bl. tillf.) sno l. vira l. fläta samman. Linc. (1640; under convolvo). SDS 1904, nr 154, s. 3.
(2 a, c) -VIRA, v., -ning. (samman- 1856 osv. tillsamman- 1862) vira (olika föremål l.) de olika delarna av (ngt) om varandra, sno ihop; förena (olika föremål l. personer) gm att vira ngt om dem. Ett sammanviradt skynke, som i hörnen / Var slarfvigt knutet, han på hjessan bar. CVAStrandberg 3: 466 (1856). (Gärdsgårdsstörarna) står i par två och två, sammanvirade med vidjor, så att de icke kan åtskiljas. Moberg Rid 125 (1941).
(2 a, c, d) -VIRKA, -ning. gm virkning förena (olika föremål l. delar av ett föremål); gm virkning tillverka (ngt); förr äv. allmännare: sammanväva, hopspinna o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ett gm virkning osv. framställt alster; äv. oeg. l. bildl. Linc. (1640; under contexo). Lät wara, ditt lif wore sammanwirkadt af allahanda olyckor, så wore det dock en Guds godhet at du lefwer. Hoffmann Förnöjs. 305 (1752). (Materialet) är .. en sammanvirkning af åtskiljda stål- och silfverfibrer. Berzelius Kemi 2: 656 (1822). Denna spets består af två sammanvirkade gaffelbårder. DamBok 71 (1879).
(1 a, 2 c, d, 7) -VISPA, v., -ning. vispa (olika ingredienser) tillsammans o. därigm blanda dem med varandra l. åstadkomma en homogen massa l. blandning av dem; vispa (ngt) till en homogen massa o. d.; tillaga (ngt) av ingredienser som blandas på så sätt; äv. (vard.) bildl.: blanda (på ett rörigt sätt) o. d. Rålamb 14: 111 (1690). Sedan jag vikit upp ärmarna .., skyndade jag att med egen hand sammanvispa en kompositionssås. Carlén Köpm. 1: 369 (1860). Nu är all ordning bortblåst och de olika klasserna så sammanvispade, att man med bästa vilja ej kan hålla sig mobben från lifvet. Wieselgren Hvirfl. 1: 154 (1891). Mjölken ljummas, ägg och socker sammanvispas i degfatet. SvD 30/9 1928, Bil. s. 4.
(1 a) -VIST. (†) samvaro, umgänge o. d.; jfr sam-vist. (Människan) söker sigh wedherlijker, medh hwilka hon motte haffwa sitt Umgenge och sammanwist. L. Paulinus Gothus MonPac. 78 (1628).
(1 a) -VISTA, v., l. -VISTAS, v. dep.; -else (LReg. 248 (1648)), -ning (Emporagrius Oxenstierna 71 (1655)). (-a 1750. -as 16351735) (†) om personer: vara l. vistas tillsammans; vara samlade till sammanträde; bo l. leva tillsammans; umgås o. d.; jfr sam-vistas. Samma Frij- och Rijksstädhers (dvs. vissa städers med såväl katolsk som lutersk religion) Borgare och andre, bådhe andeligit och werldzligit Ståndz, Inwånare, (skola) fredsamligen och rooligen sammanwistas. Schroderus Os. III. 2: 51 (1635). Sedan berättade Hans Excell:ce Præsidenten, huru han sedan senaste sammanwistandet i förgår hafwer något tänckt på den quæstion, som då moverat blef. FörarbSvLag 3: 57 (1712). De friska, som med de Siuka sammanwista. HdlCollMed. 21/6 1750. SPF 1818, s. 275. särsk. om man o. kvinna: bo l. leva tillsammans ss. äkta makar (o. ha sexuellt umgänge). Schroderus Os. 2: 312 (1635). The som lagligen trooloffuade ähre, haffua eij loff sammanvistas och sänglagh hålla, för än kyrkiones wixell åkommen ähr. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 109 (c. 1640). VDAkt. 1735, nr 369.
-VRIDA, v., -ning.
1) till 2 c, d: förena l. hopfoga (trådar, vidjor, parter o. d.) till ett band l. en krans l. en härva o. d. gm att vrida l. sno dem om varandra; (skruvformigt) sno (material, t. ex. halm l. törne) till ett band l. en krans o. d.; sno (vävnad l. nät o. d.) så att de olika partierna därav snos om varandra l. det därav bildas en härva; åstadkomma l. tillverka (ngt) gm att på så sätt förena trådar l. vidjor osv. l. gm att (skruvformigt) sno något material; äv. med saksubj. AJGothus ThesEp. 3: 17 (1619). Hanck .. (dvs.) sammanwredne widior eller qwistar, som hålla giärdslestörar ihoop. Spegel 168 (1712). (Strömdraget märkes) af de Nät, som Fiskare hafwa på 30 à 40 famnars diup ..; i det Strömmen dem ofta afförer, och ibland sammanwrider. Tiselius Vätter 1: 67 (”97”) (1723). Att turbaner smakfullt sammanvrida. Arnell Moore LR 1: 31 (1829). En krans, sammanvriden af stickande törnen. Lagerlöf Jerus. 2: 48 (1902). särsk.
a) i p. pf. i vissa, mer l. mindre adjektiviska anv.: snodd, vriden o. d.
α) (†) om tråd l. ring: som utgöres av (två l. flera) om varandra skruvformigt snodda trådar l. parter, snodd. En sammanwriden Mäszingtrå. Tiselius Vätter 1: 121 (1723). En liten i tre tenar sammanvriden guldring. 2VittAH 13: 172 (1830).
β) (†) oeg., i fråga om det sätt varpå blombladen sitta i en blomknopp. Kalkens knoppläge .. (kan vara) sammanvridet (contorta), då bladet med ena kanten betäcker det nästföljandes kant, och så det ena efter det andra. Hartman Bot. 64 (1843).
γ) (tillf.) snodd l. vriden till ngt förkrympt l. förvridet; närmande sig bet.: förvriden. Knotig, sammanvriden fjällbjörk. Selander LevLandsk. 106 (1955).
b) (numera föga br.) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: sätta l. ”vrida” l. ”sno” ihop l. dyl. Djefwulen .. sammanwrider .. sin fördömda lögn. Murbeck CatArb. 1: 526 (c. 1750). Att du, allenast till att få ett rimslut emot en annan wers, sammanwrider och sätter .. en mening, som betyder ingen ting. Hof Underr. 101 (1766).
2) (†) till 2 b, c: vrida (sina händer). TRudeen Vitt. 256 (1686). Då grufwade han sigh, sin Händer sammanwredh. Achrelius Dan. B 2 b (c. 1690).
(1 b γ) -VRÄKA, -ning. (samman- 1747 osv. tillsamman- 1804) [fsv. saman vräka] sammanföra l. samla (ngt) på en plats l. i en hög o. d. på ett vårdslöst, oordentligt sätt, vräka i en hög; äv. med saksubj. Sammanvräkta lik. Adlerbeth IngjIllr. 59 (1799). Fornv. 1915, s. 161. särsk. (†) oeg. l. bildl.: uppföra (byggnadsverk) på ett slarvigt l. konstlöst sätt. Tiocka gråstens-wäggar med ler sammanwräkte. Dalin Hist. 1: 277 (1747).
(2 a, c) -VUXENHET~102, äv. ~200. (i vitter stil l. utpräglat skriftspr.) egenskapen l. förhållandet att vara sammanväxt(a), sammanväxning; vanl. oeg. l. bildl.: sammanflätning, förknippning, intim förening, förbundenhet o. d. Den innerliga sammanvuxenhet af text och melodi, som gör, att man .. (icke) fullt förstår den ena utan den andra. Atterbom i 2SAH 25: 246 (1849). Alltings och allas .. oslitliga sammanvuxenhet med naturen. Söderhjelm Levertin 2: 253 (1917).
(1 a α) -VÅNA, -ing. (†) bo l. leva tillsammans; anträffat bl. ss. vbalsbst., särsk. om äktenskapligt samliv. Gudh hafwer iw mans oc qwinnos sammanwåning skickat (dvs. förordnat). PErici Musæus 1: 65 b (1582). Schmedeman Just. 702 (1678).
(9) -VÄGA, -ning. (mera tillf.) väga (olika ting) mot varandra. EkonT 1954, s. 272.
(2 a, c, d) -VÄLLA, -ning. (samman- 1740 osv. tillsamman- 1823) fast förena l. hopfoga (föremål l. delar av ngt) gm vällning; välla ihop, svetsa samman; framställa l. tillverka (ngt) gm att förena olika föremål osv. på så sätt. Han (dvs. en holländsk bössmed) har .. sammanwält en bössepipa uti en spiral linea. VetAH 1740, s. 251. Att, genom sammanwällning, förena Järn- och Stål-stänger af olika art till ett stycke. Rinman JärnH 69 (1782). Då .. (hjulringarna) skola sammanvällas vid skarfven, böjas de (osv.). TByggn. 1859, s. 79. Fatab. 1932, s. 249.
(1 b γ, 2 c) -VÄLTA, v., -ning. (numera bl. i vissa trakter, tillf.) sammanvältra; äv. oeg. l. bildl. Hur Himlar utaf hetta smälta, / Och Jorden til sit inte går, / Med tydlighet man skåda får, / När Jords-inälfwor sammanwälta. GbgMag. 1760, s. 219. Den .. af mig præsupponerade lefren (hos den döda kvinnan) .. var ej annat än en oräknelig mängd af stora tjocka på hvarandra hopade och sammanvältade .. hydatider. VetAH 1815, s. 274. Dalin 2: 323 (1854; utan angiven bet.).
(1 b γ, 2 c) -VÄLTRA, -ing. rullande l. dyl. samla l. hopa sig på en plats l. i en hög o. d.; vanl. tr.: vältra l. rulla (föremål) så att de samlas på en plats l. i en hög l. anhopning, rulla samman; gm att rulla samman ngt åstadkomma (anhopning, formation); i sht i p. pf. Linc. (1640; under convolvo). Adlerbeth Skald. 1: 224 (1797). Murar av större i en enkel rad sammanvältrade stenblock. Ymer 1934, s. 307.
-VÄLVA, -ning.
1) (numera knappast br.) till 1 b γ, 2 c, d; dels intr. o. refl.: gm bågformiga, välvande l. rullande rörelser l. gm omvälvningar o. d. hopa l. samla sig (i en hög l. en viss formation) o. d.; dels tr.: på ett sådant sätt bringa (ngt) att hopa l. samla sig l. gm sådan anhopning bilda (ngt), rulla samman; äv. med tanke på att vad som bildas har en mer l. mindre välvd l. rundad form; äv. bildl. Så äre åthskillige .. berg .. (gm havsvågornas rörelse) sammanhwälfde. Hiärne 2Anl. 215 (1706). Fjerran till en lång gestalt / Sig dimman sammanhvälfde. Atterbom SDikt. 2: 188 (1815, 1838). Hundra ord jag hemtat dädan (dvs. från äldre traditioner o. d.), / Tusen ämnen för att sjunga; / Sångerna uti ett nystan, / I en bundt jag sammanhvälfde. Runeberg 5: 320 (1837). Låt oss bryta upp, åskskyar sammanhvälfva. Josephson SvRos. 19 (1888).
2) (numera bl. tillf.) till 2 a: förena (olika byggnader l. pelare l. väggar o. d.) med valv; företrädesvis i p. pf. Wijnblad Tegelbr. 92 (1761). En rad sammanhvälfda pelare. Hazelius Bef. 301 (1836). En förening av 16 nedtill fristående, upptill sammanvälvda, kvadratiska borggårdshus. Högberg JesuBr. 1: 49 (1915).
(1 b γ) -VÄRVA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) gm värvning samla (personer till ett truppförband o. d.); gm sådan samling skapa (truppförband o. d.). (Rikard II:s) Förseende, i thet han, then tijdh the aff honom förvthskickade een armeè til hans tienst hade sammanwärfwat, vthi Irland så länge dwahldes, til thesz thetta Manskapet åter åthskingrat wardt. Brask Pufendorf Hist. 128 (1680). KrigVAH 1808, s. 59.
2) (†) arbeta samman l. förvärva (ngt). AvvittrSthm 11/9 1673.
(2 a, c, d) -VÄV. (†) eg.: ngt sammanvävt l. sätt varpå ngt är sammanvävt; anträffat bl. i oeg. anv., i fråga om kroppsvävnad; jfr -vävnad 2. Ser man til Hiertatz Sammanwäf, finner man, at det består af idel Senotråar och Fibrer. Lindestolpe SuurbrKrafft 14 (1712).
(2 a, c, d) -VÄVA, -ning. [fsv. saman väva]
1) i anv. motsv. eg. anv. av väva.
a) gm vävning sammanfoga (olika delar av en vävnad l. olika vävnader) så att ett sammanhängande stycke bildas. Weste FörslSAOB (c. 1815). När nu tramporne nedtryckas efter hvarandra, formeras följaktligen två väfvar, som genom den undra och öfra äggens sammanväfning, vid högra sidan af väfstolen, förenas till en enda. Ekenmark Hb. 126 (1820). Fornv. 1924, s. 110.
b) gm vävning framställa tyg o. d. av (visst material); gm vävning i vävnaden förena (varp o. inslag l. olika garnsorter l. material o. d.); gm vävning framställa (tyg, plagg o. d.; i denna anv. bl. i förb. med bestämning som anger tygets täthet l. dyl.); äv. i mer l. mindre tydligt utförd bild (jfr 2, 3). Lambenes ull (skulle) blandas til annan fjn ull, som blef spunnen och samanwäfwen, ljka som en filt. Broman Glys. 2: 150 (c. 1730). (Av bibelspråk, liknelser o. exempel) gjorde man .. en remsa, så nätt och tätt sammanwäfwen, at det klingade af idel artiga allegoriska infällen, kårta allusioner på långa och allmogen obekanta bibliska historior. Rydén Pontoppidan 149 (1766); jfr 3 b (α). Nästan hvarenda variation af façonerad väfnad är bestämd af den ordning, i hvilken väftet med varpen blifvit sammanväfdt. Ekenmark Hb. 45 (1820). De tyger som begagnas til baretter, turbaner och toquer, bestå i en sammanväfven blandning af guld, silfver och glitter af alla färger. MagKonst 1827, s. 15. En klädesvara kan i väfstolen ej sammanväfvas så tät, som man önskar den i färdigt tillstånd. 2NF 1: 1248 (1904).
2) oeg. l. bildl., i fråga om en materiell l. fysisk förening av delar av ngt konkret l. av konkreta föremål.
a) förena l. hopfoga (olika föremål) o. d. gm att omge dem med l. snärja in dem i ett mer l. mindre tätt nätverk l. en av en insekt l. en insektslarv spunnen väv o. d. Acrel Sår 11 (1745). (Larven av fjärilen Aporia Cratægi Lin.) gör skada på fruktträden, hwilkas blad han sammanwäfwer. Hartman Naturk. 248 (1836). Skogen .. består endast af mindre träd, hvilka äro sammanväfde af slingerväxter och ormbunkar. Skogman Eug. 1: 188 (1854). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 30 (1901).
b) i fråga om en förening av konkreta föremål l. beståndsdelar till ngt som mer l. mindre liknar en vävnad, t. ex. hopflätning av växtdelar l. växter l. trådliknande material l. bildande av en matta av växter l. en kroppsvävnad; dels: på ett sådant sätt förena (olika föremål l. beståndsdelar); dels (mera tillf.) refl., om olika föremål osv.: förena sig på ett sådant sätt; dels: gm en sådan förening av olika föremål osv. framställa l. bilda l. skapa (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om ngt som utgör en sådan förening. JGOxenstierna 1: 100 (1805). Den egentliga huden är sammanväfd af en oändlig mängd små fina trådar. Berzelius Kemi 6: 341 (1830). Klippor, alldeles höljda af sammanväfda murgrönsrankor. Nicander Minn. 1: 241 (1831). Desto resligare blefvo växterna, ju högre upp (på fjället) man klättrade, och sammanväfde sig slutligen till en färgskiftande blomstermatta. Fries Grönl. 27 (1872). ”Migmatiterna”, d. v. s. de intima sammanväfningarna af gnejs och granit. 2NF 24: 1419 (1916). Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Psalt. 139: 13 (Bib. 1917). Inte är .. (göktytan) förfaren i konsten att sammanväva ett mjukt och värmande rede. Rosenius SvFågl. 2: 378 (1926).
3) bildl., i fråga om en (mer l. mindre komplicerad l. intim) förening l. ett (mer l. mindre invecklat) sammanhang som icke är av materiellt l. fysiskt slag.
a) med avs. på olika element l. enheter o. d.: förbinda, hopfoga, intimt förena, sammankoppla; sammanfläta, knyta samman; förknippa. Ödmann PredUtk. Föret. 2 (1808). Vår egen tillvaro är .. tusenfaldigt sammanväfd med hela den öfriga tillvaron. TeolT 1869, s. 136. Jag känner Peter väl, mitt liv har på ett sätt varit sammanvävt med hans. Siwertz Fribilj. 184 (1943). Skuldproblemet var hos Fredrika Bremer intimt sammanvävt med frågan om lidandets roll i Guds världsplan. IllSvLittH 3: 385 (1956).
b) gm att förbinda l. hopfoga l. sammanfläta olika element åstadkomma (ngt). Menniskosjälen är sammanwäfd af motsägelser. SvLittFT 1838, sp. 39. Af dag och natt är dygnet sammanväfdt / Och lifvet sammanväfdt af fröjd och sorger. Sätherberg Dikt. 1: 46 (1843, 1862). Legendens Eskilsgestalt (är) sammanvävd av minnet efter två missionärer i Eskilstuna och Rekarne. Stenberg KyrkSkrud 333 (1950). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på en muntlig l. skriftlig framställning l. ett musikverk o. d.: (på ett mer l. mindre konstrikt sätt) sätta ihop l. skapa l. åstadkomma (ngt). Authorer och Snillen hafwa sammanwäft en oändelighet Sinrikheter. Thorild Gransk. 1784, 1: 57. Det af präktiga antitheser sammanväfda stycket (dvs. Valerius’ ode Tålamodet). Atterbom Minnest. 2: 136 (1853). Detta fint sammanväfda musikverk (dvs. Beethovens åttonde symfoni). Norman MusUpps. 29 (1880). En berättelse sammanvävd av idel lögner. Östergren (1937).
β) (numera föga br.) med avs. på plan, förslag, system o. d.: fundera ut, hitta på; spinna. Människjan (uttömmer) hela sit förråd af lif .. til at i sin hjerna sammanväfva konstiga förslager, för at ärnå et ögnablicks beröm. Lantingshausen Young 1: 170 (1787). Endast du var i stånd at sammanväfva en så djefvulsk plan. Eurén Kotzebue Redl. 137 (1797). Enberg i 2SAH 11: 287 (1825).
(2 a, c, d) -VÄVNAD.
1) (†) om vävnad l. dyl. som utgör en förening av olika slag av textilier. En ätherisk sammanväfnad af snöhvita flor och fransar. Atterbom Minn. 457 (1818).
2) (numera knappast br.) oeg. l. bildl., i anv. motsv. -väva 2 b, om kroppsvävnads uppbyggnad l. struktur; jfr -väv. Acrel Chir. 122 (1759). Musklar eller deras sammanväfnad. Martin Bensj. 158 (1782).
3) (numera bl. tillf.) bildl., i anv. motsv. -väva 3, om ngt som utgör en (intim) förening l. (mer l. mindre komplicerad) sammanflätning av olika element. När .. (tillvaron) uppfattas såsom en brokig sammanväfnad af tillfälligheter. Phosph. 1812, s. 52. Wrangel Dikten 30 (1912).
-VÄXA, -ning. (samman- 1635 osv. tillsamman- 1640) [fsv. saman vaxa, saman växa]
1) (numera bl. tillf.) till 1 a, om växter: växa bredvid varandra l. på samma plats; äv. bildl. (Man bör vid blädning) bibehålla naturens allmänna ordning, då man i alla skogar finner träd sammanvexande af olika åldrar och olika slag. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 324 (1857). Om hedendom och christendom sådana de äro sammanvuxna såsom ogräs och hvete på Guds församlings åker, betygar (osv.). Thomander 1: 654 (1863).
2) till 2 a, c, om levande varelser l. växter l. kropps- l. växtdelar: växa så att de (med viss del av sin yta l. gm utväxt o. d.) äro fast förenade med varandra, växa fast vid varandra, växa ihop; jfr samman-gro. Schroderus Dict. 208 (c. 1635). På .. (de däggdjur) som endast lefva i vattnet, äro bakfötterne sammanvuxne til en slags stjertfena. Retzius Djurr. 10 (1772). Trenne sammanvuxna granstammar. SkogsvT 1908, s. 332. Tumören är ofta sammanvuxen med andra organ. Svartz MatsmältnSj. 240 (1932). särsk.
a) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.: fall av sammanväxande; bildning uppkommen gm sammanväxande av olika varelser osv. SvMerc. V. 2: 39 (1759). Den andra sammanväxningen .. (hos barrträd) tillhör det ytterst sällsynta slag, då tvenne till olika arter hörande stånd med hvarandra sammanvuxit. BotN 1892, s. 3. Sammanväxningar av hjärtsäcksbladen och klaffel förekomma för övrigt synnerligen ofta tillsammans. Ljungdahl ÄmnSj. 179 (1930).
b) oeg. l. bildl.: intimt förenas, sammansmälta; gå ihop o. d. Vppå thet at Christus skal sigh sålunda emot osz betee, och vthi osz itt slijkt Wärkande skaffa, så moste wij blifwa medh honom itt, och vthi hans Lekamen sammanwäxa. Schroderus Os. III. 1: 362 (1635); jfr β. Cronstedt Min. 102 (1758). Alla dessa petrificater sitta så fast förenade och sammanväxte med stenen, att de med möda och ändock aldrig hela kunna utslås. Hisinger Ant. 1: 84 (1819). Fästets nedre del .. (på bronssvärdet har) långa flikar, hvilkas spetsar mer eller mindre närma sig hvarandra, utan att dock vara sammanvuxna. 2VittAH 30: 56 (1885). särsk.
α) om förening av ord l. ordelement (i sammansättning). SvTidskr. 1874, s. 138.
β) om en förening som icke är av materiellt l. fysiskt slag; jfr α. LBÄ 2—3: 121 (1797). Juryn är mycket gammal i England och aldeles sammanvuxen med engelska folkets seder och rättsbegrepp. Svedelius Statsk. 2: 87 (1868). Det med en viss armrörelse sammanvuxna ordet skål. Blomberg Överg. 162 (1915). särsk.
α’) om det förhållandet att enskilda individer förenas med vänskapsband l. på annat sätt knytas till varandra. Hagberg Shaksp. 1: 405 (1847). Under vinterns lopp sammanväxte man .. allt mera med hvarandra. Wieselgren Hvirfl. 2: 40 (1891).
β’) om sammansmältning av olika folkslag l. samhällen o. d. till en homogen helhet l. dyl. Brask Pufendorf Hist. 179 (1680). Staternas och nationernas inbördes beröring, deras sammanväxning till ett världsrike hade (vid tiden efter Jesu födelse) förverkligat kosmopolitismen. Lidforss SocJourn. 175 (1907).
3) till 2 a, c, om områden l. partier som äro bevuxna med ngt: växa ut så att utrymmet emellan dem utfylles o. deras områden därigm gå ihop o. ett sammanhängande helt bildas; äv. oeg., t. ex. om samhällen; jfr 5. En resande (fann) år 1761 en liten ö ligga för sig själf vid Sibiriens kust, men 60 år senare fann en annan resande henne sammanvuxen med fastlandet. Kjellén UnderjordInfl. 8 (1893). Trelleborgs västra och östra Gärd heta tvenne fiskelägen, hvilka äro att betrakta som en sorts förstäder å ömse sidor om staden Trelleborg, med hvilken de sammanvuxit. Sverige 1: 113 (1908). Hans tjocka, svarta ögonbryn var sammanvuxna tvärs över näsroten. Lo-Johansson Förf. 102 (1957).
4) (numera bl. mera tillf.) till 2 c, om träd l. buskar l. vegetation: växa så att träden resp. buskarna l. vegetationen bilda(r) en tät anhopning l. ett svårgenomträngligt snår l. dyl. Spegel ÖPar. 12 (1705). Skogen var så taggig och sammanväxt, at man ej .. kunde framkomma. Thunberg Resa 2: 100 (1789). (Batteriet var) omgifvet af höga granar så tätt sammanväxta, att vi knappast kunde varsna en skymt af fästningen. Lilljebjörn Minn. 29 (1874). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om tät anhopning l. snår av växter. Nu Ormen närmre kom, .. / Än slingrande, än rak, än sedd, än undgömd, / Bland buskarnas och blomstrens sammanvexning. JGOxenstierna 4: 308 (1815).
5) till 2 c, om utrymme l. yta l. gång l. öppning o. d.: utfyllas l. tilltäppas därigm att det på utrymmet resp. ytan l. i gången l. öppningen växer (rikligt med) vegetation av något slag l. bildas (organisk) materia, växa l. gro igen; jfr 3 samt samman-gro. Mina spår, under det jag årligen vid denna tid här framvandrar, hindra den (dvs. gångstigen) att alldeles sammanväxa. PoetK 1813, Suppl. s. 123. Sammanwexning af mjölkkanalen i spenen är antingen fullständig eller ofullständig. Lundberg HusdjSj. 433 (1868). Nyström Kir. 1: 92 (1926).
6) (numera bl. tillf.) till 2 a, c, d: bildas l. uppstå gm sammanväxande (i bet. 2 l. 3) av olika enheter; förr äv.: växa fram l. bildas l. skapas av visst material gm en fysiologisk process l. dyl.; äv. oeg. l. bildl. (Infödingarna i Amerika) hafwa .. hållit före, at the Spanier eij woro födde som andre menniskior; vthan af hafsens skum wore sammanwuxne. Isogæus Segersk. 254 (c. 1700). Af watnet sammanwäxer i (kokos-)nöten, då hon blir gammal, en swampaktig hwit kärna. Osbeck Resa 95 (1751, 1757). Celebes, af en besynnerlig gestalt, liksom sammanväxt af fyra halföar. Palmblad LbGeogr. 218 (1835). Den nu varande franska statskroppen hade under långa tiderymder småningom sammanväxt af en mängd smärre sjelfständiga stater. Samtiden 1873, s. 649.
Ssgr (till -växa 2): sammanväxnings-linje. på ngt som bildats gm sammanväxning: linje som utmärker var sammanväxningen skett. VäxtLiv 3: 49 (1936).
-ställe. på ngt som bildats gm sammanväxning: ställe där sammanväxningen skett. SvVäxtförädl. 2: 104 (1951).
-tvilling. miner. till -växa 2 β, om tvillingkristaller som icke äro spegelbilder av varandra (beroende på att sammanväxningen skett utmed kristallografiskt olikvärdiga ytor). HSjögren Min. 38 (1880).
-yta. jfr -växnings-ställe; äv. till -växa 2 b. ArkKem. V. 10: 199 (1914; i fråga om kristallers sammanväxning).
-VÄXT, r. l. f. vbalsbst. till -växa.
1) (numera bl. tillf.) till 1 a, motsv. -växa 1: växande av olika växter tillsammans, blandad förekomst av olika växter på en plats. Om man .. Nasturtium, Phaseolos och Convolvulum sätter ibland hwar andra, wijsa the en träfflig sammanwäxt och blänning. Ahlich 56 (1722).
2) till 2 a, c, motsv. -växa 2: sammanväxande, sammanväxning. HdlCollMed. 19/10 1694. Trenne eller flere bens sammanwäxt kallas hopfogning. Hernqvist Hästanat. 2 (1778). En complett sammanwäxt emellan atlas och os occipitis. Florman Anat. 1: 302 (1823). Därs. 2: 221 (1830). särsk. oeg. l. bildl., motsv. -växa 2 b. Brask Pufendorf Hist. 12 (1680). Genom sammanväxt av hävstång och block uppstod .. en kombinerad luntyp. UpplandNordM 42 (1926).
3) (†) till 2 a, c, d, motsv. -växa 6, konkret: ngt som bildats av visst material gm sammanväxning l. förening på annat sätt av materialets beståndsdelar. Man finner vppå Jorden ingen vhrsprung til Siälarnas herkomst, vthi them är ingen blandning eller sammanwäxt, som kan synas wara giordt vthaf Jordh. Sylvius Mornay 260 (1674; lat. orig.: nihil est .. in animis .. concretum).
(2 a, c) -VÄXTHET~02, äv. ~20. (tillf.) = -vuxenhet. Östergren (1937).
(2 a, c) -VÄXTLIGHET. (†) benägenhet att växa samman (med ngt). Acrel PVetA 1793, s. 17.
-YRA, v.
1) till 1 b γ: yrande samlas l. hopa sig; äv. om hög l. driva o. d.: bildas gm sådan samling av ngt. TT 1881, s. 53. Den sammanyrda och torra snön. Dyhlén Skidlöpn. 32 (1919). Begravd under någon sammanyrd driva. Klinckowström Minn. 1: 277 (1933).
2) till 2 c, om färdled: täppas till av (drivor av) yrsnö l. dyl. Sammanyrda vägar. Östergren (1937).
(2 c) -YSTAS, v. dep., -ning. (samman- 17591846. tillsamman- 1640) (numera föga br.) om flytande ämne: övergå till en fastare konsistens, stelna, koagulera; ysta sig, löpna; levra sig; äv. om finkornig massa: klumpa sig o. d. Linc. (1640; under coagulatio). En stor del af Järnet går till Slagg, hwilken, lika som en flytande Waszla, bidrager till de små Järnsmulors färskning och sammanystning. Rinman JärnH 389 (1782). Liksom af fikonsaft fort sammanystas den hvita / mjölken .. / så drog såret sig hastigt ihop på den stormige Ares. Johansson HomIl. 5: 902 (1846).
(1 a, 2 c, d, 7) -ÄLTA, -ning. [fsv. saman älta] älta (olika ämnen l. ingredienser) tillsammans; gm ältning blanda (olika ämnen) l. arbeta ihop (olika ingredienser) till en massa l. deg l. klump l. dyl.; bearbeta (en massa, t. ex. deg) så att de däri ingående ingredienserna l. partierna (bättre) blandas o. förena sig; gm sådan bearbetning åstadkomma l. framställa (ngt). Månsson Åderlåt. 16 (1642). Efter en half timme (i knådmaskinen) är kautschuken sammanältad till en mjuk, elastisk, äggformig boll af rödbrun färg. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 198. En deg, sammanältad af fet lera och sågspån. Juhlin-Dannfelt 110 (1886). Butterit .. består av omsorgsfullt sammanältat prima mejerismör och extra fint Växtmargarin. SvD(A) 1915, nr 293, s. 7.
(1 b γ) -ÄRVA. (numera bl. tillf.) gm arv (särsk. upprepade arv) erhålla l. förvärva l. samla (ngt). SvH 3: 186 (1903). Den sammanärvda habsburgska .. monarkien. HT 1954, s. 101.
(1 b γ, 2 c) -ÖSA, v. -ning. (numera bl. tillf.) ösa i en hög; hälla l. slå samman. Linc. (1640; under confondo). Celander NordJul 1: 61 (1928).

 

Spalt S 805 band 24, 1964

Webbansvarig